Jag väljer att svara min Anonyma kommentator här

istället, för mitt meddelande blev för långt ...

Oförståelse är en styggelse. Trångsynthet likaså. Tro mig, jag har försökt förstå denna kille. Vi har trippat på tå, varit främlingar i vårt eget hem för att de ska trivas så bra som möljligt. Och så kommer detta, som en blixt från klar himmel.

Kära Anonym,
varför skulle jag inte publicera dina rader?!? Stå för din egen dumhet. Självklart är det jobbigt för honom. Han har inte valt mig i sitt liv, men var går gränsen? Tycker du att man får gå hur långt som helst i sin kamp för det KRÄNKTA EGOT? Vad anser du om Härnösand-händelsen, var det ok, för han var KRÄNKT???

Har du själv tappat kontakten med någon närstående p g a separation eller varför är du så arg?

For the record så kan jag berätta att jag varit "styvmor" i tretton år tidigare och är numera inget annat än en kurator åt den ena flickan som fortfarande bor hos sin pappa, hon är förvisso myndig men har en BIOLOGISK pappa som FULLSTÄNDIGT skiter i sin dotter. Hon ringer till mig, den ELAKA STYVMAMMAN, och gråter för att pappan bara skiter i henne och vill ha mitt stöd. Vilket hon får. Så har det varit sen fyra år tillbaka, vi har kontakt var och varannan dag och hon säger var gång vi skiljs att hon älskar mig. Ja vilken HEMSK människa jag måste vara!!! Hon har levt med mig i tretton år ... på den tiden borde hon insett vilken vidrig person jag är ... Pinsamt.

Så nej, jag vet inte vad du vill ha sagt med dina elaka rader, har du överhuvudtaget läst vad jag skrivit? Jag var förtvivlad och är det till viss del fortfarande, för det som hänt är sjukt och hemskt. Det FINNS INGEN som förstår vad vi gjort. PUNKT! Hade vi fått veta det så hade jag gladeligen bett om ursäkt, men det handlar bara om besvikelse över separation som han inte kan hantera. Och en vägran till att lösa det han ställt till. Och det kan inte jag göra något åt.

Dessutom har jag fått veta att deras "problem" med skolk, nerslagna människor och annat skit började LÅNG tid innan jag kom in i deras liv. Så hans problem är hans, inte mitt, jag och sambon är bara den han projicerar sitt humör på. MINA BARN är rädda för honom! De ska slippa den typen av hotfulla personer. Hans föräldrar borde lärt honom att HOTAR folk gör man inte, det är STRAFF på sånt och det har vi lagar för. Han är till och med straffmyndig! Om än inte myndig. Han får det inte lätt i livet med en sån inställning. Ja jag skulle kunna fortsätta i all oändlighet men jag orkar faktiskt inte ...

Din anonymitet säger allt ...