Från kaos till koll?

Jag väljer att svara min Anonyma kommentator här

2010-08-31T15:57:00.002+02:00

istället, för mitt meddelande blev för långt ...

Oförståelse är en styggelse. Trångsynthet likaså. Tro mig, jag har försökt förstå denna kille. Vi har trippat på tå, varit främlingar i vårt eget hem för att de ska trivas så bra som möljligt. Och så kommer detta, som en blixt från klar himmel.

Kära Anonym,
varför skulle jag inte publicera dina rader?!? Stå för din egen dumhet. Självklart är det jobbigt för honom. Han har inte valt mig i sitt liv, men var går gränsen? Tycker du att man får gå hur långt som helst i sin kamp för det KRÄNKTA EGOT? Vad anser du om Härnösand-händelsen, var det ok, för han var KRÄNKT???

Har du själv tappat kontakten med någon närstående p g a separation eller varför är du så arg?

For the record så kan jag berätta att jag varit "styvmor" i tretton år tidigare och är numera inget annat än en kurator åt den ena flickan som fortfarande bor hos sin pappa, hon är förvisso myndig men har en BIOLOGISK pappa som FULLSTÄNDIGT skiter i sin dotter. Hon ringer till mig, den ELAKA STYVMAMMAN, och gråter för att pappan bara skiter i henne och vill ha mitt stöd. Vilket hon får. Så har det varit sen fyra år tillbaka, vi har kontakt var och varannan dag och hon säger var gång vi skiljs att hon älskar mig. Ja vilken HEMSK människa jag måste vara!!! Hon har levt med mig i tretton år ... på den tiden borde hon insett vilken vidrig person jag är ... Pinsamt.

Så nej, jag vet inte vad du vill ha sagt med dina elaka rader, har du överhuvudtaget läst vad jag skrivit? Jag var förtvivlad och är det till viss del fortfarande, för det som hänt är sjukt och hemskt. Det FINNS INGEN som förstår vad vi gjort. PUNKT! Hade vi fått veta det så hade jag gladeligen bett om ursäkt, men det handlar bara om besvikelse över separation som han inte kan hantera. Och en vägran till att lösa det han ställt till. Och det kan inte jag göra något åt.

Dessutom har jag fått veta att deras "problem" med skolk, nerslagna människor och annat skit började LÅNG tid innan jag kom in i deras liv. Så hans problem är hans, inte mitt, jag och sambon är bara den han projicerar sitt humör på. MINA BARN är rädda för honom! De ska slippa den typen av hotfulla personer. Hans föräldrar borde lärt honom att HOTAR folk gör man inte, det är STRAFF på sånt och det har vi lagar för. Han är till och med straffmyndig! Om än inte myndig. Han får det inte lätt i livet med en sån inställning. Ja jag skulle kunna fortsätta i all oändlighet men jag orkar faktiskt inte ...

Din anonymitet säger allt ...

Önskar att jag hade mer styrka ...

2010-05-17T09:38:00.001+02:00

att jag hade mer styrka just nu.

Nu ... är jag helt SLUT. Vilken JÄVLA helg ... Hur kan en liten människa på 16 år förstöra en hel familj? Samboskapet blev inte vad jag hoppats … jag pratar nu om NNs ena tvilling, X, som vi ju nu inte haft någon som helst kontakt med på fem månader. Efter hur han betedde sig i x-stad. Jag tycker det är SÅ fel att ingen tog TAG I DET, medan det var färskt, men har väl mest slickat såren själv. Återigen står jag i en situation som jag inte bemästrar. Jag vet vad jag VILL göra, men som vanligt, av hänsyn till ALLA ANDRA, så gör jag just nu ... INGENTING!!! Och jag är så frustrerad att jag vet inte var jag ska ta vägen. Igår åkte jag och LA mig hos mamma, på hennes soffa, trots att hon inte var hemma. Jag klarade inte att vara hemma, i mitt underbara hus, hos min underbara NN, jag orkade inte, ville bara bort. Soffan hos mamma var väl trygghet antar jag ...

Jag har begrundat, vänt ut och in på varje situation, analyserat, funderat, ältat, malt, vänt och vridet. Försökt komma fram till VAD som kan ha utlöst Xs vrede. Hans aggression är obehaglig. Så vad hände? I lördags fick jag nog och sa att vi kan inte ha det så här. Du måste reda ut allt med X. X skriver då att han hatar oss över allt annat och om NN söker upp honom kommer han att slå ner honom(!?) Helt ärligt, jag känner mig hotad, vad GÖR MAN??? Hade hotet varit riktat mot mig hade jag nog faktiskt anmält det, han är SÅ hatisk och skrämmande att jag faktiskt inte vet vad han tar sig till. Efter fem månader borde man ha lugnat sig, men det är bara VÄRRE. Detta är inte vanlig tonårstrots. Det luktar antingen droger eller någon psykisk "åkomma". Det är inte friskt. Han använder ett språk som jag aldrig kommit i kontakt med tidigare. När NN ringde hans mamma sa hon: "Ja, det är ju FRUKTANSVÄRT att X känner så." Hon "vet ju inte vad som hänt" så hon kan inte säga varken det eller detta, typ. NN har förklarat att mina barn är rädda för honom, vet inte om en LITEN pollett kanske ramlade ner då.

Varför har alla tagit ett steg tillbaka när det gäller X, när de borde tagit ett steg framåt? Varför GÖR HANS MAMMA INGET? Och vad ska VI göra??? Efter förra veckans löpsedlar om kränkt son som tog livet av hela "styvfamiljen" känner jag mig inte så stor i truten måste jag säga. Visst, det är ytterligheternas ytterlighet, men helt ärligt, när VET man när det är fara eller inte? Det är INGEN av oss som förstår vad det är vi gjort. Vi är respektlösa men ingen får reda på av X VARFÖR. Jag har bett om konkreta exempel men hans mantra är bara att "NN skulle ha lyssnat när han försökte säga 'det' ", vad är det ingen som vet. Han har nu drivit sitt hat så länge att han förmodligen känner att han inte kan ta tillbaka det, för innerst inne vet han säkert att vi inte gjort honom något. Inget man kan TA på. Det är INGEN som varit dum emot honom, kränkt honom på något vis, mer än att hans pappa flyttat ihop med oss då ... (vilket NN ÅKTE IN OCH diskuterade med sina barn i TIMMAR. Han sa till dem att det var OK att han fixade en lägenhet och att han ville träffa dem MER och absolut MER än varannan helg. Men de tyckte inte att han skulle behöva ha en lägenhet i a-stad.) Men nu är det för sent för X (i hans ögon) att ta tillbaka och ångra sitt beteende. Allt handlar klart om Xs besvikelse över separationen, och vi blir lätta offer, som varit snälla och tillmötesgående. Och ingen sätter ner den jävla FOTEN.

Jag tänkte igår att jag skriver och säger att vi stryker ett streck över allt och börjar om, men det kommer aldrig att gå, han hatar för mycket. Och vad ska jag stryka ett streck över? Vi har ju inte gjort något! Jo, skrivit ett brev, EFTER hans utbrott. När han stod i x-stad och skrek förmådde jag mig inte till att säga något, allt var så jävla pinsamt, men när jag kom hem skrev jag ett brev till honom, som han skickade vidare till sina föräldrar. NN hade fått läsa det innan och sa att det var jättebra, att det var precis så det var. Jag förklarade för X att jag och flickorna tyckt om honom från början men att respekt får man inte genom att bete sig på det viset som han gjorde i x-stad, där han stod och VRÅLADE och SPOTTADE ut all sin ilska på ett fullsatt kalas, med människor jag aldrig träffat. Det var inget elakt brev men jag skrev hur kränkt JAG blev av hans vrålande, skrikande och spottande, kalaset ... Och att mina barn nu bara var rädda för honom, som de tyckt så mycket om.

NN kommer nu i alla fall att kontakta skolans kurator för att diskutera Xs sms och hur han mår. Jag tror inte kurator är "nog". Jag tror han behöver hjälp. På riktigt. Han har ingen som helst insikt och det skrämmer mig. Det är bara alla andra som har skuld. Jag vet inte varför han går hos en kurator då hans mamma hela tiden deklarerar att "X mår bra" ... suck. En apa som inte kan tala, en apa som inte vill se ... en apa som inte hör. Typ. NN bjöd hem henne till oss för att hon skulle få se hur "elak" jag är. Då konstaterade hon att hon säkert inom en snar framtid hade ett tjänsteärende i vår stad och att hon då kunde komma inom(!?!??!?!?!?!??!?!?!?!?!). Är det lönt att diskutera med en sån människa???

Jag känner mig hotad och vet inte vad jag ska göra. Har sparat sms:en som NN fick ... om det händer mig och barnen något ... ska man behöva tänka så?

Utdrag av Xs sms: "Du försvarar din hora till flickvän när hon är en respektlös bitch mot alla dina ungar!! Tänk lite bög! Du är död, gå och lev ditt liv med en hora som är dum mot dina egna barn och lev i förnekelse!! Du är en usel far!!! Jag mår så jävla bra av att slippa dig och jag är inte psykiskt störd eller något. Det är DU som är det. Jag ger bara respekt till de som förtjänar det (mina ord till honom, att man inte KRÄVER respekt som han skrek, utan att man FÅR respekt) . Om du vill träffas så kan vi göra det men vi kommer inte snacka utan jag kommer slå ner dig, jag hatar dig och du är respektlös mot mig och därför ska du bara hålla käften och sluta skriva till mig!!! FÖRSTÅ DET!!! JAG VILL INTE PRATA MED DIG NÅGONSIN!!!!!!!!! DU FINNS inte i mitt liv längre!!! Du försvarare en hora som pratar skit om din egen unge ... du borde skämmas! Lär dig en läxa av detta och för helvete, kontakta mig en gång till och jag gör allt för att blockera ditt nummer. Och ja, jag tilltalar (mig) som hora , jag tänker inte ändra på det för hon och du är de värsta personerna jag vet. Må du brinna i helvetet. Sug kuk!"

Jag frågar X vad jag gjort och han säger INGET, att jag är fylld med kärlek och alltid varit fin emot dem, att mina barn varit helt underbara ALLTID. Var KOMMER DETTA IFRÅN???

X är helt förtvivlad och jag ... Jag är HELT tömd ... åt inget igår för jag har sån ångest ... inte så bra ... och rädd för mina barns skull ... ser ni raseriet i raderna???

Kaos igen ...

2010-03-30T15:09:00.001+02:00

Kaos föder oro hos mig. Jag kanske är lite kontrollerande? Fast en bohem säger min pappa ... hur går det ihop? Jag tycker om att ha koll på mina barn, det kallar jag omsorg. Jag tycker om att ha koll på min ekonomi, det känns som trygghet. Men jag tycker INTE att städning och kontroll över hemmet är en superviktigt del av mitt liv. Trodde jag ... jag inser att jag ändrat mig på den biten. Har jag bara blivit vuxen eller är det också för att jag vill ha kontroll? Jag har i och för sig alltid gillat ordning, men städning, blä. Tycker verkligen om att ha det rent och snyggt, speciellt om någon annan fixar det åt mig, haha.

Just nu är det flyttkaos hemma. En enda röra. Och det kan ju inte vara annat? På torsdag får vi tillgång och på fredag går stora flyttlasset. Hjälp! Vad har jag gjort, tänker jag i varannan mening. TÄNK om inte barnen trivs, TÄNK om jag inte trivs, TÄNK om våra morgnar, ska de bli ÄNNU värre och tidigare, jo, så måste det bli. TÄNK om räntorna SKJUTER i höjden (vi klarar det men till vilket pris?) TÄNK om min sambo inte FÅR NÅGOT JOBB. TÄNK om vårt företag går ner ännu mer så att JAG mister MITT jobb. TÄNK om vi blir ensamma i vårt nya hus, TÄNK om svamphelvetet kommer tillbaka ... ja, alla dessa TÄNKOM-tankar. För det mesta tänker jag INTE såna tankar, men lite panikångesttendenser finns kvar hos mig och det är INTE roliga stunder när de infinner sig. Varför så svårt att släppa? Kanske för att jag vet vilket HELVETE ekonomi kan ställa till med och för att vi ÄR en social familj. Nu kan baranen springa hit och dit och fram och tillbaka, det kommer de inte kunna sen. Då måste man köra eller åka kollektivt.

Men nu ska jag försöka se positivt på det mesta. Det som blir fel får vi försöka rätta till. Och om man tänker på hur JAG själv har handskats med pengar de senaste åren så måste jag ge mig ÄNNU en klapp på axeln, mina fonder har nu blivit 57 000, plus att mina barn har 20 000 som jag kommer slå ihop med de andra. Tänker köpa ett färdigt fondpaket hos Avanza, medelrisk, och se vad det blir av dem. Har ni andra förslag om vad göra med 20 000 så tar jag gärna emot tips. TÄNK, för fyra år sedan stod jag på bar backe, eller då hade vi bara de 20 000, nu har vi plötsligt 77 000!!! Jag har ALDRIG haft dessa summor och aldrig haft det dåligt ställt, så något gott har det kommit ur min kris som jag genomgick. Alltid något =)

Hoppas ni får en fin påsk allihop.
Kram från Fröken Kaos

2010-03-24T11:32:00.002+01:00

Mina fonder går i alla fall på rätt håll nu =)
52 424:- har ett värde av 56 820:-

Rätt så nice. Med tanke på att jag hade NOLL kronor den dagen jag flyttade till min bostadsrätt, och en hel del småkrediter. Och en väldigt ansträngd ekonomi ...

Nästa vecka flyttar vi till vårt nya fina hus. Får starta en inredningsblogg, hehe, bland alla tusentals. Undrar just vad som gjort att mina ekonomifavoritbloggar bloggar mindre. Har i o f s inte kollat så noga nu då jag själv haft mycket att stå i men det verkade så sist. Per Penning är ju dock trogen bloggare och alltid intressant att läsa.

Nu ska vi snart bestämma hur vi ska göra med boräntan. Binda eller inte binda, det är frågan ... vi kommer förmodligen att räkna på lite olika och binda en del. Känns jobbigt om det skulle visa sig att räntorna RUSAR iväg, man vågar inte tro på något längre. Och det faktum att min sambo har 12 månader kvar till arbetslös är både hoppfullt och hopplöst. HUR ska detta gå, kan man tänka ... Nåväl, jag har varit i svårigheter förr så hoppet är det sista som överger mig ...

Nu är det VÅR i alla fall!

Hoppas ni har det bra. Kram!

Hela försäljningen

2010-03-11T12:37:00.003+01:00

är nu KLAR, tjohoo, vi har börjat packa och allt är fullständig KAOS hemma. Känns jättekonstigt, har ju bott i denna hålan i snart fjorton år. Helt makalöst. Men kul med något nytt också. Spännande och förskräckligt på en gång. Snart kommer mina stålar på kontot och TRO att man vill sätta sprätt på dem NU, hihi. Men sen ska skatt betalas, insatsen ska betalas osv. Så blev det inte så många kronor kvar ändå. Men det är ju alltid något.

Per, var inte ledsen, bloggandet ÄR ju ett fritidsintresse kan man säga, hihi.

Kramkram

Verkar som att många bloggar

2010-03-08T10:16:00.002+01:00

ligger lågt, jag trodde det bara var jag, hehe. Vad har hänt? Många av mina favoriter bloggar väldigt sällan numera. Själv har jag också mindre tid, men det skyller jag på att jag blivit sambo. Man gör annat om kvällarna, har annat sällskap. Men Per Penning är flitig som en myra och jag gillar att läsa hans blogg.

Är hemma med Liten idag, så nu ska jag gå och roa henne ;)

Ha en fin dag, har ni sett solen, häääärligt!

Kram

Då var det klart =)

2010-02-24T09:48:00.001+01:00

Eller i alla fall nästan ;D
Igår skrev jag hastigt och lustigt avtal på försäljning av min bostadsrätt.
Jag sålder för 510 000 till ett URGULLIGT par som kommer från “stora staden”. De har små barn och tyckte inte längre att storstan var så trevlig när man har småbarn. Och jag kan bara hålla med. När jag satt och berättade om hur området var, fick jag en stor klump i magen och lite ångest för min egen del. Jag som trivts så bra ... Nu börjar en ny tid. Och oron är en annan. Tänk om barnen inte kommer trivas? Tänk om vi kommer bli jätteensamma när vi flyttar till ny “stad”. Tänk om räntorna rusar i taket och inget jobb kommer flygande till min sambo. Många tankar och funderingar. Tänk om kaoset åter ska inta mitt liv.

Eftersom jag vill ha KOLL undrar jag nu hur jag ska räkna. Jag har ju uppskjuten skatt från mitt förra boende, det lär jag få betala nu. Vet inte hur mycket men jag tror att det borde ligga runt 30 000.
Så här ser det då ut.
Inköpskostnad: 380 000 kr
Försäljning: 510 000 kr
Uppskjuten skatt: ca 30 000 kr
Mäklararvode: 30 000 (men vet inte om det är TOTALT)

Sen får jag ju dra av det som renoverats i hemmet, vilket kanske är 50 000 kr. MEN, en stor fundering är då VITVARORNA, de VANN jag ju. Det är ett värde för 50 000 som jag REDAN BETALAT VINSTSKATT på, vad händer med DEM?!? De är UTÖVER de 50 000, som jag ju lagt på köksinredning.

HUR är det MÖJLIGT att ens ha en ANING om hur mycket jag kommer att få behålla?!?

Någon Skatteverket-arbetande där ute?

Ny vändning på bostadsaffären ...

2010-02-22T09:01:00.002+01:00

Jag hade ju ett bud, och vi skulle skriva papperna idag ...

Igår hade vi en ny visning, p g a att det fanns två par som var väldigt intresserade. Och de la bud direkt. 20 000 MER än mitt andra bud. Mäklaren sa att det var ju en risk, med tanke på att de KAN dra sig ur, frågade om 20 000 var nog för att vi skulle ta risken eller om jag ville gå upp ytterligare, för det hade de kunnat tänka sig i så fall. Så jag övervägde och övervägde ... Och såg alla dessa pengar framför mig. Tänkte att jag kommer förvisso att riskera att hamna på ruta NOLL igen, men å andra sidan kommer jag att gräma mig hela livet och tänka att “jag KUNDE fått 30 000 MER”. Så ... Jag tar risken. Tycker ni jag är dum? Ja, kanske. Men för mig blir det som en vinst på lotto, hihi. Det är vad mäklaren ska ha, 30 000 ... Man måste VÅGA lite ibland, eller hur? Så ... Nu väntar jag på att DE ska få sin lägenhet såld, de sa att de ev. skriver papper i veckan, för att sen kunna slappna av. Det känns som att det inte är över på långa vägar och magen är inte helt i fas med allt vad som händer. Jag BLEV väldigt irriterad på den där som SKULLE köpa mitt hem, hon har strulat mycket och det har dragit ut veckovis ... så därför tänkte jag att jag tar en chans. Det kunde ju som sagt varit HON som satte stopp en gång till, och då hade jag ÄNDÅ stått där ...

Som sagt, HÅLL TUMMARNA för att jag inte gjort något dumt, utan att allt går vägen.

Sportlovs-besvikelse

2010-02-19T12:05:00.004+01:00

Nu är det snart sportlov. En stor besvikelse har det varit varje gång det är lov, för mina barn. De träffar sin pappa varannan helg, och det är nog alldeles tillräckligt för honom. Han bor i en stad som ligger två mil från vår, har fått en “halvdiagnos” där de trodde att han har vuxen-ADHD, han blev inte utredd eftersom han inte dök upp på mötena ... Något gör i alla fall att han är oförmögen att ha struktur på sitt liv och hålla tider. Allt vardagsgrått är trist och nästan olidligt. Han är inte den som är “själv”, utan han fixar sig en kvinna som i sin tur fixar alla de där tråkiga vardagsbestyren ... så han har ny kvinna sen tre år tillbaka och där har det mest varit tjafs och bråk, men nu verkar det lite lugnare. När de ska till honom så är det nu till Henne de åker, de bor i portarna brevid varann. Jag har inget emot henne, tycker mest synd om henne och vad hon ska genomlida ... Jag vet inte varför de inte flyttat ihop men misstänker att det är p g a hans ekonomiska ställning. Det märks dock inte utåt, i hans liv, att han har skulder upp över öronen, det är restaurangbesök och utekvällar stup i kvarten ... Mina barn sover på luftmadrass hos Henne och har inga saker som är deras när de nu ska till sin pappa ... Det gör ont i hjärtat när de kommer hem och berättar ... Kunde de inte vara hemma hos honom de helger de är hos honom?!? Så de kunde få känna att de har NÅGON plats i hans liv ...

Han har aldrig någonsin frågat efter barnen mer än de helger som han “bör” ha. I snart fyra år har jag underrättat honom om skolaktiviteter, föräldramöten, utvecklingssamtal osv. Noll intresse och inte EN gång har han dykt upp. Han “måste jobba”. Eller så har han någon annan lika usel ursäkt. Inga klämdagar, lovdagar eller studiedagar har han sagt att han VILL ha dem.

Så i julas blev jag trött. Trött på att tjata ... Av tre veckors lov hade han dem TRE DAGAR. Jag jobbade en hel del av dessa lovveckor och de fick då vara hos min mamma eller själva hemma. De är så stora att de fixar det. Hans ursäkt för att inte ha dem? Han “måste jobba”. Så nu är jag så IN i H-E trött på detta ointresse att jag från och med nyår bestämde att jag ska INTE låta honom ta den energin från mig, den energi jag lägger ner på att TJATA, FRÅGA och PLANERA och KRUSA, för att de ska vara hos honom. JAG vill ju ha mina barn hos mig 100% om det bara är DET. Men jag tycker de ska och bör träffa sin pappa också så mycket som möjligt. När han nu valt att flytta till en annan kommun och inte fixar tider osv så är växelvist boende inte att tänka på, kvar att kunna umgås blir då helger och lovdagar.

Så, nu är det snart sportlov, tror ni att han frågat om barnen kan var hos honom? Nä, just det. Likaväl som de kan vara själv hemma hos mig, skulle de ju kunna vara det hela veckan hos honom. Förstår ni, kära läsare, hur man kan vara SÅ TOTALT LIKGILTIG OCH OINTRESSERAD av sina barn? Det värsta är, att det förvånar mig inte. Han gjorde likadant med den andra “barnkullen” som nu är vuxna båda två. Jag tror faktiskt att jag har mer kontakt med den som flyttat hemifrån än vad han har. SKRÄMMANDE!!!

Så nu är det slut på tjatandet, om inte mina barn frågar efter det själv. Jag ORKAR helt enkelt inte kämpa med den mannen längre ...

Det positiva och egoistiskt fina i kråksången är att JAG får mer tid med mina barn och mystid när det är lov. DET ser jag fram emot.

Kram på er i vinterkylan.

Räntorna ...

2010-02-19T08:09:00.004+01:00

Det var ju just det med räntorna ...

Vi står ju inför avtalsskrivning på huset vi köpt. Nu behöver jag alla era råd om hur göra med räntorna. Ok, jag lovar, jag kommer inte hänga någon för råden om det inte går som det var tänkt, hihi.

Vi kommer låna 2,5 miljoner och funderar på att binda en del och ha rörligt. Men vad tycker ni, kära ekonomiintresserade? För det är just här jag INTE är så intresserad, eller kanske det handlar om rädsla för att göra "fel" val. Man kan ju aldrig sia om framtiden, men att räntorna går upp är ju helt klart. Frågan är bara när och hur mycket ...

SÅ, hur mycket binda? I hur många delar? Och i så fall binda hur många år?!? Tycker det är JÄTTESVÅRT ... Dessa låga räntor kan ju inte hålla så länge till.

Lite fredagstips om hur NI tänker har ni kanske?

Den eviga försäljningen ...

2010-02-19T07:25:00.007+01:00

Börjar bli nervös. Ang försäljningen av min bostadsrätt ...

Först hade jag en tjej som la bud på mitt hem, hon la sig 40 000 kr under mitt utgångspris. Bara det ... Men visst, man får lägga bud som man vill.

Sen hade jag en dam, som blev störtförälskad och ville flytta in direkt. Henne ville jag sälja till. MEN, hon skulle ha sitt hus sålt först. Hon hittade en köpare, som ville besiktiga och hade som krav att kunna hoppa av ifall det fanns för mycket som inte var bra med huset. Damen la bud direkt till mig på 40 000 mer än första tjejen, hon la mitt utgångsbud alltså. Men damens säljare hoppade av. Så ... Tillbaka på –40 000 kr-budet.

Det kom en intressent till (tjej nummer tre), la 10 000 över, och första tjejen och tjej nummer tre budade sen upp till mitt utgångspris. Första tjejen hade då högsta budet, då fick hon för sig att det fanns fukt i badrummet, tog dit sin vaktmästarkompis och han hade sagt att det skulle åtgärdas direkt. Detta gjorde hon samma dag som vi hade bestämt att vi skulle skriva papper. FULT! MEN hon kunde ju då tänka sig att köpa om jag gick ner 20 000 kr. Jag var skeptisk, sa att jag fick tänka på saken och tog dit min vän fuktteknikern, som försäkrade mig om att fukten bara var “ytlig” och INTE behövde åtgärdas. Tjejen ville ha detta skriftligt och hon har nu fått min väns kontaktuppgifter. Vi har bestämt att vi ska skriva på måndag. Igår hade mäklaren inte fått tag i henne.

Det känns SÅ DÄR ...

Sen hände något konstigt häromdagen, det ringde då YTTERLIGARE en dam HEM till mig och var VÄLDIGT angelägen om att få veta hur långt vi kommit i säljprocessen, hade kontaktat mäklaren /som inte var där/ och sa att “men om jag ringer banken imorgon och lägger ett bud på 20 000 MER, så innebär det i princip att du kan sälja till mig istället”. Jag, som inte vill bryta något avtal, (visste inte ifall muntligt gäller) bad henne kontakta mäklaren igen. Alltså ... Skulle hon lägga bud på ett OSETT hus?!? Skeptisk.

Pratade med mäklaren sen, och hon sa att vi KUNDE ju ändå ha en visning till om jag ville det, och att det fanns ytterligare två intressenter varav en varit väldigt påstridig och ringt flera gånger.

Så, ja ... Vi tar väl en visning till. Det känns lite taskigt när vi nu kommit så långt, men det känns inte som att JAG har varit den struliga. Det kändes rätt så taskigt att släppa in hennes vaktmästarkompis också ... Det har dragit ut på tiden nu ... Den 1 april ska vi flytta ...

Får ont i magen av att inte ha detta klart. Men jag tänker som så, att om jag HAR visning så kanske köparen blir sur, men å ANDRA sidan så är INGET klart förrän vi skrivit papper och både jag OCH hon kan ju vända igen precis som förra gången vi bestämt ett skrivdatum. Är hon intresserad så är hon det trots att jag har en visning. Och under tiden har jag en visning som kanske genererar nya bud.

Om hon ska pruta 20 000 så är det ju som sagt nästan fyra månadshyror, varför ska jag gå ner så mycket för något som är kosmetiskt?!?

Lite girig blir man allt ...

Hoppas ni får en fin helg, kram i kylan!

Att bli sambo ...

2010-02-14T00:36:00.000+01:00

tycker jag har varit 99% positivt. Det negativa ... det är faktiskt just detta med ekonomin. Varför? Ja inte är det för att HAN försöker begränsa MIG eller tycker att jag slösar eller sparar för mycket. NÄ, han har just inga kommentarer eller åsikter heller som skiljer sig från mina. Det negativa ligger hos MIG. Jag har ju nu strävat i nästan fyra år för att få KOLL. Det har jag lyckats med. Jag har levt ett ganska fattigt (inte jämfört med fattigdom på riktigt, men jämfört med Svensk Standard) Jag har lärt mig att det viktigaste är inte en snygg garderob eller dyr platt-TV. Nu plötsligt börjar jag snegla på dessa saker igen. Mina barns garderob är en skam, och de stackarna frågar inte ens efter mer kläder. Det är mest min otillräcklighet som gör att jag ibland VILL ösa över dem kläder, presenter och annat. Men det har ju då inte gått. Men vi har inte haft någon egentlig NÖD heller. Vi har klarat oss, men fått leva sparsamt och med lite magont vid tanken på att något skulle gå sönder eller så.

Så hur tänker man NU??? Han har tre barn, hans f d vill ha ett underhåll som ligger LÅNGT över Försäkringskassans norm. MINA barn får EXAKT vad försäkringskassan betalar ut 1273 kr per månad och barn. Jag ska då vara med och betala HANS barns underhåll som är mycket högre, dessutom ett barn till. Å ANDRA SIDAN så kommer HANS barn att vara "utflugna" mycket tidigare, medan han kommer att få betala till mina i många år till. OM vi nu är tillsammans vill säga.

Det låter som att jag är ganska cynisk och misstänksam va? Och det är sant. Jag ÄR det. Jag BLEV det med den man som grundlurade mig. Inte så konstigt. Men jag tycker inte OM mitt nya jag.

Han har en dyr bil. Jag sa idag att den kommer att bli en konflikt. JAG VILL INTE begränsa någon bara för att den råkar komma in i mitt liv och älska mig. Jag VILL att han ska få göra som han vill, men det funkar ju inte riktigt så i praktiken. Man måste se var alla utgifter ligger och hitta en balans. Annars funkar ju inget.

Det är en jobbig känsla att vara så kontrollerande vad gäller ekonomi och framtid. Jag är LIVRÄDD för att vårt huslån ska bli ett räntekaos, att räntorna går upp, det vet vi ju. Men hur mycket och kommer vi i så fall att klara det.

Ovanpå min oro så har min sambo nu blivit uppsagd. Och vi har inte ens tillträtt huset än.

Kanske inte konstigt jag behöver blogga bort lite oro.

Men oj ... vad mycket jag missat

2010-02-13T22:10:00.002+01:00

Det har verkligen varit kaos. Först var jag kär och sen bara hopar sig problemen. Fast jag är fortfarande kär, eller det har väl mer blivit kärlek, hehe.

Något mycket tråkigt som hände i sensomras var att jag miste min vän som fick cancer. 39 år. Han kämpade länge och väl, ett helt år, men gallgångscancer överlever bara ca 8% och han var tyvärr inte någon av den delen i statistiken. Det var min äldsta bästa väns man, så hon har det SÅ jobbigt nu. Jag har försökt stötta henne och finnas där, men vad gör man helt ärligt ... inget kan man göra, bara lyssna. Hon är inte typen som ältar saker, utan försöker hitta en vardag som fungerar, med saknaden närvarande, men ändock en fungerande. Jag satt med på hospice de sista dagarna, och det gick så ofantligt snabbt. Tre dagar, sen var han borta. Så sorgligt och fel ... två barn som mister sin levnadsglade pappa. Han hade en kämpig uppväxt med vuxendepression som följd, och ändå, alltid glad och sprallig. Så när han äntligen finner frid och ro och lycka, då kommer detta. Så fruktansvärt orättvist.

Ja, vi har sörjt mycket, men livet fortsätter. När detta med min bror hände så blev jag så nedslagen igen och tänker bara ... ska livet vara så här? Det är så mycket sorg och sjukdom och bedrövelse. Min styvdotter berättade om en kompis som fått leukemi, 16 år, en annan bekant till henne ramlade ner för en trappa och bröt nacken, 19 år gammal. Man undrar vad det är som händer. Jag har för tillfället VÄLDIGT svårt att hitta ork och styrka, som jag så väl behöver. Det verkar bara avlösa varannat och man nästan väntar på "nästa sak" som ska hända.

Jag ska försöka vända på mitt tänk nu, jag MÅSTE hitta styrka och kraft, annars kommer det att gå ut över mina barn och det vill jag inte. Mitt förhållande känns tryggt och starkt och äntligen har jag någon som förstår mig. Han stöttar och älskar mig mycket. Det känner jag. Jag har bara så svårt för att GE något just nu.

Det blev ett svamligt inlägg, men jag har så mycket som måste UT. Verkar jag osammanhängande? Ja, det är precis så jag känner mig nu. Ni får fråga om något intresserar er så mycket att ni vill veta mer, haha.

Fortsatt fin kväll =)

Skulle varit på fest idag

2010-02-13T20:52:00.001+01:00

hos min sambos gamla kompis, men jag fixade det inte. Ångest har kommit tillbaka och jag antar att det är allt med husköp, husförsäljning, min brors operation (som varit lyckad =) Det blev bara FÖR mycket. Behöver lugn och ro.

Det blev ingen avtalsskrivning p g a att den som skulle köpa min bostadsrätt var "lite rädd för att det skulle finnas fukt i badrummet". Så vad hände? Jo, hon tog då hit en "kompis" som var fastighetsskötare/vaktmästare i kommunens hus. Han svischade runt med sin "Clas Ohlsson-apparatur" och sa till oss att det inte var något allvarligt. Dock när mäklaren ringde så säger hon att min köpare är fortfarande intresserad, MEN att han sagt att fukten måste åtgärdas omgående ...!?! ... Men om jag kunde tänka mig att gå ner 20 000 kr så var hon fortfarande intresserad av att köpa. Jag blev fly förbannad men sa lugnt att då vill jag göra en egen koll. Min köpare hade säkert inte räknat med att jag känner en fukttekniker på Anticimex. Så jag bad honom om en väntjänst, att kolla ifall det fanns fukt. Och det gjorde han. Och det fanns ingen fukt ... FY FAN, tror ni jag vill sälja till henne nu? Jag blir SÅ principfast sånt här händer. Här hade hon nog tänkt skrämma mig lite genom att ha en som sprang runt och antecknade lite och pep lite med fuktmätare. Och pressa priset lite. Men mig lurar man inte så lätt. Min vän sa att han var villig att intyga detta men då får det gå genom Anticimex och då kostar det ju pengar. Så klart, detta var en väntjänst som han gjorde utanför arbetstid men hans ord räcker för mig. Och det är ju också en fördel om jag måste ha en ny köpare, då VET jag att det är OK.

Så jag bad att få återkomma. Har pratat med mäklaren och hon sa att det fanns två andra intressenter som ville komma och titta. Så jag håller mig nog lite kall ett tag. 20 000 kr är nästan fyra månadshyror så då väntar jag nog hellre och får vad jag har begärt.

Tack för era kommentarer, jag får som sagt läsa ikapp lite när lugnet lägger sig.

Just nu är det mycket. Hoppas ni har en fin helg!

Kramkram

Nu tittar jag tillbaka lite

2010-02-10T21:33:00.003+01:00

och inser att trots min ekonomiska HEMSKA sits, så har jag på ett år och nio månader lyckats skrapa ihop ca 30 600. WOW, stor klapp på axeln. De höjde ju våra hyror med 1100 kr i månaden och trots detta har jag ändå fått ihop så att vår familj totalt har ca 73 900 mot i maj 2008, då jag hade 43 300. Visst ÄR jag duktig. Kanske jag ska passa på att UNNA mig något en dag, hihi.

Har i alla fall bestämt mig för att sätta in en rejäl slant till mina barn av pengarna som blir över från försäljningen. Säkert är det dumt och jag borde lägga allt i huset istället? Nåväl, man kan väl alltid göra en amortering sen i så fall. Denna panik att inte ha en krona på kontot OM något händer är HEMSK och dit vill jag aldrig komma igen.

Kram till er i kylan.

Det var ju ett tag sen ...

2010-02-10T20:54:00.003+01:00

Hmm, trodde inte det var SÅ längesen jag bloggade här. Har haft fullt upp.

Idag mår jag mest skit. Min bror, endast 43 år gammal, ska bypassopereras imorgon och jag är så rädd att jag nästan kräks. Det spelar ingen roll att alla säger att det går bra och att ALLA blir så pigga såååå, jag är ändå skiträdd och vill bara gråta hela tiden. Flög ihop med IDIOTEN på jobb idag, han är en stor idiot. Jag tror jag ska skriva av mig hans uttalanden här i min blogg, så ska ni få se hur "trevlig" kollega jag har ... Det senaste var att "den maskinen måste vara en kvinna". GAH! Han borde sluta med steroiderna ...

Nåväl, en snabb uppdatering ...
Har fullföljt kursen jag skulle gå, har gått en till, 7,5 p och är nu inne på min tredje. Dock så inträdde lagen om alltings jävlighet, stipendiet som jag hade förhoppningar om att söka igen, lades så klart ner ... lagom tills jag skulle söka till andra kursen. HELT otroligt. Någon "där uppe" VILL inte att jag ska lämna mitt SKETNA jobb.

Jag har blivit sambo och är snart med hus igen. Jag behöver nog börja blogga anonymt igen, för hur lycklig jag än är med min sambo, så ställer OMGIVNINGEN till ett sjuherrans besvär HEEEELA tiden. HELT makalöst. Orkar inte dra allt här men nu kommer jag förhoppningsvis att bli LITE mer aktiv igen.

Så ... hur ser det nu ut på pengafronten?
Ungefär så här:
Mina avanzafonder:
Inköpsvärde: 52 600:-
Värdet nu: 53 874:-
Totalt har de gått med 1274:- vinst, men det ändras ju från dag till dag. Inte länge sen det var 30% MINUS.
Resten av finanserna får jag uppdatera lite senare, känner mig för splittrad idag ...

Jag säljer min bostadsrätt, jag har lagt ner en hel del i den så jag får väl ut precis vad jag lagt ut, varken mer eller mindre. Snarare mindre i så fall. 480 000 har jag begärt och jag har lån på 200 000:- så det ska väl bli en och några kronor över.

MEN, vi har ju då köpt ett hus, och det är ju en historia för sig själv. Utgångspriset var 3 000 000, det låg ute ett bra tag utan att vi såg det eller var intresserade. Sen fick de sänka till 2 700 000. Vi blev intresserade och besiktigade det. De vägrade först gå ner i pris, men efter besiktningen som visade på ÄKTA HUSSVAMP och dåligt tak, gick de ner till 2 550 000 och så ska de göra vid grunden så den är helt fläckfri. Skulle kunna skriva en hel roman om detta husköp men snart är det förmodligen i hamn. Jag skriver papper på min bostadsrätt imorgon och flytt blir det sen i april. Ska bli kul att äntligen få ett gammalt hus att inreda igen, hihi.

Undrar hur det går för mina gamla bloggvänner, ser ni detta får ni gärna skriva en rad =) (Ja, om ni saknat mina inlägg eller så, hihi)

Oh lala!!!

2009-06-22T09:01:00.001+02:00

Nu vänner, är jag i desperat behov av lite hjälp. Jag har ju fått skattepengar OCH stipendie. Stipendiet ska jag ju överleva på när jag ska vara ledig, så de ska jag inte sätta undan, MEN, jag tänkte placera lite av mina skattepengar. Så här är planen:

Nästa år skulle drömmen vara att åka utomlands med mina små flickor, till detta har jag tänkt att jag skulle spara 650 kr i månaden och då få ca 10 000 fram tills dess. Nu vill jag placera 15 000 i fonder, dessa kommer jag förmodligen att behöva ta av om ett år=ganska kortsiktigt sparande men vill ändå ha dem i fonder. Har ju ANDRA fonder (inköpsvärde ca 30 500 kr och värda idag ca 26 000, några har gått med vinst men de flesta back) Så jag kan förhoppningsvis plocka av dem utan att förlora så mycket. Frågan är nu var jag sätter dessa 15 000. Svindlande summor för en sån som jag, som aldrig rör mig med så mycket pengar. Att ha dem stående på sparkontot är inte ngt alternativ då jag har för dålig karaktär för att låta dem stå. MYCKET märkligt det där. Står de i fonder så drar jag mig i det längsta, men står de på buffertkontot så räknar jag med dem som överleva-månaden-pengar. Som det är nu har jag ca 28 000 totalt på det kontot och det känns ju lite mycket. Men måste som sagt ta av dem då jag tar tjänstledigt lite i sommar pga kursen jag går.

Kursen är för övrigt JÄTTEKUL, men än så länge mycket lättare än jag trodde tidigare. Har inte fått resultatet på min första inlämning så jag kanske inte ska vara för kaxig, hehe. Håll tummarna för att det går bra!

Har gjort mitt andra riktiga jobb nu =) Och ni kanske har börjat ana vad det är? JEPP, hemsidesbygge, och den här gången tar jag betalt men ändå snällt ... det är ju så klart till en vän, men som har ett företag. Konstaterar att han hade inte gjort jobb gratis till mig, han har sagt att han VILL betala och jag kontrade med att min tid är för värdefull för att ges bort gratis. Har gjort så mycket gratisjobb under SÅ lång tid ... och den tiden ska jag ta från mina barn. INTE ok! Så nu får de betala =) Hade en annan bekant som "ville byta tjänster", vilket skulle innebära att hon la ner ca två timmars jobb mot att jag tog hand om hennes hemsida. Vilket jag vet innebär detta: Hon gör en tjänst som tar henne MAX två timmar och så tycker hon att det motsvarar att jag sitter TIMTALS med hennes hemsida. Folk INSER INTE hur mycket jobb det ligger bakom. Så istället för att ta på mig mer gratisjobb konstaterade jag att det inte var värt ett sånt byte, JAG kommer bara att förlora på det ... så jag skickade en prislista, haha, och då sa hon "OJ, var du så proffsig, det visste jag inte". Och då plötsligt skulle hon "fundera på det". Jag tänkte, "gör du det" ... och var glad att jag inte gjort något sånt byte som hon tänkt.

Hoppas att det kommer generera mer jobb i alla fall, de tre hemsidor jag gjort, de är JÄTTENÖJDA och min sista "kund" sa att sidan var "SÅÅ VACKER", fniss *rodnar*. "Så JÄVLA SNYGG" var ett annat omdöme om den andra sidan. (Kan vara lite skrytig nu när jag är anonym, annars är jag faktiskt ganska ödmjuk, hihiiii) Och det känns SÅ kul och de vill så klart rekommendera mig till andra vilket också är JÄTTEKUL!!! Nöjda kunder gör fröken Kaos GLAD!
Kursen är ju en superduper stor hjälp och jag lär mig grunderna från början så som man ska. Jag kan ju MASSOR inser jag nu men lär mig ändå nya saker hela tiden. RIKTIGT riktigt skoj känns det.

Nu undrar jag hur mina läsare har det =) ... svårt hinna med att uppdatera mig mellan kärlek, kurser, jobb och mammaskap. Skriv gärna en rad!

Snart semester, ska bli SÅ skönt. Börjar så smått med att åka på festival i helgen. Besöker Stockholm om ett par veckor och sen är det SUPERNÄRA semestern, bara en liten vecka kvar då. Ser SÅ fram emot det även om det blir lite segt att plugga på semestern. Tur vi stannar i Sverige. Min kärlek har fixat trådlös surfning, hur gulligt som helst.

Kram på er därute =)

NI är SÅ gulliga

2009-06-08T14:02:00.002+02:00

Tack för alla fina kommentarer och lyckönskningar. Idag börjar det =) Har kollat allt med jobb så att det är ok med lite tjänstledighet och det är det. Dock började det lite snöpligt, sitter här själv på jobbet med tre kollegor borta, haha. En semester och en vabbar, en skulle på student, hihi. Men det gör inget, verkar inte som att det kommer igång förrän imorgon vilket gör mig lite nervös. För jag har väl inte missuppfattat ngt? Jag har loggat in och loggat in så där emellanåt men det står bara att nu har det startat och att man ska bekanta sig med distansutbildningssättet. Så jag har surfat runt lite hit och dit och kollat. SPÄNNANDE känns det dock. Har hittat världens goaste kärlek som lovat mig att stötta mig i allt och hjälpa till så mycket det går, en mamma som lovat samma så det känns som att är jag inte alltför TRÖG i skallen så ska det nog gå bra. Nu sitter jag och undrar varför jag inte sökt stipendium TIDIGARE ... Men i framtiden SKA jag. Tydligen kan man få beviljat upp till FEM gånger 15 000 om man söker. HELT otroligt ju. Jag kunde ju tagit en tvådagarskurs eller liknande om det är något man vill fördjupa sig i. Tänk att såna pengar finns, hihi.

Hoppas att alla mina läsare har det fint och att det går ekonomiskt framåt. LÄNGTAR tills mina skattepengar kommer. HOPPAS att de inte strulat till det på skatteverket, så jag verkligen FÅR dem snart.

Stor kram
från fröken Kaos

Kaos i livet ...

2009-06-05T08:43:00.006+02:00

Inget olyckligt kaos, bara kaos. Det är likadant vart år innan skolorna slutat. Många många aktiviteter.

NU ska jag berätta något kul. Som alla säkert vet så vantrivs jag och har gjort LÄNGE på mitt arbete. Jag vill utvecklas och chanserna till det på det här stället är nästintill obefintliga. SÅ, jag sökte en sommarkurs i webutveckling. OCH KOM IN. Och inte nog med detta. Jag sökte också ett stipendium. Eftersom kursen är hela sommaren, på halvfart 50%, så blir det kanske LITE kämpigt att försöka få ihop samtidigt som man ska jobba. Så jag sökte. Och trodde så klart att jag INTE skulle få det (otursförföljd). MEN JAG FICK DET. Så det innebär att jag kan ta ledigt de dagar då det känns som kämpigast och hinna med kursen. Spara lite semesterdagar kanske? 15 000 kronor är MINA och det känns HELT overkligt. Kursen startar på måndag och ger mig 7,5 hp. Tänk er, hur ska det gå? Jag har aldrig läst på högskola, än mindre en distansutbildning. Men det känns KUL och spännande. Tänk att JAG, får chansen till detta. Fick ju berätta det för min chef, som inte har ett så gott öga till mig. MEN han såg ju klart att HAN kan ta del av min kunskap sen, GRATIS. Och DET gillar han ... BLÄ.

Har en rolig sommar att se fram emot. Ska åka på festival, ta en tur till huvudstaden med min bästa vän, hälsa på en gammal vän som jag inte träffat på 14 år =) Sen blir det en vecka i Göteborg och en vecka i sommarhuset (mamma och pappas) i norrland. Ett par-tre dagar hos min bästis i hennes föräldrars lyxiga strandhus. Låter inte detta som en ljuvlig sommar? Ska vara bort 2,5 veckor i sträck. Blir kanske LITE ovant och jobbigt, men också KUL. Förra sommaren gjorde vi INGET, var borta en weekend på Legoland, vilket innebar att jag städade, plockade, lagade mat, servade, plockade, tvättade, skötte trädgården, städade, lagade mer mat, servade, städade ... och var så TRÖTT på det innan jag fick börja jobba igen så jag nästan skrek rakt ut. Inget mys alls. Barnen var ute med kompisar och tyckte väl jag var lagom tråkig ... och jag tyckte de skulle vara lite med mig men hade inga pengar att göra ngt för ... I år blir det annorlunda. Blir spännande att vara iväg så länge med kärleken och hans barn. Lite läskigt också ...

På ekonomifronten i övrigt är det ansträngt värre. Vi har fått bort vår styrelse och hoppas nu få ner hyrorna. Vi betalde i fjol 60 000 i arvode till styrelse och 152 000 kr till en revisor ... HELT sjukt. Vi är 16 hus i föreningen. Revisor och styrelse ska nu granskas.
Så NEJ, de 15 000 känns som att de ska finansiera min kurs, men i övrigt är det lika ansträngt som vanligt.

Hur har mina läsare det?
Stor kram till er!

Tjohej

2009-05-07T07:25:00.004+02:00

Vad dålig jag är på att blogga för tillfället.
Lika dålig på att hålla mig uppdaterad vad gäller läsandet av andra bloggar. Tyvärr. Men annat upptar min tid. Har fått ett uppdrag till =D som jag snart ska sätta tänderna i. Förra gången var det lite lurigt, och denna gången blir det inte heller helt lätt. Det är en vän som frågat ifall jag vill göra deras hemsida och han sa att "ja, vi vill ju betala för det" och då sa jag att det går bra, jag kan skicka faktura. Han visste ju inte att jag reg. företag och blev lite paff men också glad, eftersom det inte "finns svarta pengar i hans företag". Så nu är ju frågan, hur gör man med "bästa-priset-kompis"? Vill ju inte skinna honom men heller inte bli lurad igen.

En ANNAN sak som är KUL!!! Jag sökte en sommarkurs och förmodade ju att jag inte kom in ... har aldrig läst på högskola ... men sökte ändå. OCH KOM IN!!! JAG VILL UTVECKLAS och på jobbet känner jag bara hur jag blir mer och mer back vad gäller utveckling, vi får inte en dags utbildning på tio år i en bransch som det säger "SWISH" i ... det kommer nytt nytt nytt hela hela tiden och vi sitter bara och GLOR. I alla fall, det jag sökt är en tioveckors webutvecklingskurs på 200 timmar, jag vet INTE hur detta ska sluta ... men det MÅSTE gå. Det "värsta är" att jag ska iväg drygt två veckor i sommar, men mobila bredbandet kanske kan fixa det åt mig. Det är en distanskurs och helt internetbaserad så DET är ju bra. Har dessutom sökt ett stipendie som finns på vårt fackförbund så HÅLL TUMMARNA snälla ni för att jag FÅR det. Har också frågat ifall det är lönt att söka bidrag från CSN och enligt henne verkade det vara ok, då kan man ju söka bara bidraget och på så vis få hjälp om jag skulle behöva ta ledigt från jobbet några timmar. Det knepiga är att jag inte får svar på stipendiet eller CSN förrän om ett tag, och kursen börjar redan i juni ... jaja, det FÅR GÅ helt enkelt ...

Ekonomiska läget då ... tja, jag klarar mig väl men det är inte så mycket mer. Min gamla whiplash-skada har gjort sig påmind nu i en vecka då jag knappt kunnat röra huvudet, en nackspärr som heter duga och jag har bara velat stanna hemma, men det går ju inte. Varje dag vaknar jag och de första dagarna nästan skrek jag av smärta (jättesynd om mig ;-) men det är bara att masa sig iväg ... tänka på lönen som kommer och räkningarna som således kan betalas och att det kan gå runt men inte mer nästa månad också ...

Men MER POSITIVT är att mina (och alla andras säkert också) fonder har gått UPP. YIPPIE. Är glad att jag bestämt mig för att spara i fonderna ändå. Där har jag nu ett totalt värde på 23 828 kronor. Och med tanke på att det precis var långt under 20 000 så känns det KUL! Fortfarande massor minus, men ändå.

Ska göra en sammanställning på allt sparande jag har och lägga upp, kanske sporrar mig ännu mer att spara vidare. Har dock ett problem: Jag har ca 10-11000 sparat till mina flickor. Jag skulle vilja spara mer, men eftersom vi är separerade och HAN (pappan till barnen) absolut inte ska ha hand om pengar så tänker jag IFALL något händer mig, så vill jag ju inte att han ska lägga vantarna på de pengarna, för då lär de vara borta tills den dagen de ska ha dem. MEN hur funkar det OM jag skulle gå bort?!? Mina barn måste ju ärva mig, och då är ju pappan förmyndare och då kan han väl ändå göra som han vill med mina/deras pengar?!? Förvirrande. Så tänker jag att jag kan spara i mitt eget namn, men det är ungefär som att spara på sparkonto vs fonder. Fonderna har jag lättare att "inte se", medan sparkontot känns som ett "kriskonto", alltså när det krisar, då tar jag de pengarna. Likadant är det med barnens konto. Det är också fonder, och jag drar mig för att ta av de. Om det varit något speciellt så har jag tagit dem, men det ska gå långt i så fall.

Kanske jag bara ska spara i fonder till mig själv och i framtiden se hur jag gör med dem?!? SVÅRT! Hur sparar NI till era barn?!? Hur mycket i månaden och till vad? Spännande att läsa hur andra gör.

Läste om Malena Ernman som tackat nej till miljoner för att vara hemma med sina barn. Vilken kvinna. Hon vet verkligen var värderingarna ska läggas. Hon har så hon klarar sig, hon gör det hon älskar, och kan välja och vraka. Jag kan tänka mig att det är väldigt lockande förslag och det värmer mitt hjärta när man läser att hon väljer familjen och tid med dem. HÄRLIGT!!!

Det blev ...

2009-04-27T14:53:00.003+02:00

till bonus/fadderflickan 500:- på fondkontot, en vacker röd ros med en liten text i där det står hur mycket hon betyder för mig.

till pappa blev det 40€, en blomma till det så stannade det på ca 500 svenska kronor.

till bror och sambo blev det endast 200 kr i presentkort OCH ett konsthantverk när de kommit så långt som till nytt hus =) Plus en blomma och lite choklad.

Fick lite betalt för mitt ena projekt, blev LITE sur faktiskt. Vi hade pratat om 2500-3500 plus att det tillkom något som han fick pris på och det var sagt allt från 200 kronor och uppåt. När han kom och skulle lämna pengarna så var han lite svävande och sa "vet ju inte riktigt vad vi kom fram till ... du kan väl få detta och vill du ha mer så får du säga till ... " och så gav han mig 2000 och sa vidare "vi pratade väl om 1500-2000?". Då surnade jag faktiskt till lite och sa att "Nja, vi pratade väl snarare om 2500-3500" och kände mig skitdum, och det är sååå typiskt mig, HAN gör fel (enligt mig då) och JAG känner mig dum. OK, jag gjorde OCKSÅ fel, för jag skulle varit MYCKET tydligare, men ... ja, man lär sig av sina misstag. Känns som att jag blivit lite blåst. Men det ska inte hända igen. NU ska jag fixa ihop en prislista, till det projektet och till mina konstverk =) Sålde faktiskt för 650 kronor vid påsk och det var bra jämfört med annat. Dock en usel timersättning. Men det är ju också för att det är mitt intresse som jag kan ha det så. Det hade ju inte funkat annars. Har fått en liten beställning också ... Känns nice. Nu ska jag bara lära mig att ta betalt för mina kunskaper och mina verk. Blir så irriterad, alla vill ha allt gratis, men de vill väldigt gärna HA. Nu ska jag bli hård businesskvinna ...

TACK för alla era goa kommentarer, känner mig inte lika snål längre, hihiii. Jag kom på att jag ju satt in ca 4000 till mitt bonusbarn, det är 4000 mer än hennes egen pappa satt in så ... nä, snål är jag icke!

Till pappa

2009-04-22T20:51:00.002+02:00

blev det 40 € och det blev 451.50. En blomma och kort på det så blir det nog bra. Mamma, som vet om min ekonomi, tyckte det var lite mycket men det tycker inte jag. Alldeles lagom =)

Till bror min och sambo blir det plantcheckar för 300 :- och så ska jag skriva att de får specialbeställa mina konstverk/alster =) för det har de önskat sig till trädgården när den är klar. Det blir nog bra. Det kostar ju också en herrans massa att tillverka så ...

Till bonustjejen funderar jag på att sätta in lite mer fonder. Tänkte ju på presentkort på körkort men är rädd att hon inte blir klar med att gå dit så då bränns de kanske inne ... Tror det får bli 700 ... är det för mycket/för lite?!? Usch, våndor ... Jag är ju trots allt inte hennes mamma, hihi, levt med henne i tolv år och hon valde mig till sin fadder då hon döptes (15 år gammal) så jag känner mig VÄLDIGT kluven där ... hon är nästan som min egen och vi ses fortfarande ... Fler råd?

Tack N för dina råd, alltid kul och skönt att höra vad andra tycker =D

En helt vanlig härlig dag

2009-04-22T20:40:00.002+02:00

Varit på jobb och det var förhållandevis lugnt. SKÖNT, då jag har en kollega som är allt annat än mild de flesta dagarna ...

Hem och fixade lite här hemma, käkade och pratade med mina älsklingar. Pep över till en kompis och dryftade livets mening och lite till. Känner mig som en finnig tonåring med fettigt hår. Så illa är det nog inte, men det är något som jag också känner med min ekonomi, man känner sig lite FUL ibland, ofräsch. Helt otroligt när jag kom på det, att man känner sig ofräsch p g a pengabrist. Tittar på folk med halvtaskig frisyr, billig. Hemmatonat hår, med utväxt. Så ÄR det ju när man har dåligt med pengar, man vet liksom aldrig när man har råd nästa gång ... GAMLA fula kläder, GAMMALT smink, BILLIGT schampo. White trash-varning!!! Häromdagen flippade jag ut fullständigt och köpte en klänning på H&M för 99 kronor. Kände mig SÅ snygg sen. Ganska snart är känslan borta och jag tittar på mina fula, urtvättade vardagskläder igen. Det är inte "jag" ... jag vill vara hel och ren, och att färgen ska sitta kvar på kläderna. Inte som att jag råkat tvätta dem med klorin av misstag ... Jag har bestämt mig, när mina skattepengar kommer ska jag ta en tusing och bara precis shoppa loss. Ja, jag hör hur extremt löjligt detta måste låta för någon som lägger tretusen på en väska. Men "it's my life" and I like it ... a lot. Less is more.

Känner för att se en riktigt rolig komedi, någon som kan rekommendera??? Vill SKRATTA hihi.

Födelsedagar ...

2009-04-22T14:37:00.001+02:00

som vanligt är humöret på topp när lönen är på väg in, hehe. Och om några dagar kommer ALLT att vara som vanligt. Har några frågor till mina läsare idag. Jag har

- en fd bonusflicka som fyller 18 (dyr smak) Mamman med sambon ska ge 1500-2000 kr, pappan säger att han itne har några pengar ...

- en pappa som fyller 70

- en bror och sambo som fyller år ...

Nu till frågan. HUR mycket bör jag lägga på vardera med min ekonomi? Jag HATAR, med betoning på HATAR att vara snål. Jag VILL ge (och säkert därför min ekonomi är som den är).

Till mitt bonusbarn skaffade jag ett fondkonto när hon valde mig som sin fadder, då hon skulle konfirmeras. Hon var inte döpt och blev det i samband med konfirmationen. Då satte vi in lite pengar och sen dess har jag lagt 100 kr i månaden. Det har vuxit till dryga femtusen, KUL.

Jag har växlat 40 € till min pappa och en blomma till det blir ca 500 kr.

Vad tycker NI kära läsare? Detta är dock en hyfsat BRA månad, så det är inte panik ifall jag ger ... min bror ska bygga hus (såklart) och önskar sig bara flytthjälp. Jag tycker det är självklart och vill ge ändå. De är två arbetande med höga löner, skyhöga närmare bestämt, så allt jag kommer med känns futtigt. Funderar på att köpa en blomma och sätta ett presentkort hos en plantskola eller liknande, de ska ju anlägga trädgård också. Men hur MYCKET?!? Har såna kval ...

Hoppas allt är bra!
kramkram

WICKE, det är inte FUSK, det är JÄTTEBRA!!! Vad önskar du dig ;-)

Katastrooooooof

2009-04-16T10:23:00.003+02:00

men glad ändå =) Pengarna ska rulla säger de som vet. Jag ÄR så kluven till allt detta med ekonomi. Å ena sidan är jag helt övertygad om att man som människa mår bäst av att unna sig små saker i vardagen. Gudarna ska veta att jag snålar i vardagen. MEN jag unnar mig ändå ett konsertbesök ibland, jag går på kursen som jag älskar (present i o f s). MEN så tittar jag på hur min MORMOR lever idag. Hon är 81 år, var hemma i många år, de hade lantbruk. När hon blev allergisk mot korna så sålde de gården och hon började jobba som hemsamarit. Morfar dog när hon var endast 51 år. Då köpte de ett hotell, hon och en väninna, som de drev i ca 10 år. Sålde hotellet och fick en HEL DEL över. De satte hon i fonder, jag anser att hon blev lurad. Det var något konstigt med den histiorien men det hela slutade i att värdet i alla fall halverades. Eftersom hon har en usel pension så har hon ju fått leva på dessa pengar. Och det är väl BRA, men sen ett antal år tillbaka har hon nästan inga pengar kvar och kan ju för all del leva tio år till. Men hur lever hon då? Som en kyrkråtta ... men som också, om det vill sig, UNNAR sig ett dyrt klädesplagg då och då. Men oftast är det katastrof där med. Så vad är alternativet? Att leva utan att unna sig och ha smör på smörgåsen?

Hmm, vad svårt allt blev ...

Jag vill kunna stoppa undan lite här och var, jag vill trygga mina barns framtid, det är det viktigaste, men vad innebär det? Jag vill INTE att de ska åka rakt ut i gräddfilen, inte spara för att aldrig kunna göra något medan de är barn. Hur HITTAR MAN BALANSEN?!? Å ena sidan är jag nöjd ... å andra får jag nästan panik. Jag måste verkligen hitta ett sätt att avdramatisera detta. Frågade min ensamstående granne hur h*n får ihop det. Det får h*n inte ... heller. Vi är ca 16 hushåll i vår brf, varav ca 7 är ensamstående, av de är 4 pensionärer och vi andra tre ensamstående föräldrar. Med en boendekostnad på 8 000 i månaden ... HUR KLARAR DE DETTA?!? Visst, pensionärerna kan väl ha sålt och lever på de pengarna, lite bostadsbidrag osv, men ändå ... jag fattar inte. Satte upp mig på lägenhet häromdagen. Men en fyra kostar ju 6 000 också. Drygt. Då ingår ju allt så det är ändå 2 000 mindre. Men det är väl ingen risk att man får någon av dem. Finns inte särskilt många heller.

Man får se. Nu är det snart kalasdags och mina sista buffertpengar ryker igen. Men det är i alla fall så att det aldrig blir riktigt riktigt tomt och det är ju en j-a tur det. Då hade det inte blivit något kalas för barnen ...

Börjat månadsspara igen i fonder, för att de säkert ska få stå kvar. Jag och buffertkontot är för bra vänner, så lätt så lätt när de står där att plocka. Konstigt nog gör jag inte det förrän dete är RIKTIG kris när det gäller fonderna. Får väl erkänna min dåliga karaktär och ... låta mig fondspara ändå då. Verkar som att det kanske vänder på börsen nu?!?

Vad tror och tycker ni, kära läsare?

Just idag är jag stark ...

2009-04-02T14:18:00.002+02:00

som någon sjöng. Kanske var det Kenta, haha, inte min favorit men den raden stämmer in på mig varannan dag ungefär.

Idag är jag dock inte det. Har varit hemma några dagar med sjukt barn och redan en månad innan så är jag orolig för hur det ska påverka min ekonomi ... mitt projekt går inge vidare för tillfället, kan inte marknadsföra mig för jag har inga pengar ... så det är mest utgifter för tillfället, men inga stora såna dock.

Idag satt jag upp mig på hyreslägenhetssökande. Insåg att detta liv är inte det jag vill ha till mina barn. Vad gör lite mindre plats, vi kanske kan åka på semester ibland då och unna oss gympaskor då och då ... Såg en del på "Debatt" om fattigbloggen ... blev så jävla upprörd. Dessa JÄVLA politiker som tror att de VET. Och pressen ... suck ... VISST kan jag hålla med Expressen att det är som ett HÅN att leka fattig, men jag kan ju också tycka att det är HELT OK att hon gör det, för det hon ändå vill, hoppas jag, är att just, SKAPA DEBATT. Expressen säger att hon hellre sett arbetslösa grafikern blogga om SITT liv ... AMEN HALLÅÅÅ EXPRESSEN!!! Fattar ni inte att de som är hemlösa/fattiga ... det är väl knappast DE SOM KAN BLOGGA; DE HAR JU INGEN DATOR ENS och skulle väl KNAPPAST prioritera bloggande och internet om de hade pengar. Men JAG har internet och känner mig inte fattig, jag har bara kort om likvida tillgångar ... och detta vill jag ändra på SÅ mycket ...
Tycker inte om mitt liv, mitt ekonomiska liv.

Min kärlek vill flytta ihop, och det vill väl jag med. Känns så snabbt bara. Sju månader, är det för snabbt? Vi känner varandra sen 20 år tillbaka då vi var tillsammans. Men sen har vi inte setts, känns ändå som att jag känner honom hyfsat. Men var, och hur ... allt är osäkert och svårt. Finns inget som passar för alla oss, hur blir det med hans barn ... osv.

Nä, idag är jag inte stark ...

Varje månadsskifte betyder ångest

2009-03-31T07:57:00.002+02:00

Så även denna. Hade felberäknat räkningarna, och bytet till Tele2 gjorde denna månad till katastrof också. I jakten på billigare telefon så får jag nu surt betala dyrt. Jag har också kanske gjort ytterligare ett misstag, måste kolla upp detta. Har haft en billig försäkring hos Auro Försäkring. Upptäckte nu att jag kunde få billigare hemförsäkring via facket. Självklart sa gniden-tarmen TJOHOOO och beställde den. Insåg inte då att jag kanske hade billig bilförsäkring av just anledningen att jag både hade bil- och hemförsäkring i samma bolag. Så kanske det också blir en förlustaffär.

Bra på affärer är jag tydligen inte ... kan bli pålurad det mesta ...

Så ... nu är jag och knaprar på bufferten igen ... för att LEVA denna månaden. Snart fyller mina barn år. Ingen fara på torpet än så länge men ... GUD så trött jag är på detta. "Mitt hjärta" tycker vi ska flytta ihop ... jag som då har styvmorsbagaget redan tidigare är väl SÅDÄR pigg på att bli slav till sju igen. Jag inser att denna man förmodligen inte blir som mitt ex, att han har en helt annan drivkraft och initiativförmåga än vad han hade. Jag tror inte det skulle bli jätteproblematiskt. Frågan är bara ifall de vill flytta från "stan" ut till landet, där vi bor. Min kärlek vill jättegärna, har inget emot att lämna stan och tror att även hans barn skulle tycka att det var ok. Tre tonåringar ... hehe, får väl se ifall han lyckas övertyga. Skulle i o f s vara nice att vara storfamilj igen, saknar familjekänslan väldigt mycket ibland. Ibland är det SÅ skönt att bara vara själv ändå. Kluven ...

Tack alla snälla

2009-03-26T13:02:00.007+01:00

Ni är så gulliga, tänk att ni gläds med mig, hihi! Hoppas ni får tillbaka också. Men Minna, hur i hela världen kan det bli 360 000 att betala?!? Det är ju mer än hela min årslön?!? Det måste ju ha blivit fel någonstans???

Ja, faktiskt, lyckokänslan håller i sig. Känns nästan som att ha vunnit på tipset, haha, trots att det ju faktiskt varit mina pengar hela tiden =) Känner mig lugn och harmonisk men fortfarande sparsam. När man läser i andras bloggar så inser jag ju hur LITE pengar det är eg, hehe. Hos er som har hundratusentals sparade =) Men det är mycket för MIG. Dagligen tänker jag om det bara inte vore för pengarna. Och möjligtvis jobbet. Då hade mitt liv känts SÅ perfekt i jämförelse med hur de sista åren varit. Men man kan väl inte HA ett helt perfekt liv, hehe. Det går ju inte. Nä, man är glad så länge man är frisk, barnen är friska och man har pengar till räkningar och mat på bordet. Vad mer behöver man eg? Ilandsproblem.

En sak som faktiskt gjorde mig SÅ J-----A arg idag var detta: Min Lilla är sjuk idag, hon passas av mormor (som är pensionär) Det är ju HELT onödigt egentligen, men så löste vi det. Nu blev det så att min mamma måste iväg vid 15-tiden så jag gick in till min chef och sa att jag behövde gå vid 14.45-tiden och att min Lilla var sjuk. Då frågar han: "Hur gammal är hon nu?" "Snart nio" sa jag. Då frågar han: "Jaha, så hon vågar inte vara själv hemma då?"
Så här blev min reaktion:

Ja, jag bara häpnade, men det enda jag fick fram var ungefär: "Jamen inte när hon är SJUK" ...

Kan ni förstå?!? Han ville på fullaste allvar att min åttaåring skulle ligga hemma sjuk själv. Och då slog det mig, att så är det nog runt om i världen ... men vaddå, vi bor väl ändå i ett hyfsat mänskligt och upplyst Sverige ... vilket fick mig att tänka på alla skandaler som media drar fram (bra alltså) ang bonusar och löner. Jag som alltid varit inbiten vänster-anhängare ... jag börjar omvärdera lite saker. Kanske vi SKULLE sänka skatten och därmed sänka alla höghöjdares löner, fallskärmar, bonus OSV. INGET kan få mig att förstå, speciellt inte i kristider, hur de kan vara värda, hur DERAS TIMMAR kan vara så mycket mer värda än någon annans timmar. Och vad händer, jo de kör Sverige i botten. Och får MER i bonus och lön. Det är som ett skämt återigen. Och vad gör vi svenskar, mjäkar, kvider i bloggar och på Facebook. Totalt fruktlöst, vi borde ut och demonstrera på gator och torg, strejka vilt och galet.

Jag blir SUR, SMÅSINT, AVUNDSJUK och MISSUNSAM över såna orättvisor. Tänk så många som VILL göra rätt för sig men som inte KAN det och som lever på bidrag. Ta alla äckliga bonusar, fallskärmar och skapa tillfällen för att utbilda folk, få in folk i arbetslivet i stället. De HAR JU SÅ DET RÄCKER FLERA LIVSTIDER OM. GAH, frustrerad känner jag mig nu.

Bäst att tänka på min egen lilla bonus, skatteåterbäringen, hihi. Så blir jag lite glad igen =D

"Prisa GUD, här kommer skatteåterbäringen." (Oj, just ja, jag tror ju inte på gud, men jaja, ändå, hehe)

Ha det så fint idag!

YAABADABADOOOOOOOOOOOOOOOOOOO!!!

2009-03-24T21:24:00.003+01:00

Höll fullkomligt på att göra ner mig när jag kom hem idag. Prel. skatt. kom idag. Alltså, jag höll på att skrika, sjunga, jubla, stå på händerna, joddla, jonglera och PUSSA hela världen så glad jag blev. 14 000 PENGAR TILLBAKA!!! Förvisso visste jag att jag skulle få tillbaka men SÅÅÅÅÅÅ mycket?!? Har haft frivillig inbetalning från jobb, 500 i månaden så bara det är ju 6 000 men inte i mina drömmar kunde jag tro att det blev SÅ mycket.

Sommaren är räddad!
Cykeln är räddad!
Mina barns födelsedagar är räddade!
Ja, det känns ta mig fan som att hela året är "hemma"...

Dagens lyckokänsla har INGA gränser. Jag är så glad att jag gråter. Känner mig ... trygg. Eller i alla fall LITE LITE tryggare. Tänk, de pengar jag tänkt att jag skulle samla ihop på ett och ett halvt år, de har jag plötsligt detta året. Nä, lugn, jag tänker INTE låta dem rulla, var så säker. Men jag KOMMER att unna mina barn något lite extra. Bara en sån sak som hände i kväll. Min Lilla har en pyjamas som är kortärmad och med halvlånga byxor. Hon fryser JÄMT, och jag har bara sett denna långärmade/långbenade pyjamas som önskats som ett hinder i matbudgeten eller så ... ikväll när hon sa att hon ville ha en sa jag bara lugnt, "jag ska se om jag hittar en långärmad till dig imorgon gumman!" Och så blir det. Även om det snart är sommar så ÄR hon väldigt frusen. Det blir DEFINITIVT en pyjamas imorgon. Resten ska jag spara, hehe. OCH jag håller mig till planen om semestrarna. Ska verkligen försöka få ihop så jag kan lägga undan 6-700 i månaden till en semester.

FÖRSTÅ hur GLAD jag är idag. Inte ens mitt nackont kan grusa lyckan idag!!!

Hoppas alla mina fina läsare får tillbaka också =)

Glöm inte kramas!!!

Hihi

2009-03-19T23:23:00.002+01:00

Era kommentarer avgör det hela. Jag SKA sätta upp ett resmål. Yippie!!! Prata med tjejerna om var de skulle vilja åka. Blir väl skrik om DISNEYLAND!!! Jag får kanske styra upp det lite, eller så bestämmer vi inget ALLS till att börja med, bara en resa, ett mål bara det =)
Tack för peppning. Håller med, man tappar sugen, verkligen. En resa och minnena från den har man med sig hela livet. Mina amorteringar minns jag överhuvudtaget inte. Det enda som DET ger är en liten liten trygghetskänsla men inget annat och def. inget KUL. Kanske dags att jag slutar bara vara så HIMLA duktig och faktiskt unnar mig och barnen något? JAPP så får det bli.

Hoppas ni får en trevlig helg allihop!

Glöm inte kramas =)

En plan

2009-03-19T11:13:00.002+01:00

Låg och tänkte igår. Mina barn lär inte komma på så många utlandssemestrar. Mitt drömmål har länge varit Italien, hade varit SÅ nice att ta med mina flickor dit. Tror jag, har aldrig varit där, hehe. Om ett och ett halvt år fyller jag 40. Jag räknade ut att om jag sätter in och sparar 4000 av mina skattepengar, eller tar ut på Riksgäldsspar vad jag har där, och resten från skattepengarna, sparar 600 kr i månaden tills dess, så har jag 15 000 kr tills jag fyller 40. Det borde man väl kunna komma iväg på? Jag funderar också på att strunta i att amortera så mycket på lånet jag har, även om jag VILL. Jag känner för tillfället att jag måste ha NÅGOT mål, något ROLIGT mål. Inte bara överlevnadsmål. Inte bara betala och betala och betala, för att aldrig ha något KUL.

Tycker ni det är en dum idé när jag har det knapert? Man kanske inte MÅSTE komma iväg den hösten, ifall jag inte når ända fram, men det är ju i alla fall en PLAN. Måste bara kolla nu när alla småavbetalningar är borta, och hur mycket lånet blir, så att jag verkligen fixar det också. Håll tummarna!!! Snart kommer jag att veta =)

Kramas!

TACK

2009-03-18T15:52:00.002+01:00

Noashine för din kommentar. Det är så skönt att höra att man inte är själv, men man önskar ju inte andra i samma situation. Det känns helt sjukt ibland. Men det är så dubbelt det här med att inte ha pengar. Å ena sidan är man glad för att det går runt, å andra så spyr man på alla extrapriser och "Eldorado"-utbud. Jag ÄR våg, jag pendlar väldigt, och försöker hitta balansen. Det är inte lätt. Man är glad att SKITmånaden är över, men man vet att tja, nästa blir precis lika tråkig.

NU ska jag handla det sista jag kan och ska, innan barnbidraget på fredag.

Puss och kram

HA!

2009-03-18T07:36:00.003+01:00

Är det SVÅRT att leva på 97 kronor om dagen? VISST, jag har massor mer än 8 000 att leva på. Jag vet och har aldrig behövt leva på soc.bidrag, som tur är. Jag beundrar de som gör det ... Jag känner mig inte jättefattig, men när jag läser om att det är att leva på 97 kronor om dagen ... så är jag inte långt ifrån. Skäms över mitt boende för de som är verkligt fattiga, jag bor ju ändå i bostadsrätt med liten trädgård. I o f s av den enkla anledning att det GÅR runt, bara precis, men också för att det FINNS JU INGA BOSTÄDER här. Jag VILL INTE dra upp barnen, mina trygga barn som trivs i sin fina skola och med sina vänner. Vet inte var jag skulle flyttat heller. Flyttar jag till den stad jag jobbar i, lär jag bo i en liten lägenhet men med samma kostnader, eller inte långt ifrån i alla fall.

Mycket kritiska röster mot Jessica, jag tycker det är BRA att belysa problemet, men jag hävdar ändå att de skulle gå till någon som VERKLIGEN lever fattigt, belys DET istället. Inte någon som är "fattig-wannabe". Följ DEM några månader. Som någon skriver, nästa månad behöver hon ju inte bry sig, då kommer ju 35 000 kr igen på kontot och hennes "problem" är lösta. För många gör det inte det. Och det är just där man är, det bara pågår och pågår. Man kommer AAAAAALDRIG i kapp. För ett halvår sen fick politiker leva på studentlön ... Ja, då sparade en till att kunna ta en öl. Jag tror inte att någon som är verkligt fattig sparar till "en öl", man vet att det kommer dagar då den där ölen får en baksmällebittersmak, då barnen behöver nya skor eller annat. Då ångrar man den där ölen bittert. Men bra Jessica, att du belyser det i alla fall!!!

Börjar få lite ångest för sommaren. Minns en gång en tant som satt och faktiskt också rökte ... och var ensamstående. Då var jag inte ensam. Hon tyckte mer synd om sig än jag gör om mig, hehe. Hon tyckte det var varje människas rättighet att åka på utlandssemester varje år. ?!? Då tänkte jag i mitt stilla sinne, som då varit sambo i tolv år, att det hade inte jag varit på 14 år ...

På tal om utlandssemestrar ... när jag och mina tjejer vann en weekendresa, kort efter min separation, och allt vad det innebar ... trots att många var jätteglada för vår skull, så fanns det människor som tyckte "ÅH, varför ska NI ha sån tur"? Ibland lite fördolt men ändå. Då hade man gått igenom helvetet och tillbaka ett par gånger, och de visste om det, ändå kunde somliga inte unna oss/mig detta. Tråkigt tycker jag. Det var dessutom ingen "slumptävling" utan man skulle prestera för att vinna. Då tycker jag faktiskt att vi kunde ha förtjänat det.

Nu mina söta läsare, nu är det MINSANN bara två dagar, KNAPPT, kvar tills barnbidraget kommer. Jag ska lägga upp en plan ... vet ännu inte vad jag ska ge mina flickor i födelsedagspresent. Nästa lön kommer vara mindre än en vanlig, har flera VAB-dagar också tyvärr. Håller på att tjafsa med Tele2, men det verkar som att den ena vet inte vad den andra håller på med. Jag undrar ofta hur deras mailsystem är upplagt. Man får börja om var gång man ska prata med någon, man ska ange det och detta och blablablablaaa, blir så trött. Men jag ska inte ge mig. Idag ska jag leta upp alla papper och sätta mig och sammanställa. Verkar som att de tänker: "Om vi dränker kunderna i papper och förvirrar dem riktigt, så bara betalar de till slut". Men icke denna!

Igår bjöd jag min bäste vän och hennes familj på middag. Kände att det verkligen är min tur. Hon är lika fattig som jag, hihi. Och vi njuter verkligen av våra gemensamma middagar =) Idag är det en annan väns tur, samma där, känns som att vi ätit där alldeles för många gånger. Mja, liten överdrift kanske men ...

Har fått ta lite av min buffert, men känns skönt att allt är betalt nu. Någon hundralapp som fanns kvar annars är allt på NOLL! HÄRLIGT!!! Nästa steg är att säga upp kredit på Ellos, ska bara handla om jag HAR pengar, där också. Det får vara krisigt ordentligt, tills jag byggt upp den där bufferten. Den står nu på 7 000, men där är då pengar som tillhör NÄSTA månad, VAB-pengar som redan kommit. Förhoppningsvis får jag rejält tillbaka på skatten, så det blir en lite rolig sommar för barnen i alla fall. Inget stort planerat, småturer i Sverige, dyrt nog ...

Kram till mina goa läsare!

Tack SNÄLLA!

2009-03-12T13:30:00.001+01:00

Ni är ju helt vansinnigt gulliga. Det är tur ni kommenterar och är så snälla, det håller mig faktiskt uppe mer än ni tror.

Strävan: Jag ÄR ju en fighter, för det allra mesta, men ibland så pyser jag ihop. Jag brukar dock komma igen. Har jag kommit så här långt så ... Tack för peppande rader!!!

Per P: Budget har jag haft, det enda jag konstaterar då är att jag lever INTE över mina tillgångar, jag lever långt under normen förutom vad gäller att jag har en LYX, bilen. En gammal men absolut duglig bil. Går inte bo på landet utan bil med hyfsat små barn.

Minna: Du får INTE skämmas över att du gnäller om pengar, alla har vi vår egen nivå som vi lever efter. Jag tycker du är SUPERSTARK och JÄTTEDUKTIG som vänt ditt shoppingberoende till något positivt. TÄNK så skönt att du kommer kunna trygga framtiden och har så många planer. DET beundrar jag. Istället för att bara köra på i gamla hjulspår och shoppa järnet, bli tom inombords och till slut kanske stå där och undra vad som hände. KLART du får fråga om kärleken ;-) Det är som en saga, haha. Är helt kär ... och hade inga hinder funnits så hade vi nog redan bott ihop. Svårt få ihop många barn när man bor i olika städer med en bra bit emellan. Men viljan finns där, helt klart =) Kanske lite därför jag är lite deppig också, vi ses för lite. Hans barnveckor ändras ständigt av en eller annan anledning och det är JOBBIGT att aldrig veta. Men men ... det ordnar sig nog så småningom.

Jag kommer igen =D
Stor kram till er!

Dagens utlägg

2009-03-12T13:17:00.002+01:00

Dagens utlägg:
29:- kollektivtrafik till jobb
61:- Müsli till lunch på jobb+frukt
29:- kollektivtrafik hem igen
______
121:-

På lunchen såg jag bara:
Folk med shoppingkassar
Folk med söta bebisar i ännu sötare overaller, kläder
Ungdomar med godispåsar, klädpåsar
Folk som lunchade
Folk med fina kläder
Folk som fikade
Folk med fina frisyrer, nyklippta. (När klippte jag mig senast=???)
Folk som bara var "så rätt".

Alltså i vanliga fall brukar jag se saker positivt, men det här var ju så jävla jobbigt så jag nästan lipade. Jag tror att jag inte vill ha allt det där, men jag tror att jag skulle vilja ha VALET att KUNNA göra och köpa allt det jag ser avundsjukt efter. Jag vill också köpa fina kläder till mina barn, jag vill också ha fin nyklippt hipp frisyr. Jag vill också kunna sitta och luncha med någon utan att tänka "jahapp, det var denna veckans matpengar", vill också kunna spontanshoppa. En endaste gång ...

Hur kan Sverige vara i kris, det verkar som att alla utom jag shoppar ihjäl sig. Fy fabian vilken ångest jag har just nu.

Såg att en trädgårdsmässa var på gång. Såg också att det kostade drygt hundra spänn att gå på. Bara att lägga ner den tanken.

Idag är det synd om de ensamma ...

2009-03-12T09:49:00.001+01:00

Det första jag tänker, när någon frågar vilken datum det är, låt säga att det är idag den 12:e. Det jag tänker då är "då är det bara 8 dagar kvar till barnbidraget".

Pengar har blivit så FRUKTANSVÄRT ångestframkallande för mig. Jag levde med en man som gjorde som han gjorde. Jag försökte få extremkoll istället efter det. Jag tycker att jag HAR koll, ändå går det INTE. Jag har alltid haft koll, men FAN aldrig haft det så här ...

Senaste tiden har jag känt mig hoppfull. Ända tills igår. JA, mitt projekt kommer dra in 3-4 000, småpengar inser jag nu. Mycket ändå men ... det känns verkligen som att det är mycket jobb för "ingenting". Och missförstå mig rätt, jag är inte otacksam, bara så ... uppgiven.

Igår när jag kom hem så låg det en HÖG räkningar. Blev övertalad att byta telefonabonnemang till Tele2. Vad de nog missat att berätta var att för tre byten av mobiler så skulle det kosta 1000 kr i administrationsavgift. Jag byter min vanliga telefon också och får då 600 kr i straffavgift. JA, extremt korkat att INTE kolla det först, men så var det. DETTA VÄLDIGT FÖRMÅNLIGA BYTE skulle då kosta mig 1600 spänn, och då har jag inte ens BÖRJAT använda telefonerna. Jag fattade det som så, att jag skulle till att börja med få TILLFÄLLIGA nummer och SEN få tillbaka mina nummer. På fakturorna står det nu NYA nummer, vilket har gjort att jag INTE sätter i mina nya kort från Tele2. Har skrivit till dem men de svarar när de känner för det ...

OVANPÅ detta så är jag tillbaka i Kraft&Kultur-träsket. Jag blir TOTALT VANSINNIG på dem. I början på året skrev jag till dem och bad dem skicka årets alla förfallodatum. Det fick jag. De första skulle vara den 28 februari och 30 april. Alltså betalade jag förra månaden. DÖM OM MIN FÖRVÅNING när det ligger en faktura med förfallodatum 6(!!!) april. På nästan 2400 spänn. Vad FAN sysslar de med frågade jag. Hotade att gå till media om de inte skärpte sig och gav mig en förklaring ...

Så utöver min hyra, som är på 6 000, kommer el- och telefon (och då UTAN de tidigare Telia-räkningarna) att kosta mig 4 000. SÅ innan jag ens BÖRJAT betala ÖVRIGA räkningar, har jag nu en kostnad på 10 000 kr. Sen tillkommer telefon, vatten osv. Det kommer bli ytterligare en 16 000-kronorsmånad. Och jag får ut 17 000. Jag vet, det är ingen dålig lön, jag har barnbidrag och underhållsbidrag som jag lever på resten av månaden. Men ...

Va FAN är det om? Varför har jag det så här? Ska det ALDRIG bli lugnt i mitt liv??? Det enda jag vill ha är lugn och ro. Från att ha mått så bra och varit så hoppfull så är det bara sekunder från att hopplösheten är tillbaka.

Jag börjar inse, jag kommer inte fixa detta liv. Vad har jag för val? Detta är ohållbart. Det enda som maler i mitt huvud nu är ekonomi. Detta skulle bli en BRA månad. Mina barn fyller båda år nästa månad. Min stora behöver en cykel och även om jag kan sälja någon gammal så är det ändå en massa som ska fram.

Jag har lösningar på problemet och det är:

Sluta äta
Bjuda bort mina barn på mat till kompisar
Sälja min kropp
Sälja all inredning (man kan väl sitta på golvet

Nä, det är självklart inga lösningar. TRO mig när jag blir SKVATT GALEN av att titta på lyxfällan. De kunde komma hem till mig och göra ett program: "Råttfällan" kunde det heta.

Igår gjorde jag något extremt lyxigt, köpte en macka ute på lunchen. Det är sån lyx som jag aldrig unnar mig. Det stod en barnfamilj framför mig. De tog varsin macka, lite dricka och inget mer. 252 kronor gick det på!!! Det enda jag kunde tänka var att "det är mat i en vecka för mig och mina barn".

Jag är SÅ trött på detta ...

YIPPPIIIE!!!

2009-03-09T13:52:00.002+01:00

Första beställningen på min andra del av projektet =) Talar i gåtor gör jag, men det känns som att jag vill ha min hemlighet lite lite till. MEN så glad jag blev. Och jag är ändå bara halvfärdig. Kanske en dag att jag avslöjar hela mitt projekt, hehe.

Strulade redan vid första. "Kunden" hade inte läst riktigt att leveranstiden var 1-2 veckor, och hon behövde "den" till helgen. Men det tror jag ska lösa sig. KUL!

Jag har blivit utmanad, får fundera lite på det "herr N". Tack för det =)

Vad pengar gör med folk ...

2009-03-04T22:58:00.006+01:00

Har min bästa vän, som en dag blir rik ... men lever som en kyrkråtta idag. Problem uppstod mellan hennes syskon vid diskussion om framtida arv och uppdelning av detta. Jag blir så ledsen när pengar gör så med en familj. Ibland är pengar bra otäcka kan jag tycka. I alla fall när det får såna här följder.

Jag har funderat mycket över det här med hennes framtida arv. Jag unnar henne alla miljoner och kan ibland tycka att det är ju NU hon behöver dem. Men nä, NU får hon ingen hjälp. Det är ju NU hennes barn är "små" och man vill hitta på lite extra, och livet kostar. I alla fall, när vi träffas och pratar så kommer det ofta rätt så patetiska jämförelser. Som att när kärleken hälsar på, då får man "visa" att man kan bjuda på "riktig" mat, och när man "bara" är själv med barnen, då blir det fattigmansmat i kubik ... hur patetisk ÄR man ... men men, det är nödvändigt. Och sånt här dryftas ofta och mycket när vi pratar. Och ibland så slår tanken mig ... det här ÄR verkligen ett samtalsämne som är VIKTIGT att få lufta, hur PISSIGT det känns ibland, men också att man är nöjd för det lilla och att pengar inte är allt här i världen. Ibland kommer man dock in på föräldrar och deras sätt. Min mamma har en tendens att "lova och sen glömma". När jag var yngre så sa hon att "visst skulle hon betala mitt körkort" osv. Men ojsan, det gjorde hon visst inte alls. Hon ser DAGLIGEN hur jag kämpar, men inte kan hon sticka till barnen en tröja eller annat NÅGONSIN. Inte för att hon MÅSTE, eller att jag kräver eller stör mig JÄTTEMYCKET på det, men LITE gör jag nog kan jag säga. Jag blir AVUNDSJUK på min vän (och hon vet om det) som har MINDRE pengar än jag, när hennes mamma (som är den rika) åker på shoppingturer med barnbarnen. Och det är inte LITE hon handlar till dem. Jag hör ständigt att det och detta ha barn fått ifrån farmor och mormor. Men icke jag. På sin höjd köper hon två paket stickers och berättar högljutt att "ja, det var två för en tia, så det tyckte jag att de skulle ha" ... BLÄ. Hellre att hon sket i att ge dem det om hon måste berätta att de får det bara för att det var billigt ...

I alla fall, idag sa jag till min väninna, att vi måste ha diskuterat detta INNAN hon blir rik. Och vi är som systrar, vilket är mer värt än alla miljoner i världen. Jag vet att hon alltid kommer finnas för mig och vice versa. MEN, jag sa till henne idag att hon måste LOVA att detta med pengar inte kommer att vara något problem den dagen hon ärver allt. Och hon vet PRECIS vad jag menar. Jag kommer ju inte SLUTA att prata pengar, det kommer säkert minska, men vad man än ska göra så står man på olika plan liksom. Så då kom vi fram till att hon inte skulle ha dåligt samvete för att hon ville hjälpa men inte kunde/borde=??? MEN att hon bjöd mig på en lyxmacka lite då och då i hennes hus vid havet. Det känns faktiskt skönt att ha pratat om detta. Jag VET ju att hon vet och hon vet att jag vet ...

En sak är säker i alla fall, hur våra liv än kommer att se ut, så kommer vi alltid att flika in med lite humor över våra livsöden. Och det är ju skönt. Humor är det dock inte när hon säger att jag har verkligen gått den hårda skolan. Vi hade aldrig råd med något ... fick inte en spänn när jag flyttade hemifrån, faktiskt fick jag lite hjälp senare när jag mådde dåligt osv, men annars ÄR det den hårda vägen. Och det är väl ingen skyldighet som man har som förälder, men JAG personligen kan INTE fatta att de, med två heltidslöner, en HEL uppväxt, INTE la undan en spänn. VISST att de hade hus som kostade osv, men inte SÅ mycket, det VET jag att det inte gjorde. Jaja, det var lite gnäll över att JAG inte åkt räkmacka ...

De säger ju att det som inte dödar en, stärker. Men tänk nu ifall jag ibland känner att jag inte behöver BLI starkare. Jag behöver bara få lugn och ro vad gäller ekonomin.

Faktiskt ... när jag tänker efter ... så hade mitt liv varit nästan odrägligt bra ifall det inte vore för de där sablans pengarna, eller frånvaron av dem ...

Gladare blir man inte när man ser att vi nu ska betala Vickans bröllop. Visst ska hon få gifta sig, självklart. Men varför ska de blanda in MIG och MINA pengar i detta? NÄ, inför val för de som vill vara med och betala alla spektakel. Låt oss som vill få gå ur, precis som med kyrkan. Fattar inte att vi 2009 har det så här?!?

TJOHEJ!

2009-03-03T22:39:00.003+01:00

13 309 give or take, AVBETALAT!!! NU har jag fått mitt slutgiltiga lån ... 210 000 kronor och that's IT! Inga krediter, inga smyglån, allt på ett och samma SBAB-lån. ÅH så skönt.

Jag har betalat av krediterna, skrivit ett brev till banken där jag ber att få avsluta mitt konto snarast, det kort som det var en kopplad kredit till.

I framtiden kommer jag slippa brev och fakturor och framförallt AVGIFTER till Handelsbanken, Resursbanken och Ikanobanken. Endast en liten avbetalning som jag själv styr över, jag väljer själv hur jag vill amortera eller INTE. Och det känns SÅ skönt.

TACK för peppning!

Känns som en stor sten fallit ... blev till och med 2600 kr ÖVER ... så nu är frågan ... ska jag behålla dem på mitt buffertkonto? ELLER ska jag amortera av det på lånet direkt?!? Vad tycker ni kära läsare? Jag BEHÖVER arbeta upp min buffert så jag tror jag behåller dem där. Jag ska bara ha karaktären och viljan att stå emot det där NÄSTAN nödvändiga. Usch som jag pratar. Jag har verkligen kommit NER i min "ekonomiska syn". Idag gick jag och tänkte på att jag kanske skulle om ÖB hade billig mat innan jag åkte till Willys ... SUCK. Var GÅR egentligen gränsen för ekonomisk/patetisk?!? Jag känner mig lite patetisk, hehe.

Har sålt lite saker på Tradera. Inget stort men lite.

Mitt projekt som kommer alstra några tusenlappar är i full gång. Orkar inte riktigt mer idag men jag har fått helt GODKÄNT på provet jag skickat och han är fortfarande nöjd och tycker att "jag gör som jag vill", "han lägger sig inte i det" och att det blir "SKITBRA" enl det han sett. Ja mer nöjd än så kan man väl inte bli, hihi.

Känns HOPPFULLT!

Jag måste dock sätta upp lite sparmål känner jag. Jag hoppas och önskar att de förhandlar NER våra hyror, och i så fall har jag bestämt mig för att jag ska spara undan till barnen igen. Om en månad fyller mitt fd bonusbarn 18 och då slutar jag spara till henne. Förvisso är det bara en hundralapp men det är 100 kr mer än jag sparar till mina barn. Många bäckar små ...

Jag har gjort en lyxfällan ...

2009-03-03T13:03:00.002+01:00

Detta året har jag amorterat av 6 000 på mitt lån. *klapp på axeln*

MEN, jag har TRE tråkiga små krediter som följt mig. Trist och det kostar bara en MASSA extrapengar. Dessutom har jag ett kreditkort på 4 000 som aldrig kommer upp på noll= kostar massa pengar i avgifter och ränta. DUMT!!! Så ... be gentle ... men ... jag höjde mitt bostadslån, för att bli av med skitkrediterna. Har klippt alla kort sen länge tillbaka. Jag tycker mig inte vara en "sån" som handlar på kredit men lite "sån" finns det tydligen i mig ändå. Den ena är på Ikea på en soffa som vi köpte gemensamt ... så himla dumt. Soffan är jättegammal och ändå inte betald. Ok, jag har väl handlat lite mer på kortet efter det. Så nu lovar jag mig DYRT och heligt, att jag ska ta BORT alla krediter jag har, INTE fixa nya och bara handla sånt som jag sparat ihop till. Ganska självklart egentligen. OCH sen ska jag bygga upp min buffert med de pengar jag kommer spara. Räntan är ju jättelåg nu så jag ska försöka amortera något i alla fall. Det ändrar jag lite som jag vill.

KÄNNS SKÖNT att ha fixat lånet, trots att det är ett LÅN. Krediten på 4 000 är som jag haft sen jag FLYTTADE HEMIFRÅN, för att handla möbler. (för att mina föräldrar aldrig lagt undan en krona till oss ...) Lån var enda lösningen ... Krediten var från början på 12 000, sen har jag minskat den. Det är en annan bank och bökigt för att man måste dit och avsluta kontot, men tydligen inte längre. Så nu ska det bli RIKTIG ordning på torpet. INGA krediter, INGA lån, INGA skulder mer än ett huslån som nu ligger på 210 000:-, från början var det 200 000:-. Ikväll ska vi se vad vi kan göra för att få ner våra hyror. Vi har haft en mäklare som tittat på vår förenings förehavanden. De häpnar och baxnar och undrar vad de sysslat med. De säger att om DE får ta över räkenskaperna så kan de sänka hyrorna med tusen kronor, kanske mer. DET hade ju varit HELT UNDERBART!!!

Kram från en Hoppfull fröken Kaos.

1 år: -37,1 %

2009-03-02T13:13:00.003+01:00

Haha, det är som ett SKÄMT!!! Mina fonder ... på ett år har det sjunkit 37% ... så istället för 28 025 kr har jag alltså ett värde ... 19 247 kr. Alltså ... har jag förlorat 8 778 kr. HUR LÅNG TID KOMMER DET TA INNAN DET VÄNDER TILL PLUS?!? Hundrafemtio år eller??? Jaja, en sak är säker ... jag tar det lugnt med fondsparandet ett tag ...

Man tror att man gör rätt ibland ... och så blir det så fel ... långsiktigt, jag vet ... men ändå.

Men jag är faktiskt fortfarande på gott humör =)

Ska det alltid vara så här?

2009-03-02T10:55:00.000+01:00

Upp som en sol och ner som en pannkaka.

Denna månaden visste jag skulle bli tight. Men inte så här tight ...
Har betalt räkningar och har kvar: 3495:- (ok, då har jag stoppat undan 1500 på buffertkontot, men ändå ...)
Sitter och lyssnar på en låt: "Hur är det möjligt" med Just D. Nästan skrattretande ;-) Precis så känns det ... VARJE månad ...

Men faktiskt, inte ens mitt ekonomiska läge kan grusa mitt humör idag. Var sjuk i fredags och min Lilla också. Sov mig igenom hela fredagen och halva lördagen. Vaknade pigg och utvilad imorse, trots att "mitt hjärta" besökt mig och det INTE blev någon tidig sömn igår. Trots mitt ekonomiska läge, sommaren står snart för dörren, barnen behöver nya cyklar, de fyller båda år snart ... nä, det sänker möjligtvis en aaaningens, men ICKE det ska få sänka totalt, som det gjort tidigare. Jag tänker mig fattigdom på riktigt och då känns mitt liv extremt lyxigt, hihi. Allt beror ju på vad man jämför med.

Känner mig ... NÖJD trots allt. HÄRLIG känsla =)

En annan sak som fått upp mitt humör är besked om min väninnas man, han som fått cancer. Han var inne på ny scanning, efter ett halvår så finns det ett LITET litet spår av cancern i levern, och den biter ska de nu plocka bort. Läkaren hade aldrig sett något liknande och jag GRÄT glädjetårar när min väninna ringde och berättade. HELT sjukt!!! Hon berättade också (och då grät jag ännu mer) att hon redan bestämt vad han skulle ha på sig i kistan och allt. USCH. De planerna får hon skjuta upp litet tag i alla fall ... Är SÅ in i H-E glad för deras skull, även om det är, som hon sa, INTE över än. Det är en lömsk j---a sjukdom och så vidare, men just nu får vi bara vara väldigt glada över att behandlingen tagit som den ska.

MEN för att återgå till ekonomin. Har NI tips på GOD vardagsmat som är billig, så tar jag tacksamt emot förslag, för det blir INTE till att hålla mig till min tidigare planering, hehe. MEN jag sparar den till en lite bättre månad =)

Kram till er!

2009-02-26T14:33:00.002+01:00

Idag får ni gratulera HUR mycket ni vill =)
Min första klient har godkänt mitt förslag och har "FULLT förtroende för mig". Låter inte DET bra? Det kommer ju som sagt faktiskt att ge några tusenlappar men jag ropar inte hej förrän jag ser pengarna =)

Mitt projekt, det andra, har föreslagits för en god vän, och hon är heltänd på idén. Vill inte avslöja för mycket och inte ropa hej och hejdå riktigt än. Men jag ser med litet hopp fram emot en givande vår med massa kreativt i bakhuvudet. Hoppas bara inte detta blir ännu en motgång som man ska fajtas med. Det ENDA som eg. oroar mig är tanken på den där myndigheten som stjälpt min livssits en gång. Men jag inser ju också att det inte var DERAS fel att vi hamnade där vi hamnade, utan min sambos, som inte skötte det han skulle. Jag ska sköta mig och det händer inget "utan vidare" utan de är förstående och välvilliga har jag föstått =)

Ha en fin kväll och glöm inte kramas!!!
Kram till er!

Ni är för gulliga

2009-02-20T23:11:00.002+01:00

Älskar kommentarer i min blogg, för ni är alla så vänliga. HÄRLIGT!

Vet ni VAD? Idag fick jag BESTÄLLNING, hihi. Förvisso av en vän, men nu har jag bestämt mig att vill de ha mina saker ska de också få betala. Inga överpriser, absolut INTE, men jag ska sluta göra saker gratis. Mitt gratisjobbande är över. Min ekonomi klarar inte av att GE bort ALLT, så nu ska jag ta betalt. MEN så KUL att mina vänner vill ha mina prylar, och av just den HÄR vännen är det ett riktigt positivt betyg, hon är värsta inredaren och har enligt MIG VÄLDIGT bra smak vad gäller stil och inredning. Så idag känner jag mig lite mallig, hehe.
Och jag känner mig SÅÅ SPRUDLANDE kreativ att jag knappt vet var jag ska göra av all energi. Jag HOPPAS att det håller i sig. Har fruktansvärd värk i min onda nacke, mitt kreativa arbete på hemmaplan hjälper en stund, men idag fick jag gå rakt hem och lägga mig så ont jag hade. Svär och knyter handen i fickan, jag vet ju att inget hjälper mer än träna. SKA SKA SKA hitta tiden till det också. Var och handlade lite saker som jag behöver till att göra allt som ska säljas, känns ju mindre kul med utlägg men förhoppningsvis genererar det bara mer i slutändan =)

Håll tummarna för mig nu alla fina läsare. Är dålig på att läsa hos er, ska ta igen det sen hoppas jag. Timmarna är för få och för korta, hihi.

Ha en supertrevlig helg!!!

Från en kreativ fröken Kaos! (som har läget under kontroll för tillfället och känner mig hoppfull=)

2009-02-19T12:14:00.004+01:00

Jag och min vän har bestämt oss för att göra veckomatsedlar och byta med varann. Hon liksom jag har det kämpigt ekonomiskt. Planering är a och o. Så när barnbidraget kommer imorgon handlar jag till v. 1. Någon som vill hänga på så får ni gärna skriva till mig. Tänker sammanställa ett excelark sen med 12 månader. Bra för inspiration eller bara ta rakt av =) Tar tacksam emot tips. Det ska så klart vara BILLIGT. Nedan följer en inte SÅ extremt billig variant, men den bygger på att jag har en del av detta hemma redan. OCH att några dagar MÅSTE det gå extremt snabbt (hamburgare, tomatsoppa etc) när man ska iväg. Lite lyxigare blir det när min kärlek kommer, hehe. Jag skäms lite över att jag har det knapert ... jag vet, man ska inte göra det, men ändå. TACK alla för era goa kommentarer, om ni visste vad de faktiskt betyder för mig när jag sitter på min kammare och tycker det är lite eländigt, hehe. *med en viss sarkasm*

Har fått ett nytt uppdrag som jag HOPPAS går igenom. HÅLL tummarna!!! Det kommer i så fall generera i alla fall NÅGRA tusen, och DET hade ju inte varit så dumt, eller hur???

HÄR kommer månadens mat! Vill GÄRNA se era matlistor =)

v 10
måndag Teriyakelax med nudelsallad
tisdag Korv stroganoff, ris
onsdag Pastasallad med pesto
torsdag Hamburgare m bröd
fredag Kycklingwrap
lördag Kassler i vitlökssås, klyftpotatis, sås
söndag Rester

v 11
måndag Lax med pesto, quinoa eller potatis, sallad
tisdag Ugnsfalu, mos, sallad
onsdag Varma mackor
torsdag Tomatsoppa m makaroner, bröd
fredag Tacos
lördag Tacopaj, sallad
söndag Kyckling sweet & sour, ris

v 12
måndag Tonfiskwrap
tisdag Köttfärssoppa m potatis, bröd
onsdag Pastasallad
torsdag Köttfärssås & spagetti
fredag Fläskfilé m baconsås, klyftpotatis
lördag Kyckling i fetaostsås, sallad
söndag Rester

v13
måndag Limelaxpasta
tisdag Grönsakssoppa, bröd
onsdag Fläskpannkaka, råkost, lingon
torsdag Varma mackor
fredag Hemmagjord pizza med prosciutto & mozarella
lördag Lasagnette, tomatsallad
söndag Ost- och skinkpaj, sallad

En del är recept från Arla, sök på namnen ifall ni vill laga något av detta.

Peppeppepp

2009-02-12T16:03:00.001+01:00

Nu jäklar ska jag ta tag i detta med sparandet igen. Känner mig taggad som tusan. Problemet jag har är att jag behöver lite inköp för att generera pengar till mitt lilla projekt. Men idag kan ni faktiskt få gratulera mig. Jag har sålt min första "produkt". WOWIE, glad =D Det bästa är att jag inte behöver JÄTTEMYCKET. Det är olika projekt och jag borde kanske göra ett excelark för att se vilket som ger mest resp kostar mest ... Hm, nu blev det VERKLIGEN projektigt. Jag får se hur jag gör ... Men det gav mig en liten kick i alla fall. Tänk att någon vill ha det JAG skapar =) *myser*

Har funderat på ifall jag ska spara till mina barn i en kapitalförsäkring istället för fonder. Vad tycker ni som har erfarenhet av detta?

Ha en finfin kväll allihop!

Från en taggad fröken Kaos =)

Peppad =)

2009-02-10T12:34:00.002+01:00

av Minna ska jag nu tänka över mina mål för 2009, känns LITE spännande. Har varit si och så med min ekonomi och mitt sparande. Har lite för lätt att ge upp när räkningarna hopar sig.

Har investerat i en kurs, om bokföring. TÄNKER göra slag i saken och förverkliga mitt projekt, har fått F-skattsedel och är SÅ skitnervös med tanke på min bakgrund ... Än så länge ingen "affär" men jag har inte satt igång "på riktigt" än heller. Jag ska tänka på det som ett hobbyprojekt som jag hoppas ger lite utdelning. Hade ett jobb på gång men sen hörde de inte av sig igen, tror jag ska kontakta dem igen =) Spännande är det i alla fall =)

Det här var väl kanske ingen nyhet. Jag undrar ofta vad de menar med fattig. Jag känner mig inte fattig, jag VET att min boendekostnad är hög, men det har säkert utsatta föräldrar som bor mitt i Stockholm också. Så hur räknar de?

SNART kommer mina sparmål =D

Ha det gott vänner!

TACK GOA GOA LÄSARE

2009-02-08T22:20:00.002+01:00

Skäms för att jag inte ens läst mina egna kommentarer. Är lite långt mellan blogginläggen, ni får ursäkta.

STORT tack för era stöttande rader. De gör mig så glad!

Lite svar: Byta jobb hade jag kunnat göra om det fanns några. Sista jobbet jag sökte var det 550 sökande till, ungefär. Jag har bara gjort det jag gör och det är en bransch som man får vara glad att man överhuvudtaget HAR ett jobb i. Och det ÄR jag ju. Men samtidigt undrar man hur mycket man ska behöva förnedras ... och tänka att "jag har ju i alla fall ett jobb ..."

JO, jag är glad att jag lämnat mitt X, det var så här i efterhand TUR att det som hände, hände, annars hade det nog tagit ÄNNU längre att lämna en dysfunktionell man. Inte kul för mina barn, men i längden hade det inte fungerat. Det som jag sörjer mest är min tro på människor, att jag fått en rejäl törn och mina blå ögon är inte så blå längre. Jag har träffat en underbar man (TROR JAG) men efter fem månader går jag fortfarande och väntar på "smällen", "sveket" av något slag. DET sörjer jag.

Ska kolla Kristoffers blog om jag hittar den igen, hihi. Har som sagt varit dåligt med både skrivandet och läsandet.

Idag har jag i alla fall haft en ljuvlig dag. Fick fem fina rosor av Honom =) En för varje månad vi träffats =D De bjöd på pizza och vi hade en trevlig eftermiddag. Igår fyndade jag skrivbord på Ikea för 200 kronor styck och helgen har varit fylld med vänskap och glädje. Att jag har 500 kronor kvar till barnbidraget är mindre viktigt då. Har fortfarande 3000 kvar av min buffert, på tok för lite men denna månaden var grym. 15 000 i räkningar och man får ut 17 000 ... bläääääää. Men som jag och min vän skojade om: Vi tänker alltid "NÄSTA månad, DÅÅÅÅ" hehe. Och lika lurad blir man ...

Hoppas mina goa läsare får en fin vecka. NI är MINA hjältar.

Kramkram

Tack du anonyma

2009-01-19T21:08:00.003+01:00

För dina kommentarer. Jag vet att jag ibland gör lite för mycket. Är också, liksom min vän, uppfostrad med att "ställa upp" tills man blir totalt slutkörd själv. Det var det som hände med mitt "X" också. Trots alla chanser han fick och hur mycket jag än satt nätterna igenom så sket han ett stort stycke i det och körde vidare på sin misskötsel. Jag har bestämt mig, efter ytterligare ett bakslag, att avvakta vad gäller min vän. Jag ska koncentrera mig på hennes barn, hennes val är hennes val men han får ALDRIG komma in i huset igen och jag ska försöka stärka hennes barn istället. Jag har försökt och försökt nu och vill hon inte bli hjälpt så kan jag inte det heller.

Här kommer svaren från KFM.

Nu äntligen ska jag försöka svara på dina frågor.
Ang.
utmätning av fastighetsandel och beslut att hela fastigheten ska säljas står i
Utsökningsbalken 8 kap 8-9§, du hittar den bl.a. på www.lagen.nu som du kanske
kan titta i och se om du hittar svar på en del av dina frågor där.
Vad gäller delgivning och underrättelser till delägare så finns det i
utsökningsförordningen 6 kap. 16§, du hittar även det på lagen.nu

Nu blev det ju så att ni sålde fastigheten själva. Annars hade det blivit så att efter
att vi gjort utmätningen hade en värderingsman kommit hem till er och gjort en
värdering och beskrivning. Därefter visning för ev. spekulanter och
därefter auktion som brukar vara ca. 1 vecka efter visningstillfället.
Hade huset sålts exekutivt så går först bankens fordran och kostnaderna av, det som blir överskott delas på två om man är två delägare. Den som inte själv har
skulder får ut sin del, den andra delen går till skulderna hos den som har dem.
Vad gäller din fråga varför ingen underrättat dig om NNs skulder. Är man
myndig så sker ingen underrättelse till någon annan än den som har skulden. I ert fall var det ju olyckligt eftersom NN var sjuk och inte själv upplyste dig om hur illa det var men tyvärr har inte samhället något sådant skyddsnät.

Skönstaxeringarna är helt och hållet skatteverkets arbete, jag har ju
skickat dina frågor vidare även till dem och hoppas du får eller har fått svar
därifrån.

Vad gäller underhållsstöd så stämmer det att betalar man till Försäkringskassan kan inte KFM ta hänsyn till det vid en löneutmätning, det kan vi endast när summan betalas direkt till den andre föräldern. Jag har fått förklarat för mig att anledningen är: även om inte betalningarna sköts till FK så får barnet pengarna och kommer inte till "skada".

NNs skuld idag är 1 136 980 kr. Mestadels skatt samt även någon fordonsskatt samt underhållsstöd.

Alla utredningar är sedan 1 jan 2008 fullständiga utredningar, alltså finns
det inte längre små eller stora utredningar. Betr. utmätning i lön eller motsvarande ersättning så kan den rulla på i många år beroende på vilken typ av skulder man har. Man räknar om besluten årligen och gör justeringar i beloppen. Upphör anställningen eller ersättningen så upphävs utmätningsbeslutet och man försöker utreda om det finns någon ny inkomstkälla.

Skatteskulder preskriberas 5 år efter restföringen och försvinner därefter från våra register.

Du ska veta att vi träffar på många olyckliga människoöden, genom sjukdom, skilsmässor och andra orsaker och det är absolut inget någon "gottar" sig åt, man lider och försöker hjälpa i den mån vi har utrymme för i vårt regelverk men måste också göra vår jobb vilket för KFM:s del är att försöka få betalning till skulderna eller redovisning till sökanden om att man inte påträffat tillgångar som täcker skulderna.

Mvh KFM

Så mitt "kära X" har alltså ÖVER en miljon i skulder, han hade ca 850 000 i
skulder när vi sålde huset, vi fick en vinst på ca 350 000 vardera, varav
varenda krona, så när som på en FEMTIOÖRING gick till KFM. Då borde han för
2,5 år sedan haft en skuld på ca 500 000 kr. Detta har på 2,5 år mer än
DUBBLERATS. Helt ärligt, den mannen skulle inte haft hand om pengar. Han
behöver en god man, han kommer ALDRIG att reda ut detta. Hans far lär ha
varit lite självmordsbenägen och F-N vet vad NN tar sig till när han blir
RIKTIGT pressad.

Det är inte KONSTIGT att jag fortfarande har ångest för vad som händer med mina barns pappa och jag känner ÄNNU större press på att JAG ska fixa deras framtida trygghet. Samtidigt vet jag att det finns folk som tjänar betydligt mycket mer än jag och som INTE tycker att man ska "trygga barnens framtid ekonomiskt". Att de ska lära sig själv, den hårda vägen.

MEN, idag fick jag "vatten på min kvarn" och jag HATAR att jag inte kommer kunna fixa det som jag själv önskat, till mina barn.

Min chef är den sortens chef som sa upp mig när jag var mammaledig. Han har en syn på människor som är så vidrig att jag inte kan rabbla allt här. Ni får tro på mitt ord helt enkelt. Han är CHEF och vi är ARBETARE.

Idag har jag varit hos läkare, eftersom jag haft ont i min axel/arm i många månader, vet inte ens när det började. Men nu kan jag varken träna eller lyfta min arm så då fick jag till slut gå. Det kostade mig 640 kronor sammanlagt. Jag VET att det beror på min arbetsställning då jag haft en musplatta som slutat fungera. INNAN jag fick den så hade jag samma smärta. När vi då uppdaterade våra maskiner så fungerade inte min musplatta med nya systemet. Eftersom läkaren sa att det var typisk skada efter att sitta fel, gick jag in till chefen med värsta ångesten, för att BE om en ny. Han tittar så föraktfullt som bara han kan och mumlar något i stil med att "ja det kommer väl någon som säljer såna ..." Nästa gång jag är där för att fråga om något jobb så säger han "kan du VERKLIGEN inte använda den du har, de kostar ju ÄNDÅ NÄSTAN TRETUSEN!!!" Jag bara stod och gapade. Jag VET vilken fet vinst företaget gjort, och jag skulle kunna skriva en hel blogg om hur denne mannen behandlat mig, om jag orkat. Jag skulle kunnat anmäla honom tio gånger om för alla uttalanden och felaktigheter han gjort som chef. I stället så vänder jag mig om och säger att "jag ska kontakta dem och se om de kan skicka någon drivrutin osv". Efter det tänker jag ÅTERIGEN att jag HATAR stället, HATAR att gå där och förnedras, att behöva TIGGA mig till ett arbetsredskap. Jag mailade honom och sa att jag kunde bekosta ett själv eftersom det för MIG nog var en bättre deal. TYP. Fick till svar att det var företagets POLICY att tillhandahålla arbetsredskap blablablablablaaaa, som att jag var en maskin man lovat att underhålla vare sig man vill eller ej.

FY FAN! DETTA gör att jag DAGLIGEN TÄNKER: TÄNK ifall mina föräldrar sparat en slant till mig. Jag hade vetat EXAKT vad jag skulle gjort då. Jag skulle SAGT UPP MIG PÅ STÖRT, sökt mig en utbildning och GLADELIGEN utbildat mig till något som gjorde att jag slapp gå där i min förnedring. (Som sagt, detta är en MYCKET liten bagatell och inte att jämföra med vad han gjort och sagt tidigare)

TÄNK ifall de satt undan pengar som jag kunde använt nu ... tänk att jag VILL sätta undan pengar, SÅ gärna, men KAN det inte. Känns så fruktansvärt frustrerande.

Tack alla som stöttar mig, jag vet att jag är i en lite gnällig period för tillfället, hoppas att jag snart får upp näsan över vattenytan och känner mig lite mer positiv.

Stor kram till mina läsare idag =D

Nu har jag fått svar på mina frågor

2009-01-14T21:04:00.002+01:00

och jag hinner inte lägga upp allt idag, men här är de frågor jag ställt till Kronofogden:

Hej
Jag förstår att du inte kan svara på frågor som rör NNs del/journal. Jag vet inte hur mycket av det jag frågar om som ingår i detta men det finns som sagt saker jag undrar över. Du får svara på det du får svara på.

Jag är inte ute efter att skuldkasta någon. Den ende som har skuld i detta är NN och vi har inga lösa trådar utan pratar som de flesta separerade människor gör.

Det som jag inte kan sluta älta och mala är det faktum att ni sålde min del av vårt gemensamma hus. Jag förstår att ni hade rätt till det och allt sånt juridiskt men ... första frågan jag har är:

HUR och var i lagen står det att ni har rätt till detta? Skulle gärna vilja ha en formulering. Ni har ju lagen att gå efter och hur lyder denna? (jag betvivlar alltså INTE att det ÄR så =) Men framför allt; Står det i denna lag NÄR jag (i det här fallet) ska underrättas om tvångsförsäljning? Jag var TOTALT ovetande om allt från skönstaxeringar osv tills den dagen ni ringde (vem av er minns jag inte) och sa att ni skulle komma och göra en utmätning "på fredag", samma vecka. För mig är det helt obegripligt hur detta kan få hända. Om någons hus ska få tvångsförsäljas, ska inte den som blir drabbad få veta detta så att man kan påverka det på något vis? Finns det någon regel/lag som säger att ni ska underrätta mig (i det här fallet) vid ett speciellt tillfälle eller det är bara att komma när det gått så långt att "utmätning ska ske"?

Jag kan förresten berätta hur jag fick reda på hans skuld. Det var så ... att jag anade oråd. NN hade lugnat mig några gånger och jag gick på hans ord. Så ... när jag anat oråd ett tag ringde JAG till Skatteverket och frågade ifall han har en skuld och då frågade han om jag satt ner. Då var skulden uppe i 632 000 kr. Hur kan INGEN ha slagit larm till mig om detta, när man senare säljer mitt hus?!?

Vad innebär utmätningen? Om det blivit en. Ni kom aldrig dit utan vi kämpade och försökte få rätsida på hans papper osv. Nu fick vi möjligheten att sälja huset själv men vad hade annars hänt? Ni hade kommit och värderat huset och vad hade sen hänt? Exekutiv auktion? Hur långt senare då?

Skönstaxeringen är ju också en mycket märklig sak som jag inte förstår. Då hittar man/ni(?) på en massa summor, allt ifrån att han haft anställd (vilket han också HADE, men bara en viss period) till vad han tros ha tjänat. Om han då inte kunde styrka att han INTE haft anställd, att han INTE HAFT dessa fantasisummor, så är man i lagen INTE oskyldig om man inte kan bevisa motsatsen, i det här fallet? Det fabricerades summor som vi skulle haft men som vi aldrig sett röken av. (Kan tillägga att vi aldrig åkte på en semester under dessa år, hade VERKLIGEN ingen lyx). MEN ... eftersom papper saknades och vi inte kunde bevisa motsatsen så kvarstod skönstaxeringen. Han kunde jobba dygnet runt men fakturerade inte. Han hade tidigare haft BRA år, då han MÅDDE bra. Men det sa ju inget om hur han verkligen HADE DET när han skönstaxerades. Är det föregående år man utgår ifrån eller vad utgår man ifrån när man skönstaxerar?

Hur går ni vidare i såna här fall? Nu när ni fått huspengar osv. Han har utmätning på lönen förstår jag. Och ni kan svara rent generellt, inte nödvändigtvis i NNs fall, hur gör man, lever han på existensminimum några år och vad händer sen? Hur länge mäts lönen ut? Hur räknar man ut vad han ska leva på? Jag har nämligen underhåll via försäkringskassan eftersom det också strulade. Enligt försäkringskassan hade han fått tillgodoräkna sig detta hos er OM han betalat mig rakt i handen, (ni hade dragit mindre på hans lön) men han får det INTE om det går igenom försäkringskassan. Är det så? Varför i så fall?

Om han och jag varit gifta, hade jag haft betalningsansvar då och hade mina pengar också gått till att betala hans skuld? Från husförsäljningen menar jag. Trots att jag till en början varit ovetande.

Finns det någon skuld kvar? (antar att det fortfarande är "öppna" uppgifter.) Finns det skuld hos mer än er och var i så fall? (Det vet jag inte om det är offentligt ...) Det jag funderar på är om han betalar underhållet till F-kassan, vet att han hade skuld till sitt största barn där tidigare.

Jag har förstått att det är den som man är skyldig pengar som bestämmer ifall det ska göras en utredning om utmätning. I detta fallet ni. Och tydligen finns det en "större och en mindre utredning" om jag förstått det rätt. Vad innebär detta? Vad kostar en stor resp. liten utredning och vem beslutar om detta? Hur går den till?

Hur lång tid tror du lades ner på vårt ärende och kostnaden för detta, totalt? Vill bara veta ungefärligt.

Är det en enskild kronofogde som beslutar i såna här fall eller man är flera stycken?

Hur kan man genom att titta i några papper och inte ha någon personlig kontakt överhuvudtaget besluta i såna här frågor? Var finns medmänskligheten? Hade ni träffat oss personligen hade ni sett hur vi gick på knäna och kanske gett oss en chans till? (Jag vet att vi/NN fick många chanser men det var verkligen så formellt och omänskligt allting).

Om vi orkat, finns det någon juridisk hjälp vi skulle kunnat få för att bestrida er skönstaxering eller är det bara att motbevisa genom att ha papperna i ordning? VI la MÅÅÅNGA tusen kronor (som vi inte hade) på att lämna allt till bokföringsbyrå för att reda ut det hela. Med facit i hand skulle jag nog råda någon annat att totalt strunta i det, eftersom det i slutändan ändå inte hjälpte. Tycker NI att vi kunde agerat annorlunda på något vis?

Nu blev det ju så att jag och barnen faktiskt hittade någonstans att bo, med andan i halsen och ett boende so. Men vad händer om man avhyser en familj som INTE har någonstans att bo? Det kunde ju faktiskt hänt. Sociala myndigheter bör väl kopplas in och vems ansvar är det? Själv kan jag säga att jag var i så dåligt skick att vad som helst hade kunnat hända om jag inte haft en stark och driftig familj i övrigt och goda vänner som stöttade och hjälpte.

Och så lite personliga frågor ...
Undrar ni på skatteverket och KFM inte vem som sitter där bakom alla dessa sorgliga historier? Undrar ni inte vad som hände sen eller är det bara ett jobb för er? Du kan ju låta bli att svara, eller svara lite allmänt hur "snacket mellan kronofogdar" går. Tycker ni kanske rent av att det är klantigt att hamna hos er eller inser ni att det kan hända vem som helst p g a sjukdom och annat, t ex andra människors handlande som för med sig konsekvenser ... ? (ja, många är säkert oansvariga osv men inte alla ...)

Kanske jag kommer på mer men är väldigt tacksam om du tar dig tid att svara på mina frågor.
Tack på förhand!

Mitt liv känns overkligt ...

2009-01-12T06:42:00.003+01:00

I helgen som gått har jag haft två huvudsysslor.

1. Försökt förmå min vän att lämna mannen som psykiskt misshandlar henne, och tröstat henne. Förtvivlan är nog rätta ordet. Jag har förstått att det är värre än jag någonsin kunde tro. Misstänker fortfarande att han slagit på henne men det finns ju de som "nöjer" sig med psykisk terror.

2. Tröstat min mamma. Hon var med om en MYCKET obehaglig händelse och återigen undrar man vad som händer i världen. Hon har en "grannpojk", i 25-årsåldern. Bor fortfarande hemma men mamman har ny man i grannstaden. Mamma hörde ljud utifrån och att pappa pratade med någon som skrek rakt ut, RING AMBULANS!!! Ja, grannpojken hade då hängt sig i garaget och en stund tidigare hade hans mamma ringt och anat oråd, kontaktat pappan till pojken och han var i närheten och kunde då köra hem och kolla läget. Där hängde han då ... vid liv. Mamma fick alltså ringa ambulansen och se när de åkte iväg med honom på båren. Polisen kom senare och berättade att de inte hade kunnat rädda honom.

Killen var en "sökare", väldigt trevlig, kom alltid och pratade, visade sina snokar och andra djur. Jag förstod att han hade en lite "mörkare" sida men det var liksom inget som var uttalat. Han hade dock pratat med min mamma om sina tidigare problem och att han varit deprimerad. Så gjorde flickvännen slut och så blev det som det blev ...

Så återigen frågar jag mig, vad ÄR det som HÄNDER?!? Känner mig helt SLUT som vän och tröstare. Som tur är har jag min egen tröstare, men jag förstår om jag tjatar ihjäl honom så jag får väl ta det lite lugnt ...

Overkligt ...

Nytt år, nya möjligheter. Eller?

2009-01-07T11:45:00.003+01:00

Hade tänkt föra kassabok men känner att jag varken har ork eller lust. Mycket skit runt mig nu.

Självmordet ...

... vän som blir psykiskt misshandlad, manodepressiv man ... försöker stötta henne att våga ta steget och lämna honom, det är nära men han är manipulativ och manipulerar in sig i hennes liv igen ... och igen ... och igen ... trycker på alla knappar som han vet fungerar. Aggressiv, ledsen, ångerfull ... i den ordningen, fungerar inte det ena så fungerar det andra. Hon; ödmjuk, snäll, förstående, välvillig ...

... sjuka andra vännens man som fortfarande går på cellgift, fick världens goaste mail av min fina fina vän där det stod att hon var så glad över att ha mig, värmde enormt eftersom jag känner mig så otillräcklig ...

... pappa som försöker supa ihjäl sig, mamma som försöker stoppa honom och blir bitter på kuppen ...

... gammal mormor som håller på att "flippa ut fullständigt", går oss alla på nerverna och vi vet varken ut eller in. Från en strålande sol till en elak ragata, det hjälper inte att tänka att "hon är gammal" och ha överseende ...

Nej, julen har verkligen inte varit god. Rena Lars Norén-regin. Jag och min bror satt brevid min pappa och "vaktade" 2,8 procents-ölen, mormor satt och gnällde tycker "LIIIIIVET E SLUUUUUUUT!!!" och mamma stod till slut i köket och grät. Mina barn märkte som TUR var inget ...Tackar högre makter för att jag hittat min vän, en kärlek jag inte trodde fanns. Han var dock hos släktingar i annan del av Sverige. Letar fel och brister överallt och SNART måste jag väl ändå hitta NÅGOT?!? Men inte än, han är bara så mjuk och go och fin ... Jag vet, det är ett sjukt beteende, misstänksam är frukten av mitt liv med mitt ex, som lurat mig så. Inte rättvist mot min nyfunna kärlek men han stöttar och förstår och vi kan prata om det. Känns skönt.

Inte så mycket ekonomi i mitt inlägg idag. Så här på nya året i alla fall en bild av mina fonder =( och dess utveckling. Blev visst inte så bra förhandsvisning men klicka på bilden så kommer den i nytt fönster =)

Mitt sparmål var i fjol 30 000 i fonder och om man tittar på inköpsvärdet så hamnade jag en bit ifrån men inte jättelångt. Känns heldeppigt att de sjunkit så lågt. Hade känts lite tryggare med 28 000 ... Min buffert skulle varit på 12 000 men är nu på 7 000 så det var inte heller så nära. Men hade våra hyror inte gått upp 1100 kr per månad så hade målet varit uppnått. Om man räknar inköpsvärdet då. Jag har helt enkelt haft mycket mindre pengar att röra mig med, inte sparat mindre för att jag slarvat eller spenderat. Synd. Men nya tag detta året. Första nedslåendet var att de höjer månadskortet ... IGEN. Att man ska betala så mycket för att kunna åka och arbeta. STÖRIGT!

Hur har mina läsare det så här på nya året, lite mer positiva än jag kanske? Kan behöva lite peppning.

Dåligt med bloggandet

2008-12-28T00:43:00.002+01:00

Har haft en jul utan dess like, får skriva av mig om den sen, men jag säger bara en sak, det var Lars Norén som regisserade den.

Ikväll har jag dock varit hos mitt lilla hjärta och haft en ljuvlig kväll med honom och hans barn. De är riktigt ROLIGA. De bjöd på tacos och sen kollade vi på film =) Nu ska det sovas och jag ska glömma alla oroliga tankar på en januarimånad som INTE blir så kul ekonomisk. VARFÖR ska det vara så svårt att INTE köpa klappar. TROTS att jag förberett barnen på en jul i princip utan julklappar alls ... så blev det som vanligt mer än jag tänkt ... suck. Och så har jag för MÅNGA att ge till. Jag ger till fd bonusbarn och nuvarande kärlekens barn. HELT onödigt egentligen, men jag VILL ju ge något ... nästa år har jag bestämt mig för att det blir helt enkelt en biocheck till dem alla. Det är ÄNDÅ 500 spänn totalt. I år gav jag för 300 till fd bonusbarnen och varsin 100-biocheck till de "nya" barnen. Det blev 900 kr på bara dem. Och helt klart är det kul men det FUNKAR ju inte. Så jag ska förbereda dem på att det blir mindre nästa år helt enkelt.

Hoppas ni har en härlig julledighet, jag ska vara ledig ända till den 7:e, HÄRLIGT.

GOTT NYTT ÅR på er!!!

700 kr

2008-12-19T11:23:00.002+01:00

köpte jag fonder för idag, pengar som jag hade innestående på Avanza. De gick till Nordea International Bond Fund. Vet inte så mycket mer än att de placerar i utländska räntebärande värdepapper med lång återstående löptid.

Jag har börjat räkna ner till julledigheten, bara ett par timmar kvar nu. Ska bli SÅ skönt! 18 dagar ledigt, GULD värt. En rejäl lön på kontot vilket gör att julen är räddad, tandläkaren kan betalas och ev. bilreparationer också. Känns som om det är hopp om livet just idag =D

Hoppas att ni alla får en skön helg, blir inte så mycket bloggande i helgen, då ska jag vara lite kär =) hehe.

Vi stackars ensamstående ... ironiskt flinande

2008-12-17T09:54:00.001+01:00

Ja, så här skrevs det den 16 maj 2007. När är det tänkt att detta ska genomföras??? Inte har då jag märkt någon skillnad, ett och ett halvt år senare ...

Här står också att det prioriteras.

På FI:s sida står det att underhållsbidraget höjdes med 100 kr per barn 2006 och innan dess har det inte höjts på 12(!!!) år. HERREGUD, kostar allt lika mycket idag som för tolv år sedan?!? Det skulle JAG vilja veta. Helt sjukt om man tänker efter. Vi snackar 1994. Och jag undrar just hur mycket det höjdes då ... 25 spänn eller nåt?

Idag har jag bestämt mig för att köpa lite vin till folk som varit vänliga nog att skänka mig lite saker. Filmer har jag fått av en snäll kollega som han rensat ut, plus en gammal hurts till Storas skrivbord. Ett gammalt utemöblemang har jag fått av en annan kollega. Av hennes SYSTER har jag fått ett gäng kläder, jättefina, som HON sorterat ut. Så även om det kommer svida i plånboken så får mitt samvete handla lite vin idag.

Tack för

2008-12-16T21:22:00.002+01:00

fina kommentarer, de värmer mycket! Ja så hemskt att det är den enda utvägen för somliga. Min svägerska hade separerat samma dag som "det" hände. Så fruktansvärt för henne att det var enda utvägen, hur måste hon inte ha lidit ... så hemskt för de som är närmst och ska överleva och leva med detta resten av sitt liv.

Så medan min bästa väninnas man kämpar mot en aggressiv cancer väljer en annan att ända sitt liv ... många tankar som snurrar i huvudet nu.

Är så oändligt tacksam för allt vad jag har, ibland tror jag att "livet" vill lära mig något med allt som händer runt mig. Men hur jag än tänker så kommer jag inte fram till något. Jag tackar i tysthet livet för allt vad jag fått, jag gnäller sällan över vardagliga ting och kämpar så gott det går med ekonomi, barnuppfostran, jobb osv. Jag vet inte ... det enda jag inte känner mig ödmjuk inför är "Blondinbella-stuket" och det skäms jag inte för. Det borde portförbjudas i livet. Det står jag för, ytlighet och dumhet göre sig icke besvär.

Snart kommer julen, det ska bli mysigt. Har snart allt klart. Skönt. Blev lite mer julklappar än jag tänkt ... hmm. Nåväl, det är bra saker till barnen tycker jag, och de får nästan ALDRIG något under året.

Nästa år ska jag förbättra mig på att ge barnen månadspeng och lära dem att härska över dem =) De börjar bli så att de önskar sig lite dyrare saker, måste uppmuntra dem att spara för att nå sitt mål.

Att ta sitt liv ...

2008-12-15T20:46:00.005+01:00

... det här blir inget ekonomiinlägg.

Mitt inför stundande jul ... och min fd svägerska begår självmord. Hon var inte ens trettio.

En annan, bekant till mig, den man som hon har barn tillsammans med, begick självmord för bara några veckor sedan. Inte han heller över trettio år.

För knappt två år sedan hängde sig mina barns "styvfarfar" sig. Lämnade barn och barnbarn och gick och hängde sig ...

I det första och sista fallet hade de precis separerat från sina partners.

Jag blir ledsen, förtvivlad, över att så många lever ett så pass mörkt liv, att de verkligen inte ser någon annan utväg. Jag kan inte låta bli att undra hur de tänker, OM de tänker.

Ja, ledsen är nog det enda jag är just nu ...

Julklappsjakt

2008-12-04T11:57:00.003+01:00

Undrar hur mycket folk lägger på sina julklappar, kan inte ni skriva lite hur NI gör?

VEM ger ni julklappar till? Barn, vuxna, kusiner?
Hur mycket till vardera?
Vad får er sambo/man/fru?
Köper ni något till er själva?

Utöver julklappar, hur mycket lägger ni på pynt, gran etc?

-42,1 % ...

2008-12-01T15:44:00.002+01:00

... har mina fonder gått ner på ett år. Känns ju så extremt trist. Hade behövt lite av pengarna nu, inte mycket men lite ... Får se hur det går. Väntar på en julbonus som jag redan vet var jag ska göra av. Rotfyllning och bilservice. Hur kul är det? Sen går jag med andan i halsen i ett halvår till, och då får jag tillbaka på skatten. Har 500 kr frivillig insättning varje månad så de kommer ju väl till pass, då har det dykt upp nya "stora utgifter" som är svåra att spara ihop till.

Har bestämt mig för att stoppa fondsparandet ett par månader, stoppa amorteringen nästa år på mitt lån och försöka verkligen få ihop en buffert. Det är det jag känner att jag är mest stressad över för tillfället. Jag har ca 2000 kvar på min buffert nu och det är mindre än vad tandläkaren ska ha. Julen står för dörren och jag har inte handlat klart julklappar. Så det är inte mycket till buffert. Och med tanke på vad som händer med mina fonder nu ... så känns det skönt att kunna ha några tusen som inte bara tappar i värde hela tiden. Vet inte än hur stor julbonusen blir men jag hoppas den blir större än i fjol.

Sourze Weekend

2008-11-28T10:19:00.001+01:00

Om inte jag minns fel så kommer min lilla story att publiceras idag ... och jag lägger in texten här för er som inte har tillfälle att läsa den. (och är intresserade så klart, haha)

Från kaos till koll …
Vi var en vanlig modern familj. Året var 2000. Jag hade sambo, villa, två barn och två bonusbarn. Sambon startade eget inom reklambranschen. Jag var lycklig, livet lekte. Första åren som företagare gick som på räls. Jobben kom i strid ström och det var svårt för min sambo att säga nej till jobben, pengar behövde dras in och han njöt av jobbet. Vi hade lagom med pengar, inget överskott, men lagom. Jag skötte marktjänst och sambon jobbade. Och jobbade. Blev trött men jobbade ännu mer. Kvinnan som skötte min sambos bokföring tröttnade på att han inte fick saker och ting gjorda. Hon slutade. Viktiga dokument lades på hög. Sambon försäkrade mig om att allt var ”OK” och att han ”hade koll på det”. Jag hade onda aningar men nöjde mig med hans svar.

Han började förändras. En glad spjuver hade blivit en trött och utarbetad skugga. Inget var kul, allt var jobbigt. Jag hittade brev, från Skatteverket, KFM, ifrågasatte och fick återigen lugnande besked.

När jag misstänkt ett tag, att saker och ting inte stod rätt till, ringde jag i alla fall till Skatteverket. Jag frågade ifall de fick lov att lämna ut uppgifter om det var så att min sambo hade en skuld hos dem. Den okända mannen i luren sa: ”Javisst!” och sa sen: ”Oj, SITTER du ner?” Jag drog efter andan och hörde honom säga: ”Han har en skuld på 632 000 kronor!”. Alltså ett belopp som var mer än vad vi gett för vår villa.

Tiden efter det beskedet är ganska suddig. Mycket har jag förträngt, för smärtsamt och kaotiskt. Jag grät, jag bönade, jag bad honom förklara, bad honom ta tag i allt, men han fortsatte bara jobba. Flykt.

Jag försökte LÄNGE rädda vår fina familj, som vid det laget hade blivit en mycket trasig sådan. Min sambo var uppenbart sjuk, jag också, även om jag inte insåg det då. Vi gick till läkare, psykolog. Fick mediciner. Det blev lite lättare ett tag men det var för sent. Alldeles för sent. Vi pratade med Skatteverket, kronofogden osv. De var hjälpsamma och tillmötesgående men ville ha sina pengar. Han blev skönstaxerad, OFANTLIGA summor fabricerades. Eftersom kvitto saknades och vi inte kunde styrka så mycket så kvarstod skulden. Och växte …

Trots alla försök så ringde det en dag en dam från KFM. Hon konstaterade iskallt att de tänkte tvångssälja huset p g a att skulden var så stor. De skulle ”komma på fredag”. Jag kan inte förklara känslan. Det var så absurt. Sen sa hon att de kunde vara ”snälla” och låta oss ”försöka sälja huset själv” och gav oss ett datum då vi skulle ha sålt huset. Jag grät och sa förtvivlat att ”JAG har ju ingen skuld hos er” och frågade ”var i hela världen jag och MINA BARN skulle ta vägen?”. JAG hade inte en betalningsanmärkning, inte en skuld NÅGONSTANS. Hon konstaterade återigen iskallt att eftersom vi ägde halva huset vardera så kunde de tvinga mig att sälja min del och upplyste mig om att ”Det finns väl ANDRA boende!”

Så kom det oundvikliga. Vi separerade och sålde huset 2006. Lugnet la sig och tankarna kom. Hur kunde vi drabbas av detta? Vår fina familj. Jag som alltid varit så noggrann. Hur kunde det FÅ hända? Varför fick jag inte reda på något innan det var för sent? Stor sorg och mycket tankar … Ur dessa tankar kom min blogg ”Från kaos till koll.”

Klappar och klappar ...

2008-11-27T09:26:00.002+01:00

Minna: Dina rader gör mig alltid lika glad =) Svaret från KFM var formellt och korrekt. Hon skulle svara mig inom 1-2 veckor. Kan inte låta bli att småle åt deras strikthet. Vad som gjorde mig glad var att hon faktiskt svarade att en del frågor var Skatteverkets bit och att hon skulle se om hon kunde få tag på någon där. Jag skrev förvisso att jag fortfarande efter så här lång tid håller på att bearbeta det hela och att jag behövde få lite svar, så hon har kanske insett att svaren betyder mycket för mig. Passade på att ställa lite "mer personliga frågor" också ... får väl se om de glöms bort ... hoppas inte det. Jag vill verkligen se ifall det finns lite medmänsklighet i folket som sitter där. (vilket jag någonstans är övertygad om ...)

Sofia: Det är ju just det som jag också alltid trott och tänkt. Att "alla andra kan". Visst, många kan, men inte alla. Sen Lyxfällan började sändas har man ju förstått att det inte alls är så lätt som det ser ut alla gånger. Men det som lärt mig mest under resans gång är att VERKLIGEN inse att pengar ... det köper ett visst mått av lycka men det är långt ifrån allt. Hade jag fått ÖNSKA så hade jag haft så att jag kunde sparat en rejäl slant per månad för att kunna just TRYGGA min framtid ifall något händer. Det känner jag INTE att jag har nu. Jag känner att jag lever på gränsen och marginalen och det känns otryggt. Men jag vet inte om de där miljonerna ... de klarar jag mig säkert utan, även om det hade varit trevligt att kunna förfoga över så mycket pengar någon gång i livet. Men det GÅR att klara sig på lite, eller som jag, att man har för stor boendekostnad, och ändå ha en bra liv. Jag lägger mycket av min energi på att försöka få ihop det men också på att visa mina barn så mycket kärlek att de inte ska se att prylar är det man måste eftersträva och älska.

Per: Ja, det blir spännande. Jag hoppas att det i sin tur genererar mer besökare även till mina favoritbloggar så klart (din bl a =)

Min Stora kom hem i vanlig ordning och skulle ha paket till skolkalender och jag drog en djup suck. Mer utgifter och mer tid som går åt till att fixa sånt som jag inte kan hitta i vår by. Det är väl ok och klappar ska man ha ... men ibland blir jag bara så TRÖTT på det!

SEN blev jag SÅ glad.
Min minsta flicka kom hem från skolan och sa att de fick inte lov att köpa presenter men de hade gjort en annan sak. De hade tagit alla barn i klassen, de skulle skriva lappar, SNÄLLA lappar om alla i klassen. Vad de tycker om hos sina kamrater. Sen samlas lapparna in och hängs upp till julkalender. Sen klipper de ner lapparna, "ett barn i taget" och så får de läsa vad som skrivits om dem. SÅ himla MYSIGT tyckte jag. Tänk att få sitta där och få höra ca tjugo goa kommentarer om sig själv. Vilket lyft för självkänslan och så annorlunda emot prylar. TOPPEN tyckte jag. BÄTTRE än paketkalender. Tänker ofta på de som har en 5-6 barn. Får de skylla sig själva undrar jag? Det blir ju då inte 30 kronor som ska läggas ut, utan flera hundra. Lappalternativet tycker jag är MYCKET bra och ska framföra det till läraren =)

Ikväll ska jag minsann gratisroa mig =) Företaget bjuder på julbord med show. Ska bli kul! Hoppas ni får en fin torsdag!

Åååååh myyy gooood!

2008-11-26T09:24:00.001+01:00

Spännande saker har hänt. Blev kontaktad av Sourze magazine. Det är en tidning som "skrivs av läsarna själva" De ger ut en weekendtidning, den heter Sourze Weekend. De ville höra min bakgrundshistoria och publicera den =) SÅ ... i det tysta har jag nu lekt författare och knåpat ihop en liten berättelse om vad som hände. I väldigt korta drag. Den publiceras i tidningen som är en gratistidning, i Stockholm. På fredag är det dags, så om någon av mina läsare befinner sig där, var så god och läs =)

Här kan ni läsa mer om tidningen

En annan sak har jag tagit tag i. Jag har skrivit frågor rörande min och mitt x:s historia och skickat dem till kronofogden som hade hand om vårt ärende. Hoppas hon svarar på allt. Tänkte låta er ta del av det när jag fått mina svar. Det är så mycket man undrar över trots att det gått så lång tid.

En myslåt till ...

2008-11-22T17:26:00.000+01:00

2008-11-22T17:24:00.000+01:00

Dagens video ... mmm, trevlig låt. Trevlig helg på er ...

En fest som heter duga ...

2008-11-21T12:04:00.000+01:00

YIHAAA.

2008-11-21T10:43:00.001+01:00

Dagens festlighet var att jag genom Tyskungens blog hittade David Batra. Naw, han är ju bara så festlig och kul. HIHI. OCH inte att förglömma, hans kompis Karsten i Nightvision. (heter det väl) Så nu vet jag vad min frukostfika ska innehålla. Frosseri i Karstenklipp som han har på sin sida. Hans "danska" är totalt underbar. Helt fel och alldeles alldeles underbar.

Tror jag ska leta upp lite fler komikerbloggar, det piggar ju faktiskt upp riktigt mycket i höstmörkret. (känn pressen =) Skratta bör man, ofta och mycket ...

Winnerbäckvaka ...

2008-11-20T22:08:00.003+01:00

Idag måste jag sitta uppe till klockan 00. Minst. Så är det. Inatt släpper de biljetter till den enda filmen om Lars Gullefjun Winnerbäck, och de ska jag HAAAAAAAAAAAAAAAA! I alla fall två av dem =) 160 riksdaler kommer gå åt och det är värt det tredubbla, MINST!!! HAHA, tänk er så fullkomligt lycklig jag kommer sitta där nästa fredag och bara smälla AV när jag ser min IDOL, hihihiii. Nä, allvarligt ... men jag tycker faktiskt att han är väldigt bra. Har varit på MÅNGA konserter i mitt liv, och hans är faktiskt helt outstanding ... de säger han har världens bästa (nåja, Sveriges då) publik och jag får nog hålla med. Det är helt ljuvlig stämning när han spelar. Brukar i o f s inte gilla så mycket svensk musik men ... Naw, det ska bli KUL.

Förresten, jag måste fråga er läsare och bloggare. Den har Google-analytics som visar hur många besök man har på sin sida. Hur funkar den? Jag har en ANNAN räknare inlagd på min sida och de stämmer INTE alls överens. Enligt min andra räknare har jag MÅNGA fler besökare, även om jag räknar endast unika, än vad jag har enligt Googles räknare. Jag fattar inte. Jag har dessutom lagt in att den ska bortse från min egen inloggning, så att inte JAG räknas som besökare på sidan. Ändå visar den andra räknaren MER. MYSKO tycker jag.

Adsense-pengar lär jag få när jag är 85, det är ju stört omöjligt verkar det som. Har snart haft 10 000 besökare och antingen gör jag något fel eller så funkar det inte som det ska ... tycker det är lite krångligt och har kanske satt mig in i det för dåligt?!?

Ja nu låter jag känslorna ...

2008-11-20T12:50:00.002+01:00

... skena iväg lite. Förstår inte själv varför jag "går på den lätta" och kommenterar tillbaka, men jag kände att jag måste.

Egentligen borde jag ju inte bry mig, det finns gott om folk som ser livet i svart eller vitt och som inte varit med om så mycket. Blir nog lätt att döma då.

En tråkig sak som hänt är att min bästa vän ska separera. Hon har nästintill blivit hjärntvättad av den hon ska separera ifrån och det skär i hjärtat att se hur han nu skinnar henne. Han kräver tillbaka allt från lampor till värdeminskningar på bilar. HAN påstår att han inte hade behövt köpt en så dyr och stor bil om det inte varit för att HENNES barn skulle få plats i den. Jag har försökt förklara för henne att hon borde ta hjälp av en advokat. Men hon är rädd för honom ... Hon har nu fått gå till banken för att ta ett stort lån för att kunna betala honom. Säkert sitter någon där ute och undrar hur dum hon är. Men som sagt, livet är inte så svart och vitt. Mannen i fråga lider av sjukdom, han är aggressiv och oberäknelig. Hon vågar inte. Hon försöker ligga lågt så länge han finns i huset ... och sen får hon förhoppningsvis lugn och ro.

Någon som kan sambolagen utan och innan får gärna förklara den för mig. Jag trodde så här (i princip) att det man äger och har med sig IN i samboskapet, det är ens eget. Det man köper under tiden man ÄR sambo räknas som gemensamt. Så då är min fråga: Om han har köpt, låt säga en torktumlare, lampa, studsmatta, whatever. Är det HANS då, om han köpte den efter att de flyttat ihop? Jag har förstått det som att då är det DERAS, oavsett om han betalat den eller hon. OM det inte finns papper på att det ÄR hans. HON har ju under dessa år stått för hyra mat och annat. Inte kunnat köpa så mycket PRYLAR, vilket HAN istället har gjort.

Vad tror/vet ni?

Som kommentar till anonym ...

2008-11-20T12:31:00.002+01:00

Eh, borde jag svara på ditt anonyma inlägg överhuvudtaget?

Äktenskapsförord vid samboskap? Hur funkar det? Förklara är du snäll.

Partner som är förståndig? Kan du inte ens bemöda dig att ta reda på fakta tycker jag inte att du ska kommentera heller. Du vet uppenbarligen inte vad du pratar om. Ditt inlägg är förmodligen till för att uppröra, och du lyckas bra måste jag säga. DÖM för i h----e inte mig innan du gått i mina skor är du snäll!!!

Hade min fd sambo, eller jag för den delen, gjort detta med berått mod så är man väl inte så dum att man står som ägare på huset båda två, eller?!?

Det måste vara skönt att se allt så svart eller vitt för somliga ...

Men va FAAAN?!?

2008-11-19T21:18:00.004+01:00

Jag har länge tänkt att jag skulle intervjuat några av de som fanns med när vår UTMÄTNING gjordes. Alltså när de SÅLDE MIN del av vårt gemensamma hus. Per Penning skriver om detta och jag hittar där en länk till att NU ska det bli lättare att TA MED bostaden vid indrivning. OCH vad var skillnaden när de tog MITT HUS??? JAG HADE JU INTE ENS EN BETALNINGSANMÄRKNING!!! Det gick tydligen hur bra som helst att göra det ändå. Jag hade ingen jävla ANING om att HAN var skyldig HELLER. NU är jag ARG!!! Det står om en LITEN utredning som är billigare och en DYRARE större utredning. Jag skulle JÄVLIGT gärna vilja veta vad summan av vår historia blev som innehållit:

Utredning
Handläggning av ärendet, all kommunikation brevledes, mail, telefon
Sjukskrivning för mig i över ett halvår, läkarbesök osv
Sjukskrivning för min sambo
Medicinering i ett antal år.

Räkna ihop detta med summan av den stora utredningen, då har det nog lagts mer pengar på själva ärendet än vad de i slutändan får in. Det skulle vara SÅ intressant att få fråga en politiker eller någon på kronofogdemyndigheten hur de TÄNKER och hur det kan få lov att gå TILL så som det gjordes i mitt fall. Att folk är oärliga och skiter i att betala, så kan det säkert vara. Men när man är TOTALT ovetandes. Hur i hela jävla världen kan de bara klampa rakt in och sälja en del i ett hus, för någon som inte har så mycket som ett inkassokrav?!? VRÄKA FYRA BARN FRÅN SITT HEM ... VARFÖR SAS DET INGET TIDIGARE, VARFÖR BLEV JAG INTE KONTAKTAD. Den frågan kan mala till och med in i sömnen ibland. Jag förstår inte ...

Men det är klart, kronofogdemyndigheten ska ju också ha något att göra. Och det ska man ju räkna med att det kommer de att få ...

Hur är folk funtade?

2008-11-19T09:40:00.003+01:00

Jag tror jag ska sluta läsa nyheterna. Mår så illa över det som skrivs ibland ... hur är folk funtade. Hur kan det få hända? Plötsligt känns min ekonomiska historia så fjantig. Så mycket lidande vi gått igenom ... vad är det emot detta? Det finns dock en sak i artikeln som gör mig fly förbannad. Det som hänt är illa nog. Men att de konservativa ska börja skylla på att det är styvfamilj osv ... det gör mig ARG. Jag har själv varit styvmamma, om det nu nödvändigtvis måste heta så. Det var JAG som fick ta hand om det mesta i DEN familjen och det förekom verkligen inget som inte förekommer i en vanlig familj. Vilken jävla trams rent ut sagt. Som att det inte händer dåliga saker i vanliga hederliga kärnfamiljer. FY!

Här kan man läsa om mer barnplågeri. Äntligen någon som höjer rösten vad gäller dessa FRUKTANSVÄRDA s k uppfostringsprogram. "SKÄMSBÄNK" !?! Jag hoppas i SANNING att mina läsares barn inte har någon "skämsbänk", "skämstrappsteg" eller ett "skämsrum". USCH. Jag är verkligen ingen perfekt mamma men någonstans går ändå gränsen, och där går min. Det funkar säkert, liksom tortyr ... men vilken känsla får barnen i kroppen efter detta. Oduglig dålig fel ... Om jag själv gjort något dumt, kommer en skämsbänk att hjälpa mig att inte göra om misstaget?!? Nä, usch så ... onormalt. Jag tror på respekt och kommunikation i alla dess former. Om inte jag respekterar mina barn, hur ska de någonsin respektera mig?!? Hur ska de kunna TRO på att det jag säger och gör är det rätta om jag själv gör övertramp emot dem hela tiden?!? Som sagt, ingen är perfekt och jag har säkert gjort saker och sagt saker jag inte alltid varit jättestolt över. Med ångest som följd och ett samtal med förlåt därefter.

Ja detta resonemang blir lite "motvals" till mina hårda ord mot BBella. Klart är att hennes föräldrar måste ha en del i detta och jag kunde önskat att hennes värderingar skulle genomsyrats av lite ödmjukhet istället för denna extremt ytliga inställning. Nä, jag kan inte respektera BB-bilden. Måhända att hon är en mjuk och fin person men hennes uttalanden får ju tala för sig själv och där är inte mycket av respekt eller ödmjukhet i det som kommer över hennes läppar. Nu säger hon i Expressen att "Människor med vänsteråsikter kommer betydligt lättare undan Janne Josefsson än borgerliga debattörer." Eh, hallå, konstigt?!? (Kanske lite provocerande att skriva detta, men någon högeranhängare är jag INTE och kommer inte att bli. Vet dock att många ekonomibloggar sneglar åt den "andra sidan" eller är helhjärtat blå, må så vara, det är ett fritt land som tur är. Och fortfarande är min blogg MIN) Vidare skriver hon att Janne Josefsson passar bättre på cirkus ... Ärligt talat, kom hon inte på något bättre? Visst kan hans uttalanden också ifrågasättas många gånger men jag önskar ändå det fanns fler som VÅGADE ifrågasätta mycket i vårt samhälle.

Jag hoppas att mina barn kommer växa upp och respektera de som respekterar dem. Att de blir ödmjuka inför livet men kan säga ifrån när någon trampar på dem.

Nä, idag, trots så här nära barnbidraget, hehe, känns mina pengaproblem små. Igen. Jag pendlar mycket, jag vet. Men så är livet med en ansträngd ekonomi. Jag är så tacksam för det jag har, mina barn är allt. Men som jag sa till en god vän. Tyvärr kan jag inte betala mina räkningar med mys. DET hade varit trevligt.

Som sagt, jag är inte ensam ...

2008-11-18T12:02:00.000+01:00

Nu har elbolagen gjort det igen ... Fy KATTEN säger jag bara.

Halal

2008-11-18T08:59:00.000+01:00

En utsträckt hand.

Det här med Halal-programmet och herr Hamilton. Det verkar ha upprört hela svenska folket. Jag är lite sent ute men måste kommentera det ändå.

Jag håller med dem båda.

Om jag ser det ur programledarnas synvinkel så förstår jag att det är religion och tradition att hälsa på deras vis. Helt ok.

Men om jag ser det ur Herr Hamiltons synvinkel så hade JAG nog också tagit illa upp om någon nekat mig ett handslag. En utsträckt hand är en utsträckt hand. Det är just SÅNA situationer som gör att världen ser ut som den gör. Att alla springer runt med seder bruk och principer som ingen viker ifrån för en sekund ens. Det rättfärdigar dock inte hans övertramp.

Jag hade önskat att båda läst på lite innan programmet och visat ömsesidig respekt.

Hamiltons beteende är helt oacceptabelt och fruktansvärt upprörande, hånfullt och föraktfullt och oförsvarbart. Han visar verkligen vilken primat han är. Men jag tycker båda gör fel, faktiskt. För likaväl som programledarna har seder och bruk, så har vi ju det också. BÅDA borde respektera den andra och ställa sina principer åt sidan. De hade kunnat hälsa på bådas vis, om det nu är så viktigt. Jag har själv inte sett programmet, men har man bott i Sverige hela sitt liv och är uppväxt här, så måste man också veta om att det KAN uppröra, det hon gjorde. Därmed inte sagt att hon ska frångå sina principer. Men då känns det som att det MÅSTE ha varit lite för att provocera. De kan inte ha varit HELT ovetandes om hans inställning, eller? Och DÅ undrar jag VERKLIGEN vad syftet var. Var det då just att provocera och varför det? Som sagt, jag har inte sett programmet … så jag kanske inte är rätt kvinna att uttala mig.

Idag 442 kronor minus

2008-11-16T22:39:00.005+01:00

varav 200 tog jag faktiskt av min buffert. Hittade en TV på blocket,

en Philips 25 tum för 200 spänn ... tjohooo. Det blir en perfekt bonusjulklapp till Stora =) Ska köpa lite dvd-filmer också. Hon har önskat sig det. Blev så glad och den var så fin. Jättetrevliga människor som sålde den, hjälpte mig ut med den och allt.

Alltså 283 kronor kvar tills på torsdag. Det klarar jag!

Tankat för 200 och handlade jäst och filmjölk för resten. Har således bakat ett gäng fullkornsbullar idag också. Annars en skönt slappig dag. Saknar mitt hjärta och barnen har åkt till sin pappa. DÅ får jag svårt att sova. Lika bra att surfa runt lite hos mina favoritbloggar =)

Ska läsa lite i boken "Fantastiska fonder". Riktigt bra verkar den. Har annars såå svårt att fastna eller ens hålla mig kvar i böcker som handlar om ekonomi eller annat "ospännande".
Verkar lovande hittills.

Hoppas ni får en härlig vecka. Det känns som att jag faktiskt klarat den här månaden om inget oväntat händer i veckan. Har mat i frysen och som sagt fortfarande några kronor på banken. I morgon blir det till att baka lite bröd till. Så skönt när man har det i frysen och bara ta fram.

504

2008-11-15T21:19:00.002+01:00

kronor kvar tills på torsdag. Ni får hålla tummarna för att jag klarar det =) Måste tanka så jag ska kunna ta mig till jobbet =( Har funderat på kollektivtrafiken men tror det blir DYRARE när jag löser biljetter för bara några dagar.

Funderar mycket på julklappar. Har många idéer och skulle kunna vara KLAR känns det som. Det är bara en sak som fattas. Pengar.

Mitt projekt gick i stöpet. Jag hade lämnat in till skatteverket men de tyckte att jag kunde ha det som hobby istället, och det är väl kanske lämpligare. Bra, då slipper jag bokföringen haha. Bara ha koll på in och ut och sen skatta ifall jag får något överskott.

2008-11-14T16:49:00.006+01:00

Man mår illa

Fick lite panik när jag började tänka på att man faktiskt KAN bli arbetslös eller sjuk. Vad skulle hända DÅ?!?Tydligen så är det ganska illa på många håll här i vårt samhälle. Illa är det. På öret skriver om uteliggarna och Lidl som hällde farliga syror på maten som slängts. Helt ärligt ... hur kan man sjunka så lågt? Det värsta är ... att det är inte ovanligt att ha denna syn på uteliggare eller andra i folks ögon "lågt stående varelser". Vi hade en diskussion om det på jobb idag. Och ja, jag vet att min kollega gillar att provocera mig med sina fördomar. Och trots att jag VET att han provocerar så får han igång mig på två röda sekunder. Ord som "äckliga" och "de svinar ner" och "det är ju ingen som vill ha svinen och bo hos sig för de klarar inte av det" var hans kommentarer till debatten. Jag försökte få honom att förstå att det nog inte är folks fria vilja att bli bostadslösa, men det var "fel i huvudet på dem". Hmm ... ja, och då får man hälla syra på maten? Det är ju uppenbart att de gjort det av en anledning. Kanske för att de "svinar ner", de "äckliga uteliggarna" ... men bör man då inte fråga sig ifall det är något fel på samhället istället? Är det inte vår skyldighet att ta hand om de som är "sjuka i huvudet och vill bo på gatan"? Det finns gott om folk i vårt avlånga land som man kan säga både det ena och det andra om. Fattiga och

rika. Men om man föds eller råkar ut för något som man inte "rår på", ska man straffas ytterligare då? Folk har diverse åkommor som gör att de inte kan klara av ett vanligt jobb. Ja, det finns de som maskar också, men de allra flesta som "blivit som man ska" vill nog kunna försörja sig själv och leva ett "vanligt liv". Och de andra? De häller vi SYRA på. FY OCH USCH för en sån människosyn. Kanske Hans Halborg eller Thorleif Krarup skulle kunna ge dessa stackare lite mat så de slipper rota bland Lidls sopor ... eller bygga ett boende med personal som tar hand om dem för dessa miljoner.

Ett halvår senare ...

2008-11-12T14:28:00.003+01:00

I maj, den 13:e, hade jag 580 kronor kvar att leva för ...

Idag är det den 12 november, ett halvår har gått alltså och jag har 758 kronor kvar vid ungefär samma tidpunkt. Inget har hänt på ett halvår alltså hahaa! =( Samma kyrkråtta nu som då. Det skiljer ungefär 200 kronor ... Och då var detta en bra månad ... Men det borde jag ju kunna fixa. Det är drygt hundra kronor om dagen fram till barnbidraget.

Nästa vecka ska jag verkligen göra mitt yttersta för att spara varenda spänn. Mat pratar vi då om. Jag har mat i frysen som jag kan ta av och ska försöka svänga ihop en soppa på en spik. Då har jag inte en käresta boende hos mig heller =) När han är där så blir min ekonomi JÄTTEPINSAM. Han har erbjudit sig att betala men vi kunde inte komma fram till en vettig lösning. Sa väl till slut att han kunde köpa lite mat då och då ... men när han väl SÄGER att han kan handla så kan jag inte komma mig för att säga vad han ska handla. Det känns så dumt. Jag får väl bättra mig helt enkelt ... Men inte ens nu när det är så här krisigt kan jag få för mig att kläcka ur mig något ... DUMT, jag VET!!!

Så det verkar inte så ljust ... min ekonomi alltså ... men jag tittade på mina fonder, vet inte varför jag inte får fram en vettig bild (blir bara suddig) men mitt mål detta året var ju 30 000 kr i fonder. Och hade det inte blivit som det blev, med nedgång för fonderna så hade jag inte varit JÄTTELÅNGT ifrån mitt mål vad gällde det. Ca 4 000 kr skulle det skilja. Nu skiljer det 10 000 i stället ... Jag hade också som mål att ha en buffert på 12 000, och det hade jag inte nått upp till om jag så hade sålt mig på gatan ... Men lite buffert har jag fortfarande och jag tvekar att ta av den. Försöker ta en del på lönekontot så det inte blir helt tomt. Tandläkaren ska ha sitt dock så jag kommer att få ta av den snart.

Tack!

2008-11-12T12:25:00.002+01:00

Per Penning för dina goa rader. Det är just såna rader som gör att man orkar kämpa på! Ja, jag tycker lite synd om mig själv ibland *garvar* men oftast har jag inställningen "upp igen" och att "det var väl ändå ett ilandsproblem och inget att gnälla över". Men som Karsten
säger: "Jag känner det jag känner" - *fnissar* - och sen när man har känt klart då går man vidare igen =)

Dagens outfit ...

2008-11-12T08:39:00.007+01:00

Tyskungen har skrivit om dagens outfit. Det är helt underbart.

Modeblogg …

Jag har länge undrat över dessa modebloggar. Helt ärligt … WHY??? Jag fattar det inte. VARFÖR vill man se vad ANDRA människor bär för kläder?!? Snälla förklara någon, för jag är verkligen helt stum av förvåning … har folk så JÄVLA dåligt självförtroende att de måste se ANDRA och kolla av hur man SKA klä sig på något vis? Eller vad HANDLAR DET OM??? Rent intresse? Att folk vill bli sedda? Ja det vill ju alla. Eh … har man inget att skriva om så kan man alltid visa upp sig? "Kolla mamma, se på mig så fiiiin jag är”.

Om jag gör en sökning på Google på ”Dagens outfit” får jag följande resultat:
ungefär 1 050 000 engelska och svenska sidor för dagens outfit. Jag har inte kollat relevansen i dem men ... My GOOOOOD som de säger.

Man kan i och för sig FÖRSTÅ att folk får dåligt självförtroende när föräldrar visar sina barn att de inte duger om de inte är iklädda dyra och fina märkeskläder. Folk som envisas med att sätta adidas-skor på bebisar som inte ens är i närheten av att gå. Osäkra föräldrar som får osäkra barn. Inte konstigt att det blir hysteriskt till slut.

Hade en diskussion med mitt ”X” igår. Om just detta.

För att klargöra: Mina barn är hela och rena, de saknar inget i sina garderober men ibland blir det ”sena” köp. För det mesta är det p g a ekonomin. Ibland är det för att det är ont om tid eller HOPPLÖST att hitta något som passar. Och som de gillar. Vi har inga sådana affärer runt husknuten utan måste ta oss flera mil för att köpa kläder och annat. De har massor med kläder i sina garderober, somligt är ärvt och somligt nytt. Oftast använder de bara en bråkdel av det som finns, och det är då de kläder som de gillar mest. Inget konstigt i detta.

Jag köpte vinterskor till Lilla i augusti, de gick sönder i oktober. Ja, det var dumt att låta henne gå i Skopunktenskor så tidigt så att de inte höll en säsong. Kvittot, som jag alltid brukar spara, var borta. I vilket fall hade det varit tio mil för att byta dem så ... Jag har inte haft pengar till att köpa nya men hade sagt till barnen att det är det första vi köper när barnbidraget kommer. Det har varit över tio grader alla dagar så gympaskor har UR MINA ögon varit nog så bra.

Mitt X gillar att hacka på barnen. En gång stod han i min hall en hel timme för att han vägrade lämna huset ”så länge hon hade de j----a byxorna på sig”. Det slutade med att Lilla kröp in i garderoben(!) och låg där i minst en halvtimme. Hon är ÅTTA år. Ni förstår nog hur hon kände sig. Hon har då inte för vana att krypa in i garderoben. Hon hade varit i skolan med de j-----a byxorna och jag frågade mina vänner som sett henne om de tyckte det var något konstigt med hennes kläder (och de är ärliga). Helt vanliga jeans, som var LITE stora i midjan. Jag föreslog skärp, hon ville inte ha det utan trivdes bra i dem som de var. Inget konstigt tyckte mina vänner. Helt normal och fin åttaåring.

Vad tror ni det slutade med? Tror ni att hon bytte byxor?

Nej, efter en timme så hade han hackat på henne, han hade skrikit och gormat och hon var ledsen och förminskad. Till slut gav han upp och fick åka iväg med henne i de j------a byxorna. Hennes ögon såg ledsna ut när hon lämnade mig och jag hade bara stor klump i magen. För att ni ska förstå att det inte bara är den här gången som får mig att reagera så kan jag understryka med att min mamma blev så chockad en gång att hon kom helt av sig när hon skulle bjuda honom på kalas. Hon tyckte han betedde sig totalt oacceptabelt och struntade därför i att bjuda honom. En mycket god vän blev utsatt för samma sak när han var hos henne och lämnade av en kompis, då hackade han också på mina barn. Den ena såg ut ”si” och den andra såg ut ”så”. Jag kan säga att mina BARN tycker att de är fina, de är trygga och glada barn. Och de är vackraste tjejerna i världen, med eller utan kläder.

Så var det då dags i helgen igen.
Han kom och lämnade dem och deklarerade att han hade varit SÅ DUKTIG och köpt skor till Lilla. Upplyste mig om att det var inte kul att hämta Lilla i skolan och se att hon hade ärvda (vilket de var) och trasiga skor (vilket de inte var). (obs, inte de på bilden)

Tänk om han bara kunde köpt skorna och knipit käft. Men nej, han måste GNIDA in det, hur DUKTIG han var. Jag blev så JÄVLA förbannad. Här kommer HAN, som behagar dyka upp FYRA dagar i månaden i deras liv, och har MAGE att kommentera något överhuvudtaget. Så jag skrev och frågade om han hade någon aning om hur lätt det är att försöka hinna med allt. Och ha extremt tight ekonomi. JA, han har det tight också, de gör utmätning på hans lön men han har också svarta pengar så det räcker och blir över. Något som faktiskt Skatteverket mer eller mindre godkände (mellan raderna) då han var tvungen att gå i konkurs. Jag har inga svarta pengar. Då kan ju HAN stå för klädinköpen om han tycker det är så fel med mina.

Det slutade med att jag bittert förklarade för honom att man blir ingen förälder för att man köper ett par nya skor en gång i kvartalet och att han kunde komma och kommentera om han någon dag skulle vara intresserad av att ta ansvar på RIKTIGT. Då släpper han en bomb. ”Vi kan ha växelvis boende efter nyår”.

Och tack tack tack, inga kommentarer om att detta är bra nu.

Vi pratar om en människa, vars stora barn fick lida hela sin skolgång för att han inte kom i tid EN dag till skolan. Flicka nummer två hade konstant ont i magen för att pappa aldrig lämnade henne i tid. Hon blev utskälld av läraren (obs, HON blev utskälld, inte pappan) Jag lämnade över ansvaret EN (1) dag och ringde hem klockan tio, då hade JAG ont i magen för jag tänkte att Stora inte kommit till skolan. Klockan tio var de … hemma. Mycket riktigt, DE ”somnade om”. Inte HAN, utan DE, barnen var alltså orsaken till att de inte kommit till skola/dagis i tid. Totalt oansvarig, som alltid.

Vi pratar om en man som stod inför en ADHD-utredning som inte genomfördes, men det finns starka misstankar. Nu är det inte så att jag DÖMER någon med ADHD eller andra bokstavskombinationer eller andra svårigheter. Men det innebär komplikationer i vissa situationer och denna man ska INTE ha ansvaret för barn. Han är jättebra MED barnen, NÄR han väl är där. Men i övrigt får det vara ”snälla pappa som gör roliga saker med barnen”-typen. För att undvika denna bomb, som jag misstänkte skulle släppas, skrev vi papper på att så kommer fallet inte att bli. Såvida inte vissa kriterier är uppfyllda. Jag känner honom för väl. För många har fått lida för hans icke-ansvarstagande. Så jag sa att det kommer inte hända, såvida han inte tänkt flytta. Och då skrev han ”flytta är absolut inte aktuellt men numera har jag transportmöjligheter och ett arbete som ger möjlighet att få det att fungera. Hur hade du annars tänkt att jag ska kunna ta del i deras vardag?”

Ja, jag blir bara stum … Så NU har han ett jobb som det fungerar att ha barn med. NU har han transportmöjligheter och så vidare. (Kan upplysa om att här är kommunikationer som går varje halvtimme mellan stad/by.) Så NU passar barn in i hans liv?!? NU kan han ta ansvar för dem=!?? Han är bara för mycket. Tänk ifall JAG skulle sagt så. Tänk om JAG skulle tagit mitt pick och pack och flyttat och sagt att “Nä, idag har jag inte tid att hämta barnen, för jag måste jobba!!!” Hur gör ni? Har ni dagar då ni inte har tid att hämta era barn? Vem tar i så fall hand om dem?!? För mycket som sagt …

Mitt svar blev att möjligheten till växelvist boende raderade han för länge sedan men att han kunde visa NÅGOT intresse av dem förutom de få dagar i månaden han har dem. Aldrig ett telefonsamtal, aldrig en fråga om NÅGOT som pågår i deras liv. Inte en önskan om att få ha dem på lov, helgdagar osv. JAG får sitta och kolla lovdagar för att de ska få träffa honom. Oftast blir det ändå ”missförstånd” så att han ”måste jobba” …

I helgen är det långhelg (lov i skolan) och jag skulle åkt bort på en weekend i min väns stuga. Alltså frågade jag om han kunde ta en extrahelg. Det var ok. Men sen blev det inte av med vår lilla tur. Så då frågade jag om vi skulle ändra tillbaka helgen. Njä det behövde vi ju inte … men sen kom han på: ”Ja, det förstås … då kunde jag ju gått ut på lördag” sa han. Ja, för DET är ju viktigt tänkte jag. Men de kunde komma på söndag eftersom måndagen var en lovdag men jag fick inte lämna dem innan söndag klockan 15.00 = han ska supa skallen i bitar till morgonkvisten och sova resten av tiden till och med klockan 15. Vilket kommer innebära en kul(?) dag för barnen??? Lilla skrek ”NEEEEEEEEEJ”, när jag sa att de skulle till pappa i helgen. Jag gör mitt allra bästa för att INTE säga negativa saker om honom. Tids nog kommer de se det själv och det är ju inget kul det heller. Men inte mycket jag kan göra något åt. Hans största tjej (nu 20 år) har gett upp och ”bryr sig inte”. Nummer två (17 år) är förtvivlad och ringer allt emellanåt och säger att hon hade ”bott hos mig ifall jag bott i rätt stad”. Vill bara att ”allt ska vara som förr”. Ringer och berättar vad som INTE finns i kylen … att när de små kommer så ”blir de en familj” igen, det lagas mat och det ska städas … varannan helg då … i övrigt så finns det varken mat eller omsorg i den ”familjen” eller för min goa goa bonustjej. Hon bor mer eller mindre hos sin pojkväns familj. Mitt hjärta blöder för henne och han kan skatta sig lycklig som fått henne så fin som hon blivit. Det kunde gått käpprätt åt skogen med tanke på hennes ålder när de flyttade och på hur HAN behandlat henne. Så nej, något växelvist boende ser jag inte i min kalender. Tråkigt nog.

Den mannen har fått så många chanser att det räcker ett par livstider. Han har gått över alla gränser som finns att gå över och han bara fortsätter trampa på folk.

FY!

Att överkonsumera ...

2008-11-10T09:25:00.003+01:00

Metro skriver:

"Svenskarnas kreditkortsskulder växer lavinartat och har under hösten nått rekordhöga 31 miljarder kronor."

Hur kan det BLI så fel? Var finns alla dessa människor och vad är orsaken till det? När började vi överkonsumera på detta vis? Jag undrar OFTA hur folk har råd att köpa hemmabiosystem, nya bilar och dessutom åka utomlands flera gånger om året. Jag har varit på TVÅ utlandsresor de senaste 14 åren och en var en weekend som vi blev bjudna på. Den andre var en annan weekend, en vinst som jag vann. Inte ens i min fantasi ser jag någon möjlighet för mig och mina barn att åka utomlands. Jag kan inte se det framför mig, hur skulle jag få ihop ens till min egen resa? Ok om man är två, två löner, då förstår jag hur man kan spara, men FLERA gånger om året?!? Då får man ju ha en lön som min sjuka vän, ca 60-70 000 kr i månaden. DÅ fattar jag, men det är ju inte var och varannan som har DET, eller? Att köpa en resa på kredit finns inte heller i min värld. Det är kanske fel. Jag kanske missar drömresorna och missar att se världen innan allt är för sent. Men vad kan man göra då? Skuldsätta sig? Jo förvisso, men jag tycker inte det är värt priset. Jag vill kunna sova gott (helst bättre än för tillfället) och inte försätta mig i fler kaotiska situationer. Jag VILL HA KOLL. Eller rättare sagt, jag MÅSTE ha koll, annars går det åt skogen.

Ibland ... undrar jag hur länge man ska vara i det här ekorrhjulet ... Man går upp, man jobbar, kommer hem, man lagar mat, man gör läxorna, konstaterar att man älskar sina barn. Man myser lite, man äter, man tjatar på barnen. Älskar dem lite till ... Går och lägger sig, nästa dag börjar allt om. Samma samma samma. Så tänker jag: Hur vill jag HA det då? Är jag inte rätt så nöjd? Jo, det är jag. Men det är så förbannat tråkigt när allt handlar om pengar. Jag kan inte gå på bio med barnen, för då riskerar det att bli dagar innan lön som det inte finns pengar. Jag kan inte åka in till stan och bara ta en fika med dem. Jag kan inte handla det där FINFINA halsbandet som de stått och trånat efter. Genast får jag tänka: Perfekt JULKLAPP, för man kan ju inte få det direkt, då blir det ju mindre på julafton. Jag kan inte se fram emot en resa som jag så gärna skulle göra med dem. Det hade inte behövt vara något märkvärdigt, bara lite lagom.

Jag får nog börja fylla på den där önskeköplistan ändå. För det FINNS massor som jagVILL men som jag liksom bara filtrerat bort. Som att det är inte LÖNT att önska sig, för det kommer aldrig hända. Så jag har sorterat bort tankarna också. Det känns inte kul, bara ledsamt. Man måste ju ha drömmar, hopp. Och visst, det bästa i livet är gratis. Men den där lilla lilla guldkanten, den är oftast inte gratis ... Kanske därför jag ofta känner mig nerstämd nuförtiden. Även om allt känns bra och jag är nöjd så känns det lite hopplöst. Som att tja, så här blev det ...

Jag vill ha något att se fram emot ...

Sen kan man ju tycka ibland att mycket behöver väl inte alltid ha mer, eller? Är jag ogin och missunnsam nu???

Ja, avundsjuka är verkligen ingen attraktiv egenskap. Men vad gör man? Man är inte mer än människa har jag kommit fram till.

Har i alla fall haft en HELT ljuvlig helg. Bara mys och kärlek. Önskar jag kunde stannat lite längre i den lilla bubblan. Då är det nästan som ett mantra som går igenom mitt huvud och jag tänker: Vad är pengar när man får uppleva det här?

Sen kommer verkligheten lite för snabbt och knackar på. Men faktum är, att den trista vardagen med pengabekymmer blir SÅÅ mycket lättare att hantera, när hjärtat känns lätt och älskat.

Hoppas ni får en härlig vecka =)

Upps ...

2008-11-07T15:45:00.002+01:00

SKULLE INTE blogga mer idag hade jag bestämt, men måste bara kika in och tacka för stödjande och goa kommentarer. Ibland är det så skönt att få sina tankar bekräftade.

Det känns ... trots min sits ... trots allt som ett i-landsproblem och jag skäms att klaga, men bara ibland. Jag har ju som sagts många gånger tidigare tak över huvudet, underbart goa ungar, mat i kylen. Men som jag skrev innan så utgår man ju från sin egen situation och ibland önskar man att det var annorlunda.

Anonym: Jag säljer inte om jag inte absolut MÅSTE. Det är min livlina. Får försöka stå ut. Slänga sopor hos grannen, du ska vet att tanken slagit mig, HAHAAA. Men där går väl ändå gränsen, hihiiiii.

Minna: Håller absolut med dig och tack för peppning. Boken ska läsas så fort jag får tid. I helgen kommer jag vara uppslukad av käääärlek =D och det är bättre än alla pengar och aktier i världen, eller hur? Mysig helg önskar jag dig med! Och en stor kram till dig.

Per: Ja, ibland vrider man tankarna så det gör ont i skallen, samtidigt som man brottas med bortskämdhetskomplex. Jag menar, vad tror jag att jag är som kan unna mig att bo så här bra som jag faktiskt tycker jag gör. Alltså det är inget lyxhem om du frågar andra, men jag tycker att jag inte kan bo bättre. HADE jag hittat något annat så hade jag faktiskt övervägt det noga, problemet är att här inte finns något. Bor i en liten by och det finns inte så mycket alternativ.

När jag är ute och kikar på bloggar så förvånas jag över hur mycket böcker ni verkar hinna med att läsa. Antingen prioriterar jag helt fel eller så är jag för ointresserad. Det ska bli spännande att läsa boken som kom idag men annars, jag hittar inte TIDEN. OCH så har jag ju sällan råd eller tid att köpa eller gå på biblioteket. En bok som jag hört så mycket om är Hemligheten. Den kanske skulle stå på min önskelista. Någon som läst den? Jag skrev ju att jag skulle fylla på min önskeköplista. Men än har jag faktiskt inte kommit på något vettigt. Ja, klart det finns massa ytliga saker jag SKULLE KUNNA shoppa, men när jag ska skriva ner önskningarna så känns de så ... ja, onödiga. Känns ju faktiskt ganska skönt.

Ha nu en härlig helg. Det ska jag!
Kram på er! Glöm inte kramas!

Shit i HELVETE

2008-11-06T22:56:00.002+01:00

NU får jag antingen ha en ekonomisk sambo eller flytta.

Har ikväll sammanställt vad jag har haft på månadskostnad gällande mitt boende. Så här ser det ut: (utslaget på tio månader)

Hyra: 5148:-
Sopor: 153:-
Lån: 1372:-
Vatten: 295:-
El 1: 440:-
El 2: 370:-
Totalt blir detta 7774:- PER MÅNAD. Dett är illa nog ...

Räknar jag på nästa år så kommer det att bli MINST så här: (vet inte var jag hamnar på elen) men räknar ungefär samma på övrigt, avrundar lite uppåt ...

Hyra 5856:-
Sopor: 160:-
Lån: 1380:-
Vatten: 300:-
El: 500:-
El: 500:-

Detta blir ungefärlig boendekostnad på 8 700:- per månad!!! Icke en spänn i bostadsbidrag för det tjänar jag för bra för. Och det är inte meningen att man ska få bidrag när man bor så kungligt som jag: Fyra rum och kök.

Herregud i helvete, vad göra? JA, flytta, men VAR??? Mina barn gråter som sagt redan av tanken. Och om jag aldrig unnar mig eller någon annan något, så går det kanske runt men inte mer ...

NU får jag magknip ... tror jag måste gå och tröstäta ... eller nåt.

Usch det är inte bra att planera och göra budget. Inte när man har för lite pengar ... eller vad tycker ni?

Imorgon ska jag gå igenom mina fonder. Se vad jag har och inte. Hur det går för dem. Måste säga att jag är ganska ointresserad av börs och fonder, det ligger inte för mig. Jag vill bara ha ett hyfsat sparande. Nu kommer jag dock att ha tillgång till en bok om fonder, så jag kanske ändrar inställning i och med den =D Ser fram emot att läsa den.

Ha en alldeles förträfflig helg. Själv ska jag åka till mitt hjärta och spendera helgen hos honom, ska bli sååå mysigt, har längtat så!

Kram till mina läsare =)

Ett litet projekt

2008-11-06T12:36:00.003+01:00

Dagligen översköljs vi av reklam. Från dator, mail, reklam i posten, tidningar och TV. MÅNGA är de gånger jag tänkt och undrat HUR många gånger om dagen. Numera har man blivit något avtrubbad och reflekterar knappt längre.

Jag tänker avsätta en dag till att faktiskt RÄKNA hur många gånger man ser reklam under en dag. Lite svårt att bestämma mig för HUR jag ska räkna. Om man besöker en hemsida så är det ju oftast MÅNGA annonser och likadant i en tidning. Jag får se ifall jag ska räkna antal annonser eller antal tillfällen ...

Jag återkommer med lite siffror. Kommer nog bli svårare än det låter, hehe.

Dagens utlägg

2008-11-05T20:19:00.002+01:00

Blev totalt 301 kr. Bensin för 201 och spelen 100 kr. Minus 188 kr alltså. Räknar ut ett nytt snitt och hamnar på ca 99 kr per dag. Börjar bli lite sisådär i kylen men det ska gå torsdag fredag. På fredag åker barnen till sin pappa och jag till min lilla darling. Mat till torsdag och fredag har jag. Tryter med frukt till barnens mellanmål, men de får ta smörgåsar ett par dagar. (Dålig mamma ...)

Valet har väl ingen gått miste om. Har inte varit så väldigt insatt i det men en snabb blick på tidningarnas sammanställning gör att jag känner ännu mer att det var rätt kandidat som vann. Får väl se vad det gör för världsekonomin. Tydligen hade det inte blivit något glädjeskutt på börsen i alla fall.

Trött på kristdemokraterna och deras fula trångsynthet. Blä och usch för deras människosyn. Vi kanske skulle införa att de som är blonda eller rödhåriga inte får gifta sig med blonda respektive rödhåriga eller för övrigt vilken konstellation som helst. Kan ju bli FULA barn eller något. Eller att folk som har för stora fötter inte får gifta sig. Ja, jag fattar mig verkligen inte på deras inställning. TRÅKIGT OCH TRÅNGSYNT.

2008-11-05T13:31:00.003+01:00

Minna och Frisk Ekonomi.
Tack! Jag försöker och försöker, hör av mig flera gånger i veckan oftast. Är MYCKET noga med att säga att jag VILL VILL VILL göra något och att de måste berätta för mig VAD. Det som de konkret sa är att de gärna kommer till ett dukat middagsbord. Så det har jag lovat, hon lovade att kolla upp någon/några dagar, men det har bara gått ett tag. Så kom detta med läckan, ännu mer kaos för dem. Jag VILL så MYCKET men vill samtidigt respektera dem i deras sorg/sjukdom/kaos. Häromdagen skrev jag ett sms (opersonligt men dock) till mannen som är sjuk. Han tackade så mycket och nu är det som att jag brutit isen på något vis. Nu vågar jag men jag känner mig samtidigt RÄDD. När hennes mamma var sjuk och jag hälsade på INSÅG JAG INTE hur sjuk hon var (hon dog en vecka senare) och tårarna bara rann när jag kom in. Synen av en förtvinad kvinna som tidigare varit frisk och frodig ... slangar och katetrar ... Hennes pappa fick nästan försvara mig och släta över och förklara varför jag grät. Jag är nog rädd för min reaktion när vi väl ses ... Det kan jag TA, det är inget försvar eller så, bara en reflektion.

I alla fall, jag sa till mig själv, att jag inte skulle nöja mig med att "jag kollar upp lite datum" så jag påminde henne nu igår. Då skrev hon att hon jättegärna vill ses men att de har en massa föräldrasamtal i veckan. Man VILL så gärna men vill samtidigt respektera deras privatliv och vardag. Men slutar höra av mig, det gör jag ALDRIG!!! Inte en chans. Jag VET INTE hur jag ska bete mig och vad jag ska säga men det bryr jag mig inte om. Jag har sagt åt dem att det kanske kommer bli fel men då får de helt enkelt säga ifrån. DE vet lika väl som jag att det är svårt att bemöta.

Praktiskt skulle jag vilja handla till dem och bara åka dit med lite. Pengar ... saknas som alltid ...
Middag ska jag bjuda på men det känns inte tillräckligt!!!
Barnvakt har jag erbjudit mig, men eftersom vi de sista många åren bott i olika städer (Vi är barndomsvänner) och nästan alltid bara träffats "vuxet" så känner jag barnen sämre än jag velat. Men erbjudit mig har jag.
Sticka över på en fika/promenad är samma sak där, jag vill men ändå inte, tränga mig på. Jag vet att hon har stort behov av "ensamhet" också, hon reagerar inte på samma sätt som jag, som skulle velat ha huset fullt med folk. Det får jag respektera.

Men jag fortsätter höra av mig/terrorisera dem så får vi hoppas att det "räcker". Skrev precis ett nytt sms till mannen i fråga och skrev allt om frustration och att jag vill finnas där för dem. Och att jag hoppas att vi ses snart!

Idag ska jag skicka ett vykort tror jag ...

Och nu till något ytligare:
Dagens utlägg hittills är 100:-. Två julklappar, spel till mina barn och en kompis till dem. Billigt och bra! Ännu en julklapp fixad. Kommer hamna på minus idag alltså, måste tanka också. Håll tummarna för mig denna månaden, hehe.

Wow

2008-11-05T09:36:00.003+01:00

Hittade en kille med en rolig blogg som jag absolut måste läsa igenom. Mycket tankar och funderingar. Han skulle bl a annonsera ut sig själv till jul, förvisso FÖRRA julen, men ändå ... Ett gratis möte med folk som kanske känner sig ensamma eller bara vill ha besök. HERREGUD vilken rätt inställning i vårt konsumtionssamhälle. Hans blogg hittar ni HÄR. HÄRLIGT!

En annan fråga han ställde är "Vad är roligast för dig?" Just vad jag funderar på ibland. Lånar hans fråga och frågar er, mina läsare, vad är roligast för DIG? Jag återkommer med mina svar.

En annan fråga åt totalt motsatta hållet när jag ändå är igång och det eg. ska handla om ekonomi i min blogg; Om du fick köpa VAD som HELST i hela världen, vad hade du då köpt?

Otroligt vad det finns ...

2008-11-04T12:47:00.006+01:00

Ett sätt att roa sig på när man inte kan handla själv är att kolla vad de som faktiskt HAR pengar kan köpa, haha. Det finns otroliga prylar där ute.

Det som slår mig när jag surfar runt lite är att jag är verkligen så inställd på att bara handla det absolut nödvändigaste vad gäller prylar, kläder och annat. Det behöver nog inte folk i allmänhet. De flesta KAN nog unna sig att BÅDE bjuda hem folk ibland, köpa lite roliga saker/kläder eller annat till sina barn eller köpa den där URSNYGGA kappan i en chic butik. IBLAND unnar jag mig en top eller klänning men annars är det verkligen det nödvändigaste. Jag var inne med en kompis i en affär, Zara, en ganska vanlig affär tror jag, hehe. Hon gick rakt bort till kapporna som bara var SÅÅÅ snygga. Själv hade jag så klart aldrig ens närmat mig affären. Här gäller bara Ellos och H&M. Hon hittade snabbt en kappa som hon föll för (jag med) och bara gick och betalade. 1250 kr kostade den. Jag bara gapade. Hade jag lagt så mycket pengar på en jacka så hade det blivit vatten och bröd i två månader. Det FINNS inte i min värld. För det mesta GÖR det mig inget, jag har liksom vant mig vid detta liv. Men ibland så inser jag vilket UFO jag blivit bland folk. För henne var detta VERKLIGEN ingenting att fästa sig vid. Hon skulle LÄTT kunna ha fem bjudningar ÄNDÅ. Jag kände mig fattigast i världen haha. (JA, jag VET att jag är LÅNGT ifrån ens fattigast i Sverige, men ändå) Detta året blev det ingen ny jacka men väl ett par vinterskor. Jag slängde de jag hade förra året för att jag minns att jag tänkte att "nästa år ska jag INTE gå i dessa PINSAMMA SKABBIGA skor, enda sättet att förverkliga det är att slänga dem, så finns det inget val nästa år, då MÅSTE jag köpa nya!" Vinterskor är det väl inte ens heller, ofodrade är de men jag har väl ett par fodrade någonstans ...

Hittade en intressant blogg idag, ska jag följa lite mer
och en till. Ska försöka minnas att lägga till dem i min länklista =)

Har lagt till en önskelista - en idé som jag lånade från Tagganer.
För tillfället kan jag inte komma på så mycket som jag önskar, och det är ju FINFINT. Betyder att jag trots min knapra ekonomi, inte saknar så mycket. Men när jag börjar tänka efter kommer jag nog komma på hur mycket onyttigt och onödigt som helst, hehe. Kanske skulle lägga till en önskelista för vad jag skulle vilja ge barnen också ... det är oftast där jag känner mig otillräckligt. Men jag måste säga att de är fantastiska, de har sällan eller aldrig tjatat om saker eller blivit sura för saker som de INTE får. Kanske det är för att de är relativt små men det känns skönt för en mor som känner sig otillräcklig redan.

Idag har jag haft ETT utlägg, TOAPAPPER. Ett trängande behov så att säga. Köpte tre för 59:- på Coop. Och MINSANN om jag inte hade 240 kronor i plånboken som jag får lägga till vad jag har kvar totalt. Så ny uträkning från idag ger mig 113 riksdaler per dag. Tjohoo!!! Vilket fynd! Imorgon blir det till att tanka, perfekt, bensinen har gått ner idag och går ev. ner mer imorgon =) Får tanka för ett par hundra i alla fall. Räknar inte med några utgifter imorgon. Har bestämt mig för en flaska vin till min mormor och en Bingolott. Pappa får också några lotter på söndag på fars dag. Inga stora saker (jag som just skröt om att när jag ger, då GER jag gärna, haha. Fast vi har aldrig varit såna som ger jättedyra presenter ...)

Nu när jag tänker på det, så verkar 113 kronor ganska MYCKET, hehe. Vi får väl SE hur det går.

Nu ska jag ringa min lilla älskling.

Tjohoo!

2008-11-03T22:36:00.001+01:00

Första 88-kronorsdagen klarad =) Har inte använt en krona!
Har ätit ganska lyxigt ändå, lyxade till lite rester och åt lite tårta från kalaset. Sen fick jag LUNCHLÅDA av min granne, snällt snällt. Vi brukar duellera om vem som har minst kvar av lönen. Jag vinner med råge denna månaden. Och så kom vi fram till att man kan få MÅNGA middagar för 88 kronor =D

Ska försöka göra en sammanställning över hur mycket av min inkomst som går till boende. Jag vet att det är åt helskotta för mycket, men kan vara spännande att se HUR mycket det är. Och även annat ska jag kolla. Fasta kostnader som försäkringar, telefon osv.

Men nu sova.

1500 kr kvar på lönekontot ...

2008-11-03T15:23:00.005+01:00

Det blir utslaget på (17) ca 88 kronor per dag. Tjohej så kul. Sen kommer barnbidraget.

Jag får försöka dra ut på skor till barnen tills nästa barnbidrag som då kommer om 17 dagar. Det går nog. Det får vara det första jag handlar ...

De enda utläggen som jag säkert vet är

- Mat så klart
- Ta mig till jobb, alternativen är månadskort a la 500 kr eller köra bil. Svårt ...)
- Present till min mormor som fyller 80+. Vad ger man någon som fyller 80+ och som helst inte kostar något? Tips tas tacksamt emot. Funderar på en flaska vin (som jag har sedan tidigare) och hembakat bröd. Kanske en trisslott?

(känns lite störigt att behöva BETALA för att ta sig till jobb, men så är det ju för många, de flesta. Men när man nu tänker på det så här så inser jag att jag har 500 kr mindre än mina kollegor som bor i stan =( )

Jag inser att jag kommer behöva ta av bufferten men jag tog å andra sidan tandläkarräkningen från min lön, den hade jag eg, räknat med att ta från bufferten. En lön till sen kommer bonusen. Jag har redan handlat julklappar till mina föräldrar, min bror med sambo. En julklapp till barnen är klar. Så DEN biten känns inte helt hysterisk. Det som börjar kännas oroligt nu är tandläkaren och ifall jag måste köpa nya däck till bilskrället. Kanske jag ska låta bilen stå istället och inte köra de dagar då det är vinterväglag ... Man får se.

--------------------------------------------------------------------------

Har fortfarande en enorm tacksamhetskänsla idag ... visst är jag orolig för ekonomin, det kommer jag aldrig ifrån men ... fick uppdatering av min vän vars man är sjuk ... de har ovanpå allt fått en vattenläcka. Livet är F-N INTE rättvist. Jag störttjuter när jag tänker på vad den familjen går igenom ... ovanpå deras kamp mot en elak sjukdom så kommer detta. Inte nog med det, det är två år sedan de sist hade en vattenläcka, fick dra ut hela köket och ha fläktar och skit ståendes i SJU månader. Så plötsligt känns mina 88 kronor om dagen som ett MYCKET fjantigt problem *skäms*. Önskar bara jag kunde göra något för dem.

Någon av mina läsare som haft någon nära som blivit allvarligt sjuk? Ge mig råd, vad kan man göra. Lyssnar gör jag, hör av mig gör jag, så det behöver ni inte skriva. Jag skulle så gärna vilja göra något KONKRET.

Idag är jag RIK!

2008-11-02T21:07:00.003+01:00

Idag ... så känner jag mig RIK. Jag var inne på Köpstopps blogg och läste om att köpstoppa på fel ställen. Tänkvärt! Jag hoppas att jag snålar på rätt ställen, jag känner nog att jag gör det ... Jag kan vara supersnål när det gäller spara en krona på att välja mjölk, köttfärs eller frukt. Men när det gäller att bjuda och ge, när jag verkligen gör det, så kan jag inte snåla.

Denna månaden kommer INTE att bli kul, och jag har mig SJÄLV att skylla inser jag. De sista dagarna har jag handlat en del. Allt har varit till: Halloweenfest för mina små. Middagsbjudning på fyra personer (plus vi själva) igår och idag har jag haft ett enkelt kalas för mig själv. Men även enkelt kostar. Igår bjöd jag mitt hjärta och hans barn på tacos. Då inser jag att jag inte kan vara "lagom". Jag måste köpa "allt" ... eller nästan i alla fall. Jag känner alltid att jag måste visa att jag verkligen tycker att de är välkomna, att inget saknas. Att ingen går härifrån och är besviken eller hungrig. Vi hade en KANONMYSIG lördagskväll när min nya vän kom med sina barn. I fredags; Halloweenfesten avlöpte perfekt, alla barn var nöjda och glada och mina små var lyriska efteråt. Det är verkligen värt en tight månad. Jag inser ju nu att det kvittar ... det blir alltid tight, hehe.

Min nyfunna kärlek frågade om det inte blev för mycket att jag var på schlagerkväll, halloweenfest och sen kalas på söndagen, tveksam till om jag orkade att de kom på lördagskvällen. Jag sa: "Tänk om jag inte hade goda vänner som ville bjuda mig på schlagerkvällar, barn att fixa halloweenfester för och släkt att bjuda på kalas. Det är en ära att få ha er här en lördagkväll och det får faktiskt kosta vad det kosta vill."

Så idag är jag fattig men också oändligt RIK. Rik och glad i själen. Jag har en underbar familj, faktiskt en hel HÖG med FINA, NÄRA och ÄKTA vänner som gillar mig som jag är, en ny kärlek som känns genuin. Nä, idag kan det faktiskt inte kännas bättre i mitt hjärta.

Imorgon är en annan dag, kanske jag är gnällig igen över min ekonomi, hehe. Men då är det tur att jag får ha min gnällblogg och spy ut mina FRIA ÅSIKTER över det.

Hoppas att ni får en härlig söndagskväll!!!

Torsdag

2008-11-01T10:31:00.002+01:00

Hade en HELT fantastiskt kul kväll. Var bjuden av min bästa vän till Savoy hotell på "Schlagerkväll". JÄTTEKUL hade vi. Först fick vi lite bubbel, hela hotellets ledning var snyggt uppklädda i peruker och tillhörande schlagerdräkter. Alla var där, "Magnus Uggla, Ola Salo, Nanne Grönwall" mfl. De flesta var ju INTE så lika men de var SÅ läckra ändå, hihi. Supertrevligt och glatt mottagande fick vi. Efter bubblet blev det mingelbuffé, ALLT smakade underbart. När den nästan var avklarad blev det schlagertävling i musik. Ganska svåra frågor men laget klarade sig hyfsat bra ändå. De hade en hemlig gäst också. Magnus Bäcklund (från duon "Fame) kom och framförde några låtar. KUL! Kaffe på det och resten av kvällen var det vin och dans. SÅ LYXIGT kändes det och stämningen var på topp hela kvällen. Kollektivtrafiken hem vid 23-tiden, ganska lagom tyckte vi båda.

"Att bli attackerad på gatan

2008-10-31T00:24:00.003+01:00

av okänd är ganska tufft" skriver en läsare i min blogg. "Om man blivit attackerat, rånat eller annat, så får förhoppningsvis alla hjälp och terapi. Att bli attackerad på gatan av okänd är ganska tufft." skrivs det vidare. Ja ... så hade ju varit önskvärt. Hjälp och terapi till alla ... Att bli attackerad är ganska tufft. Jag vet. Jag har själv varit där. Inte bara attackerad, utan formligen nerslagen och sparkad i ansiktet. Jag plockade själv ut slamsorna ur munnen. Jag hade efter det GÄRNA haft både livvakter och personlig assistent, terapi hade behövts under lång tid. Men nu är verkligheten inte alltid som man vill att den ska vara. Hur gärna man än vill. Klart, hade jag haft pengar hade situationen säkerligen sett annorlunda ut ...

Ok, lite tydligare

2008-10-30T15:26:00.004+01:00

... Ok, jag ber om ursäkt om jag trampade 18-åringar (eller andra) på tårna, jag menade inte att hennes ålder i sig är det som visar att hon inte verkar ha mycket hum om livets svårigheter. Hon vet nog BRA mycket mer än JAG om så mycket annat än utbrändhet och annat hon kan ju allt om produkter, kändisskap osv. Det jag syftar på är så klart mer än kaninpälsar. Jag har läst Metro ... om hennes timeout. Det är faktiskt som ett skämt ... och det ifrågasätter de också. "Jag går FORTFARANDE i terapi". Vaddå?!?

Jag ska vara lite tydligare i mina inlägg. Jag har en tendens att syfta till sånt som jag själv tänker och som mina läsare inte vet att jag tänker.

Och ja, visst tycker jag synd om mig själv, haha. Men det har inte med min fattighet att göra. Tydligen gör hon också det ...

– Jag går fortfarande i terapi och kan tycka att det är jobbigt att gå ut, särskilt i folksamlingar. Numer har jag alltid vakter med mig när jag går på fester och så, till exempel på min födelsedagsfest.

Kul för henne att hon har RÅD att gå i terapi. Men bli hemma då ... och fira din födelsedag ... hur svårt är det?

Så ... jag förtydligar mitt inlägg. Vad vet BB om livet när hon uttalar sig som hon gör. Hon kunde också varit 100 år och gjort samma kommentarer. Jag ber alla 18-åringar om ursäkt, det var en felaktig koppling. Man är varken dum eller oerfaren som 18-åring, det är däremot BB:s uttalanden. Klumpiga och ogenomtänkta. Nu är hon dessutom mer "ödmjuk och har slutat låtsas" ... och avslutar med att hon ska "hämta sin svarta kaninpäls!" Det fanns inte i min värld när jag var 18, och inte heller nu. ÄVEN om jag hade haft RÅD.

Tack Milla, du får gärna följa mina tankar och tack för dina rader =) De värmer!!!

Bella bella bella ...

2008-10-30T10:10:00.003+01:00

Jag har tidigare skrivit om Blondinbella och vad jag gillar eller inte gillar. Bruden är ju helt klart framgångsrik. Av vilken anledning får jag låta vara osagt. Jag vet faktiskt inte ... och det spelar ju ingen roll heller ... det funkar ju i alla fall.

"Jag har alltid varit en übertjej som klarat allt."

Vaddå ALLTID? Människan har levt i 18 år ... när kommer hennes memoarer?!?

Ibland blir jag så upprörd av hennes uttalanden att jag NÄSTAN bara MÅSTE gå in på hennes sida för att se vad SKIT hon hittat på nu ... VAD ÄR DET SOM GÖR DET??? Att man blir upprörd är ju inte så konstigt, men vad är det som gör att man vill FORTSÄTTA gotta sig i hennes korkade uttalanden?!? JA! Jag är fortfarande upprörd över att man kan bli så känd över att bara sprida en massa idiot-kommentarer och JA! Jag är avundsjuk på att hon lyckas fixa sig en förmögenhet på detta vis. Lika upprörd som jag blir över många "over there", i vårt kära USA, där folket svälter och inte har någon sjukförsäkring osv. Medan andra går runt och "Tjena-jag-har-mycket-pengar-för-att-min-pappa-är-rik-därför-är-jag-kändis-typ!" FRUKTANSVÄRT! Ibland, när jag inte är så gnällig som jag är NU, så känner jag mig ytterst priviligerad över att ha ett fint hem, fina barn, fin familj, en übermysig pojkvän och mat i kylen. (ja, det gör jag ju hela tiden förstås men ändå ...) Ända tills jag ser sånt här. Skäms folk inte för något?!? Hennes senaste påhitt är KANINPÄLS!!! För H-----E! Inga fler kommentarer.

Hon är så ung ... och oerfaren, oavsett hennes kändismingel osv. Vad vet hon om livet? Jag borde vara mer ödmjuk mot henne, eller vad tycker ni? Jag har kommit på att det är det SÄMSTA som hänt med mig, sen jag blev sjuk och fick det kärvt ekonomiskt ... jag har blivit MINDRE ödmjuk men samtidigt MER. Jag har alltid haft förståelse och ödmjukhet för de som är mindre lyckligt lottade och skänkt pengar till hemlösa osv, men jag har inte blivit SÅ HÄR upprörd av motsatta sidan. Och det stör mig. Varför ska jag bli en bitchig bitter snart 40-åring för att jag får mindre pengar att röra mig med. Avundsjuk och missunnsam. Det är ju inte "jag" ... känner mig ledsen över min egna reaktion. Jag känner inte igen mig när jag går förbi "Aluma-försäljare" och tänker: "Nähädu, inte denna månaden, för då står jag snart jämte dig och säljer Aluma för att jag själv blivit hemlös, för att jag köpte er tidning". Det stämmer ju SÅKLART INTE, jag har VISST 30 kronor kvar att ge för en Alumatidning, men jag väljer att INTE göra det, för då har jag nånstans mist kontrollen på något jag kan kontrollera, mina pengar. Dessa tankar och reaktioner gillar jag INTE ... men ... Klart Blondinbella ska få tjäna alla pengar i världen, klart att hon ska få vara föredöme för våra unga, som bara vill konsumera mera. Konsumera kaninpälsar. Se ut som våp. Bete sig som våp. Uttala sig som en idiot. Djup som en fiskmås. (förlåt alla fiskmåsar) Klart att hon ska få all uppmärksamhet i världen. Eller?

Nä, jag får väl stå för att jag inte gillar hennes kaninpälsar och korkade uttalanden, det handlar om värderingar som är helt f----d up och som jag inte kan dela. Men jag kan inte stå för de miserabla känslor som hon väcker hos mig vad gäller pengar och framgång. För det handlar nog om ren och skär AVUNDSJUKA. Inte över hennes kändismingel, det kan jag verkligen vara utan, hade inte förstått hur jag skulle bete mig ... men en del av storkovan som hon tjänar ... ja tack, gärna ... SÅ ... nu har jag erkänt, häng mig inte.

2008-10-29T20:07:00.001+01:00

Och inte har det hänt mycket sen 2004 ...

Jag måste få fråga ...

2008-10-29T19:53:00.004+01:00

... som sagt, jag gillar att GE.

Min bror har en sambo. Ibland ger vi julklappar gemensamt. Jag hittade den perfekta julklappen till våra föräldrar och jag frågade min bror ifall vi skulle dela på det. Det tyckte han var en bra idé. När jag var sambo så la vi som exempel 500 kr vardere, per par. Och de gav lika mycket.
Den här gången frågade han hur mycket han skulle sätta in till mig. Då skrev jag att "vi fick väl dela på det", och sen skrev jag: "Ja, man kan förstås också dela det på tre". När jag sen kollade vad han hade satt in så hade han satt in hälften av det jag lagt ut. Alltså i min bok, i min SNÅLBOK, så blir det FEL FEL FEL.

Förr la vi = 1 hushåll = 2 personer= 2 delar
NU = DERAS HUSHÅLL = 2 personer= 1 del
NU = MITT HUSHÅLL = 1 person = 1 del
Jag tycker att DE är 2 delar och jag är 1 DEL.

De har TVÅ inkomster, jag bara EN!

Vad tycker ni kära läsare??? Tycker ni att det är rättvist att de betalar hälften som är två och jag ska betala hälften som är EN? TILL SAKEN HÖR dessutom att de har RUSKIGT mycket pengar, INGA barn. Det sticker extra i mina öron när det enda de har att säga om min ekonomi är: "Amen kan du inte sälja bilen?!?" När jag försöker förklara att mina barn aldrig skulle kunna ha några aktiviteter eller jag träna/handla osv så viftar de bara bort det. JA; det ÄR lyx med bil, men bor man mer eller mindre på landet så hittar jag inte så många alternativ. I vår byhåla finns affär, inget annat.

Jag blev faktiskt SKITSUR. Så julklappen är nu från min bror och mig men inte från hans sambo, eller?!?

Läs här om "tag en och betala för en"

Något som är mycket märkligt är dessa

2008-10-29T19:47:00.003+01:00

rabatterade priser ... är man en "HEL" familj får man rabatt men om man är en vuxen ... ingen rabatt.

Läs här om Jenny Franzéns familj t ex.

Studenter får rabatt, pensionärer får rabatt, men ensamstående, som egentligen inte ens ORKAR jobba heltid, men gör det ändå, de får inga rabatter. Makalöst. Några företag har BÖRJAT med rabatterade priser men det går ALLDELES för långsamt. På Coop har de avdrag på sin hotellpremie med 200 kronor, alltid något, men även det blir åt skogen för dyrt för en sån familj som vår.

Någon som sett var det finns singelrabatt i vårt avlånga land?

Ser att några mål ändå

2008-10-29T17:21:00.004+01:00

blivit genomförda. Jag har tagit bort allt som är kul.

En konsert har jag varit på
Inga bjudningar mer än precis kalas. Annars bara folk på enkel fika eller knyte.
Min stora hobby har jag lagt på is.

Allt jag skulle FÖRBEREDA för, typ däckbyte osv, finns inte. Jag har hela tiden haft en LITEN buffert, men sen händer det som nu. Ett kamremsbyte på bilen och en rotfyllning, pataploff så var de borta igen. Och så hankar jag mig vidare. Min nästa räddning är julbonusen som vi får ...

Fy katten

2008-10-29T16:34:00.009+01:00

vad det är synd om mig idag ... jag har varit hos tandläkaren. Andra gången på en rotfyllning. Jag betalade 600 kr sist, idag fick jag kostnadsförslag ... 3 350 spänn. Och då ingår inte förra betalningen, vilket jag tyckte var konstigt. Men de tyckte väl nästan att jag skulle vara GLAD, eftersom jag fick 400 kronor RABATT då högkostnadsskyddet gick in ...

Känner mig gråtfärdig. Det är HELA min buffert som jag har kvar. Har så ont i magen. Jul och allt. Ja idag vill jag faktiskt bara sätta mig ner och stortjuta.

Fortfarande värk och inte blir det bättre av oro. Vill inte gå och träna men inser att jag måste ... annars får jag bara mer ont.

Önskar jag bara kunde trolla bort julen med allt vad det innebär. Känner mig riktigt riktigt LEDSEN.

Dagens utlägg:

Tandläkare: 1000:-
Skolkataloger till barnen: 160:-

Kvar på lönekonto: 4 240:-
Kvar på buffertkonto: 3 306:-

Fondspar: 17 600:- (-34,90%)

Drömmer mig bort ...

Och ibland skäms man ...

2008-10-28T20:03:00.004+01:00

över att man gnäller över ekonomin. Det är så dubbelt det där. Å ena sidan är jag glad för min älskade familj, jag är FAKTISKT riktigt riktigt NYKÄR och ser hoppfullt på framtiden. Mina barn har det bra och jag också, trots värk. Tittar man på världen hur den ser ut så är man ju ändå lyckligt lottad.

Ja, sån blir jag när jag gnällt, för inte får man gnälla hehe.

Jag har en mycket nära vän, vars man är svårt sjuk. De hade allt. Fin familj, han ett välbetalt jobb med ca 70 000 kronor i månaden, hon ett helt vanligt lärarjobb, som hon kunnat läsa sig till tack vare hans lön. Nu är han svårt sjuk i cancer, 38 år gammal. Oddsen att han klarar sig är under 10%. Vem bryr sig om pengar då? Men det HJÄLPS liksom inte att man är tacksam och allt det där. Det maler ändå i magen hela tiden, man spänner sig och oroar sig ÄNDÅ. Jag om någon vet att man kan oroa sig sjuk. Och när jag tänker så så oroar jag mig över barnen. Tänk om det händer MIG något. En 100% oansvarig far som inte bryr sig över huvudtaget, som tar emot dem under irritation och motvilja varannan helg. Det skulle vara katastrof.

Min mamma uttryckte sig ofta så här till mig: (när jag klagade över min ekonomiska situation)
(uppskattades inte)
"Men du TROR väl inte att du blir AUTOMATISKT LYCKLIG för att du får mer pengar?!? De har det inte bättre för det!"
Mitt svar blir: "NÄ, det TROR jag inte, men jag tror heller inte att man blir automatiskt LYCKLIG för att man INTE har några pengar HELLER".

Det för med sig så mycket skuld också. Sist min bror kom hit hade de ÖVERHANDLAT. Vi skulle bara bjuda på middag, och de kom med:

En orchidé
En blomma vardera till barnen
Två chipspåsar
Handgjorda tvålar
Godis till barnen.

JAG BLIR JU SKULDTYNGD och tänker direkt att JAG KAN ALDRIG mäta mig med dem. Jag ÄLSKAR att GE, men jag känner mig alltid begränsad. Förr kunde jag köpa en pocketbok till min mamma som tack för barnpassning eller en blomma bara för att muntra upp. DET KAN JAG INTE längre. Och jag tycker inte det är KUL. SKITTRÅKIGT är det. Jag kan ge och visa uppskattning på annat vis, men ibland skulle man bara vilja ...

Otillräcklig är nog mitt enda ord för tillfället.

Jag önskar jag var lite mer som Yoda ... som säger: "Do, or do not. There is no 'try.'"
Jag borde ha lite mer jävlar anamma i mig ...

NU ska jag putsa på mitt projekt. Återkommer om detta =)

Från kaos till koll?

Jag väljer att svara min Anonyma kommentator här

Önskar att jag hade mer styrka ...

Kaos igen ...

Hela försäljningen

Verkar som att många bloggar

Då var det klart =)

Ny vändning på bostadsaffären ...

Sportlovs-besvikelse

Räntorna ...

Den eviga försäljningen ...

Att bli sambo ...

Men oj ... vad mycket jag missat

Skulle varit på fest idag

Nu tittar jag tillbaka lite

Det var ju ett tag sen ...

Oh lala!!!

NI är SÅ gulliga

Kaos i livet ...

Tjohej

Det blev ...

Till pappa

En helt vanlig härlig dag

Födelsedagar ...

Katastrooooooof

Just idag är jag stark ...

Varje månadsskifte betyder ångest

Tack alla snälla

YAABADABADOOOOOOOOOOOOOOOOOOO!!!

Hihi

En plan

TACK

HA!

Tack SNÄLLA!

Dagens utlägg

Idag är det synd om de ensamma ...

YIPPPIIIE!!!

Vad pengar gör med folk ...

TJOHEJ!

Jag har gjort en lyxfällan ...

1 år: -37,1 %

Ska det alltid vara så här?

Ni är för gulliga

Peppeppepp

Peppad =)

TACK GOA GOA LÄSARE

Tack du anonyma

Nu har jag fått svar på mina frågor

Mitt liv känns overkligt ...

Nytt år, nya möjligheter. Eller?

Dåligt med bloggandet

700 kr

Vi stackars ensamstående ... *ironiskt flinande*

Tack för

Att ta sitt liv ...

Julklappsjakt

-42,1 % ...

Sourze Weekend

Klappar och klappar ...

Åååååh myyy gooood!

En myslåt till ...

En fest som heter duga ...

YIHAAA.

Winnerbäckvaka ...

Ja nu låter jag känslorna ...

Som kommentar till anonym ...

Men va FAAAN?!?

Hur är folk funtade?

Som sagt, jag är inte ensam ...

Halal

Idag 442 kronor minus

504

Ett halvår senare ...

Tack!

Dagens outfit ...

Att överkonsumera ...

Upps ...

Shit i HELVETE

Ett litet projekt

Dagens utlägg

Vi stackars ensamstående ... ironiskt flinande