måndag 17 maj 2010

Önskar att jag hade mer styrka ...

att jag hade mer styrka just nu.

Nu ... är jag helt SLUT. Vilken JÄVLA helg ... Hur kan en liten människa på 16 år förstöra en hel familj? Samboskapet blev inte vad jag hoppats … jag pratar nu om NNs ena tvilling, X, som vi ju nu inte haft någon som helst kontakt med på fem månader. Efter hur han betedde sig i x-stad. Jag tycker det är SÅ fel att ingen tog TAG I DET, medan det var färskt, men har väl mest slickat såren själv. Återigen står jag i en situation som jag inte bemästrar. Jag vet vad jag VILL göra, men som vanligt, av hänsyn till ALLA ANDRA, så gör jag just nu ... INGENTING!!! Och jag är så frustrerad att jag vet inte var jag ska ta vägen. Igår åkte jag och LA mig hos mamma, på hennes soffa, trots att hon inte var hemma. Jag klarade inte att vara hemma, i mitt underbara hus, hos min underbara NN, jag orkade inte, ville bara bort. Soffan hos mamma var väl trygghet antar jag ...

Jag har begrundat, vänt ut och in på varje situation, analyserat, funderat, ältat, malt, vänt och vridet. Försökt komma fram till VAD som kan ha utlöst Xs vrede. Hans aggression är obehaglig. Så vad hände? I lördags fick jag nog och sa att vi kan inte ha det så här. Du måste reda ut allt med X. X skriver då att han hatar oss över allt annat och om NN söker upp honom kommer han att slå ner honom(!?) Helt ärligt, jag känner mig hotad, vad GÖR MAN??? Hade hotet varit riktat mot mig hade jag nog faktiskt anmält det, han är SÅ hatisk och skrämmande att jag faktiskt inte vet vad han tar sig till. Efter fem månader borde man ha lugnat sig, men det är bara VÄRRE. Detta är inte vanlig tonårstrots. Det luktar antingen droger eller någon psykisk "åkomma". Det är inte friskt. Han använder ett språk som jag aldrig kommit i kontakt med tidigare. När NN ringde hans mamma sa hon: "Ja, det är ju FRUKTANSVÄRT att X känner så." Hon "vet ju inte vad som hänt" så hon kan inte säga varken det eller detta, typ. NN har förklarat att mina barn är rädda för honom, vet inte om en LITEN pollett kanske ramlade ner då.

Varför har alla tagit ett steg tillbaka när det gäller X, när de borde tagit ett steg framåt? Varför GÖR HANS MAMMA INGET? Och vad ska VI göra??? Efter förra veckans löpsedlar om kränkt son som tog livet av hela "styvfamiljen" känner jag mig inte så stor i truten måste jag säga. Visst, det är ytterligheternas ytterlighet, men helt ärligt, när VET man när det är fara eller inte? Det är INGEN av oss som förstår vad det är vi gjort. Vi är respektlösa men ingen får reda på av X VARFÖR. Jag har bett om konkreta exempel men hans mantra är bara att "NN skulle ha lyssnat när han försökte säga 'det' ", vad är det ingen som vet. Han har nu drivit sitt hat så länge att han förmodligen känner att han inte kan ta tillbaka det, för innerst inne vet han säkert att vi inte gjort honom något. Inget man kan TA på. Det är INGEN som varit dum emot honom, kränkt honom på något vis, mer än att hans pappa flyttat ihop med oss då ... (vilket NN ÅKTE IN OCH diskuterade med sina barn i TIMMAR. Han sa till dem att det var OK att han fixade en lägenhet och att han ville träffa dem MER och absolut MER än varannan helg. Men de tyckte inte att han skulle behöva ha en lägenhet i a-stad.) Men nu är det för sent för X (i hans ögon) att ta tillbaka och ångra sitt beteende. Allt handlar klart om Xs besvikelse över separationen, och vi blir lätta offer, som varit snälla och tillmötesgående. Och ingen sätter ner den jävla FOTEN.

Jag tänkte igår att jag skriver och säger att vi stryker ett streck över allt och börjar om, men det kommer aldrig att gå, han hatar för mycket. Och vad ska jag stryka ett streck över? Vi har ju inte gjort något! Jo, skrivit ett brev, EFTER hans utbrott. När han stod i x-stad och skrek förmådde jag mig inte till att säga något, allt var så jävla pinsamt, men när jag kom hem skrev jag ett brev till honom, som han skickade vidare till sina föräldrar. NN hade fått läsa det innan och sa att det var jättebra, att det var precis så det var. Jag förklarade för X att jag och flickorna tyckt om honom från början men att respekt får man inte genom att bete sig på det viset som han gjorde i x-stad, där han stod och VRÅLADE och SPOTTADE ut all sin ilska på ett fullsatt kalas, med människor jag aldrig träffat. Det var inget elakt brev men jag skrev hur kränkt JAG blev av hans vrålande, skrikande och spottande, kalaset ... Och att mina barn nu bara var rädda för honom, som de tyckt så mycket om.

NN kommer nu i alla fall att kontakta skolans kurator för att diskutera Xs sms och hur han mår. Jag tror inte kurator är "nog". Jag tror han behöver hjälp. På riktigt. Han har ingen som helst insikt och det skrämmer mig. Det är bara alla andra som har skuld. Jag vet inte varför han går hos en kurator då hans mamma hela tiden deklarerar att "X mår bra" ... suck. En apa som inte kan tala, en apa som inte vill se ... en apa som inte hör. Typ. NN bjöd hem henne till oss för att hon skulle få se hur "elak" jag är. Då konstaterade hon att hon säkert inom en snar framtid hade ett tjänsteärende i vår stad och att hon då kunde komma inom(!?!??!?!?!?!??!?!?!?!?!). Är det lönt att diskutera med en sån människa???

Jag känner mig hotad och vet inte vad jag ska göra. Har sparat sms:en som NN fick ... om det händer mig och barnen något ... ska man behöva tänka så?

Utdrag av Xs sms: "Du försvarar din hora till flickvän när hon är en respektlös bitch mot alla dina ungar!! Tänk lite bög! Du är död, gå och lev ditt liv med en hora som är dum mot dina egna barn och lev i förnekelse!! Du är en usel far!!! Jag mår så jävla bra av att slippa dig och jag är inte psykiskt störd eller något. Det är DU som är det. Jag ger bara respekt till de som förtjänar det (mina ord till honom, att man inte KRÄVER respekt som han skrek, utan att man FÅR respekt) . Om du vill träffas så kan vi göra det men vi kommer inte snacka utan jag kommer slå ner dig, jag hatar dig och du är respektlös mot mig och därför ska du bara hålla käften och sluta skriva till mig!!! FÖRSTÅ DET!!! JAG VILL INTE PRATA MED DIG NÅGONSIN!!!!!!!!! DU FINNS inte i mitt liv längre!!! Du försvarare en hora som pratar skit om din egen unge ... du borde skämmas! Lär dig en läxa av detta och för helvete, kontakta mig en gång till och jag gör allt för att blockera ditt nummer. Och ja, jag tilltalar (mig) som hora , jag tänker inte ändra på det för hon och du är de värsta personerna jag vet. Må du brinna i helvetet. Sug kuk!"

Jag frågar X vad jag gjort och han säger INGET, att jag är fylld med kärlek och alltid varit fin emot dem, att mina barn varit helt underbara ALLTID. Var KOMMER DETTA IFRÅN???

X är helt förtvivlad och jag ... Jag är HELT tömd ... åt inget igår för jag har sån ångest ... inte så bra ... och rädd för mina barns skull ... ser ni raseriet i raderna???