torsdag 28 februari 2008

Det här är skrämmande:
Så här stod det i ett nyhetsbrev som jag prenumererar på:
"Under förra året fick Kronofogden in 912 000 ansökningar om betalningsföreläggande. Oftast i form av en ansökan om att få en fordran mot någon fastställd så att utmätning kan begäras. Det är det högsta antalet någonsin. Antalet ansökningar om skuldsanering slog också rekord. Kronofogden fick in knappt 7 000 ansökningar, vilket är 78 procent fler än 2006. En del av ökningen vad avser ansökningar om obetalda skulder utgörs av kommunikationsskulder och sms-lån."

Det måste vara något som är mycket mycket fel. Jag hoppas att de lagstiftar om de här smslånen och det NU. Vet att det varit på gång, men inte hur långt det kommit.

Så jag kanske inte ska gnälla, kanske kan vara min medvetenhet som gör att jag känner mig "utsatt". Ja, mitt sparande växer, sakta men förhoppningsvis säkert.
Det som slår mig i min spariver är dock: Tänk om mina barn gör som jag haft tendens till; när jag var liten så hände följande: Jag hade en kompis som kom hem till mig när fyllt år och sa: "Har du BARA fått detta???" Och så stod jag snopen brevid, och från att ha varit hyfsat nöjd med mina presenter så kändes min födelsedag plötsligt väldigt trist och grå. Jag kanske fick presenter för två- trehundra kronor medan hon fick en stereo för tusentals kronor. Och klart att det känns!

Så senare i livet när jag fått mer pengar att röra mig med, och var intet ont anande om vad som komma skulle, har jag bara spenderat, inte tänkt så långt som till sparande. Sen hamnade jag ju i den situation som jag gjorde och då var det så dags. Inget sparande i världen kunde fixat oss ur sjukdomar och miljonskulder. Men det hade varit ganska nice att ha haft lite "spar-vana" sedan tidigare. Nu känner jag att jag kanske tagit mig vatten över huvudet med mina sparplaner, året började ju inte SÅ bra, och jag tar kanske i lite mer än jag KAN. Jag har betsämt mig för att ge det ett halvår, på prov. Sen får jag utvärdera och se om det är ett drägligt liv att leva, bara för att få ha några kronor på banken. Jag menar, mina barn ska inte behöva ge upp ALLT för att vi ska ha sparande på banken ... Det som DE har på banken är redan idag 100% mer än jag hade när jag flyttade hemifrån ...

Det jag också tänkt är att jag, när tillfälle ges, ska spara det som GÅR att sparas. T ex om jag fyller år, så ska jag spara de pengar jag ev. får. Eller som när vi får bonus en gång om året och lite "extra" på jobbet ett par gånger om året. Inga stora summor men ändå. Ev. Tradera-objekt som sålts. Har sålt två böcker på Tradera, inga fantastiska summor men böckerna är lästa och jag läser inte om dem, så varför ska de stå och samla damm? De pengarna ska rakt in på semesterkassan i alla fall. När det blir lite varmare ska jag se om jag inte kan lägga ut lite gamla leksaker där också.

onsdag 27 februari 2008

Hushållsnära tjänster ...

... VISST kunde det vara något för en sån som jag? Jag åker till jobbet 6.20, är hemma igen 16.30. Sen börjar terrorn:

Det ska packas upp väskor (eller rättare sagt tjatas på barnen)
Ev. ska det handlas (försöker storhandla)
Lagas mat
Äta
Diska undan eller stoppa i diskmaskinen
Plocka undan diverse stök
Fixa läxor
Tvätta
Plocka i misären
Kolla posten och göra diverse ärenden
Få barnen och mig själv i duschen
Fem minuters mys med barnen

Och detta utan några barnaktiviteter.

Men VISST; jag tror faktiskt att jag behöver lite hushållsnära tjänster. Någon som vet var jag kan vända mig och FRAMFÖRALLT, VAR I MIN BUDGET stoppar jag in kostnaden???

Oj, nä JUST det, de här hushållsnära tjänsterna är nog inte för såna som mig. När jag tänker efter. Och sitt nu inte och säg att jag får prioritera, för snart FINNS det inget att prioritera bort. Jag prioriterar i o f s att spara en slant som ren och skär trygghet för framtiden. Kanske är det fel. Kanske kan inte de som har hushållsnära tjänster spara? Ja, inte vet jag. Men jag känner mig TRÖTT ... och SLITEN ... hade verkligen behövt en vecka eller ett par år på SPA.

Tänk en vecka med bara mys för MIG, inte passa upp på någon, inga telefoner, ingen tv, ingen dator, bara ... lugn ... och ro ... Jag älskar mina barn över allt annat men just idag känner jag mig bara så trött ända in i själen ...

måndag 25 februari 2008

Är det en slump att jag alltid ...

... hamnar framför "Sexturism i Thailand" eller "sexpredators" osv, eller svämmar tv fullkomligt över av skräckhistorier??? Jag vet, det finns en avknapp, men jag blir så ... jag vet inte. Förbannad, ledsen, chockad, förtvivlad och RÄDD. Vad är det för VÄRLD mina goa fina underbara tjejer ska växa upp i?!? De har kommit i åldern då de börjar röra sig lite mer "fritt" och många av deras kompisar springer överallt hela tiden. Jag är lite mer hönsig, till mitt eget förtret. Men var gång jag ser såna här program får jag fog för mitt hönsande. Jag inser att jag inte kommer kunna springa dem i hälarna hela livet ... och det gör mig rädd. Jag får helt enkelt försöka fostra dem till tänkande och ifrågasättande varelser. Som deras pappa säger "fega människor lever längre". (inte för att HAN tillhör den gruppen, hehe)

Det är normala samtalsämnen, säger en 43-årig man då de läser upp hans PERVERSA chattlogg. Han är SÅÅ rädd säger han sen. WELL, he'd better be ...

Kanske är jag så ARG idag pga av att "HAN" ringde igår igen. Det är sen nyårsafton och jag får riktig riktig ångest när han hör av sig. Jag vill mest slåss eller något. Naturligtvis på fyllan. Jag frågade vad han ville och han sa att han bara ville "pata lite" (kunde knappt) Då sa jag att det vill INTE jag, och så slängde jag på luren. Efter det kom det i vanlig ordning ett "Fförlåt" på sms och efter DET ett mail ... Jag vägrar svara. Han skrev att det inte "var meningen" ... nähänä. Hur svårt kan det vara att fatta. Nu låter jag JÄTTEHÅRD, men ni kan tro att det tagit energi av mig. Först försöker man göra det snällt och schysst ... sen börjar man bli lite irriterad och sen ... grrrrrrrrrrrrrrrr.



Nåväl, nog gnällt, nu till något mer positivt! Vet ni VAD???

JAG FIXADE MÅNADEN!!! WOWIIIIIIIIIE. GLAD!!!

Det TRÅKIGA (FAN, varför måste jag alltid se så negativt?!?) är då att denna månaden blir likadan ... Jaja, jag ska väl klara det med. (Ser ni, lite stursk blir jag, hehe) Och det är RIKTIGT NICE att titta på mitt sparande =) Hur det sakta men säkert VÄXER. FAKTISKT.

Och en annan bra sak idag är att jag varit ute och gått, i och för sig gör jag det nästan varje dag på middagen då vädret tillåter. Och idag, det var HELT underbart, fick SÅ mycket vårkänsla. Riktigt riktigt härligt!

DET får dröja kvar tills jag ska somna.

fredag 22 februari 2008

Alltså, snälla läsare ...

PÅMINN mig när jag gnäller i min blogg, att OM jag ror i land mitt sparande detta året så har jag totalt sparat över 30 000!!! Är inte DET bra för någon som varit på botten av botten, känslomässigt och ekonomiskt??? Klapp klapp på min axel om jag lyckas och faktiskt klapp (åtminstone) ifall jag inte når riktigt ända fram. Totalt blir detta sparande 2 800 kronor i månaden.

Så här:
Buffert 1000
Fonder 1000
Barnen 400
Pension 200 (inget jag kan röra men ändå)
Riksgäldspar 200

Jag tycker detta levande är SKIT-tråkigt. Denna månaden blev som förra, med extraräkningar som jag BORDE räknat med men inte gjort. Nu har jag strukturerat upp hela året och ser att det FINNS månader som kommer att bli lättare än dessa två som varit. Förra månaden var det bilskatt och denna var det bilförsäkring. Det är 3 000 extra på dessa månader. Det MÄRKS ju så väl när jag redan har lite att röra mig med.

Ullared ska bli av har jag bestämt. Det är mest basic jag ska handla ... men jag känner att jag MÅSTE iväg.

Barnens presenter är nästan avklarade också. De ska få varsin mp4-spelare. SNIKET känns det då den ena är en välkomsterbjudande från ett erbjudande. Det var illustrerad vetenskap, två nummer, som min pappa fick i julklapp. Han är SÅ svår att köpa till men gillar den sortens tidningar. Lite finurligt men känner mig ändå snål. Barnen vet ju inte om det så då är det ändå ok. Så ska de få lite pengar, för de ska ju spara till diverse saker. Det känns bra. I Ullared kan jag också köpa saker till deras barnkalas, perfekt.

På söndag ska lilla tjejen på kalas, har inga pengar att handla present för. Får ev. låna av barnen, det brukar inte vara ngra problem, och då vet jag att det kommer tillbaka dit, hehe.

Här är mina räkningar:
Hyra 4900
El 451+ en till som ska komma
Vatten 341
Sopor 600
Lån 1376
Bensin 450
Bilförsäkring 1500
Månadskort 500
Barnomsorg 780
Fackavgift 508 (de glömde skicka ut förra månaden)
Internet 1333
Telefon fast 374
Mobil 179
Kredit 400
Gudbarn 100

Sparande 2800
Totalt blir detta ca 16 500

Nu ska jag laga mat till mina små snuffsor, de är hemma IGEN, och har gått rakt till kompisar, fnizz.

Ha en finfin helg!!!

söndag 17 februari 2008

Förkyld

som attan. Mår inte alls bra, varken kroppsligt eller ekonomiskt. Tog lite av mina buffertpengar men nu är det stopp. Nu blir det äta ur frysen resten av veckan. Barnen är hos sin pappa, fast om en stund kommer stora tjejen. Hon har varit på "sova-över-kalas" och han "hade inte lyckats fixa bil". Jag tänkte att jag SKITER väl i det, kan han inte be mig ska jag inte köra henne in till honom. Så hon får gå hit och vara här tills han kan fixa en bil. (han har tydligen missat att vi har VÄLDIGT goda kommunikationsmöjligheter) Jag har kört såå många gånger och för det får jag bara skit tillbaka så nu när bensinlampan lyser så bryr jag mig inte. Så får jag se lilla gumman också. Så kläcker han av sig "JA, hon vill ju INTE åka tåg". Nä, sa jag, det är väl inte så konstigt, hon har ju aldrig åkt tåg tidigare, själv. Ibland är han så kall och krass, bara precis för att han ska slippa själv. Jag tyckte att det kan man väl inte bara bestämma så där, det får man ju förbereda ...

Det lustiga var att jag hade ju en fikavän här, och hon är också separerad, hennes flicka skulle på samma kalas och hennes pappa hade ju då samma problem, så då fick mamman (min vän) vara hemma och passa så deras flicka hade någonstans att vara ... Alltså för mig är det inga problem och inte henne heller, men man kan ju bara bli så trött på att det är så svårt att planera. HAR DU INGEN BIL, så åkt kollektivt, han visste ju OM det!!! Nä, allt handlar om att de är för LATA och EGO. Kan tillägga att mina bittra ord kommer ju inte bara efter denna gången ... det har ofta varit så. Har man barnen alltid annars, förutom fyra dagar på en månad, så kan det ibland kännas käckt att kunna planera in "vuxenaktiviteter" de få extradagar man har. Eller bara få lov att "VARA", inte ha något att passa hela tiden.

Nu kommer hon i alla fall snart =) min lilla mysisgumma, hon ringde hit och sa att de hade haft JÄTTEKUL. Blir helt varm i hela kroppen hihi. Kan se dessa fnittertippor framför mig ...

=)

Ska försöka få i mig en kopp kaffe. Sen blir det nog soffan resten av dagen ...

Ha en fin dag!

torsdag 14 februari 2008

SKIT också ...

jag som är så NOGGRANN ... HUR i H-E har jag kunnat MISSA en Teliaräkning på 1333:-?!? Fick en påminnelse idag ... att de skulle ha pengarna den 20 senast. Fick snällt ringa och be på mina bara knän om lite uppskov ... nädå, de var trevliga och det var inga problem att betala den DEN 20:e eller till och med till lön. Så det var ju skönt. Men nu känns det återigen som att den där fina månaden som komma skulle blir lika mager som denna.

Jag har bara tre saker att säga om DET, och det är TRÅKIGT TRÅKIGT TRÅKIGT.

Jag skrev igår att jag känner att det är jobbigast att inte kunna vara social. Man kan ju tänka att det kostar ju inget. Men idag fick jag då en invit att vi kunde ju fika imorgon, och det är en vän som jag gärna träffar och sist vi sågs var hemma hos henne. Alltså känner jag ju att nu är det min tur. Och vad finns det??? Absolt INGET. Jag har inget bröd, inget smör, inget pålägg. Brukar inte ha det mitt i veckorna eftersom ingen äter MACK-frukost. Barnen äter på fritids och jag äter gröt. SÅÅ ... imorgon ska jag då vara social ... och har inget att bjuda på. Och säg nu inte att jag kan väl bara bjuda på en kopp kaffe? Jo, förvisso kan man det ... men det vill jag inte. Känns snålt, tråkigt och inte alls gästvänligt ...

Gick och köpte örhängen till barnen ... jag VET, skitdumt, jättekorkat och asknäppt. Men det gjorde jag. Nu måste jag skärpa mig igen, hehe.

Ingen bra dag alls ... ekonomiskt. Tur jag har Per P som peppar mig, hihihiii.

Fortfarande inget från FK ... undrar just vad de sysslar med. Polisanmäler folk? Kanske man kan polisanmäla dem? För motarbetande av bidragstagare ... eller nåt.

Annars har det varit en fin dag, fick finfina hjärtekort av barnen, man blir ju helt tagen ...
På jobb har jag haft den roliga kunden, hehe. Hon tror så mycket. När hon ringde och sa att "det var inte så mycket", och "det tar bara en halvtimme" så tänkte jag SURE!!!

Det tog 3 timmar! Och förra gången hon var hos mig lyckades hon med foten stänga av min DATOR!!! Och liksom barnen sa hon "DET VAR INTE JAG!!!" Trots att jag såg hur hela hennes fot var på av/på-knappen. SKICKLIGT va???

Jag kanske skulle ringa FK och säga att jag har bara "lite" och när jag väl är där säger jag "jag går inte förrän jag fått mina pengar!!!" Det hade nog satt fart på dem, hehe. Eller inte ...

Nu ska jag vila nacken.

Hoppas ni får en fortsatt fin alla hjärtansdag!

onsdag 13 februari 2008

Rapport ...

... jo, nu har jag ca 160 kronor kvar i plånboken och 35 kronor på lönekontot. Fortfarande inga pengar från FK. Alltså inget månadskort. Vet inte exakt hur mycket som kommer att komma från dem, räcker inte till ett månadskort men då tar jag det kronorna från bufferten. I den har jag ju ändå nästan 4 000 kr mer än beräknat denna månad.

Idag har min ena flickas vinterskor gått sönder ... så det måste jag också fixa. Är så besviken så det finns inte, ska ett par skor inte ens hålla en säsong, bara för att man köper "vanligpris"-skor??? Jag brukar alltid spara kvitto men är osäker på just detta paret. Visst borde man få reklamera dem i så fall? Hon gillar dem ju och har bara haft dem ett par månader och så gick dragkedjan sönder ... SKIT! Så nästa månad blir det 2 x gympaskor, ett par vinterskor ... Pyjamasar har de vuxit ur och det får väl bli Ullared, där är de jättebilliga.

Idag har vi i alla fall lyxat till det rejält, skippade Pilatesen eftersom jag har ont i halsen och känner mig SÅ trött i hela kroppen, början till förkylning? I alla fall, så hittade jag ett paket VÅFFELMIX, whooohooo. Barnen fick gå och köpa lite grädde för 11.50 (illa illa, men ibland måste man lyxa) och sen smaskade vi, tillsammans med mormor, i oss våfflor med sylt. LYXIGT VA?

Känns ändå HELT ok och som att jag klarat denna bistra månad (både väder- och ekonomimässigt ... om det ordet finns) bättre än förväntat. På fredag åker barnen till sin pappa och barnbidraget kommer nästa onsdag. Mat har jag fram tills dess, bara det lilla behövs, mjölk, grönsaker och frukt. Bröd kan jag baka. Det tråkiga blir väl helgen ... att inte kunna göra något. Och nästa vecka när jag är home alone ... tänk om man bara kunde åkt och tagit en fika på stan med en kompis ... jaja, det kommer väl fler gånger.

Skulle så gärna köpt något litet litet till barnen imorgon, kanske får ta och göra det. Det räcker ju med något roligt choklad, de blir ju glada för det lilla. Har gjort fina kort till dem också. De har förvisso sett dem eftersom vi pysslade tillsammans igår, så det blir ju ingen överraskning, då de var väldigt bestämda på vilket av dem "de skulle vilja ha" hihi.

Hoppas alla mina läsare får en HÄRLIG Alla hjärtans dag!!!

Tack för tips om snacks till kvällskvisten och uppmuntran Per P, det betyder otroligt mycket när man ibland dyker ner och känner att det mesta är trist!

=)

måndag 11 februari 2008

Brand ...

inte så dramatiskt som det låter men det verkar som om jag oftare än andra har brand i mitt liv ... kan det vara så? Har alltid varit fascinerad av eld, men igår blev jag rädd ... igen. Hade lagt in min vetekudde i micron då plötsligt hela huset började blinka. Sprang ut i köket, stod precis brevid, och såg till min fasa att kudden börjat brinna ... Fy fasiken, kastade ut den i vasken och allt slutade lyckligt ... men fy vad man hinner tänka mycket. Tänk om jag skulle tagit en dusch under tiden eller något annat. Den minimala elden lyckades få ut GANSKA mycket rök under den lilla sekund kudden fick brinna. Huh. Men men, varför tänka "tänk OM" när allt gick bra, hihi.

Idag var jag tvungen att handla frukt .... fanns ingen frukt för barnen att ta med sig till skolan, så jag tänkte att jag tar för hela veckan. NÄSTAN HUNDRA SPÄNN!!! VA, en mjölk, några bananer, äpplen och clementiner. Och det var ändå på Willys. Fattar inte hur man ska HA råd att leva som ensamstående.

Ja, nu är det SYND om mig igen, fy attan för detta GNETANDE. Just IDAG känner jag att jag bara vill dränka mina sorger i SHOPPING, hihi. Det hade förmodligen slutat med att jag legat och gråtit och haft ångest för DET istället. Så det skiter jag i.

Kollade fonderna ... femtonhundra NER sen sist jag uppdaterade min räknare.

Om en månad ska jag åka till Ullared och handla NÖDVÄNDIGA saker, såsom underkläder, strumpor, gardiner (som jag fortfarande inte har i två rum ...) och lite annat nödvändigt som jag bara skjuter upp och skjuter upp.

Jag kan verkligen bli ledsen när jag hör om folk som DRIVER med tanken KÖPSTOPP. Hörde något på radion ... en programledare som var FÖRTVIVLAD över att hennes kompis inte hade stora planer på vad hon skulle göra med lönen när den kom. Och HON skulle ha köpstopp, hur länge vet jag inte, men då gick det ut på att hon skulle lura kompisen att köpa saker till henne och så skulle de låtsas att det var en present, men sen skulle hon efter köpstoppet BETALA sin vän för presenten. Ok, kanske löjligt att bli uppretad, men det ÄR verkligen som att sticka en kniv i min ekonomiska situation. Och jag vet att MÅNGA har det ÄNNU magrare än vad jag har. Jag har valt ett lite dyrare boende, så egentligen "får" jag kanske inte klaga ... eller dyrare är det inte. Hade jag haft en trea i en lite större stad hade kostnaden varit densamma. Jag tror inte heller att de som gör ett så tramsigt program gör det i syfte att reta någon eller såra någon. Men jag har blivit så extremt medveten pga av min situtation. På gott och ont.

Nu är det ett nytt sexturistprogram på tv:n. Är det reklam för sexköp eller? Ibland är det bättre att inte veta ...

söndag 10 februari 2008

Har ni uppmärksammat reklamfilmen

från Coca Cola? Det känns som om den är en kvart lång. JÄTTELÅNG är den. Undrar just vad den kostat att göra och vad den kostar som reklamsnutt i TV. Säkert hur mycket som helst.
Fattar inte den riktigt, tycker mest den är ... konstig.

Jag tycker det är kul att se på olika reklamfilmer. Oftast är de så bedrövliga att man bara kan skratta. Alla försöker ju överträffa varandra och ibland lyckas de verkligen.

Har ni sett den reklamfilmen om en fullkomligt VIDRIG varelse som tränger sig på en familj som sitter och har picnic i det gröna? Han är så LÄSKIG. Undrar just vad syftet med den är. Är det att MUMS, jag väljer HAMBURGAREN FRÅN MAX (eller vad det nu är) istället för en SMARRIG EKORRE??? Men FÖRST skrämmer jag livet ur familjen. ÅH, vilken bra reklam (NOT!).

Just nu sitter jag och försöker se en film på TV3, det har varit ett antal avbrott nu ... fattar inte längre vad den handlar om =(

Och så är jag HUUUUNGRIG. Får väl gå och ta ett smaskigt äpple ... det enda som kommer hända är att jag kommer bli ännu hungrigare. Kanske får ta en kopp te till, HAHA. Som om det skulle hjälpa ...

Ha en fin vecka!!!

Hädanefter kan ni kalla mig ...

... Barbamama ... ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅHHHHHHHHHHH, jag blir TOOOOOOOOOOOOOKIG. Nu har jag äntligen äntligen börjat få LITE LITE koll på ekonomin. Jag snålar och gnetar och drar in på allt. Allt detta gnet för att få NÄSTA roliga överraskning ... (som om jag inte kunde räknat ut det ...) Jag har lätt för att gå upp i vikt ... och ganska lätt att gå ner dem igen. När jag blev sjuk, så hade jag konstant ångest vilket ledde till att jag alltid mådde illa. I vanliga fall, då jag mår HALV-dåligt, så tröstäter jag nog i stället, men under den värsta tiden så åt jag nog inget alls, jag hade fullt upp med att få livet att gå vidare. Så jag gick ner ungefär tio kg. Från 61 till 51. 61 kg är helt ok, min idealvikt måste jag nog säga. Inte över det vill jag väga ... Idag ställde jag mig på vågen, som jag bytt batteri i ... 66 ... kilo. Och det kan verka löjligt, fem kilo, men jag trivs verkligen, verkligen INTE. Jag har aldrig vägt så mycket i hela mitt liv. Nu säger säkert många "66, det är väl INGET?!?" Till saken hör ju då som jag sa att jag HAR lätt för att gå upp, och jag har att "brås på". Min mamma har trettio kilo övervikt och jag VILL helt enkelt inte.

SÅ, nu får jag lägga lite krut på att dra ner på snaskandet. Jag tror att min uppgång beror på tre saker.
1. Mycket kvällsmackor/kvällsätande
2. För mycket godis
3. Förr, när vi var två, drack jag ALDRIG alkohol eller nästintill aldrig. Nu blir det lite vin här och lite vin där.

Först blev jag helt paff och tänkte HUR är det möljligt. Men då kommer samma sak som med ekonomin. Jag har haft lite skygglappar och undermedvetet nog vetat om det. Men inte VELAT se det. För om man ser det så måste man konfronteras med det och det har jag väl inte orkat, kan jag tro. Jag tänkte att MEN, jag är ju ute och går, jag har börjat träna (tre gånger, men vaddådå?)

Såå, har ni några tips på kvällssnask som är NYTTIGT, skicka dem till mig!!! Äter man middag vid halv sex så är jag vrålhungrig klockan nio. Hur gör ANDRA???

Vad gäller ekonomin så är den som väntat. Väntar fortfarande på ett par hundra från FK. Än har jag inte handlat några gympaskor till barnen, de säger att det inte behövs nu när de är inne ... hmm, vet inte det jag. Men om en vecka är det sportlov så kanske jag drar ut på det tills det blir barnbidrag ändå =) Har dock inte pengar till nytt månadskort, gick ut i fredags, så antingen kör jag på kredit (tankkort) eller så tar jag av min buffert. Smartast är nog ändå att ta av bufferten ...

I övrigt har vi haft en mysig helg, jag och barnen. Idag har det varit SOL SOL SOL, och man blir så GLAD. Tvättade bilen med barnen och har bara fixat och donat här hemma. Gick en runda i solen och hälsade på min mamma och pappa. Barnen stannade och lekte lite och sen var det middagsdags. En härlig dag med andra ord.

fredag 8 februari 2008

Ikväll

har jag fortfarande följt min matsedel som jag gjorde upp i början på månaden. Hade inget godis hemma men kom på att min lilla flicka ville göra cornflakes-godis av choklad. Så det gjorde vi. Perfekt "gratisgodis" eftersom jag redan hade det hemma.

Imorgon måste jag handla present ... igen. Stora tjejen ska på kalas. Eftersom vi fått så mycket kläder att ärva därifrån så känns det som om det får vara något extra. Vet inte vad än.

Jag och barnen har haft myskväll med Let's Dance, riktigt skoj att se proffs dansa och jag är lika imponerad av de som lär sig så mycket på en vecka. Herre min je om man hade kunnat dansa så =)
Det hade varit något när man är ute på köttmarknaden, hahaaa.

Börjar jag bli gammal eller är jag bara ...

bitter???

Sitter och tittar på Let's Dance. Förvånad ser jag på hur programledaren säger, när Matte dansat. "Att nu ska vi uppmana tittarna att rösta på er", och sliter upp hans skjorta, så han visar bröstet. MEN, det är ju värsta snuskgubbevarningen. TÄNK er om det varit en tjej som stått där och programledaren varit en man ... och dragit ner urringningen eller något liknande ... tror ni någon reagerat då. Förmodligen, men nu reagerade visst bara jag och alla andra fnissade. OK, han ÄR snygg osv, men som sagt, tänk er motsatsen.

Ja, och ok, jag kanske överreagerar, men det är så mycket tjat om jämställdhet osv ...

Men KUL är det att titta på, Let's Dance. ÅH; önskar att man knde dansa som dansarna. Är så djupt imponerad!!!

torsdag 7 februari 2008

Från Thailand till Fredsstyrkan ...

... såg en snutt på ett program igår. Någon kanske kan upplysa mig mer om vad det var för program. Tror det var på TV4. I alla fall ... snutten jag såg, vittnade om att det inte bara finns äcklo-gubbar som kladdar på barn i Thailand. Det finns även ANSVARSFULLA och UNDERBARA män som hjälper folk.

Satt och GRÄT framför tv:n (samtidigt som jag tänkte om , GIFT DIG MED MIG UNDERBARA MÄNNISKA =) Det var en pojke som var döv och som denna fredsstyrka åkte och hälsade på och vårdade och till slut fixade ett hem åt honom. (Jag sprang fram och tillbaka och la barn, så därför denna hoppiga story ... önskar jag sett hela programmet ...) I vilket fall så verkade denna pojke gå från dörr till dörr och inte höra hemma någonstans.

Stor STOR eloge till alla de som verkligen GÖR SKILLNAD och åker iväg och gör så mycket gott. Jag blev helt tagen ... kanske jag borde se fler såna program ... så kanske kanske jag kan börja tro på folk igen?

Och Ä N T L I G E N ett program som inte bara handlar om snaskigt snusk med "vem-tar-vem-story".

GLAD =)

måndag 4 februari 2008

"Kvinnor ger män glädje ...

... och män ger kvinnor pengar ... det är rättvist." säger de på tv. Jodå ... "så e de"

Programmet handlar om sexturister, och män som är ute efter en thailändska att gifta sig med ...

Är det samma män som är chefer här hemma, med ledaregenskaper och annat kvalitativt som en chef bör ha?!? Jag menar en sån man, med så fantastiska egenskaper, borde väl inte behöva köpa sig en fru?

Klart man ska köpa sig en fru, för att man kan. Så tragiskt att det verkar vara kvinnans enda utväg. Säkert blir de lyckliga ... bara hon ger honom glädje och hon får pengar ...

Inte konstigt att man tappar tron på det mesta ...
...

Och jag tycker det är fantastisk, när jag nu pratar om Thailand, att allt prat om miljön osv, att folk åker som tokgalningar till Thailand. VAD gör DET med miljön??? Och allt som inte är så fantastisk när man väl kommer dit, är det fler som tänker på det? Jag har aldrig varit där men jag pratade med en kvinna som faktiskt INTE tyckte att det var så fantastiskt att se alla äcklo-vita-män som kladdade på allt som rörde sig, barn, pojke eller flicka. Hon sa att hon ALDRIG mer ville dit. Och NEJ, hon är en helt vanligt lyckligt gift och mycket vettig människa. Varken bitter eller konstig på något vis. Men hon tog mycket illa vid sig av att se det.

Glömmer resebolagen att säga det i annonserna, hon blev helt chockad, minst sagt. Kan ju inte varit att hon var på ett ovanligt konstigt ställe, då hon åkte charter.

Jag stannar hemma ... för att jag kan. Orkar inte se klart programmet, blir ännu mer depp av det.

Bidrag ...

Bidrag är bra ... när de kommer till de som behöver dem ...

Så här tycker jag att det borde kunna gå att göra.

För det FÖRSTA. BEHOVSPRÖVA alla bidrag. VARFÖR ska vissa kunna slänga in hela barnbidraget i arton år (sexton) Jag VET att det är meningen att alla ska få och att barn ska det inte göras skillnad på ... men det blir ju liksom helt fel. Varför ska alla bidrag behovsprövas men inte det? Undrar just hur många MILJONERS miljoner som står på bankerna ... som barnen inte behöver, men som gör väldigt gott i plånboken den dagen de flyttar hemifrån ... En kvarts miljon ... per barn. DÄR snackar vi skattekostnader som staten kunde sparat in. Klart att politiker inte är intresserade att spara in på det, då skulle deras bidrag ryka all världens väg, de behöver väl knappast några barnbidrag?

Det var 1.

Nummer 2.
Håller med Finanskvinnan till viss del, och jag tror att vi kanske hjälper till att försvåra exakt rättvisa. Men jag tror ändå som så (efter år av diskussion med andra mammor) att många kvinnor ÄR GÄRNA hemma med sina barn, och hade gärna varit hemma MYCKET LÄNGRE. Nu har vi ju byggt upp ett samhälle där de inte KAN vara det. Statusjakt och löner som (som tur är) jämnats ut, gör det svårt att leva på en familj. För egen del kan jag säga att jag hade LÄTT gått hemma tills barnen börjat skolan, om möjligheten fanns.

"Tjejer tar lite plats och det är ingen ledaregenskap, chefskap handlar inte om enbart om kompetens utan även om ledarskap." skrevs det som kommentar på Finanskvinnans inlägg. HMPF, LEDARSKAP, vad är det? Att trampa på och gå över lik??? Ser världen ut som den gör pga KOMPETENS och LEDARSKAPSEGENSKAPER??? No comments ... Lite senare tänker JAG berätta om hur MIN chef har betett sig ... och är det SÅ man SKA bete sig som LEDARE och CHEF, låt mig ALDRIG komma dit. Då är jag hellre en fattig kyrkråtta och sover gott om nätterna. PUNKT!

Åter igen, det är inte svart och vitt, det finns så många aspekter att ta hänsyn till, så även när det gäller föräldrarollen och vem som ska vara hemma och vem som ska arbeta.

Om jag ser på vårt liv, så startade min sambo eget en månad innan vi fick barn nummer två. Det fanns ingen chans i h-e att vi skulle kunna förutspå vad som komma skulle. Vi tyckte det var BRA att han hade mycket jobb. Skulle han då säga att NÄ, nu ska jag vara LEDIG, för det har jag RÄTT till. Det funkade liksom inte. Jag var hemma i ett och ett halvt år och GRÄT krokodiltårar när jag var tvungen att lämna dem på dagis, det är helt SJUKT.

= Lena ska gå och lämna sin dotter på ett dagis, för att sen gå och ta hand om MINA barn ... Lena vill inte lämna sin dotter och jag vill inte lämna mina barn. Men det måste vi, för vi behöver få vår lön ... samtidigt går JÄTTEMÅNGA arbetslösa ... vilken matematik ...

Nu har jag inte satt mig in i den här frågan att man ska få bidrag för att få vara hemma med sina barn. Anledningen till att jag inte satt mig in i det är väl för att jag någonstans hört att det är som ett skämt, en skamlig summa som skulle räcka till VAD? Endast de med feta plånböcker skulle ha råd med det, och då skulle det återigen vara att familjen levde på en lön ... och lite bidrag.

Det berömda valet som "fittstimmet" eller vem det nu var som kom med det förslaget är ju då inget val. ALLA måste arbeta ... och VISST är det BRA att det blivit jämställt, men kom inte till mig och säg att man har något VAL längre. Som sagt, jag skulle GÄRNA gått hemma flera år medan barnen var små, för att sen gå upp i tid. Jag VET att många håller med mig, och att många många mammor vill vara hemma de första åren. Jag känner mig som en MYCKET jämställd kvinna och TAR INTE att kvinnan ska göra allt hemma. Definitivt inte, men vad gäller barnen så tycker jag att man ska ha ett val, som är ett riktigt val. Det ska inte bara fungera på ett papper, det ska fungera i verkligheten också!

Så för de mammor som INTE vill gå hemma mer än halva tiden, för de pappor som VILL gå hemma, borde man ta BÅDA föräldrarnas LÖN och ta ett snitt, sen betala ut SAMMA belopp, OAVSETT om det är mamman eller pappan som väljer att gå hemma med barnen. Hur svårt kan det vara???

En annan mycket KONSTIG beräkning som görs vid bidragsuträkningar är barnomsorgskostnad. Om jag lever själv nu, så beräknas barnomsorgskostnaden på ENBART min lön, trots att det sitter en pappa någonstans. MEN skulle jag bli sambo med en man som ABSOLUT INTE är mina barns pappa, jag DÅ minsann, då räknas HANS lön med i min barnomsorgsavgift ... hur hänger DET ihop??? Då ska min sambo vara med och betala på MINA barns kostnader, det är han ju automatiskt ändå om han skulle bo med MIG, men ... jag vet inte, jag tycker det är knepigt. Så om jag har fem barn och han blir sambo med mig, då ska han kanske i praktiken betala underhåll till sina egna fem barn och sen betala stor del av min barnomsorgsavgift?

Ja, det är inte lätt det här med bidrag och föräldraskap. Helst av allt vill man ju klara sig själv. Är kluven till det i det stora hela. Tycker INTE att vår regering som idag sitter fixar biffen, men jag vill inte heller att alla ska gå på bidrag. Det blir ALLTID så att något missbrukas, tyvärr. När jag bodde i kollektiv så fanns det en kille som inte ORKADE jobba ... och även om inte många är som han, så har jag faktiskt ingen lust att betala till de som inte ORKAR, jag orkar väl inte heller i så fall ...

Oj, det blev ett långt inlägg. För er som orkat ända till slutet, ha en fin kväll =)

söndag 3 februari 2008

Det är fint med egen blogg och underbart med goa kommentarer ...

Per och Miss M: Ni har så rätt, det är ett "då" som inte kommer tillbaka. Kan inte hjälpa att jag blir sentimental. Ibland när man sitter själv får man för mycket tid att tänka. För det mesta känner jag mig glad och hoppfull och ser med glädje fram emot det som komma skall. Men vårt beslut om att separera togs liksom inte (enligt mig) rättvisa "grunder". Som jag skrivit innan så lider mitt x av något som vi inte riktigt vet vad det är. Det innebär ju att han har vissa beteende som gör att det aldrig kommer bli annorlunda=vårt liv hade alltid varit kantat av kaos. Men han har ju också allt det som jag älskade och som jag ville leva resten av mitt liv med. Hur går den ekvationen ihop??? Vi är nog båda lite annorlunda och jag känner mig ibland väldigt mycket "för djup", för tänkande. Om man nu kan vara det. Önskar att jag hade mål och tankar för framtiden, men det finns inte ... det bara ... är ... och hur kul är det? Jag väntar någonstans på att detta "är" ska ta slut, men vet inte vad jag väntar på ... Tänker att om jag vill att det ska förändras så får jag aktivt göra något, men jag vet inte vad jag väntar på eller hur jag ska kunna ändra på det. Ibland är det att jag känner mig ensam men kan samtidigt inte FÖRMÅ mig till att ta luren och ringa någon ... jag drar mig undan ... Om det är att jag inte har något att göra ... kan jag inte förmå mig att ta tag i något för jag VILL inte göra något. Och det skrämmer mig faktiskt lite, för det var klara symptom jag hade innan jag dök in i depressionen. Och DIT vill jag INTE igen. Eller så är det bara så här jag är, haha. På jobbet är jag pigg och glad och när barnen är hemma ... men när jag blir själv, då blir det mörkt.

Kanske lite ljus hjälper. Ska försöka gå ut och gå på min lunch i veckan. Min läkare sa att det var mycket viktigt att få den dagliga dosen av ljus, och det är dåligt med det nu. Antingen FINNS det inget ljus eller så blåser man iväg bara man sticker ut näsan =) Så det får vara mitt mål för februari, få mer LJUS.

Det går väldigt mycket upp och ner när man börjar fundera på hur det SKULLE blivit osv. Jag vet att man inte ska blicka för mycket tillbaka, men det hjälps inte.

Göra något för mig själv skulle jag gärna göra, men det jag gillar mest kostar pengar. Och det är väl det också, nu HAR jag all tid i världen och kan göra saker för mig själv. Men nu har jag inga pengar till det, ingen lust heller på samma sätt som förr. Jag är ingen bokmal och blir bara rastlös av att läsa. Film kan jag plöja, men det blir också trist i längden. Något är annorlunda ...

Idag kommer i alla fall mina små prinsessor och det ser jag fram emot MYCKET. Ska bli mysigt att mysa med dem. Håller på att baka bröd (igen) så vi får nybakat bröd till kvällsfika.

Kvällen igår var mycket trevlig. Tyvärr lyckades min vän övertala mig att gå ut ... och det var ju inte så ekonomiskt smart ... jag VEEET, men det gick inte mer än ett par hundra. SÅ det var ännu ett bakslag ... men som sagt, det var trevligt och värt pengarna =)

Hoppas ni får en fin vecka.

fredag 1 februari 2008

Det är fint med en egen blogg

För här får jag gnälla av mig och lufta allt. Det är ju trots allt min blogg. De som läser ... antingen gillar man det och fortsätter, eller så gör man det inte och går vidare.

Kanske lite som mitt liv. Jag var tvungen att rädda en del av vår familj ... och nu sitter jag här ...

Idag har varit en riktig funderardag. Känner mig ganska nere. Barnen åkte till sin pappa idag, och då blir jag alltid lite nere ... fortfarande.

Saknar när vi var en familj. I mitt förnuft vet jag att jag inte kunde göra annat. Men nu när de svåraste tiderna bleknat, så saknar jag det lik förbannat. Barnens pappa var verkligen mannen i mitt liv. Jag kan för mitt liv inte förstå att jag ska vara utan honom hela livet ... I början efter att vi separerade ville jag bara vara själv, läka och försöka bli människa igen.

Träffade en man alldeles för tidigt efter att vi separerat och det var varken bra för mig eller någon annan. Så jag gjorde slut på det och har snart varit själv ett år. Och just IDAG känner jag mig så ... ensam. Har ju varit så aktiv att jag inte tänkt på att det "blivit tystare". Har alltid varit den som tar kontakt och håller i träffar, fester, fikastunder osv. Så blev jag ju trött på det ... och tänkte att varför ska det alltid vara JAG, jag ORKAR INTE ... och nu sitter jag här. Blev så glad idag när en kompis man ringde. Och det fanns ju en anledning så jag kunde bli ledsen så klart. Han ville ha min hjälp, och det borde jag ju se som positivt, vem ringer man till när man behöver hjälp om inte sina vänner? Men man kanske kunde ringa annars också? Nä nu är jag nog lite orättvis.

Men jag säger ju det, jag har lite lätt att tycka synd om mig själv, hehe.

I alla fall ... de vännerna som vi firade alla högtider med har jag inte pratat med på två år. Jag såg dem som våra bästa vänner. Helt ärligt, vad har man för störning när man kan bara klippa banden och skita i att höra av sig när ens bästa vänner separerar? Jag kan förstå att det är svårt och att man inte vet vad man ska säga, man vill inte "ta ställning" osv ... men man behöver väl inte SÄGA något, man kan bara slå en pling, skriva ett sms, ett mail, komma och sitta tyst, vad som helst. NÄ, inte ett ljud. Det var ju inte så att jag och min fd var/blev ovänner och att det var en massa bråk, så det var verkligen ingen som behövde ta ställning på det sättet. Vi umgås fortfarande när det "behövs".

Så igår sprang jag på min "väns" mamma och hon undrade lite varför man inte såg mina barn så ofta längre. SÅ jag sa som det var att det var ingen som hörde av sig, att jag mått väldigt dåligt och att jag hade behövt en och annan vän när vi separerade. Sen var jag tvungen att springa iväg och åka hem.

Nåväl, det är väl helt enkelt så att jag inte är van att vara själv ... någonsin. Därför känns det nog extra tomt och konstigt ... Imorgon ska jag i alla fall till en ny bekant, hon bjuder på middag, roligt ska det bli =) Ingen utgång dock.

Hoppas att ni får en kul helg!