måndag 19 januari 2009

Tack du anonyma

För dina kommentarer. Jag vet att jag ibland gör lite för mycket. Är också, liksom min vän, uppfostrad med att "ställa upp" tills man blir totalt slutkörd själv. Det var det som hände med mitt "X" också. Trots alla chanser han fick och hur mycket jag än satt nätterna igenom så sket han ett stort stycke i det och körde vidare på sin misskötsel. Jag har bestämt mig, efter ytterligare ett bakslag, att avvakta vad gäller min vän. Jag ska koncentrera mig på hennes barn, hennes val är hennes val men han får ALDRIG komma in i huset igen och jag ska försöka stärka hennes barn istället. Jag har försökt och försökt nu och vill hon inte bli hjälpt så kan jag inte det heller.

Här kommer svaren från KFM.




Nu äntligen ska jag försöka svara på dina frågor.
Ang.
utmätning av fastighetsandel och beslut att hela fastigheten ska säljas står i
Utsökningsbalken 8 kap 8-9§, du hittar den bl.a. på www.lagen.nu som du kanske
kan titta i och se om du hittar svar på en del av dina frågor där.
Vad gäller delgivning och underrättelser till delägare så finns det i
utsökningsförordningen 6 kap. 16§, du hittar även det på lagen.nu



Nu blev det ju så att ni sålde fastigheten själva. Annars hade det blivit så att efter
att vi gjort utmätningen hade en värderingsman kommit hem till er och gjort en
värdering och beskrivning. Därefter visning för ev. spekulanter och
därefter auktion som brukar vara ca. 1 vecka efter visningstillfället.
Hade huset sålts exekutivt så går först bankens fordran och kostnaderna av, det som blir överskott delas på två om man är två delägare. Den som inte själv har
skulder får ut sin del, den andra delen går till skulderna hos den som har dem.
Vad gäller din fråga varför ingen underrättat dig om NNs skulder.
Är man
myndig så sker ingen underrättelse till någon annan än den som har skulden. I ert fall var det ju olyckligt eftersom NN var sjuk och inte själv upplyste dig om hur illa det var men tyvärr har inte samhället något sådant skyddsnät.



Skönstaxeringarna är helt och hållet skatteverkets arbete, jag har ju
skickat dina frågor vidare även till dem och hoppas du får eller har fått svar
därifrån.



Vad gäller underhållsstöd så stämmer det att betalar man till Försäkringskassan kan inte KFM ta hänsyn till det vid en löneutmätning, det kan vi endast när summan betalas direkt till den andre föräldern. Jag har fått förklarat för mig att anledningen är: även om inte betalningarna sköts till FK så får barnet pengarna och kommer inte till "skada".



NNs skuld idag är 1 136 980 kr. Mestadels skatt samt även någon fordonsskatt samt underhållsstöd.



Alla utredningar är sedan 1 jan 2008 fullständiga utredningar, alltså finns
det inte längre små eller stora utredningar. Betr. utmätning i lön eller motsvarande ersättning så kan den rulla på i många år beroende på vilken typ av skulder man har. Man räknar om besluten årligen och gör justeringar i beloppen. Upphör anställningen eller ersättningen så upphävs utmätningsbeslutet och man försöker utreda om det finns någon ny inkomstkälla.

Skatteskulder preskriberas 5 år efter restföringen och försvinner därefter från våra register.

Du ska veta att vi träffar på många olyckliga människoöden, genom sjukdom, skilsmässor och andra orsaker och det är absolut inget någon "gottar" sig åt, man lider och försöker hjälpa i den mån vi har utrymme för i vårt regelverk men måste också göra vår jobb vilket för KFM:s del är att försöka få betalning till skulderna eller redovisning till sökanden om att man inte påträffat tillgångar som täcker skulderna.

Mvh KFM



Så mitt "kära X" har alltså ÖVER en miljon i skulder, han hade ca 850 000 i
skulder när vi sålde huset, vi fick en vinst på ca 350 000 vardera, varav
varenda krona, så när som på en FEMTIOÖRING gick till KFM. Då borde han för
2,5 år sedan haft en skuld på ca 500 000 kr. Detta har på 2,5 år mer än
DUBBLERATS. Helt ärligt, den mannen skulle inte haft hand om pengar. Han
behöver en god man, han kommer ALDRIG att reda ut detta. Hans far lär ha
varit lite självmordsbenägen och F-N vet vad NN tar sig till när han blir
RIKTIGT pressad.


Det är inte KONSTIGT att jag fortfarande har ångest för vad som händer med mina barns pappa och jag känner ÄNNU större press på att JAG ska fixa deras framtida trygghet. Samtidigt vet jag att det finns folk som tjänar betydligt mycket mer än jag och som INTE tycker att man ska "trygga barnens framtid ekonomiskt". Att de ska lära sig själv, den hårda vägen.



MEN, idag fick jag "vatten på min kvarn" och jag HATAR att jag inte kommer kunna fixa det som jag själv önskat, till mina barn.



Min chef är den sortens chef som sa upp mig när jag var mammaledig. Han har en syn på människor som är så vidrig att jag inte kan rabbla allt här. Ni får tro på mitt ord helt enkelt. Han är CHEF och vi är ARBETARE.



Idag har jag varit hos läkare, eftersom jag haft ont i min axel/arm i många månader, vet inte ens när det började. Men nu kan jag varken träna eller lyfta min arm så då fick jag till slut gå. Det kostade mig 640 kronor sammanlagt. Jag VET att det beror på min arbetsställning då jag haft en musplatta som slutat fungera. INNAN jag fick den så hade jag samma smärta. När vi då uppdaterade våra maskiner så fungerade inte min musplatta med nya systemet. Eftersom läkaren sa att det var typisk skada efter att sitta fel, gick jag in till chefen med värsta ångesten, för att BE om en ny. Han tittar så föraktfullt som bara han kan och mumlar något i stil med att "ja det kommer väl någon som säljer såna ..." Nästa gång jag är där för att fråga om något jobb så säger han "kan du VERKLIGEN inte använda den du har, de kostar ju ÄNDÅ NÄSTAN TRETUSEN!!!" Jag bara stod och gapade. Jag VET vilken fet vinst företaget gjort, och jag skulle kunna skriva en hel blogg om hur denne mannen behandlat mig, om jag orkat. Jag skulle kunnat anmäla honom tio gånger om för alla uttalanden och felaktigheter han gjort som chef. I stället så vänder jag mig om och säger att "jag ska kontakta dem och se om de kan skicka någon drivrutin osv". Efter det tänker jag ÅTERIGEN att jag HATAR stället, HATAR att gå där och förnedras, att behöva TIGGA mig till ett arbetsredskap. Jag mailade honom och sa att jag kunde bekosta ett själv eftersom det för MIG nog var en bättre deal. TYP. Fick till svar att det var företagets POLICY att tillhandahålla arbetsredskap blablablablablaaaa, som att jag var en maskin man lovat att underhålla vare sig man vill eller ej.



FY FAN! DETTA gör att jag DAGLIGEN TÄNKER: TÄNK ifall mina föräldrar sparat en slant till mig. Jag hade vetat EXAKT vad jag skulle gjort då. Jag skulle SAGT UPP MIG PÅ STÖRT, sökt mig en utbildning och GLADELIGEN utbildat mig till något som gjorde att jag slapp gå där i min förnedring. (Som sagt, detta är en MYCKET liten bagatell och inte att jämföra med vad han gjort och sagt tidigare)



TÄNK ifall de satt undan pengar som jag kunde använt nu ... tänk att jag VILL sätta undan pengar, SÅ gärna, men KAN det inte. Känns så fruktansvärt frustrerande.



Tack alla som stöttar mig, jag vet att jag är i en lite gnällig period för tillfället, hoppas att jag snart får upp näsan över vattenytan och känner mig lite mer positiv.



Stor kram till mina läsare idag =D

onsdag 14 januari 2009

Nu har jag fått svar på mina frågor

och jag hinner inte lägga upp allt idag, men här är de frågor jag ställt till Kronofogden:

Hej
Jag förstår att du inte kan svara på frågor som rör NNs del/journal. Jag vet inte hur mycket av det jag frågar om som ingår i detta men det finns som sagt saker jag undrar över. Du får svara på det du får svara på.

Jag är inte ute efter att skuldkasta någon. Den ende som har skuld i detta är NN och vi har inga lösa trådar utan pratar som de flesta separerade människor gör.

Det som jag inte kan sluta älta och mala är det faktum att ni sålde min del av vårt gemensamma hus. Jag förstår att ni hade rätt till det och allt sånt juridiskt men ... första frågan jag har är:

HUR och var i lagen står det att ni har rätt till detta? Skulle gärna vilja ha en formulering. Ni har ju lagen att gå efter och hur lyder denna? (jag betvivlar alltså INTE att det ÄR så =) Men framför allt; Står det i denna lag NÄR jag (i det här fallet) ska underrättas om tvångsförsäljning? Jag var TOTALT ovetande om allt från skönstaxeringar osv tills den dagen ni ringde (vem av er minns jag inte) och sa att ni skulle komma och göra en utmätning "på fredag", samma vecka. För mig är det helt obegripligt hur detta kan få hända. Om någons hus ska få tvångsförsäljas, ska inte den som blir drabbad få veta detta så att man kan påverka det på något vis? Finns det någon regel/lag som säger att ni ska underrätta mig (i det här fallet) vid ett speciellt tillfälle eller det är bara att komma när det gått så långt att "utmätning ska ske"?

Jag kan förresten berätta hur jag fick reda på hans skuld. Det var så ... att jag anade oråd. NN hade lugnat mig några gånger och jag gick på hans ord. Så ... när jag anat oråd ett tag ringde JAG till Skatteverket och frågade ifall han har en skuld och då frågade han om jag satt ner. Då var skulden uppe i 632 000 kr. Hur kan INGEN ha slagit larm till mig om detta, när man senare säljer mitt hus?!?

Vad innebär utmätningen? Om det blivit en. Ni kom aldrig dit utan vi kämpade och försökte få rätsida på hans papper osv. Nu fick vi möjligheten att sälja huset själv men vad hade annars hänt? Ni hade kommit och värderat huset och vad hade sen hänt? Exekutiv auktion? Hur långt senare då?

Skönstaxeringen är ju också en mycket märklig sak som jag inte förstår. Då hittar man/ni(?) på en massa summor, allt ifrån att han haft anställd (vilket han också HADE, men bara en viss period) till vad han tros ha tjänat. Om han då inte kunde styrka att han INTE haft anställd, att han INTE HAFT dessa fantasisummor, så är man i lagen INTE oskyldig om man inte kan bevisa motsatsen, i det här fallet? Det fabricerades summor som vi skulle haft men som vi aldrig sett röken av. (Kan tillägga att vi aldrig åkte på en semester under dessa år, hade VERKLIGEN ingen lyx). MEN ... eftersom papper saknades och vi inte kunde bevisa motsatsen så kvarstod skönstaxeringen. Han kunde jobba dygnet runt men fakturerade inte. Han hade tidigare haft BRA år, då han MÅDDE bra. Men det sa ju inget om hur han verkligen HADE DET när han skönstaxerades. Är det föregående år man utgår ifrån eller vad utgår man ifrån när man skönstaxerar?

Hur går ni vidare i såna här fall? Nu när ni fått huspengar osv. Han har utmätning på lönen förstår jag. Och ni kan svara rent generellt, inte nödvändigtvis i NNs fall, hur gör man, lever han på existensminimum några år och vad händer sen? Hur länge mäts lönen ut? Hur räknar man ut vad han ska leva på? Jag har nämligen underhåll via försäkringskassan eftersom det också strulade. Enligt försäkringskassan hade han fått tillgodoräkna sig detta hos er OM han betalat mig rakt i handen, (ni hade dragit mindre på hans lön) men han får det INTE om det går igenom försäkringskassan. Är det så? Varför i så fall?

Om han och jag varit gifta, hade jag haft betalningsansvar då och hade mina pengar också gått till att betala hans skuld? Från husförsäljningen menar jag. Trots att jag till en början varit ovetande.

Finns det någon skuld kvar? (antar att det fortfarande är "öppna" uppgifter.) Finns det skuld hos mer än er och var i så fall? (Det vet jag inte om det är offentligt ...) Det jag funderar på är om han betalar underhållet till F-kassan, vet att han hade skuld till sitt största barn där tidigare.

Jag har förstått att det är den som man är skyldig pengar som bestämmer ifall det ska göras en utredning om utmätning. I detta fallet ni. Och tydligen finns det en "större och en mindre utredning" om jag förstått det rätt. Vad innebär detta? Vad kostar en stor resp. liten utredning och vem beslutar om detta? Hur går den till?

Hur lång tid tror du lades ner på vårt ärende och kostnaden för detta, totalt? Vill bara veta ungefärligt.

Är det en enskild kronofogde som beslutar i såna här fall eller man är flera stycken?

Hur kan man genom att titta i några papper och inte ha någon personlig kontakt överhuvudtaget besluta i såna här frågor? Var finns medmänskligheten? Hade ni träffat oss personligen hade ni sett hur vi gick på knäna och kanske gett oss en chans till? (Jag vet att vi/NN fick många chanser men det var verkligen så formellt och omänskligt allting).

Om vi orkat, finns det någon juridisk hjälp vi skulle kunnat få för att bestrida er skönstaxering eller är det bara att motbevisa genom att ha papperna i ordning? VI la MÅÅÅNGA tusen kronor (som vi inte hade) på att lämna allt till bokföringsbyrå för att reda ut det hela. Med facit i hand skulle jag nog råda någon annat att totalt strunta i det, eftersom det i slutändan ändå inte hjälpte. Tycker NI att vi kunde agerat annorlunda på något vis?

Nu blev det ju så att jag och barnen faktiskt hittade någonstans att bo, med andan i halsen och ett boende so. Men vad händer om man avhyser en familj som INTE har någonstans att bo? Det kunde ju faktiskt hänt. Sociala myndigheter bör väl kopplas in och vems ansvar är det? Själv kan jag säga att jag var i så dåligt skick att vad som helst hade kunnat hända om jag inte haft en stark och driftig familj i övrigt och goda vänner som stöttade och hjälpte.

Och så lite personliga frågor ...
Undrar ni på skatteverket och KFM inte vem som sitter där bakom alla dessa sorgliga historier? Undrar ni inte vad som hände sen eller är det bara ett jobb för er? Du kan ju låta bli att svara, eller svara lite allmänt hur "snacket mellan kronofogdar" går. Tycker ni kanske rent av att det är klantigt att hamna hos er eller inser ni att det kan hända vem som helst p g a sjukdom och annat, t ex andra människors handlande som för med sig konsekvenser ... ? (ja, många är säkert oansvariga osv men inte alla ...)

Kanske jag kommer på mer men är väldigt tacksam om du tar dig tid att svara på mina frågor.
Tack på förhand!

måndag 12 januari 2009

Mitt liv känns overkligt ...

I helgen som gått har jag haft två huvudsysslor.

1. Försökt förmå min vän att lämna mannen som psykiskt misshandlar henne, och tröstat henne. Förtvivlan är nog rätta ordet. Jag har förstått att det är värre än jag någonsin kunde tro. Misstänker fortfarande att han slagit på henne men det finns ju de som "nöjer" sig med psykisk terror.

2. Tröstat min mamma. Hon var med om en MYCKET obehaglig händelse och återigen undrar man vad som händer i världen. Hon har en "grannpojk", i 25-årsåldern. Bor fortfarande hemma men mamman har ny man i grannstaden. Mamma hörde ljud utifrån och att pappa pratade med någon som skrek rakt ut, RING AMBULANS!!! Ja, grannpojken hade då hängt sig i garaget och en stund tidigare hade hans mamma ringt och anat oråd, kontaktat pappan till pojken och han var i närheten och kunde då köra hem och kolla läget. Där hängde han då ... vid liv. Mamma fick alltså ringa ambulansen och se när de åkte iväg med honom på båren. Polisen kom senare och berättade att de inte hade kunnat rädda honom.

Killen var en "sökare", väldigt trevlig, kom alltid och pratade, visade sina snokar och andra djur. Jag förstod att han hade en lite "mörkare" sida men det var liksom inget som var uttalat. Han hade dock pratat med min mamma om sina tidigare problem och att han varit deprimerad. Så gjorde flickvännen slut och så blev det som det blev ...

Så återigen frågar jag mig, vad ÄR det som HÄNDER?!? Känner mig helt SLUT som vän och tröstare. Som tur är har jag min egen tröstare, men jag förstår om jag tjatar ihjäl honom så jag får väl ta det lite lugnt ...

Overkligt ...

onsdag 7 januari 2009

Nytt år, nya möjligheter. Eller?

Hade tänkt föra kassabok men känner att jag varken har ork eller lust. Mycket skit runt mig nu.

Självmordet ...

... vän som blir psykiskt misshandlad, manodepressiv man ... försöker stötta henne att våga ta steget och lämna honom, det är nära men han är manipulativ och manipulerar in sig i hennes liv igen ... och igen ... och igen ... trycker på alla knappar som han vet fungerar. Aggressiv, ledsen, ångerfull ... i den ordningen, fungerar inte det ena så fungerar det andra. Hon; ödmjuk, snäll, förstående, välvillig ...

... sjuka andra vännens man som fortfarande går på cellgift, fick världens goaste mail av min fina fina vän där det stod att hon var så glad över att ha mig, värmde enormt eftersom jag känner mig så otillräcklig ...

... pappa som försöker supa ihjäl sig, mamma som försöker stoppa honom och blir bitter på kuppen ...

... gammal mormor som håller på att "flippa ut fullständigt", går oss alla på nerverna och vi vet varken ut eller in. Från en strålande sol till en elak ragata, det hjälper inte att tänka att "hon är gammal" och ha överseende ...

Nej, julen har verkligen inte varit god. Rena Lars Norén-regin. Jag och min bror satt brevid min pappa och "vaktade" 2,8 procents-ölen, mormor satt och gnällde tycker "LIIIIIVET E SLUUUUUUUT!!!" och mamma stod till slut i köket och grät. Mina barn märkte som TUR var inget ...Tackar högre makter för att jag hittat min vän, en kärlek jag inte trodde fanns. Han var dock hos släktingar i annan del av Sverige. Letar fel och brister överallt och SNART måste jag väl ändå hitta NÅGOT?!? Men inte än, han är bara så mjuk och go och fin ... Jag vet, det är ett sjukt beteende, misstänksam är frukten av mitt liv med mitt ex, som lurat mig så. Inte rättvist mot min nyfunna kärlek men han stöttar och förstår och vi kan prata om det. Känns skönt.

Inte så mycket ekonomi i mitt inlägg idag. Så här på nya året i alla fall en bild av mina fonder =( och dess utveckling. Blev visst inte så bra förhandsvisning men klicka på bilden så kommer den i nytt fönster =)


Mitt sparmål var i fjol 30 000 i fonder och om man tittar på inköpsvärdet så hamnade jag en bit ifrån men inte jättelångt. Känns heldeppigt att de sjunkit så lågt. Hade känts lite tryggare med 28 000 ... Min buffert skulle varit på 12 000 men är nu på 7 000 så det var inte heller så nära. Men hade våra hyror inte gått upp 1100 kr per månad så hade målet varit uppnått. Om man räknar inköpsvärdet då. Jag har helt enkelt haft mycket mindre pengar att röra mig med, inte sparat mindre för att jag slarvat eller spenderat. Synd. Men nya tag detta året. Första nedslåendet var att de höjer månadskortet ... IGEN. Att man ska betala så mycket för att kunna åka och arbeta. STÖRIGT!

Hur har mina läsare det så här på nya året, lite mer positiva än jag kanske? Kan behöva lite peppning.