Tack du anonyma

För dina kommentarer. Jag vet att jag ibland gör lite för mycket. Är också, liksom min vän, uppfostrad med att "ställa upp" tills man blir totalt slutkörd själv. Det var det som hände med mitt "X" också. Trots alla chanser han fick och hur mycket jag än satt nätterna igenom så sket han ett stort stycke i det och körde vidare på sin misskötsel. Jag har bestämt mig, efter ytterligare ett bakslag, att avvakta vad gäller min vän. Jag ska koncentrera mig på hennes barn, hennes val är hennes val men han får ALDRIG komma in i huset igen och jag ska försöka stärka hennes barn istället. Jag har försökt och försökt nu och vill hon inte bli hjälpt så kan jag inte det heller.

Här kommer svaren från KFM.

Nu äntligen ska jag försöka svara på dina frågor.
Ang.
utmätning av fastighetsandel och beslut att hela fastigheten ska säljas står i
Utsökningsbalken 8 kap 8-9§, du hittar den bl.a. på www.lagen.nu som du kanske
kan titta i och se om du hittar svar på en del av dina frågor där.
Vad gäller delgivning och underrättelser till delägare så finns det i
utsökningsförordningen 6 kap. 16§, du hittar även det på lagen.nu

Nu blev det ju så att ni sålde fastigheten själva. Annars hade det blivit så att efter
att vi gjort utmätningen hade en värderingsman kommit hem till er och gjort en
värdering och beskrivning. Därefter visning för ev. spekulanter och
därefter auktion som brukar vara ca. 1 vecka efter visningstillfället.
Hade huset sålts exekutivt så går först bankens fordran och kostnaderna av, det som blir överskott delas på två om man är två delägare. Den som inte själv har
skulder får ut sin del, den andra delen går till skulderna hos den som har dem.
Vad gäller din fråga varför ingen underrättat dig om NNs skulder. Är man
myndig så sker ingen underrättelse till någon annan än den som har skulden. I ert fall var det ju olyckligt eftersom NN var sjuk och inte själv upplyste dig om hur illa det var men tyvärr har inte samhället något sådant skyddsnät.

Skönstaxeringarna är helt och hållet skatteverkets arbete, jag har ju
skickat dina frågor vidare även till dem och hoppas du får eller har fått svar
därifrån.

Vad gäller underhållsstöd så stämmer det att betalar man till Försäkringskassan kan inte KFM ta hänsyn till det vid en löneutmätning, det kan vi endast när summan betalas direkt till den andre föräldern. Jag har fått förklarat för mig att anledningen är: även om inte betalningarna sköts till FK så får barnet pengarna och kommer inte till "skada".

NNs skuld idag är 1 136 980 kr. Mestadels skatt samt även någon fordonsskatt samt underhållsstöd.

Alla utredningar är sedan 1 jan 2008 fullständiga utredningar, alltså finns
det inte längre små eller stora utredningar. Betr. utmätning i lön eller motsvarande ersättning så kan den rulla på i många år beroende på vilken typ av skulder man har. Man räknar om besluten årligen och gör justeringar i beloppen. Upphör anställningen eller ersättningen så upphävs utmätningsbeslutet och man försöker utreda om det finns någon ny inkomstkälla.

Skatteskulder preskriberas 5 år efter restföringen och försvinner därefter från våra register.

Du ska veta att vi träffar på många olyckliga människoöden, genom sjukdom, skilsmässor och andra orsaker och det är absolut inget någon "gottar" sig åt, man lider och försöker hjälpa i den mån vi har utrymme för i vårt regelverk men måste också göra vår jobb vilket för KFM:s del är att försöka få betalning till skulderna eller redovisning till sökanden om att man inte påträffat tillgångar som täcker skulderna.

Mvh KFM

Så mitt "kära X" har alltså ÖVER en miljon i skulder, han hade ca 850 000 i
skulder när vi sålde huset, vi fick en vinst på ca 350 000 vardera, varav
varenda krona, så när som på en FEMTIOÖRING gick till KFM. Då borde han för
2,5 år sedan haft en skuld på ca 500 000 kr. Detta har på 2,5 år mer än
DUBBLERATS. Helt ärligt, den mannen skulle inte haft hand om pengar. Han
behöver en god man, han kommer ALDRIG att reda ut detta. Hans far lär ha
varit lite självmordsbenägen och F-N vet vad NN tar sig till när han blir
RIKTIGT pressad.

Det är inte KONSTIGT att jag fortfarande har ångest för vad som händer med mina barns pappa och jag känner ÄNNU större press på att JAG ska fixa deras framtida trygghet. Samtidigt vet jag att det finns folk som tjänar betydligt mycket mer än jag och som INTE tycker att man ska "trygga barnens framtid ekonomiskt". Att de ska lära sig själv, den hårda vägen.



MEN, idag fick jag "vatten på min kvarn" och jag HATAR att jag inte kommer kunna fixa det som jag själv önskat, till mina barn.



Min chef är den sortens chef som sa upp mig när jag var mammaledig. Han har en syn på människor som är så vidrig att jag inte kan rabbla allt här. Ni får tro på mitt ord helt enkelt. Han är CHEF och vi är ARBETARE.



Idag har jag varit hos läkare, eftersom jag haft ont i min axel/arm i många månader, vet inte ens när det började. Men nu kan jag varken träna eller lyfta min arm så då fick jag till slut gå. Det kostade mig 640 kronor sammanlagt. Jag VET att det beror på min arbetsställning då jag haft en musplatta som slutat fungera. INNAN jag fick den så hade jag samma smärta. När vi då uppdaterade våra maskiner så fungerade inte min musplatta med nya systemet. Eftersom läkaren sa att det var typisk skada efter att sitta fel, gick jag in till chefen med värsta ångesten, för att BE om en ny. Han tittar så föraktfullt som bara han kan och mumlar något i stil med att "ja det kommer väl någon som säljer såna ..." Nästa gång jag är där för att fråga om något jobb så säger han "kan du VERKLIGEN inte använda den du har, de kostar ju ÄNDÅ NÄSTAN TRETUSEN!!!" Jag bara stod och gapade. Jag VET vilken fet vinst företaget gjort, och jag skulle kunna skriva en hel blogg om hur denne mannen behandlat mig, om jag orkat. Jag skulle kunnat anmäla honom tio gånger om för alla uttalanden och felaktigheter han gjort som chef. I stället så vänder jag mig om och säger att "jag ska kontakta dem och se om de kan skicka någon drivrutin osv". Efter det tänker jag ÅTERIGEN att jag HATAR stället, HATAR att gå där och förnedras, att behöva TIGGA mig till ett arbetsredskap. Jag mailade honom och sa att jag kunde bekosta ett själv eftersom det för MIG nog var en bättre deal. TYP. Fick till svar att det var företagets POLICY att tillhandahålla arbetsredskap blablablablablaaaa, som att jag var en maskin man lovat att underhålla vare sig man vill eller ej.



FY FAN! DETTA gör att jag DAGLIGEN TÄNKER: TÄNK ifall mina föräldrar sparat en slant till mig. Jag hade vetat EXAKT vad jag skulle gjort då. Jag skulle SAGT UPP MIG PÅ STÖRT, sökt mig en utbildning och GLADELIGEN utbildat mig till något som gjorde att jag slapp gå där i min förnedring. (Som sagt, detta är en MYCKET liten bagatell och inte att jämföra med vad han gjort och sagt tidigare)



TÄNK ifall de satt undan pengar som jag kunde använt nu ... tänk att jag VILL sätta undan pengar, SÅ gärna, men KAN det inte. Känns så fruktansvärt frustrerande.



Tack alla som stöttar mig, jag vet att jag är i en lite gnällig period för tillfället, hoppas att jag snart får upp näsan över vattenytan och känner mig lite mer positiv.



Stor kram till mina läsare idag =D