Då var det klart =)

Eller i alla fall nästan ;D
Igår skrev jag hastigt och lustigt avtal på försäljning av min bostadsrätt.
Jag sålder för 510 000 till ett URGULLIGT par som kommer från “stora staden”. De har små barn och tyckte inte längre att storstan var så trevlig när man har småbarn. Och jag kan bara hålla med. När jag satt och berättade om hur området var, fick jag en stor klump i magen och lite ångest för min egen del. Jag som trivts så bra ... Nu börjar en ny tid. Och oron är en annan. Tänk om barnen inte kommer trivas? Tänk om vi kommer bli jätteensamma när vi flyttar till ny “stad”. Tänk om räntorna rusar i taket och inget jobb kommer flygande till min sambo. Många tankar och funderingar. Tänk om kaoset åter ska inta mitt liv.

Eftersom jag vill ha KOLL undrar jag nu hur jag ska räkna. Jag har ju uppskjuten skatt från mitt förra boende, det lär jag få betala nu. Vet inte hur mycket men jag tror att det borde ligga runt 30 000.
Så här ser det då ut.
Inköpskostnad: 380 000 kr
Försäljning: 510 000 kr
Uppskjuten skatt: ca 30 000 kr
Mäklararvode: 30 000 (men vet inte om det är TOTALT)

Sen får jag ju dra av det som renoverats i hemmet, vilket kanske är 50 000 kr. MEN, en stor fundering är då VITVARORNA, de VANN jag ju. Det är ett värde för 50 000 som jag REDAN BETALAT VINSTSKATT på, vad händer med DEM?!? De är UTÖVER de 50 000, som jag ju lagt på köksinredning.

HUR är det MÖJLIGT att ens ha en ANING om hur mycket jag kommer att få behålla?!?

Någon Skatteverket-arbetande där ute?

Ny vändning på bostadsaffären ...

Jag hade ju ett bud, och vi skulle skriva papperna idag ...

Igår hade vi en ny visning, p g a att det fanns två par som var väldigt intresserade. Och de la bud direkt. 20 000 MER än mitt andra bud. Mäklaren sa att det var ju en risk, med tanke på att de KAN dra sig ur, frågade om 20 000 var nog för att vi skulle ta risken eller om jag ville gå upp ytterligare, för det hade de kunnat tänka sig i så fall. Så jag övervägde och övervägde ... Och såg alla dessa pengar framför mig. Tänkte att jag kommer förvisso att riskera att hamna på ruta NOLL igen, men å andra sidan kommer jag att gräma mig hela livet och tänka att “jag KUNDE fått 30 000 MER”. Så ... Jag tar risken. Tycker ni jag är dum? Ja, kanske. Men för mig blir det som en vinst på lotto, hihi. Det är vad mäklaren ska ha, 30 000 ... Man måste VÅGA lite ibland, eller hur? Så ... Nu väntar jag på att DE ska få sin lägenhet såld, de sa att de ev. skriver papper i veckan, för att sen kunna slappna av. Det känns som att det inte är över på långa vägar och magen är inte helt i fas med allt vad som händer. Jag BLEV väldigt irriterad på den där som SKULLE köpa mitt hem, hon har strulat mycket och det har dragit ut veckovis ... så därför tänkte jag att jag tar en chans. Det kunde ju som sagt varit HON som satte stopp en gång till, och då hade jag ÄNDÅ stått där ...

Som sagt, HÅLL TUMMARNA för att jag inte gjort något dumt, utan att allt går vägen.

Sportlovs-besvikelse

Nu är det snart sportlov. En stor besvikelse har det varit varje gång det är lov, för mina barn. De träffar sin pappa varannan helg, och det är nog alldeles tillräckligt för honom. Han bor i en stad som ligger två mil från vår, har fått en “halvdiagnos” där de trodde att han har vuxen-ADHD, han blev inte utredd eftersom han inte dök upp på mötena ... Något gör i alla fall att han är oförmögen att ha struktur på sitt liv och hålla tider. Allt vardagsgrått är trist och nästan olidligt. Han är inte den som är “själv”, utan han fixar sig en kvinna som i sin tur fixar alla de där tråkiga vardagsbestyren ... så han har ny kvinna sen tre år tillbaka och där har det mest varit tjafs och bråk, men nu verkar det lite lugnare. När de ska till honom så är det nu till Henne de åker, de bor i portarna brevid varann. Jag har inget emot henne, tycker mest synd om henne och vad hon ska genomlida ... Jag vet inte varför de inte flyttat ihop men misstänker att det är p g a hans ekonomiska ställning. Det märks dock inte utåt, i hans liv, att han har skulder upp över öronen, det är restaurangbesök och utekvällar stup i kvarten ... Mina barn sover på luftmadrass hos Henne och har inga saker som är deras när de nu ska till sin pappa ... Det gör ont i hjärtat när de kommer hem och berättar ... Kunde de inte vara hemma hos honom de helger de är hos honom?!? Så de kunde få känna att de har NÅGON plats i hans liv ...

Han har aldrig någonsin frågat efter barnen mer än de helger som han “bör” ha. I snart fyra år har jag underrättat honom om skolaktiviteter, föräldramöten, utvecklingssamtal osv. Noll intresse och inte EN gång har han dykt upp. Han “måste jobba”. Eller så har han någon annan lika usel ursäkt. Inga klämdagar, lovdagar eller studiedagar har han sagt att han VILL ha dem.

Så i julas blev jag trött. Trött på att tjata ... Av tre veckors lov hade han dem TRE DAGAR. Jag jobbade en hel del av dessa lovveckor och de fick då vara hos min mamma eller själva hemma. De är så stora att de fixar det. Hans ursäkt för att inte ha dem? Han “måste jobba”. Så nu är jag så IN i H-E trött på detta ointresse att jag från och med nyår bestämde att jag ska INTE låta honom ta den energin från mig, den energi jag lägger ner på att TJATA, FRÅGA och PLANERA och KRUSA, för att de ska vara hos honom. JAG vill ju ha mina barn hos mig 100% om det bara är DET. Men jag tycker de ska och bör träffa sin pappa också så mycket som möjligt. När han nu valt att flytta till en annan kommun och inte fixar tider osv så är växelvist boende inte att tänka på, kvar att kunna umgås blir då helger och lovdagar.

Så, nu är det snart sportlov, tror ni att han frågat om barnen kan var hos honom? Nä, just det. Likaväl som de kan vara själv hemma hos mig, skulle de ju kunna vara det hela veckan hos honom. Förstår ni, kära läsare, hur man kan vara SÅ TOTALT LIKGILTIG OCH OINTRESSERAD av sina barn? Det värsta är, att det förvånar mig inte. Han gjorde likadant med den andra “barnkullen” som nu är vuxna båda två. Jag tror faktiskt att jag har mer kontakt med den som flyttat hemifrån än vad han har. SKRÄMMANDE!!!

Så nu är det slut på tjatandet, om inte mina barn frågar efter det själv. Jag ORKAR helt enkelt inte kämpa med den mannen längre ...

Det positiva och egoistiskt fina i kråksången är att JAG får mer tid med mina barn och mystid när det är lov. DET ser jag fram emot.

Kram på er i vinterkylan.

Räntorna ...

Det var ju just det med räntorna ...

Vi står ju inför avtalsskrivning på huset vi köpt. Nu behöver jag alla era råd om hur göra med räntorna. Ok, jag lovar, jag kommer inte hänga någon för råden om det inte går som det var tänkt, hihi.

Vi kommer låna 2,5 miljoner och funderar på att binda en del och ha rörligt. Men vad tycker ni, kära ekonomiintresserade? För det är just här jag INTE är så intresserad, eller kanske det handlar om rädsla för att göra "fel" val. Man kan ju aldrig sia om framtiden, men att räntorna går upp är ju helt klart. Frågan är bara när och hur mycket ...

SÅ, hur mycket binda? I hur många delar? Och i så fall binda hur många år?!? Tycker det är JÄTTESVÅRT ... Dessa låga räntor kan ju inte hålla så länge till.

Lite fredagstips om hur NI tänker har ni kanske?

Den eviga försäljningen ...

Börjar bli nervös. Ang försäljningen av min bostadsrätt ...

Först hade jag en tjej som la bud på mitt hem, hon la sig 40 000 kr under mitt utgångspris. Bara det ... Men visst, man får lägga bud som man vill.

Sen hade jag en dam, som blev störtförälskad och ville flytta in direkt. Henne ville jag sälja till. MEN, hon skulle ha sitt hus sålt först. Hon hittade en köpare, som ville besiktiga och hade som krav att kunna hoppa av ifall det fanns för mycket som inte var bra med huset. Damen la bud direkt till mig på 40 000 mer än första tjejen, hon la mitt utgångsbud alltså. Men damens säljare hoppade av. Så ... Tillbaka på –40 000 kr-budet.

Det kom en intressent till (tjej nummer tre), la 10 000 över, och första tjejen och tjej nummer tre budade sen upp till mitt utgångspris. Första tjejen hade då högsta budet, då fick hon för sig att det fanns fukt i badrummet, tog dit sin vaktmästarkompis och han hade sagt att det skulle åtgärdas direkt. Detta gjorde hon samma dag som vi hade bestämt att vi skulle skriva papper. FULT! MEN hon kunde ju då tänka sig att köpa om jag gick ner 20 000 kr. Jag var skeptisk, sa att jag fick tänka på saken och tog dit min vän fuktteknikern, som försäkrade mig om att fukten bara var “ytlig” och INTE behövde åtgärdas. Tjejen ville ha detta skriftligt och hon har nu fått min väns kontaktuppgifter. Vi har bestämt att vi ska skriva på måndag. Igår hade mäklaren inte fått tag i henne.

Det känns SÅ DÄR ...

Sen hände något konstigt häromdagen, det ringde då YTTERLIGARE en dam HEM till mig och var VÄLDIGT angelägen om att få veta hur långt vi kommit i säljprocessen, hade kontaktat mäklaren /som inte var där/ och sa att “men om jag ringer banken imorgon och lägger ett bud på 20 000 MER, så innebär det i princip att du kan sälja till mig istället”. Jag, som inte vill bryta något avtal, (visste inte ifall muntligt gäller) bad henne kontakta mäklaren igen. Alltså ... Skulle hon lägga bud på ett OSETT hus?!? Skeptisk.

Pratade med mäklaren sen, och hon sa att vi KUNDE ju ändå ha en visning till om jag ville det, och att det fanns ytterligare två intressenter varav en varit väldigt påstridig och ringt flera gånger.

Så, ja ... Vi tar väl en visning till. Det känns lite taskigt när vi nu kommit så långt, men det känns inte som att JAG har varit den struliga. Det kändes rätt så taskigt att släppa in hennes vaktmästarkompis också ... Det har dragit ut på tiden nu ... Den 1 april ska vi flytta ...

Får ont i magen av att inte ha detta klart. Men jag tänker som så, att om jag HAR visning så kanske köparen blir sur, men å ANDRA sidan så är INGET klart förrän vi skrivit papper och både jag OCH hon kan ju vända igen precis som förra gången vi bestämt ett skrivdatum. Är hon intresserad så är hon det trots att jag har en visning. Och under tiden har jag en visning som kanske genererar nya bud.

Om hon ska pruta 20 000 så är det ju som sagt nästan fyra månadshyror, varför ska jag gå ner så mycket för något som är kosmetiskt?!?

Lite girig blir man allt ...

Hoppas ni får en fin helg, kram i kylan!

Att bli sambo ...

tycker jag har varit 99% positivt. Det negativa ... det är faktiskt just detta med ekonomin. Varför? Ja inte är det för att HAN försöker begränsa MIG eller tycker att jag slösar eller sparar för mycket. NÄ, han har just inga kommentarer eller åsikter heller som skiljer sig från mina. Det negativa ligger hos MIG. Jag har ju nu strävat i nästan fyra år för att få KOLL. Det har jag lyckats med. Jag har levt ett ganska fattigt (inte jämfört med fattigdom på riktigt, men jämfört med Svensk Standard) Jag har lärt mig att det viktigaste är inte en snygg garderob eller dyr platt-TV. Nu plötsligt börjar jag snegla på dessa saker igen. Mina barns garderob är en skam, och de stackarna frågar inte ens efter mer kläder. Det är mest min otillräcklighet som gör att jag ibland VILL ösa över dem kläder, presenter och annat. Men det har ju då inte gått. Men vi har inte haft någon egentlig NÖD heller. Vi har klarat oss, men fått leva sparsamt och med lite magont vid tanken på att något skulle gå sönder eller så.

Så hur tänker man NU??? Han har tre barn, hans f d vill ha ett underhåll som ligger LÅNGT över Försäkringskassans norm. MINA barn får EXAKT vad försäkringskassan betalar ut 1273 kr per månad och barn. Jag ska då vara med och betala HANS barns underhåll som är mycket högre, dessutom ett barn till. Å ANDRA SIDAN så kommer HANS barn att vara "utflugna" mycket tidigare, medan han kommer att få betala till mina i många år till. OM vi nu är tillsammans vill säga.

Det låter som att jag är ganska cynisk och misstänksam va? Och det är sant. Jag ÄR det. Jag BLEV det med den man som grundlurade mig. Inte så konstigt. Men jag tycker inte OM mitt nya jag.

Han har en dyr bil. Jag sa idag att den kommer att bli en konflikt. JAG VILL INTE begränsa någon bara för att den råkar komma in i mitt liv och älska mig. Jag VILL att han ska få göra som han vill, men det funkar ju inte riktigt så i praktiken. Man måste se var alla utgifter ligger och hitta en balans. Annars funkar ju inget.

Det är en jobbig känsla att vara så kontrollerande vad gäller ekonomi och framtid. Jag är LIVRÄDD för att vårt huslån ska bli ett räntekaos, att räntorna går upp, det vet vi ju. Men hur mycket och kommer vi i så fall att klara det.

Ovanpå min oro så har min sambo nu blivit uppsagd. Och vi har inte ens tillträtt huset än.

Kanske inte konstigt jag behöver blogga bort lite oro.

Men oj ... vad mycket jag missat

Det har verkligen varit kaos. Först var jag kär och sen bara hopar sig problemen. Fast jag är fortfarande kär, eller det har väl mer blivit kärlek, hehe.

Något mycket tråkigt som hände i sensomras var att jag miste min vän som fick cancer. 39 år. Han kämpade länge och väl, ett helt år, men gallgångscancer överlever bara ca 8% och han var tyvärr inte någon av den delen i statistiken. Det var min äldsta bästa väns man, så hon har det SÅ jobbigt nu. Jag har försökt stötta henne och finnas där, men vad gör man helt ärligt ... inget kan man göra, bara lyssna. Hon är inte typen som ältar saker, utan försöker hitta en vardag som fungerar, med saknaden närvarande, men ändock en fungerande. Jag satt med på hospice de sista dagarna, och det gick så ofantligt snabbt. Tre dagar, sen var han borta. Så sorgligt och fel ... två barn som mister sin levnadsglade pappa. Han hade en kämpig uppväxt med vuxendepression som följd, och ändå, alltid glad och sprallig. Så när han äntligen finner frid och ro och lycka, då kommer detta. Så fruktansvärt orättvist.

Ja, vi har sörjt mycket, men livet fortsätter. När detta med min bror hände så blev jag så nedslagen igen och tänker bara ... ska livet vara så här? Det är så mycket sorg och sjukdom och bedrövelse. Min styvdotter berättade om en kompis som fått leukemi, 16 år, en annan bekant till henne ramlade ner för en trappa och bröt nacken, 19 år gammal. Man undrar vad det är som händer. Jag har för tillfället VÄLDIGT svårt att hitta ork och styrka, som jag så väl behöver. Det verkar bara avlösa varannat och man nästan väntar på "nästa sak" som ska hända.

Jag ska försöka vända på mitt tänk nu, jag MÅSTE hitta styrka och kraft, annars kommer det att gå ut över mina barn och det vill jag inte. Mitt förhållande känns tryggt och starkt och äntligen har jag någon som förstår mig. Han stöttar och älskar mig mycket. Det känner jag. Jag har bara så svårt för att GE något just nu.

Det blev ett svamligt inlägg, men jag har så mycket som måste UT. Verkar jag osammanhängande? Ja, det är precis så jag känner mig nu. Ni får fråga om något intresserar er så mycket att ni vill veta mer, haha.

Fortsatt fin kväll =)

Skulle varit på fest idag

hos min sambos gamla kompis, men jag fixade det inte. Ångest har kommit tillbaka och jag antar att det är allt med husköp, husförsäljning, min brors operation (som varit lyckad =) Det blev bara FÖR mycket. Behöver lugn och ro.

Det blev ingen avtalsskrivning p g a att den som skulle köpa min bostadsrätt var "lite rädd för att det skulle finnas fukt i badrummet". Så vad hände? Jo, hon tog då hit en "kompis" som var fastighetsskötare/vaktmästare i kommunens hus. Han svischade runt med sin "Clas Ohlsson-apparatur" och sa till oss att det inte var något allvarligt. Dock när mäklaren ringde så säger hon att min köpare är fortfarande intresserad, MEN att han sagt att fukten måste åtgärdas omgående ...!?! ... Men om jag kunde tänka mig att gå ner 20 000 kr så var hon fortfarande intresserad av att köpa. Jag blev fly förbannad men sa lugnt att då vill jag göra en egen koll. Min köpare hade säkert inte räknat med att jag känner en fukttekniker på Anticimex. Så jag bad honom om en väntjänst, att kolla ifall det fanns fukt. Och det gjorde han. Och det fanns ingen fukt ... FY FAN, tror ni jag vill sälja till henne nu? Jag blir SÅ principfast sånt här händer. Här hade hon nog tänkt skrämma mig lite genom att ha en som sprang runt och antecknade lite och pep lite med fuktmätare. Och pressa priset lite. Men mig lurar man inte så lätt. Min vän sa att han var villig att intyga detta men då får det gå genom Anticimex och då kostar det ju pengar. Så klart, detta var en väntjänst som han gjorde utanför arbetstid men hans ord räcker för mig. Och det är ju också en fördel om jag måste ha en ny köpare, då VET jag att det är OK.

Så jag bad att få återkomma. Har pratat med mäklaren och hon sa att det fanns två andra intressenter som ville komma och titta. Så jag håller mig nog lite kall ett tag. 20 000 kr är nästan fyra månadshyror så då väntar jag nog hellre och får vad jag har begärt.

Tack för era kommentarer, jag får som sagt läsa ikapp lite när lugnet lägger sig.

Just nu är det mycket. Hoppas ni har en fin helg!

Kramkram

Nu tittar jag tillbaka lite

och inser att trots min ekonomiska HEMSKA sits, så har jag på ett år och nio månader lyckats skrapa ihop ca 30 600. WOW, stor klapp på axeln. De höjde ju våra hyror med 1100 kr i månaden och trots detta har jag ändå fått ihop så att vår familj totalt har ca 73 900 mot i maj 2008, då jag hade 43 300. Visst ÄR jag duktig. Kanske jag ska passa på att UNNA mig något en dag, hihi.

Har i alla fall bestämt mig för att sätta in en rejäl slant till mina barn av pengarna som blir över från försäljningen. Säkert är det dumt och jag borde lägga allt i huset istället? Nåväl, man kan väl alltid göra en amortering sen i så fall. Denna panik att inte ha en krona på kontot OM något händer är HEMSK och dit vill jag aldrig komma igen.

Kram till er i kylan.

Det var ju ett tag sen ...

Hmm, trodde inte det var SÅ längesen jag bloggade här. Har haft fullt upp.

Idag mår jag mest skit. Min bror, endast 43 år gammal, ska bypassopereras imorgon och jag är så rädd att jag nästan kräks. Det spelar ingen roll att alla säger att det går bra och att ALLA blir så pigga såååå, jag är ändå skiträdd och vill bara gråta hela tiden. Flög ihop med IDIOTEN på jobb idag, han är en stor idiot. Jag tror jag ska skriva av mig hans uttalanden här i min blogg, så ska ni få se hur "trevlig" kollega jag har ... Det senaste var att "den maskinen måste vara en kvinna". GAH! Han borde sluta med steroiderna ...

Nåväl, en snabb uppdatering ...
Har fullföljt kursen jag skulle gå, har gått en till, 7,5 p och är nu inne på min tredje. Dock så inträdde lagen om alltings jävlighet, stipendiet som jag hade förhoppningar om att söka igen, lades så klart ner ... lagom tills jag skulle söka till andra kursen. HELT otroligt. Någon "där uppe" VILL inte att jag ska lämna mitt SKETNA jobb.

Jag har blivit sambo och är snart med hus igen. Jag behöver nog börja blogga anonymt igen, för hur lycklig jag än är med min sambo, så ställer OMGIVNINGEN till ett sjuherrans besvär HEEEELA tiden. HELT makalöst. Orkar inte dra allt här men nu kommer jag förhoppningsvis att bli LITE mer aktiv igen.

Så ... hur ser det nu ut på pengafronten?
Ungefär så här:
Mina avanzafonder:
Inköpsvärde: 52 600:-
Värdet nu: 53 874:-
Totalt har de gått med 1274:- vinst, men det ändras ju från dag till dag. Inte länge sen det var 30% MINUS.
Resten av finanserna får jag uppdatera lite senare, känner mig för splittrad idag ...

Jag säljer min bostadsrätt, jag har lagt ner en hel del i den så jag får väl ut precis vad jag lagt ut, varken mer eller mindre. Snarare mindre i så fall. 480 000 har jag begärt och jag har lån på 200 000:- så det ska väl bli en och några kronor över.

MEN, vi har ju då köpt ett hus, och det är ju en historia för sig själv. Utgångspriset var 3 000 000, det låg ute ett bra tag utan att vi såg det eller var intresserade. Sen fick de sänka till 2 700 000. Vi blev intresserade och besiktigade det. De vägrade först gå ner i pris, men efter besiktningen som visade på ÄKTA HUSSVAMP och dåligt tak, gick de ner till 2 550 000 och så ska de göra vid grunden så den är helt fläckfri. Skulle kunna skriva en hel roman om detta husköp men snart är det förmodligen i hamn. Jag skriver papper på min bostadsrätt imorgon och flytt blir det sen i april. Ska bli kul att äntligen få ett gammalt hus att inreda igen, hihi.

Undrar hur det går för mina gamla bloggvänner, ser ni detta får ni gärna skriva en rad =) (Ja, om ni saknat mina inlägg eller så, hihi)