Men oj ... vad mycket jag missat

Det har verkligen varit kaos. Först var jag kär och sen bara hopar sig problemen. Fast jag är fortfarande kär, eller det har väl mer blivit kärlek, hehe.

Något mycket tråkigt som hände i sensomras var att jag miste min vän som fick cancer. 39 år. Han kämpade länge och väl, ett helt år, men gallgångscancer överlever bara ca 8% och han var tyvärr inte någon av den delen i statistiken. Det var min äldsta bästa väns man, så hon har det SÅ jobbigt nu. Jag har försökt stötta henne och finnas där, men vad gör man helt ärligt ... inget kan man göra, bara lyssna. Hon är inte typen som ältar saker, utan försöker hitta en vardag som fungerar, med saknaden närvarande, men ändock en fungerande. Jag satt med på hospice de sista dagarna, och det gick så ofantligt snabbt. Tre dagar, sen var han borta. Så sorgligt och fel ... två barn som mister sin levnadsglade pappa. Han hade en kämpig uppväxt med vuxendepression som följd, och ändå, alltid glad och sprallig. Så när han äntligen finner frid och ro och lycka, då kommer detta. Så fruktansvärt orättvist.

Ja, vi har sörjt mycket, men livet fortsätter. När detta med min bror hände så blev jag så nedslagen igen och tänker bara ... ska livet vara så här? Det är så mycket sorg och sjukdom och bedrövelse. Min styvdotter berättade om en kompis som fått leukemi, 16 år, en annan bekant till henne ramlade ner för en trappa och bröt nacken, 19 år gammal. Man undrar vad det är som händer. Jag har för tillfället VÄLDIGT svårt att hitta ork och styrka, som jag så väl behöver. Det verkar bara avlösa varannat och man nästan väntar på "nästa sak" som ska hända.

Jag ska försöka vända på mitt tänk nu, jag MÅSTE hitta styrka och kraft, annars kommer det att gå ut över mina barn och det vill jag inte. Mitt förhållande känns tryggt och starkt och äntligen har jag någon som förstår mig. Han stöttar och älskar mig mycket. Det känner jag. Jag har bara så svårt för att GE något just nu.

Det blev ett svamligt inlägg, men jag har så mycket som måste UT. Verkar jag osammanhängande? Ja, det är precis så jag känner mig nu. Ni får fråga om något intresserar er så mycket att ni vill veta mer, haha.

Fortsatt fin kväll =)