Dåligt med bloggandet

Har haft en jul utan dess like, får skriva av mig om den sen, men jag säger bara en sak, det var Lars Norén som regisserade den.

Ikväll har jag dock varit hos mitt lilla hjärta och haft en ljuvlig kväll med honom och hans barn. De är riktigt ROLIGA. De bjöd på tacos och sen kollade vi på film =) Nu ska det sovas och jag ska glömma alla oroliga tankar på en januarimånad som INTE blir så kul ekonomisk. VARFÖR ska det vara så svårt att INTE köpa klappar. TROTS att jag förberett barnen på en jul i princip utan julklappar alls ... så blev det som vanligt mer än jag tänkt ... suck. Och så har jag för MÅNGA att ge till. Jag ger till fd bonusbarn och nuvarande kärlekens barn. HELT onödigt egentligen, men jag VILL ju ge något ... nästa år har jag bestämt mig för att det blir helt enkelt en biocheck till dem alla. Det är ÄNDÅ 500 spänn totalt. I år gav jag för 300 till fd bonusbarnen och varsin 100-biocheck till de "nya" barnen. Det blev 900 kr på bara dem. Och helt klart är det kul men det FUNKAR ju inte. Så jag ska förbereda dem på att det blir mindre nästa år helt enkelt.

Hoppas ni har en härlig julledighet, jag ska vara ledig ända till den 7:e, HÄRLIGT.

GOTT NYTT ÅR på er!!!

700 kr

köpte jag fonder för idag, pengar som jag hade innestående på Avanza. De gick till Nordea International Bond Fund. Vet inte så mycket mer än att de placerar i utländska räntebärande värdepapper med lång återstående löptid.

Jag har börjat räkna ner till julledigheten, bara ett par timmar kvar nu. Ska bli SÅ skönt! 18 dagar ledigt, GULD värt. En rejäl lön på kontot vilket gör att julen är räddad, tandläkaren kan betalas och ev. bilreparationer också. Känns som om det är hopp om livet just idag =D

Hoppas att ni alla får en skön helg, blir inte så mycket bloggande i helgen, då ska jag vara lite kär =) hehe.

Vi stackars ensamstående ... *ironiskt flinande*

Ja, så här skrevs det den 16 maj 2007. När är det tänkt att detta ska genomföras??? Inte har då jag märkt någon skillnad, ett och ett halvt år senare ...

Här står också att det prioriteras.

På FI:s sida står det att underhållsbidraget höjdes med 100 kr per barn 2006 och innan dess har det inte höjts på 12(!!!) år. HERREGUD, kostar allt lika mycket idag som för tolv år sedan?!? Det skulle JAG vilja veta. Helt sjukt om man tänker efter. Vi snackar 1994. Och jag undrar just hur mycket det höjdes då ... 25 spänn eller nåt?

Idag har jag bestämt mig för att köpa lite vin till folk som varit vänliga nog att skänka mig lite saker. Filmer har jag fått av en snäll kollega som han rensat ut, plus en gammal hurts till Storas skrivbord. Ett gammalt utemöblemang har jag fått av en annan kollega. Av hennes SYSTER har jag fått ett gäng kläder, jättefina, som HON sorterat ut. Så även om det kommer svida i plånboken så får mitt samvete handla lite vin idag.

Tack för

fina kommentarer, de värmer mycket! Ja så hemskt att det är den enda utvägen för somliga. Min svägerska hade separerat samma dag som "det" hände. Så fruktansvärt för henne att det var enda utvägen, hur måste hon inte ha lidit ... så hemskt för de som är närmst och ska överleva och leva med detta resten av sitt liv.

Så medan min bästa väninnas man kämpar mot en aggressiv cancer väljer en annan att ända sitt liv ... många tankar som snurrar i huvudet nu.

Är så oändligt tacksam för allt vad jag har, ibland tror jag att "livet" vill lära mig något med allt som händer runt mig. Men hur jag än tänker så kommer jag inte fram till något. Jag tackar i tysthet livet för allt vad jag fått, jag gnäller sällan över vardagliga ting och kämpar så gott det går med ekonomi, barnuppfostran, jobb osv. Jag vet inte ... det enda jag inte känner mig ödmjuk inför är "Blondinbella-stuket" och det skäms jag inte för. Det borde portförbjudas i livet. Det står jag för, ytlighet och dumhet göre sig icke besvär.

Snart kommer julen, det ska bli mysigt. Har snart allt klart. Skönt. Blev lite mer julklappar än jag tänkt ... hmm. Nåväl, det är bra saker till barnen tycker jag, och de får nästan ALDRIG något under året.

Nästa år ska jag förbättra mig på att ge barnen månadspeng och lära dem att härska över dem =) De börjar bli så att de önskar sig lite dyrare saker, måste uppmuntra dem att spara för att nå sitt mål.

Att ta sitt liv ...

... det här blir inget ekonomiinlägg.

Mitt inför stundande jul ... och min fd svägerska begår självmord. Hon var inte ens trettio.

En annan, bekant till mig, den man som hon har barn tillsammans med, begick självmord för bara några veckor sedan. Inte han heller över trettio år.

För knappt två år sedan hängde sig mina barns "styvfarfar" sig. Lämnade barn och barnbarn och gick och hängde sig ...


I det första och sista fallet hade de precis separerat från sina partners.

Jag blir ledsen, förtvivlad, över att så många lever ett så pass mörkt liv, att de verkligen inte ser någon annan utväg. Jag kan inte låta bli att undra hur de tänker, OM de tänker.

Ja, ledsen är nog det enda jag är just nu ...

Julklappsjakt

Undrar hur mycket folk lägger på sina julklappar, kan inte ni skriva lite hur NI gör?

VEM ger ni julklappar till? Barn, vuxna, kusiner?
Hur mycket till vardera?
Vad får er sambo/man/fru?
Köper ni något till er själva?

Utöver julklappar, hur mycket lägger ni på pynt, gran etc?

-42,1 % ...

... har mina fonder gått ner på ett år. Känns ju så extremt trist. Hade behövt lite av pengarna nu, inte mycket men lite ... Får se hur det går. Väntar på en julbonus som jag redan vet var jag ska göra av. Rotfyllning och bilservice. Hur kul är det? Sen går jag med andan i halsen i ett halvår till, och då får jag tillbaka på skatten. Har 500 kr frivillig insättning varje månad så de kommer ju väl till pass, då har det dykt upp nya "stora utgifter" som är svåra att spara ihop till.

Har bestämt mig för att stoppa fondsparandet ett par månader, stoppa amorteringen nästa år på mitt lån och försöka verkligen få ihop en buffert. Det är det jag känner att jag är mest stressad över för tillfället. Jag har ca 2000 kvar på min buffert nu och det är mindre än vad tandläkaren ska ha. Julen står för dörren och jag har inte handlat klart julklappar. Så det är inte mycket till buffert. Och med tanke på vad som händer med mina fonder nu ... så känns det skönt att kunna ha några tusen som inte bara tappar i värde hela tiden. Vet inte än hur stor julbonusen blir men jag hoppas den blir större än i fjol.

Sourze Weekend

Om inte jag minns fel så kommer min lilla story att publiceras idag ... och jag lägger in texten här för er som inte har tillfälle att läsa den. (och är intresserade så klart, haha)

Från kaos till koll …
Vi var en vanlig modern familj. Året var 2000. Jag hade sambo, villa, två barn och två bonusbarn. Sambon startade eget inom reklambranschen. Jag var lycklig, livet lekte. Första åren som företagare gick som på räls. Jobben kom i strid ström och det var svårt för min sambo att säga nej till jobben, pengar behövde dras in och han njöt av jobbet. Vi hade lagom med pengar, inget överskott, men lagom. Jag skötte marktjänst och sambon jobbade. Och jobbade. Blev trött men jobbade ännu mer. Kvinnan som skötte min sambos bokföring tröttnade på att han inte fick saker och ting gjorda. Hon slutade. Viktiga dokument lades på hög. Sambon försäkrade mig om att allt var ”OK” och att han ”hade koll på det”. Jag hade onda aningar men nöjde mig med hans svar.

Han började förändras. En glad spjuver hade blivit en trött och utarbetad skugga. Inget var kul, allt var jobbigt. Jag hittade brev, från Skatteverket, KFM, ifrågasatte och fick återigen lugnande besked.

När jag misstänkt ett tag, att saker och ting inte stod rätt till, ringde jag i alla fall till Skatteverket. Jag frågade ifall de fick lov att lämna ut uppgifter om det var så att min sambo hade en skuld hos dem. Den okända mannen i luren sa: ”Javisst!” och sa sen: ”Oj, SITTER du ner?” Jag drog efter andan och hörde honom säga: ”Han har en skuld på 632 000 kronor!”. Alltså ett belopp som var mer än vad vi gett för vår villa.

Tiden efter det beskedet är ganska suddig. Mycket har jag förträngt, för smärtsamt och kaotiskt. Jag grät, jag bönade, jag bad honom förklara, bad honom ta tag i allt, men han fortsatte bara jobba. Flykt.

Jag försökte LÄNGE rädda vår fina familj, som vid det laget hade blivit en mycket trasig sådan. Min sambo var uppenbart sjuk, jag också, även om jag inte insåg det då. Vi gick till läkare, psykolog. Fick mediciner. Det blev lite lättare ett tag men det var för sent. Alldeles för sent. Vi pratade med Skatteverket, kronofogden osv. De var hjälpsamma och tillmötesgående men ville ha sina pengar. Han blev skönstaxerad, OFANTLIGA summor fabricerades. Eftersom kvitto saknades och vi inte kunde styrka så mycket så kvarstod skulden. Och växte …

Trots alla försök så ringde det en dag en dam från KFM. Hon konstaterade iskallt att de tänkte tvångssälja huset p g a att skulden var så stor. De skulle ”komma på fredag”. Jag kan inte förklara känslan. Det var så absurt. Sen sa hon att de kunde vara ”snälla” och låta oss ”försöka sälja huset själv” och gav oss ett datum då vi skulle ha sålt huset. Jag grät och sa förtvivlat att ”JAG har ju ingen skuld hos er” och frågade ”var i hela världen jag och MINA BARN skulle ta vägen?”. JAG hade inte en betalningsanmärkning, inte en skuld NÅGONSTANS. Hon konstaterade återigen iskallt att eftersom vi ägde halva huset vardera så kunde de tvinga mig att sälja min del och upplyste mig om att ”Det finns väl ANDRA boende!”

Så kom det oundvikliga. Vi separerade och sålde huset 2006. Lugnet la sig och tankarna kom. Hur kunde vi drabbas av detta? Vår fina familj. Jag som alltid varit så noggrann. Hur kunde det FÅ hända? Varför fick jag inte reda på något innan det var för sent? Stor sorg och mycket tankar … Ur dessa tankar kom min blogg ”Från kaos till koll.”

Klappar och klappar ...

Minna: Dina rader gör mig alltid lika glad =) Svaret från KFM var formellt och korrekt. Hon skulle svara mig inom 1-2 veckor. Kan inte låta bli att småle åt deras strikthet. Vad som gjorde mig glad var att hon faktiskt svarade att en del frågor var Skatteverkets bit och att hon skulle se om hon kunde få tag på någon där. Jag skrev förvisso att jag fortfarande efter så här lång tid håller på att bearbeta det hela och att jag behövde få lite svar, så hon har kanske insett att svaren betyder mycket för mig. Passade på att ställa lite "mer personliga frågor" också ... får väl se om de glöms bort ... hoppas inte det. Jag vill verkligen se ifall det finns lite medmänsklighet i folket som sitter där. (vilket jag någonstans är övertygad om ...)

Sofia: Det är ju just det som jag också alltid trott och tänkt. Att "alla andra kan". Visst, många kan, men inte alla. Sen Lyxfällan började sändas har man ju förstått att det inte alls är så lätt som det ser ut alla gånger. Men det som lärt mig mest under resans gång är att VERKLIGEN inse att pengar ... det köper ett visst mått av lycka men det är långt ifrån allt. Hade jag fått ÖNSKA så hade jag haft så att jag kunde sparat en rejäl slant per månad för att kunna just TRYGGA min framtid ifall något händer. Det känner jag INTE att jag har nu. Jag känner att jag lever på gränsen och marginalen och det känns otryggt. Men jag vet inte om de där miljonerna ... de klarar jag mig säkert utan, även om det hade varit trevligt att kunna förfoga över så mycket pengar någon gång i livet. Men det GÅR att klara sig på lite, eller som jag, att man har för stor boendekostnad, och ändå ha en bra liv. Jag lägger mycket av min energi på att försöka få ihop det men också på att visa mina barn så mycket kärlek att de inte ska se att prylar är det man måste eftersträva och älska.

Per: Ja, det blir spännande. Jag hoppas att det i sin tur genererar mer besökare även till mina favoritbloggar så klart (din bl a =)

Min Stora kom hem i vanlig ordning och skulle ha paket till skolkalender och jag drog en djup suck. Mer utgifter och mer tid som går åt till att fixa sånt som jag inte kan hitta i vår by. Det är väl ok och klappar ska man ha ... men ibland blir jag bara så TRÖTT på det!

SEN blev jag SÅ glad.
Min minsta flicka kom hem från skolan och sa att de fick inte lov att köpa presenter men de hade gjort en annan sak. De hade tagit alla barn i klassen, de skulle skriva lappar, SNÄLLA lappar om alla i klassen. Vad de tycker om hos sina kamrater. Sen samlas lapparna in och hängs upp till julkalender. Sen klipper de ner lapparna, "ett barn i taget" och så får de läsa vad som skrivits om dem. SÅ himla MYSIGT tyckte jag. Tänk att få sitta där och få höra ca tjugo goa kommentarer om sig själv. Vilket lyft för självkänslan och så annorlunda emot prylar. TOPPEN tyckte jag. BÄTTRE än paketkalender. Tänker ofta på de som har en 5-6 barn. Får de skylla sig själva undrar jag? Det blir ju då inte 30 kronor som ska läggas ut, utan flera hundra. Lappalternativet tycker jag är MYCKET bra och ska framföra det till läraren =)

Ikväll ska jag minsann gratisroa mig =) Företaget bjuder på julbord med show. Ska bli kul! Hoppas ni får en fin torsdag!

Åååååh myyy gooood!

Spännande saker har hänt. Blev kontaktad av Sourze magazine. Det är en tidning som "skrivs av läsarna själva" De ger ut en weekendtidning, den heter Sourze Weekend. De ville höra min bakgrundshistoria och publicera den =) SÅ ... i det tysta har jag nu lekt författare och knåpat ihop en liten berättelse om vad som hände. I väldigt korta drag. Den publiceras i tidningen som är en gratistidning, i Stockholm. På fredag är det dags, så om någon av mina läsare befinner sig där, var så god och läs =)

Här kan ni läsa mer om tidningen

En annan sak har jag tagit tag i. Jag har skrivit frågor rörande min och mitt x:s historia och skickat dem till kronofogden som hade hand om vårt ärende. Hoppas hon svarar på allt. Tänkte låta er ta del av det när jag fått mina svar. Det är så mycket man undrar över trots att det gått så lång tid.

En myslåt till ...

Dagens video ... mmm, trevlig låt. Trevlig helg på er ...

En fest som heter duga ...

YIHAAA.

Dagens festlighet var att jag genom Tyskungens blog hittade David Batra. Naw, han är ju bara så festlig och kul. HIHI. OCH inte att förglömma, hans kompis Karsten i Nightvision. (heter det väl) Så nu vet jag vad min frukostfika ska innehålla. Frosseri i Karstenklipp som han har på sin sida. Hans "danska" är totalt underbar. Helt fel och alldeles alldeles underbar.

Tror jag ska leta upp lite fler komikerbloggar, det piggar ju faktiskt upp riktigt mycket i höstmörkret. (känn pressen =) Skratta bör man, ofta och mycket ...

Winnerbäckvaka ...

Idag måste jag sitta uppe till klockan 00. Minst. Så är det. Inatt släpper de biljetter till den enda filmen om Lars Gullefjun Winnerbäck, och de ska jag HAAAAAAAAAAAAAAAA! I alla fall två av dem =) 160 riksdaler kommer gå åt och det är värt det tredubbla, MINST!!! HAHA, tänk er så fullkomligt lycklig jag kommer sitta där nästa fredag och bara smälla AV när jag ser min IDOL, hihihiii. Nä, allvarligt ... men jag tycker faktiskt att han är väldigt bra. Har varit på MÅNGA konserter i mitt liv, och hans är faktiskt helt outstanding ... de säger han har världens bästa (nåja, Sveriges då) publik och jag får nog hålla med. Det är helt ljuvlig stämning när han spelar. Brukar i o f s inte gilla så mycket svensk musik men ... Naw, det ska bli KUL.

Förresten, jag måste fråga er läsare och bloggare. Den har Google-analytics som visar hur många besök man har på sin sida. Hur funkar den? Jag har en ANNAN räknare inlagd på min sida och de stämmer INTE alls överens. Enligt min andra räknare har jag MÅNGA fler besökare, även om jag räknar endast unika, än vad jag har enligt Googles räknare. Jag fattar inte. Jag har dessutom lagt in att den ska bortse från min egen inloggning, så att inte JAG räknas som besökare på sidan. Ändå visar den andra räknaren MER. MYSKO tycker jag.

Adsense-pengar lär jag få när jag är 85, det är ju stört omöjligt verkar det som. Har snart haft 10 000 besökare och antingen gör jag något fel eller så funkar det inte som det ska ... tycker det är lite krångligt och har kanske satt mig in i det för dåligt?!?

Ja nu låter jag känslorna ...

... skena iväg lite. Förstår inte själv varför jag "går på den lätta" och kommenterar tillbaka, men jag kände att jag måste.

Egentligen borde jag ju inte bry mig, det finns gott om folk som ser livet i svart eller vitt och som inte varit med om så mycket. Blir nog lätt att döma då.

En tråkig sak som hänt är att min bästa vän ska separera. Hon har nästintill blivit hjärntvättad av den hon ska separera ifrån och det skär i hjärtat att se hur han nu skinnar henne. Han kräver tillbaka allt från lampor till värdeminskningar på bilar. HAN påstår att han inte hade behövt köpt en så dyr och stor bil om det inte varit för att HENNES barn skulle få plats i den. Jag har försökt förklara för henne att hon borde ta hjälp av en advokat. Men hon är rädd för honom ... Hon har nu fått gå till banken för att ta ett stort lån för att kunna betala honom. Säkert sitter någon där ute och undrar hur dum hon är. Men som sagt, livet är inte så svart och vitt. Mannen i fråga lider av sjukdom, han är aggressiv och oberäknelig. Hon vågar inte. Hon försöker ligga lågt så länge han finns i huset ... och sen får hon förhoppningsvis lugn och ro.

Någon som kan sambolagen utan och innan får gärna förklara den för mig. Jag trodde så här (i princip) att det man äger och har med sig IN i samboskapet, det är ens eget. Det man köper under tiden man ÄR sambo räknas som gemensamt. Så då är min fråga: Om han har köpt, låt säga en torktumlare, lampa, studsmatta, whatever. Är det HANS då, om han köpte den efter att de flyttat ihop? Jag har förstått det som att då är det DERAS, oavsett om han betalat den eller hon. OM det inte finns papper på att det ÄR hans. HON har ju under dessa år stått för hyra mat och annat. Inte kunnat köpa så mycket PRYLAR, vilket HAN istället har gjort.

Vad tror/vet ni?

Som kommentar till anonym ...

Eh, borde jag svara på ditt anonyma inlägg överhuvudtaget?

Äktenskapsförord vid samboskap? Hur funkar det? Förklara är du snäll.

Partner som är förståndig? Kan du inte ens bemöda dig att ta reda på fakta tycker jag inte att du ska kommentera heller. Du vet uppenbarligen inte vad du pratar om. Ditt inlägg är förmodligen till för att uppröra, och du lyckas bra måste jag säga. DÖM för i h----e inte mig innan du gått i mina skor är du snäll!!!

Hade min fd sambo, eller jag för den delen, gjort detta med berått mod så är man väl inte så dum att man står som ägare på huset båda två, eller?!?

Det måste vara skönt att se allt så svart eller vitt för somliga ...

Men va FAAAN?!?

Jag har länge tänkt att jag skulle intervjuat några av de som fanns med när vår UTMÄTNING gjordes. Alltså när de SÅLDE MIN del av vårt gemensamma hus. Per Penning skriver om detta och jag hittar där en länk till att NU ska det bli lättare att TA MED bostaden vid indrivning. OCH vad var skillnaden när de tog MITT HUS??? JAG HADE JU INTE ENS EN BETALNINGSANMÄRKNING!!! Det gick tydligen hur bra som helst att göra det ändå. Jag hade ingen jävla ANING om att HAN var skyldig HELLER. NU är jag ARG!!! Det står om en LITEN utredning som är billigare och en DYRARE större utredning. Jag skulle JÄVLIGT gärna vilja veta vad summan av vår historia blev som innehållit:

Utredning
Handläggning av ärendet, all kommunikation brevledes, mail, telefon
Sjukskrivning för mig i över ett halvår, läkarbesök osv
Sjukskrivning för min sambo
Medicinering i ett antal år.

Räkna ihop detta med summan av den stora utredningen, då har det nog lagts mer pengar på själva ärendet än vad de i slutändan får in. Det skulle vara SÅ intressant att få fråga en politiker eller någon på kronofogdemyndigheten hur de TÄNKER och hur det kan få lov att gå TILL så som det gjordes i mitt fall. Att folk är oärliga och skiter i att betala, så kan det säkert vara. Men när man är TOTALT ovetandes. Hur i hela jävla världen kan de bara klampa rakt in och sälja en del i ett hus, för någon som inte har så mycket som ett inkassokrav?!? VRÄKA FYRA BARN FRÅN SITT HEM ... VARFÖR SAS DET INGET TIDIGARE, VARFÖR BLEV JAG INTE KONTAKTAD. Den frågan kan mala till och med in i sömnen ibland. Jag förstår inte ...

Men det är klart, kronofogdemyndigheten ska ju också ha något att göra. Och det ska man ju räkna med att det kommer de att få ...

Hur är folk funtade?

Jag tror jag ska sluta läsa nyheterna. Mår så illa över det som skrivs ibland ... hur är folk funtade. Hur kan det få hända? Plötsligt känns min ekonomiska historia så fjantig. Så mycket lidande vi gått igenom ... vad är det emot detta? Det finns dock en sak i artikeln som gör mig fly förbannad. Det som hänt är illa nog. Men att de konservativa ska börja skylla på att det är styvfamilj osv ... det gör mig ARG. Jag har själv varit styvmamma, om det nu nödvändigtvis måste heta så. Det var JAG som fick ta hand om det mesta i DEN familjen och det förekom verkligen inget som inte förekommer i en vanlig familj. Vilken jävla trams rent ut sagt. Som att det inte händer dåliga saker i vanliga hederliga kärnfamiljer. FY!

Här kan man läsa om mer barnplågeri. Äntligen någon som höjer rösten vad gäller dessa FRUKTANSVÄRDA s k uppfostringsprogram. "SKÄMSBÄNK" !?! Jag hoppas i SANNING att mina läsares barn inte har någon "skämsbänk", "skämstrappsteg" eller ett "skämsrum". USCH. Jag är verkligen ingen perfekt mamma men någonstans går ändå gränsen, och där går min. Det funkar säkert, liksom tortyr ... men vilken känsla får barnen i kroppen efter detta. Oduglig dålig fel ... Om jag själv gjort något dumt, kommer en skämsbänk att hjälpa mig att inte göra om misstaget?!? Nä, usch så ... onormalt. Jag tror på respekt och kommunikation i alla dess former. Om inte jag respekterar mina barn, hur ska de någonsin respektera mig?!? Hur ska de kunna TRO på att det jag säger och gör är det rätta om jag själv gör övertramp emot dem hela tiden?!? Som sagt, ingen är perfekt och jag har säkert gjort saker och sagt saker jag inte alltid varit jättestolt över. Med ångest som följd och ett samtal med förlåt därefter.

Ja detta resonemang blir lite "motvals" till mina hårda ord mot BBella. Klart är att hennes föräldrar måste ha en del i detta och jag kunde önskat att hennes värderingar skulle genomsyrats av lite ödmjukhet istället för denna extremt ytliga inställning. Nä, jag kan inte respektera BB-bilden. Måhända att hon är en mjuk och fin person men hennes uttalanden får ju tala för sig själv och där är inte mycket av respekt eller ödmjukhet i det som kommer över hennes läppar. Nu säger hon i Expressen att "Människor med vänsteråsikter kommer betydligt lättare undan Janne Josefsson än borgerliga debattörer." Eh, hallå, konstigt?!? (Kanske lite provocerande att skriva detta, men någon högeranhängare är jag INTE och kommer inte att bli. Vet dock att många ekonomibloggar sneglar åt den "andra sidan" eller är helhjärtat blå, må så vara, det är ett fritt land som tur är. Och fortfarande är min blogg MIN) Vidare skriver hon att Janne Josefsson passar bättre på cirkus ... Ärligt talat, kom hon inte på något bättre? Visst kan hans uttalanden också ifrågasättas många gånger men jag önskar ändå det fanns fler som VÅGADE ifrågasätta mycket i vårt samhälle.

Jag hoppas att mina barn kommer växa upp och respektera de som respekterar dem. Att de blir ödmjuka inför livet men kan säga ifrån när någon trampar på dem.

Nä, idag, trots så här nära barnbidraget, hehe, känns mina pengaproblem små. Igen. Jag pendlar mycket, jag vet. Men så är livet med en ansträngd ekonomi. Jag är så tacksam för det jag har, mina barn är allt. Men som jag sa till en god vän. Tyvärr kan jag inte betala mina räkningar med mys. DET hade varit trevligt.

Som sagt, jag är inte ensam ...

Nu har elbolagen gjort det igen ... Fy KATTEN säger jag bara.

Halal

En utsträckt hand.

Det här med Halal-programmet och herr Hamilton. Det verkar ha upprört hela svenska folket. Jag är lite sent ute men måste kommentera det ändå.

Jag håller med dem båda.

Om jag ser det ur programledarnas synvinkel så förstår jag att det är religion och tradition att hälsa på deras vis. Helt ok.

Men om jag ser det ur Herr Hamiltons synvinkel så hade JAG nog också tagit illa upp om någon nekat mig ett handslag. En utsträckt hand är en utsträckt hand. Det är just SÅNA situationer som gör att världen ser ut som den gör. Att alla springer runt med seder bruk och principer som ingen viker ifrån för en sekund ens. Det rättfärdigar dock inte hans övertramp.

Jag hade önskat att båda läst på lite innan programmet och visat ömsesidig respekt.

Hamiltons beteende är helt oacceptabelt och fruktansvärt upprörande, hånfullt och föraktfullt och oförsvarbart. Han visar verkligen vilken primat han är. Men jag tycker båda gör fel, faktiskt. För likaväl som programledarna har seder och bruk, så har vi ju det också. BÅDA borde respektera den andra och ställa sina principer åt sidan. De hade kunnat hälsa på bådas vis, om det nu är så viktigt. Jag har själv inte sett programmet, men har man bott i Sverige hela sitt liv och är uppväxt här, så måste man också veta om att det KAN uppröra, det hon gjorde. Därmed inte sagt att hon ska frångå sina principer. Men då känns det som att det MÅSTE ha varit lite för att provocera. De kan inte ha varit HELT ovetandes om hans inställning, eller? Och DÅ undrar jag VERKLIGEN vad syftet var. Var det då just att provocera och varför det? Som sagt, jag har inte sett programmet … så jag kanske inte är rätt kvinna att uttala mig.

Idag 442 kronor minus

varav 200 tog jag faktiskt av min buffert. Hittade en TV på blocket,

en Philips 25 tum för 200 spänn ... tjohooo. Det blir en perfekt bonusjulklapp till Stora =) Ska köpa lite dvd-filmer också. Hon har önskat sig det. Blev så glad och den var så fin. Jättetrevliga människor som sålde den, hjälpte mig ut med den och allt.

Alltså 283 kronor kvar tills på torsdag. Det klarar jag!

Tankat för 200 och handlade jäst och filmjölk för resten. Har således bakat ett gäng fullkornsbullar idag också. Annars en skönt slappig dag. Saknar mitt hjärta och barnen har åkt till sin pappa. DÅ får jag svårt att sova. Lika bra att surfa runt lite hos mina favoritbloggar =)

Ska läsa lite i boken "Fantastiska fonder". Riktigt bra verkar den. Har annars såå svårt att fastna eller ens hålla mig kvar i böcker som handlar om ekonomi eller annat "ospännande".
Verkar lovande hittills.

Hoppas ni får en härlig vecka. Det känns som att jag faktiskt klarat den här månaden om inget oväntat händer i veckan. Har mat i frysen och som sagt fortfarande några kronor på banken. I morgon blir det till att baka lite bröd till. Så skönt när man har det i frysen och bara ta fram.

504

kronor kvar tills på torsdag. Ni får hålla tummarna för att jag klarar det =) Måste tanka så jag ska kunna ta mig till jobbet =( Har funderat på kollektivtrafiken men tror det blir DYRARE när jag löser biljetter för bara några dagar.

Funderar mycket på julklappar. Har många idéer och skulle kunna vara KLAR känns det som. Det är bara en sak som fattas. Pengar.

Mitt projekt gick i stöpet. Jag hade lämnat in till skatteverket men de tyckte att jag kunde ha det som hobby istället, och det är väl kanske lämpligare. Bra, då slipper jag bokföringen haha. Bara ha koll på in och ut och sen skatta ifall jag får något överskott.

Man mår illa

Fick lite panik när jag började tänka på att man faktiskt KAN bli arbetslös eller sjuk. Vad skulle hända DÅ?!?Tydligen så är det ganska illa på många håll här i vårt samhälle. Illa är det. På öret skriver om uteliggarna och Lidl som hällde farliga syror på maten som slängts. Helt ärligt ... hur kan man sjunka så lågt? Det värsta är ... att det är inte ovanligt att ha denna syn på uteliggare eller andra i folks ögon "lågt stående varelser". Vi hade en diskussion om det på jobb idag. Och ja, jag vet att min kollega gillar att provocera mig med sina fördomar. Och trots att jag VET att han provocerar så får han igång mig på två röda sekunder. Ord som "äckliga" och "de svinar ner" och "det är ju ingen som vill ha svinen och bo hos sig för de klarar inte av det" var hans kommentarer till debatten. Jag försökte få honom att förstå att det nog inte är folks fria vilja att bli bostadslösa, men det var "fel i huvudet på dem". Hmm ... ja, och då får man hälla syra på maten? Det är ju uppenbart att de gjort det av en anledning. Kanske för att de "svinar ner", de "äckliga uteliggarna" ... men bör man då inte fråga sig ifall det är något fel på samhället istället? Är det inte vår skyldighet att ta hand om de som är "sjuka i huvudet och vill bo på gatan"? Det finns gott om folk i vårt avlånga land som man kan säga både det ena och det andra om. Fattiga och

rika. Men om man föds eller råkar ut för något som man inte "rår på", ska man straffas ytterligare då? Folk har diverse åkommor som gör att de inte kan klara av ett vanligt jobb. Ja, det finns de som maskar också, men de allra flesta som "blivit som man ska" vill nog kunna försörja sig själv och leva ett "vanligt liv". Och de andra? De häller vi SYRA på. FY OCH USCH för en sån människosyn. Kanske Hans Halborg eller Thorleif Krarup skulle kunna ge dessa stackare lite mat så de slipper rota bland Lidls sopor ... eller bygga ett boende med personal som tar hand om dem för dessa miljoner.

Ett halvår senare ...

I maj, den 13:e, hade jag 580 kronor kvar att leva för ...

Idag är det den 12 november, ett halvår har gått alltså och jag har 758 kronor kvar vid ungefär samma tidpunkt. Inget har hänt på ett halvår alltså hahaa! =( Samma kyrkråtta nu som då. Det skiljer ungefär 200 kronor ... Och då var detta en bra månad ... Men det borde jag ju kunna fixa. Det är drygt hundra kronor om dagen fram till barnbidraget.

Nästa vecka ska jag verkligen göra mitt yttersta för att spara varenda spänn. Mat pratar vi då om. Jag har mat i frysen som jag kan ta av och ska försöka svänga ihop en soppa på en spik. Då har jag inte en käresta boende hos mig heller =) När han är där så blir min ekonomi JÄTTEPINSAM. Han har erbjudit sig att betala men vi kunde inte komma fram till en vettig lösning. Sa väl till slut att han kunde köpa lite mat då och då ... men när han väl SÄGER att han kan handla så kan jag inte komma mig för att säga vad han ska handla. Det känns så dumt. Jag får väl bättra mig helt enkelt ... Men inte ens nu när det är så här krisigt kan jag få för mig att kläcka ur mig något ... DUMT, jag VET!!!

Så det verkar inte så ljust ... min ekonomi alltså ... men jag tittade på mina fonder, vet inte varför jag inte får fram en vettig bild (blir bara suddig) men mitt mål detta året var ju 30 000 kr i fonder. Och hade det inte blivit som det blev, med nedgång för fonderna så hade jag inte varit JÄTTELÅNGT ifrån mitt mål vad gällde det. Ca 4 000 kr skulle det skilja. Nu skiljer det 10 000 i stället ... Jag hade också som mål att ha en buffert på 12 000, och det hade jag inte nått upp till om jag så hade sålt mig på gatan ... Men lite buffert har jag fortfarande och jag tvekar att ta av den. Försöker ta en del på lönekontot så det inte blir helt tomt. Tandläkaren ska ha sitt dock så jag kommer att få ta av den snart.

Tack!

Per Penning för dina goa rader. Det är just såna rader som gör att man orkar kämpa på! Ja, jag tycker lite synd om mig själv ibland *garvar* men oftast har jag inställningen "upp igen" och att "det var väl ändå ett ilandsproblem och inget att gnälla över". Men som Karsten
säger: "Jag känner det jag känner" - *fnissar* - och sen när man har känt klart då går man vidare igen =)

Dagens outfit ...

Tyskungen har skrivit om dagens outfit. Det är helt underbart.

Modeblogg …

Jag har länge undrat över dessa modebloggar. Helt ärligt … WHY??? Jag fattar det inte. VARFÖR vill man se vad ANDRA människor bär för kläder?!? Snälla förklara någon, för jag är verkligen helt stum av förvåning … har folk så JÄVLA dåligt självförtroende att de måste se ANDRA och kolla av hur man SKA klä sig på något vis? Eller vad HANDLAR DET OM??? Rent intresse? Att folk vill bli sedda? Ja det vill ju alla. Eh … har man inget att skriva om så kan man alltid visa upp sig? "Kolla mamma, se på mig så fiiiin jag är”.

Om jag gör en sökning på Google på ”Dagens outfit” får jag följande resultat:
ungefär 1 050 000 engelska och svenska sidor för dagens outfit. Jag har inte kollat relevansen i dem men ... My GOOOOOD som de säger.

Man kan i och för sig FÖRSTÅ att folk får dåligt självförtroende när föräldrar visar sina barn att de inte duger om de inte är iklädda dyra och fina märkeskläder. Folk som envisas med att sätta adidas-skor på bebisar som inte ens är i närheten av att gå. Osäkra föräldrar som får osäkra barn. Inte konstigt att det blir hysteriskt till slut.

Hade en diskussion med mitt ”X” igår. Om just detta.

För att klargöra: Mina barn är hela och rena, de saknar inget i sina garderober men ibland blir det ”sena” köp. För det mesta är det p g a ekonomin. Ibland är det för att det är ont om tid eller HOPPLÖST att hitta något som passar. Och som de gillar. Vi har inga sådana affärer runt husknuten utan måste ta oss flera mil för att köpa kläder och annat. De har massor med kläder i sina garderober, somligt är ärvt och somligt nytt. Oftast använder de bara en bråkdel av det som finns, och det är då de kläder som de gillar mest. Inget konstigt i detta.

Jag köpte vinterskor till Lilla i augusti, de gick sönder i oktober. Ja, det var dumt att låta henne gå i Skopunktenskor så tidigt så att de inte höll en säsong. Kvittot, som jag alltid brukar spara, var borta. I vilket fall hade det varit tio mil för att byta dem så ... Jag har inte haft pengar till att köpa nya men hade sagt till barnen att det är det första vi köper när barnbidraget kommer. Det har varit över tio grader alla dagar så gympaskor har UR MINA ögon varit nog så bra.

Mitt X gillar att hacka på barnen. En gång stod han i min hall en hel timme för att han vägrade lämna huset ”så länge hon hade de j----a byxorna på sig”. Det slutade med att Lilla kröp in i garderoben(!) och låg där i minst en halvtimme. Hon är ÅTTA år. Ni förstår nog hur hon kände sig. Hon har då inte för vana att krypa in i garderoben. Hon hade varit i skolan med de j-----a byxorna och jag frågade mina vänner som sett henne om de tyckte det var något konstigt med hennes kläder (och de är ärliga). Helt vanliga jeans, som var LITE stora i midjan. Jag föreslog skärp, hon ville inte ha det utan trivdes bra i dem som de var. Inget konstigt tyckte mina vänner. Helt normal och fin åttaåring.

Vad tror ni det slutade med? Tror ni att hon bytte byxor?

Nej, efter en timme så hade han hackat på henne, han hade skrikit och gormat och hon var ledsen och förminskad. Till slut gav han upp och fick åka iväg med henne i de j------a byxorna. Hennes ögon såg ledsna ut när hon lämnade mig och jag hade bara stor klump i magen. För att ni ska förstå att det inte bara är den här gången som får mig att reagera så kan jag understryka med att min mamma blev så chockad en gång att hon kom helt av sig när hon skulle bjuda honom på kalas. Hon tyckte han betedde sig totalt oacceptabelt och struntade därför i att bjuda honom. En mycket god vän blev utsatt för samma sak när han var hos henne och lämnade av en kompis, då hackade han också på mina barn. Den ena såg ut ”si” och den andra såg ut ”så”. Jag kan säga att mina BARN tycker att de är fina, de är trygga och glada barn. Och de är vackraste tjejerna i världen, med eller utan kläder.

Så var det då dags i helgen igen.
Han kom och lämnade dem och deklarerade att han hade varit SÅ DUKTIG och köpt skor till Lilla. Upplyste mig om att det var inte kul att hämta Lilla i skolan och se att hon hade ärvda (vilket de var) och trasiga skor (vilket de inte var). (obs, inte de på bilden)

Tänk om han bara kunde köpt skorna och knipit käft. Men nej, han måste GNIDA in det, hur DUKTIG han var. Jag blev så JÄVLA förbannad. Här kommer HAN, som behagar dyka upp FYRA dagar i månaden i deras liv, och har MAGE att kommentera något överhuvudtaget. Så jag skrev och frågade om han hade någon aning om hur lätt det är att försöka hinna med allt. Och ha extremt tight ekonomi. JA, han har det tight också, de gör utmätning på hans lön men han har också svarta pengar så det räcker och blir över. Något som faktiskt Skatteverket mer eller mindre godkände (mellan raderna) då han var tvungen att gå i konkurs. Jag har inga svarta pengar. Då kan ju HAN stå för klädinköpen om han tycker det är så fel med mina.

Det slutade med att jag bittert förklarade för honom att man blir ingen förälder för att man köper ett par nya skor en gång i kvartalet och att han kunde komma och kommentera om han någon dag skulle vara intresserad av att ta ansvar på RIKTIGT. Då släpper han en bomb. ”Vi kan ha växelvis boende efter nyår”.

Och tack tack tack, inga kommentarer om att detta är bra nu.

Vi pratar om en människa, vars stora barn fick lida hela sin skolgång för att han inte kom i tid EN dag till skolan. Flicka nummer två hade konstant ont i magen för att pappa aldrig lämnade henne i tid. Hon blev utskälld av läraren (obs, HON blev utskälld, inte pappan) Jag lämnade över ansvaret EN (1) dag och ringde hem klockan tio, då hade JAG ont i magen för jag tänkte att Stora inte kommit till skolan. Klockan tio var de … hemma. Mycket riktigt, DE ”somnade om”. Inte HAN, utan DE, barnen var alltså orsaken till att de inte kommit till skola/dagis i tid. Totalt oansvarig, som alltid.

Vi pratar om en man som stod inför en ADHD-utredning som inte genomfördes, men det finns starka misstankar. Nu är det inte så att jag DÖMER någon med ADHD eller andra bokstavskombinationer eller andra svårigheter. Men det innebär komplikationer i vissa situationer och denna man ska INTE ha ansvaret för barn. Han är jättebra MED barnen, NÄR han väl är där. Men i övrigt får det vara ”snälla pappa som gör roliga saker med barnen”-typen. För att undvika denna bomb, som jag misstänkte skulle släppas, skrev vi papper på att så kommer fallet inte att bli. Såvida inte vissa kriterier är uppfyllda. Jag känner honom för väl. För många har fått lida för hans icke-ansvarstagande. Så jag sa att det kommer inte hända, såvida han inte tänkt flytta. Och då skrev han ”flytta är absolut inte aktuellt men numera har jag transportmöjligheter och ett arbete som ger möjlighet att få det att fungera. Hur hade du annars tänkt att jag ska kunna ta del i deras vardag?”

Ja, jag blir bara stum … Så NU har han ett jobb som det fungerar att ha barn med. NU har han transportmöjligheter och så vidare. (Kan upplysa om att här är kommunikationer som går varje halvtimme mellan stad/by.) Så NU passar barn in i hans liv?!? NU kan han ta ansvar för dem=!?? Han är bara för mycket. Tänk ifall JAG skulle sagt så. Tänk om JAG skulle tagit mitt pick och pack och flyttat och sagt att “Nä, idag har jag inte tid att hämta barnen, för jag måste jobba!!!” Hur gör ni? Har ni dagar då ni inte har tid att hämta era barn? Vem tar i så fall hand om dem?!? För mycket som sagt …

Mitt svar blev att möjligheten till växelvist boende raderade han för länge sedan men att han kunde visa NÅGOT intresse av dem förutom de få dagar i månaden han har dem. Aldrig ett telefonsamtal, aldrig en fråga om NÅGOT som pågår i deras liv. Inte en önskan om att få ha dem på lov, helgdagar osv. JAG får sitta och kolla lovdagar för att de ska få träffa honom. Oftast blir det ändå ”missförstånd” så att han ”måste jobba” …

I helgen är det långhelg (lov i skolan) och jag skulle åkt bort på en weekend i min väns stuga. Alltså frågade jag om han kunde ta en extrahelg. Det var ok. Men sen blev det inte av med vår lilla tur. Så då frågade jag om vi skulle ändra tillbaka helgen. Njä det behövde vi ju inte … men sen kom han på: ”Ja, det förstås … då kunde jag ju gått ut på lördag” sa han. Ja, för DET är ju viktigt tänkte jag. Men de kunde komma på söndag eftersom måndagen var en lovdag men jag fick inte lämna dem innan söndag klockan 15.00 = han ska supa skallen i bitar till morgonkvisten och sova resten av tiden till och med klockan 15. Vilket kommer innebära en kul(?) dag för barnen??? Lilla skrek ”NEEEEEEEEEJ”, när jag sa att de skulle till pappa i helgen. Jag gör mitt allra bästa för att INTE säga negativa saker om honom. Tids nog kommer de se det själv och det är ju inget kul det heller. Men inte mycket jag kan göra något åt. Hans största tjej (nu 20 år) har gett upp och ”bryr sig inte”. Nummer två (17 år) är förtvivlad och ringer allt emellanåt och säger att hon hade ”bott hos mig ifall jag bott i rätt stad”. Vill bara att ”allt ska vara som förr”. Ringer och berättar vad som INTE finns i kylen … att när de små kommer så ”blir de en familj” igen, det lagas mat och det ska städas … varannan helg då … i övrigt så finns det varken mat eller omsorg i den ”familjen” eller för min goa goa bonustjej. Hon bor mer eller mindre hos sin pojkväns familj. Mitt hjärta blöder för henne och han kan skatta sig lycklig som fått henne så fin som hon blivit. Det kunde gått käpprätt åt skogen med tanke på hennes ålder när de flyttade och på hur HAN behandlat henne. Så nej, något växelvist boende ser jag inte i min kalender. Tråkigt nog.

Den mannen har fått så många chanser att det räcker ett par livstider. Han har gått över alla gränser som finns att gå över och han bara fortsätter trampa på folk.

FY!

Att överkonsumera ...

Metro skriver:

"Svenskarnas kreditkortsskulder växer lavinartat och har under hösten nått rekordhöga 31 miljarder kronor."

Hur kan det BLI så fel? Var finns alla dessa människor och vad är orsaken till det? När började vi överkonsumera på detta vis? Jag undrar OFTA hur folk har råd att köpa hemmabiosystem, nya bilar och dessutom åka utomlands flera gånger om året. Jag har varit på TVÅ utlandsresor de senaste 14 åren och en var en weekend som vi blev bjudna på. Den andre var en annan weekend, en vinst som jag vann. Inte ens i min fantasi ser jag någon möjlighet för mig och mina barn att åka utomlands. Jag kan inte se det framför mig, hur skulle jag få ihop ens till min egen resa? Ok om man är två, två löner, då förstår jag hur man kan spara, men FLERA gånger om året?!? Då får man ju ha en lön som min sjuka vän, ca 60-70 000 kr i månaden. DÅ fattar jag, men det är ju inte var och varannan som har DET, eller? Att köpa en resa på kredit finns inte heller i min värld. Det är kanske fel. Jag kanske missar drömresorna och missar att se världen innan allt är för sent. Men vad kan man göra då? Skuldsätta sig? Jo förvisso, men jag tycker inte det är värt priset. Jag vill kunna sova gott (helst bättre än för tillfället) och inte försätta mig i fler kaotiska situationer. Jag VILL HA KOLL. Eller rättare sagt, jag MÅSTE ha koll, annars går det åt skogen.

Ibland ... undrar jag hur länge man ska vara i det här ekorrhjulet ... Man går upp, man jobbar, kommer hem, man lagar mat, man gör läxorna, konstaterar att man älskar sina barn. Man myser lite, man äter, man tjatar på barnen. Älskar dem lite till ... Går och lägger sig, nästa dag börjar allt om. Samma samma samma. Så tänker jag: Hur vill jag HA det då? Är jag inte rätt så nöjd? Jo, det är jag. Men det är så förbannat tråkigt när allt handlar om pengar. Jag kan inte gå på bio med barnen, för då riskerar det att bli dagar innan lön som det inte finns pengar. Jag kan inte åka in till stan och bara ta en fika med dem. Jag kan inte handla det där FINFINA halsbandet som de stått och trånat efter. Genast får jag tänka: Perfekt JULKLAPP, för man kan ju inte få det direkt, då blir det ju mindre på julafton. Jag kan inte se fram emot en resa som jag så gärna skulle göra med dem. Det hade inte behövt vara något märkvärdigt, bara lite lagom.

Jag får nog börja fylla på den där önskeköplistan ändå. För det FINNS massor som jagVILL men som jag liksom bara filtrerat bort. Som att det är inte LÖNT att önska sig, för det kommer aldrig hända. Så jag har sorterat bort tankarna också. Det känns inte kul, bara ledsamt. Man måste ju ha drömmar, hopp. Och visst, det bästa i livet är gratis. Men den där lilla lilla guldkanten, den är oftast inte gratis ... Kanske därför jag ofta känner mig nerstämd nuförtiden. Även om allt känns bra och jag är nöjd så känns det lite hopplöst. Som att tja, så här blev det ...

Jag vill ha något att se fram emot ...

Sen kan man ju tycka ibland att mycket behöver väl inte alltid ha mer, eller? Är jag ogin och missunnsam nu???

Ja, avundsjuka är verkligen ingen attraktiv egenskap. Men vad gör man? Man är inte mer än människa har jag kommit fram till.

Har i alla fall haft en HELT ljuvlig helg. Bara mys och kärlek. Önskar jag kunde stannat lite längre i den lilla bubblan. Då är det nästan som ett mantra som går igenom mitt huvud och jag tänker: Vad är pengar när man får uppleva det här?

Sen kommer verkligheten lite för snabbt och knackar på. Men faktum är, att den trista vardagen med pengabekymmer blir SÅÅ mycket lättare att hantera, när hjärtat känns lätt och älskat.

Hoppas ni får en härlig vecka =)

Upps ...

SKULLE INTE blogga mer idag hade jag bestämt, men måste bara kika in och tacka för stödjande och goa kommentarer. Ibland är det så skönt att få sina tankar bekräftade.

Det känns ... trots min sits ... trots allt som ett i-landsproblem och jag skäms att klaga, men bara ibland. Jag har ju som sagts många gånger tidigare tak över huvudet, underbart goa ungar, mat i kylen. Men som jag skrev innan så utgår man ju från sin egen situation och ibland önskar man att det var annorlunda.

Anonym: Jag säljer inte om jag inte absolut MÅSTE. Det är min livlina. Får försöka stå ut. Slänga sopor hos grannen, du ska vet att tanken slagit mig, HAHAAA. Men där går väl ändå gränsen, hihiiiii.

Minna: Håller absolut med dig och tack för peppning. Boken ska läsas så fort jag får tid. I helgen kommer jag vara uppslukad av käääärlek =D och det är bättre än alla pengar och aktier i världen, eller hur? Mysig helg önskar jag dig med! Och en stor kram till dig.

Per: Ja, ibland vrider man tankarna så det gör ont i skallen, samtidigt som man brottas med bortskämdhetskomplex. Jag menar, vad tror jag att jag är som kan unna mig att bo så här bra som jag faktiskt tycker jag gör. Alltså det är inget lyxhem om du frågar andra, men jag tycker att jag inte kan bo bättre. HADE jag hittat något annat så hade jag faktiskt övervägt det noga, problemet är att här inte finns något. Bor i en liten by och det finns inte så mycket alternativ.

När jag är ute och kikar på bloggar så förvånas jag över hur mycket böcker ni verkar hinna med att läsa. Antingen prioriterar jag helt fel eller så är jag för ointresserad. Det ska bli spännande att läsa boken som kom idag men annars, jag hittar inte TIDEN. OCH så har jag ju sällan råd eller tid att köpa eller gå på biblioteket. En bok som jag hört så mycket om är Hemligheten. Den kanske skulle stå på min önskelista. Någon som läst den? Jag skrev ju att jag skulle fylla på min önskeköplista. Men än har jag faktiskt inte kommit på något vettigt. Ja, klart det finns massa ytliga saker jag SKULLE KUNNA shoppa, men när jag ska skriva ner önskningarna så känns de så ... ja, onödiga. Känns ju faktiskt ganska skönt.

Ha nu en härlig helg. Det ska jag!
Kram på er! Glöm inte kramas!

Shit i HELVETE

NU får jag antingen ha en ekonomisk sambo eller flytta.

Har ikväll sammanställt vad jag har haft på månadskostnad gällande mitt boende. Så här ser det ut: (utslaget på tio månader)

Hyra: 5148:-
Sopor: 153:-
Lån: 1372:-
Vatten: 295:-
El 1: 440:-
El 2: 370:-
Totalt blir detta 7774:- PER MÅNAD. Dett är illa nog ...

Räknar jag på nästa år så kommer det att bli MINST så här: (vet inte var jag hamnar på elen) men räknar ungefär samma på övrigt, avrundar lite uppåt ...

Hyra 5856:-
Sopor: 160:-
Lån: 1380:-
Vatten: 300:-
El: 500:-
El: 500:-

Detta blir ungefärlig boendekostnad på 8 700:- per månad!!! Icke en spänn i bostadsbidrag för det tjänar jag för bra för. Och det är inte meningen att man ska få bidrag när man bor så kungligt som jag: Fyra rum och kök.

Herregud i helvete, vad göra? JA, flytta, men VAR??? Mina barn gråter som sagt redan av tanken. Och om jag aldrig unnar mig eller någon annan något, så går det kanske runt men inte mer ...

NU får jag magknip ... tror jag måste gå och tröstäta ... eller nåt.

Usch det är inte bra att planera och göra budget. Inte när man har för lite pengar ... eller vad tycker ni?

Imorgon ska jag gå igenom mina fonder. Se vad jag har och inte. Hur det går för dem. Måste säga att jag är ganska ointresserad av börs och fonder, det ligger inte för mig. Jag vill bara ha ett hyfsat sparande. Nu kommer jag dock att ha tillgång till en bok om fonder, så jag kanske ändrar inställning i och med den =D Ser fram emot att läsa den.

Ha en alldeles förträfflig helg. Själv ska jag åka till mitt hjärta och spendera helgen hos honom, ska bli sååå mysigt, har längtat så!

Kram till mina läsare =)

Ett litet projekt

Dagligen översköljs vi av reklam. Från dator, mail, reklam i posten, tidningar och TV. MÅNGA är de gånger jag tänkt och undrat HUR många gånger om dagen. Numera har man blivit något avtrubbad och reflekterar knappt längre.

Jag tänker avsätta en dag till att faktiskt RÄKNA hur många gånger man ser reklam under en dag. Lite svårt att bestämma mig för HUR jag ska räkna. Om man besöker en hemsida så är det ju oftast MÅNGA annonser och likadant i en tidning. Jag får se ifall jag ska räkna antal annonser eller antal tillfällen ...

Jag återkommer med lite siffror. Kommer nog bli svårare än det låter, hehe.

Dagens utlägg

Blev totalt 301 kr. Bensin för 201 och spelen 100 kr. Minus 188 kr alltså. Räknar ut ett nytt snitt och hamnar på ca 99 kr per dag. Börjar bli lite sisådär i kylen men det ska gå torsdag fredag. På fredag åker barnen till sin pappa och jag till min lilla darling. Mat till torsdag och fredag har jag. Tryter med frukt till barnens mellanmål, men de får ta smörgåsar ett par dagar. (Dålig mamma ...)

Valet har väl ingen gått miste om. Har inte varit så väldigt insatt i det men en snabb blick på tidningarnas sammanställning gör att jag känner ännu mer att det var rätt kandidat som vann. Får väl se vad det gör för världsekonomin. Tydligen hade det inte blivit något glädjeskutt på börsen i alla fall.

Trött på kristdemokraterna och deras fula trångsynthet. Blä och usch för deras människosyn. Vi kanske skulle införa att de som är blonda eller rödhåriga inte får gifta sig med blonda respektive rödhåriga eller för övrigt vilken konstellation som helst. Kan ju bli FULA barn eller något. Eller att folk som har för stora fötter inte får gifta sig. Ja, jag fattar mig verkligen inte på deras inställning. TRÅKIGT OCH TRÅNGSYNT.

Minna och Frisk Ekonomi.
Tack! Jag försöker och försöker, hör av mig flera gånger i veckan oftast. Är MYCKET noga med att säga att jag VILL VILL VILL göra något och att de måste berätta för mig VAD. Det som de konkret sa är att de gärna kommer till ett dukat middagsbord. Så det har jag lovat, hon lovade att kolla upp någon/några dagar, men det har bara gått ett tag. Så kom detta med läckan, ännu mer kaos för dem. Jag VILL så MYCKET men vill samtidigt respektera dem i deras sorg/sjukdom/kaos. Häromdagen skrev jag ett sms (opersonligt men dock) till mannen som är sjuk. Han tackade så mycket och nu är det som att jag brutit isen på något vis. Nu vågar jag men jag känner mig samtidigt RÄDD. När hennes mamma var sjuk och jag hälsade på INSÅG JAG INTE hur sjuk hon var (hon dog en vecka senare) och tårarna bara rann när jag kom in. Synen av en förtvinad kvinna som tidigare varit frisk och frodig ... slangar och katetrar ... Hennes pappa fick nästan försvara mig och släta över och förklara varför jag grät. Jag är nog rädd för min reaktion när vi väl ses ... Det kan jag TA, det är inget försvar eller så, bara en reflektion.

I alla fall, jag sa till mig själv, att jag inte skulle nöja mig med att "jag kollar upp lite datum" så jag påminde henne nu igår. Då skrev hon att hon jättegärna vill ses men att de har en massa föräldrasamtal i veckan. Man VILL så gärna men vill samtidigt respektera deras privatliv och vardag. Men slutar höra av mig, det gör jag ALDRIG!!! Inte en chans. Jag VET INTE hur jag ska bete mig och vad jag ska säga men det bryr jag mig inte om. Jag har sagt åt dem att det kanske kommer bli fel men då får de helt enkelt säga ifrån. DE vet lika väl som jag att det är svårt att bemöta.

Praktiskt skulle jag vilja handla till dem och bara åka dit med lite. Pengar ... saknas som alltid ...
Middag ska jag bjuda på men det känns inte tillräckligt!!!
Barnvakt har jag erbjudit mig, men eftersom vi de sista många åren bott i olika städer (Vi är barndomsvänner) och nästan alltid bara träffats "vuxet" så känner jag barnen sämre än jag velat. Men erbjudit mig har jag.
Sticka över på en fika/promenad är samma sak där, jag vill men ändå inte, tränga mig på. Jag vet att hon har stort behov av "ensamhet" också, hon reagerar inte på samma sätt som jag, som skulle velat ha huset fullt med folk. Det får jag respektera.

Men jag fortsätter höra av mig/terrorisera dem så får vi hoppas att det "räcker". Skrev precis ett nytt sms till mannen i fråga och skrev allt om frustration och att jag vill finnas där för dem. Och att jag hoppas att vi ses snart!

Idag ska jag skicka ett vykort tror jag ...

Och nu till något ytligare:
Dagens utlägg hittills är 100:-. Två julklappar, spel till mina barn och en kompis till dem. Billigt och bra! Ännu en julklapp fixad. Kommer hamna på minus idag alltså, måste tanka också. Håll tummarna för mig denna månaden, hehe.

Wow

Hittade en kille med en rolig blogg som jag absolut måste läsa igenom. Mycket tankar och funderingar. Han skulle bl a annonsera ut sig själv till jul, förvisso FÖRRA julen, men ändå ... Ett gratis möte med folk som kanske känner sig ensamma eller bara vill ha besök. HERREGUD vilken rätt inställning i vårt konsumtionssamhälle. Hans blogg hittar ni HÄR. HÄRLIGT!

En annan fråga han ställde är "Vad är roligast för dig?" Just vad jag funderar på ibland. Lånar hans fråga och frågar er, mina läsare, vad är roligast för DIG? Jag återkommer med mina svar.

En annan fråga åt totalt motsatta hållet när jag ändå är igång och det eg. ska handla om ekonomi i min blogg; Om du fick köpa VAD som HELST i hela världen, vad hade du då köpt?

Otroligt vad det finns ...

Ett sätt att roa sig på när man inte kan handla själv är att kolla vad de som faktiskt HAR pengar kan köpa, haha. Det finns otroliga prylar där ute.

Det som slår mig när jag surfar runt lite är att jag är verkligen så inställd på att bara handla det absolut nödvändigaste vad gäller prylar, kläder och annat. Det behöver nog inte folk i allmänhet. De flesta KAN nog unna sig att BÅDE bjuda hem folk ibland, köpa lite roliga saker/kläder eller annat till sina barn eller köpa den där URSNYGGA kappan i en chic butik. IBLAND unnar jag mig en top eller klänning men annars är det verkligen det nödvändigaste. Jag var inne med en kompis i en affär, Zara, en ganska vanlig affär tror jag, hehe. Hon gick rakt bort till kapporna som bara var SÅÅÅ snygga. Själv hade jag så klart aldrig ens närmat mig affären. Här gäller bara Ellos och H&M. Hon hittade snabbt en kappa som hon föll för (jag med) och bara gick och betalade. 1250 kr kostade den. Jag bara gapade. Hade jag lagt så mycket pengar på en jacka så hade det blivit vatten och bröd i två månader. Det FINNS inte i min värld. För det mesta GÖR det mig inget, jag har liksom vant mig vid detta liv. Men ibland så inser jag vilket UFO jag blivit bland folk. För henne var detta VERKLIGEN ingenting att fästa sig vid. Hon skulle LÄTT kunna ha fem bjudningar ÄNDÅ. Jag kände mig fattigast i världen haha. (JA, jag VET att jag är LÅNGT ifrån ens fattigast i Sverige, men ändå) Detta året blev det ingen ny jacka men väl ett par vinterskor. Jag slängde de jag hade förra året för att jag minns att jag tänkte att "nästa år ska jag INTE gå i dessa PINSAMMA SKABBIGA skor, enda sättet att förverkliga det är att slänga dem, så finns det inget val nästa år, då MÅSTE jag köpa nya!" Vinterskor är det väl inte ens heller, ofodrade är de men jag har väl ett par fodrade någonstans ...


Hittade en intressant blogg idag, ska jag följa lite mer
och en till. Ska försöka minnas att lägga till dem i min länklista =)

Har lagt till en önskelista - en idé som jag lånade från Tagganer.
För tillfället kan jag inte komma på så mycket som jag önskar, och det är ju FINFINT. Betyder att jag trots min knapra ekonomi, inte saknar så mycket. Men när jag börjar tänka efter kommer jag nog komma på hur mycket onyttigt och onödigt som helst, hehe. Kanske skulle lägga till en önskelista för vad jag skulle vilja ge barnen också ... det är oftast där jag känner mig otillräckligt. Men jag måste säga att de är fantastiska, de har sällan eller aldrig tjatat om saker eller blivit sura för saker som de INTE får. Kanske det är för att de är relativt små men det känns skönt för en mor som känner sig otillräcklig redan.

Idag har jag haft ETT utlägg, TOAPAPPER. Ett trängande behov så att säga. Köpte tre för 59:- på Coop. Och MINSANN om jag inte hade 240 kronor i plånboken som jag får lägga till vad jag har kvar totalt. Så ny uträkning från idag ger mig 113 riksdaler per dag. Tjohoo!!! Vilket fynd! Imorgon blir det till att tanka, perfekt, bensinen har gått ner idag och går ev. ner mer imorgon =) Får tanka för ett par hundra i alla fall. Räknar inte med några utgifter imorgon. Har bestämt mig för en flaska vin till min mormor och en Bingolott. Pappa får också några lotter på söndag på fars dag. Inga stora saker (jag som just skröt om att när jag ger, då GER jag gärna, haha. Fast vi har aldrig varit såna som ger jättedyra presenter ...)

Nu när jag tänker på det, så verkar 113 kronor ganska MYCKET, hehe. Vi får väl SE hur det går.

Nu ska jag ringa min lilla älskling.

Tjohoo!

Första 88-kronorsdagen klarad =) Har inte använt en krona!
Har ätit ganska lyxigt ändå, lyxade till lite rester och åt lite tårta från kalaset. Sen fick jag LUNCHLÅDA av min granne, snällt snällt. Vi brukar duellera om vem som har minst kvar av lönen. Jag vinner med råge denna månaden. Och så kom vi fram till att man kan få MÅNGA middagar för 88 kronor =D

Ska försöka göra en sammanställning över hur mycket av min inkomst som går till boende. Jag vet att det är åt helskotta för mycket, men kan vara spännande att se HUR mycket det är. Och även annat ska jag kolla. Fasta kostnader som försäkringar, telefon osv.

Men nu sova.

1500 kr kvar på lönekontot ...

Det blir utslaget på (17) ca 88 kronor per dag. Tjohej så kul. Sen kommer barnbidraget.

Jag får försöka dra ut på skor till barnen tills nästa barnbidrag som då kommer om 17 dagar. Det går nog. Det får vara det första jag handlar ...

De enda utläggen som jag säkert vet är

- Mat så klart
- Ta mig till jobb, alternativen är månadskort a la 500 kr eller köra bil. Svårt ...)
- Present till min mormor som fyller 80+. Vad ger man någon som fyller 80+ och som helst inte kostar något? Tips tas tacksamt emot. Funderar på en flaska vin (som jag har sedan tidigare) och hembakat bröd. Kanske en trisslott?

(känns lite störigt att behöva BETALA för att ta sig till jobb, men så är det ju för många, de flesta. Men när man nu tänker på det så här så inser jag att jag har 500 kr mindre än mina kollegor som bor i stan =( )

Jag inser att jag kommer behöva ta av bufferten men jag tog å andra sidan tandläkarräkningen från min lön, den hade jag eg, räknat med att ta från bufferten. En lön till sen kommer bonusen. Jag har redan handlat julklappar till mina föräldrar, min bror med sambo. En julklapp till barnen är klar. Så DEN biten känns inte helt hysterisk. Det som börjar kännas oroligt nu är tandläkaren och ifall jag måste köpa nya däck till bilskrället. Kanske jag ska låta bilen stå istället och inte köra de dagar då det är vinterväglag ... Man får se.

--------------------------------------------------------------------------

Har fortfarande en enorm tacksamhetskänsla idag ... visst är jag orolig för ekonomin, det kommer jag aldrig ifrån men ... fick uppdatering av min vän vars man är sjuk ... de har ovanpå allt fått en vattenläcka. Livet är F-N INTE rättvist. Jag störttjuter när jag tänker på vad den familjen går igenom ... ovanpå deras kamp mot en elak sjukdom så kommer detta. Inte nog med det, det är två år sedan de sist hade en vattenläcka, fick dra ut hela köket och ha fläktar och skit ståendes i SJU månader. Så plötsligt känns mina 88 kronor om dagen som ett MYCKET fjantigt problem *skäms*. Önskar bara jag kunde göra något för dem.

Någon av mina läsare som haft någon nära som blivit allvarligt sjuk? Ge mig råd, vad kan man göra. Lyssnar gör jag, hör av mig gör jag, så det behöver ni inte skriva. Jag skulle så gärna vilja göra något KONKRET.

Idag är jag RIK!

Idag ... så känner jag mig RIK. Jag var inne på Köpstopps blogg och läste om att köpstoppa på fel ställen. Tänkvärt! Jag hoppas att jag snålar på rätt ställen, jag känner nog att jag gör det ... Jag kan vara supersnål när det gäller spara en krona på att välja mjölk, köttfärs eller frukt. Men när det gäller att bjuda och ge, när jag verkligen gör det, så kan jag inte snåla.

Denna månaden kommer INTE att bli kul, och jag har mig SJÄLV att skylla inser jag. De sista dagarna har jag handlat en del. Allt har varit till: Halloweenfest för mina små. Middagsbjudning på fyra personer (plus vi själva) igår och idag har jag haft ett enkelt kalas för mig själv. Men även enkelt kostar. Igår bjöd jag mitt hjärta och hans barn på tacos. Då inser jag att jag inte kan vara "lagom". Jag måste köpa "allt" ... eller nästan i alla fall. Jag känner alltid att jag måste visa att jag verkligen tycker att de är välkomna, att inget saknas. Att ingen går härifrån och är besviken eller hungrig. Vi hade en KANONMYSIG lördagskväll när min nya vän kom med sina barn. I fredags; Halloweenfesten avlöpte perfekt, alla barn var nöjda och glada och mina små var lyriska efteråt. Det är verkligen värt en tight månad. Jag inser ju nu att det kvittar ... det blir alltid tight, hehe.

Min nyfunna kärlek frågade om det inte blev för mycket att jag var på schlagerkväll, halloweenfest och sen kalas på söndagen, tveksam till om jag orkade att de kom på lördagskvällen. Jag sa: "Tänk om jag inte hade goda vänner som ville bjuda mig på schlagerkvällar, barn att fixa halloweenfester för och släkt att bjuda på kalas. Det är en ära att få ha er här en lördagkväll och det får faktiskt kosta vad det kosta vill."

Så idag är jag fattig men också oändligt RIK. Rik och glad i själen. Jag har en underbar familj, faktiskt en hel HÖG med FINA, NÄRA och ÄKTA vänner som gillar mig som jag är, en ny kärlek som känns genuin. Nä, idag kan det faktiskt inte kännas bättre i mitt hjärta.

Imorgon är en annan dag, kanske jag är gnällig igen över min ekonomi, hehe. Men då är det tur att jag får ha min gnällblogg och spy ut mina FRIA ÅSIKTER över det.

Hoppas att ni får en härlig söndagskväll!!!

Torsdag

Hade en HELT fantastiskt kul kväll. Var bjuden av min bästa vän till Savoy hotell på "Schlagerkväll". JÄTTEKUL hade vi. Först fick vi lite bubbel, hela hotellets ledning var snyggt uppklädda i peruker och tillhörande schlagerdräkter. Alla var där, "Magnus Uggla, Ola Salo, Nanne Grönwall" mfl. De flesta var ju INTE så lika men de var SÅ läckra ändå, hihi. Supertrevligt och glatt mottagande fick vi. Efter bubblet blev det mingelbuffé, ALLT smakade underbart. När den nästan var avklarad blev det schlagertävling i musik. Ganska svåra frågor men laget klarade sig hyfsat bra ändå. De hade en hemlig gäst också. Magnus Bäcklund (från duon "Fame) kom och framförde några låtar. KUL! Kaffe på det och resten av kvällen var det vin och dans. SÅ LYXIGT kändes det och stämningen var på topp hela kvällen. Kollektivtrafiken hem vid 23-tiden, ganska lagom tyckte vi båda.

"Att bli attackerad på gatan

av okänd är ganska tufft" skriver en läsare i min blogg. "Om man blivit attackerat, rånat eller annat, så får förhoppningsvis alla hjälp och terapi. Att bli attackerad på gatan av okänd är ganska tufft." skrivs det vidare. Ja ... så hade ju varit önskvärt. Hjälp och terapi till alla ... Att bli attackerad är ganska tufft. Jag vet. Jag har själv varit där. Inte bara attackerad, utan formligen nerslagen och sparkad i ansiktet. Jag plockade själv ut slamsorna ur munnen. Jag hade efter det GÄRNA haft både livvakter och personlig assistent, terapi hade behövts under lång tid. Men nu är verkligheten inte alltid som man vill att den ska vara. Hur gärna man än vill. Klart, hade jag haft pengar hade situationen säkerligen sett annorlunda ut ...

Ok, lite tydligare

... Ok, jag ber om ursäkt om jag trampade 18-åringar (eller andra) på tårna, jag menade inte att hennes ålder i sig är det som visar att hon inte verkar ha mycket hum om livets svårigheter. Hon vet nog BRA mycket mer än JAG om så mycket annat än utbrändhet och annat hon kan ju allt om produkter, kändisskap osv. Det jag syftar på är så klart mer än kaninpälsar. Jag har läst Metro ... om hennes timeout. Det är faktiskt som ett skämt ... och det ifrågasätter de också. "Jag går FORTFARANDE i terapi". Vaddå?!?

Jag ska vara lite tydligare i mina inlägg. Jag har en tendens att syfta till sånt som jag själv tänker och som mina läsare inte vet att jag tänker.

Och ja, visst tycker jag synd om mig själv, haha. Men det har inte med min fattighet att göra. Tydligen gör hon också det ...

– Jag går fortfarande i terapi och kan tycka att det är jobbigt att gå ut, särskilt i folksamlingar. Numer har jag alltid vakter med mig när jag går på fester och så, till exempel på min födelsedagsfest.

Kul för henne att hon har RÅD att gå i terapi. Men bli hemma då ... och fira din födelsedag ... hur svårt är det?

Så ... jag förtydligar mitt inlägg. Vad vet BB om livet när hon uttalar sig som hon gör. Hon kunde också varit 100 år och gjort samma kommentarer. Jag ber alla 18-åringar om ursäkt, det var en felaktig koppling. Man är varken dum eller oerfaren som 18-åring, det är däremot BB:s uttalanden. Klumpiga och ogenomtänkta. Nu är hon dessutom mer "ödmjuk och har slutat låtsas" ... och avslutar med att hon ska "hämta sin svarta kaninpäls!" Det fanns inte i min värld när jag var 18, och inte heller nu. ÄVEN om jag hade haft RÅD.

Tack Milla, du får gärna följa mina tankar och tack för dina rader =) De värmer!!!

Bella bella bella ...

Jag har tidigare skrivit om Blondinbella och vad jag gillar eller inte gillar. Bruden är ju helt klart framgångsrik. Av vilken anledning får jag låta vara osagt. Jag vet faktiskt inte ... och det spelar ju ingen roll heller ... det funkar ju i alla fall.

"Jag har alltid varit en übertjej som klarat allt."

Vaddå ALLTID? Människan har levt i 18 år ... när kommer hennes memoarer?!?

Ibland blir jag så upprörd av hennes uttalanden att jag NÄSTAN bara MÅSTE gå in på hennes sida för att se vad SKIT hon hittat på nu ... VAD ÄR DET SOM GÖR DET??? Att man blir upprörd är ju inte så konstigt, men vad är det som gör att man vill FORTSÄTTA gotta sig i hennes korkade uttalanden?!? JA! Jag är fortfarande upprörd över att man kan bli så känd över att bara sprida en massa idiot-kommentarer och JA! Jag är avundsjuk på att hon lyckas fixa sig en förmögenhet på detta vis. Lika upprörd som jag blir över många "over there", i vårt kära USA, där folket svälter och inte har någon sjukförsäkring osv. Medan andra går runt och "Tjena-jag-har-mycket-pengar-för-att-min-pappa-är-rik-därför-är-jag-kändis-typ!" FRUKTANSVÄRT! Ibland, när jag inte är så gnällig som jag är NU, så känner jag mig ytterst priviligerad över att ha ett fint hem, fina barn, fin familj, en übermysig pojkvän och mat i kylen. (ja, det gör jag ju hela tiden förstås men ändå ...) Ända tills jag ser sånt här. Skäms folk inte för något?!? Hennes senaste påhitt är KANINPÄLS!!! För H-----E! Inga fler kommentarer.

Hon är så ung ... och oerfaren, oavsett hennes kändismingel osv. Vad vet hon om livet? Jag borde vara mer ödmjuk mot henne, eller vad tycker ni? Jag har kommit på att det är det SÄMSTA som hänt med mig, sen jag blev sjuk och fick det kärvt ekonomiskt ... jag har blivit MINDRE ödmjuk men samtidigt MER. Jag har alltid haft förståelse och ödmjukhet för de som är mindre lyckligt lottade och skänkt pengar till hemlösa osv, men jag har inte blivit SÅ HÄR upprörd av motsatta sidan. Och det stör mig. Varför ska jag bli en bitchig bitter snart 40-åring för att jag får mindre pengar att röra mig med. Avundsjuk och missunnsam. Det är ju inte "jag" ... känner mig ledsen över min egna reaktion. Jag känner inte igen mig när jag går förbi "Aluma-försäljare" och tänker: "Nähädu, inte denna månaden, för då står jag snart jämte dig och säljer Aluma för att jag själv blivit hemlös, för att jag köpte er tidning". Det stämmer ju SÅKLART INTE, jag har VISST 30 kronor kvar att ge för en Alumatidning, men jag väljer att INTE göra det, för då har jag nånstans mist kontrollen på något jag kan kontrollera, mina pengar. Dessa tankar och reaktioner gillar jag INTE ... men ... Klart Blondinbella ska få tjäna alla pengar i världen, klart att hon ska få vara föredöme för våra unga, som bara vill konsumera mera. Konsumera kaninpälsar. Se ut som våp. Bete sig som våp. Uttala sig som en idiot. Djup som en fiskmås. (förlåt alla fiskmåsar) Klart att hon ska få all uppmärksamhet i världen. Eller?

Nä, jag får väl stå för att jag inte gillar hennes kaninpälsar och korkade uttalanden, det handlar om värderingar som är helt f----d up och som jag inte kan dela. Men jag kan inte stå för de miserabla känslor som hon väcker hos mig vad gäller pengar och framgång. För det handlar nog om ren och skär AVUNDSJUKA. Inte över hennes kändismingel, det kan jag verkligen vara utan, hade inte förstått hur jag skulle bete mig ... men en del av storkovan som hon tjänar ... ja tack, gärna ... SÅ ... nu har jag erkänt, häng mig inte.

Och inte har det hänt mycket sen 2004 ...

Jag måste få fråga ...

... som sagt, jag gillar att GE.

Min bror har en sambo. Ibland ger vi julklappar gemensamt. Jag hittade den perfekta julklappen till våra föräldrar och jag frågade min bror ifall vi skulle dela på det. Det tyckte han var en bra idé. När jag var sambo så la vi som exempel 500 kr vardere, per par. Och de gav lika mycket.
Den här gången frågade han hur mycket han skulle sätta in till mig. Då skrev jag att "vi fick väl dela på det", och sen skrev jag: "Ja, man kan förstås också dela det på tre". När jag sen kollade vad han hade satt in så hade han satt in hälften av det jag lagt ut. Alltså i min bok, i min SNÅLBOK, så blir det FEL FEL FEL.

Förr la vi = 1 hushåll = 2 personer= 2 delar
NU = DERAS HUSHÅLL = 2 personer= 1 del
NU = MITT HUSHÅLL = 1 person = 1 del
Jag tycker att DE är 2 delar och jag är 1 DEL.

De har TVÅ inkomster, jag bara EN!

Vad tycker ni kära läsare??? Tycker ni att det är rättvist att de betalar hälften som är två och jag ska betala hälften som är EN? TILL SAKEN HÖR dessutom att de har RUSKIGT mycket pengar, INGA barn. Det sticker extra i mina öron när det enda de har att säga om min ekonomi är: "Amen kan du inte sälja bilen?!?" När jag försöker förklara att mina barn aldrig skulle kunna ha några aktiviteter eller jag träna/handla osv så viftar de bara bort det. JA; det ÄR lyx med bil, men bor man mer eller mindre på landet så hittar jag inte så många alternativ. I vår byhåla finns affär, inget annat.

Jag blev faktiskt SKITSUR. Så julklappen är nu från min bror och mig men inte från hans sambo, eller?!?

Läs här om "tag en och betala för en"

Något som är mycket märkligt är dessa

rabatterade priser ... är man en "HEL" familj får man rabatt men om man är en vuxen ... ingen rabatt.

Läs här om Jenny Franzéns familj t ex.

Studenter får rabatt, pensionärer får rabatt, men ensamstående, som egentligen inte ens ORKAR jobba heltid, men gör det ändå, de får inga rabatter. Makalöst. Några företag har BÖRJAT med rabatterade priser men det går ALLDELES för långsamt. På Coop har de avdrag på sin hotellpremie med 200 kronor, alltid något, men även det blir åt skogen för dyrt för en sån familj som vår.

Någon som sett var det finns singelrabatt i vårt avlånga land?

Ser att några mål ändå

blivit genomförda. Jag har tagit bort allt som är kul.

• En konsert har jag varit på
• Inga bjudningar mer än precis kalas. Annars bara folk på enkel fika eller knyte.
• Min stora hobby har jag lagt på is.

Allt jag skulle FÖRBEREDA för, typ däckbyte osv, finns inte. Jag har hela tiden haft en LITEN buffert, men sen händer det som nu. Ett kamremsbyte på bilen och en rotfyllning, pataploff så var de borta igen. Och så hankar jag mig vidare. Min nästa räddning är julbonusen som vi får ...

Fy katten

vad det är synd om mig idag ... jag har varit hos tandläkaren. Andra gången på en rotfyllning. Jag betalade 600 kr sist, idag fick jag kostnadsförslag ... 3 350 spänn. Och då ingår inte förra betalningen, vilket jag tyckte var konstigt. Men de tyckte väl nästan att jag skulle vara GLAD, eftersom jag fick 400 kronor RABATT då högkostnadsskyddet gick in ...

Känner mig gråtfärdig. Det är HELA min buffert som jag har kvar. Har så ont i magen. Jul och allt. Ja idag vill jag faktiskt bara sätta mig ner och stortjuta.

Fortfarande värk och inte blir det bättre av oro. Vill inte gå och träna men inser att jag måste ... annars får jag bara mer ont.

Önskar jag bara kunde trolla bort julen med allt vad det innebär. Känner mig riktigt riktigt LEDSEN.

Dagens utlägg:

1. Tandläkare: 1000:-
2. Skolkataloger till barnen: 160:-

Kvar på lönekonto: 4 240:-
Kvar på buffertkonto: 3 306:-

Fondspar: 17 600:- (-34,90%)

Drömmer mig bort ...

Och ibland skäms man ...

över att man gnäller över ekonomin. Det är så dubbelt det där. Å ena sidan är jag glad för min älskade familj, jag är FAKTISKT riktigt riktigt NYKÄR och ser hoppfullt på framtiden. Mina barn har det bra och jag också, trots värk. Tittar man på världen hur den ser ut så är man ju ändå lyckligt lottad.

Ja, sån blir jag när jag gnällt, för inte får man gnälla hehe.

Jag har en mycket nära vän, vars man är svårt sjuk. De hade allt. Fin familj, han ett välbetalt jobb med ca 70 000 kronor i månaden, hon ett helt vanligt lärarjobb, som hon kunnat läsa sig till tack vare hans lön. Nu är han svårt sjuk i cancer, 38 år gammal. Oddsen att han klarar sig är under 10%. Vem bryr sig om pengar då? Men det HJÄLPS liksom inte att man är tacksam och allt det där. Det maler ändå i magen hela tiden, man spänner sig och oroar sig ÄNDÅ. Jag om någon vet att man kan oroa sig sjuk. Och när jag tänker så så oroar jag mig över barnen. Tänk om det händer MIG något. En 100% oansvarig far som inte bryr sig över huvudtaget, som tar emot dem under irritation och motvilja varannan helg. Det skulle vara katastrof.

Min mamma uttryckte sig ofta så här till mig: (när jag klagade över min ekonomiska situation)
(uppskattades inte)
"Men du TROR väl inte att du blir AUTOMATISKT LYCKLIG för att du får mer pengar?!? De har det inte bättre för det!"
Mitt svar blir: "NÄ, det TROR jag inte, men jag tror heller inte att man blir automatiskt LYCKLIG för att man INTE har några pengar HELLER".

Det för med sig så mycket skuld också. Sist min bror kom hit hade de ÖVERHANDLAT. Vi skulle bara bjuda på middag, och de kom med:

En orchidé
En blomma vardera till barnen
Två chipspåsar
Handgjorda tvålar
Godis till barnen.

JAG BLIR JU SKULDTYNGD och tänker direkt att JAG KAN ALDRIG mäta mig med dem. Jag ÄLSKAR att GE, men jag känner mig alltid begränsad. Förr kunde jag köpa en pocketbok till min mamma som tack för barnpassning eller en blomma bara för att muntra upp. DET KAN JAG INTE längre. Och jag tycker inte det är KUL. SKITTRÅKIGT är det. Jag kan ge och visa uppskattning på annat vis, men ibland skulle man bara vilja ...

Otillräcklig är nog mitt enda ord för tillfället.

Jag önskar jag var lite mer som Yoda ... som säger: "Do, or do not. There is no 'try.'"
Jag borde ha lite mer jävlar anamma i mig ...

NU ska jag putsa på mitt projekt. Återkommer om detta =)

Det är lite som ett hån också ...

... jag unnar min bror allt i världen, men nu har han snart åkt jorden runt femton gånger. Det är ingen HEJD på hur olika våra liv ser ut. Han är just nu i Amerika och har åkt på kryssning från Miami till Bahamas ...

Just nu känner jag mig EXTREMT ynklig. Värken tar musten ur mig, ekonomin känns som att den ALDRIG kommer bli trygg ... och ibland önskar jag bara att det var som Lisa Nilsson sjunger: "Nån där uppe måste ha sett mig, och tänkt att NU så e det väl ÄNDÅ HENNES tur" ... och bytt ut resterande mot LIIIIIITE ekonomisk trygghet. Det är INTE mycket jag begär. Jag har inga mål om resor och sånt som de flesta andra har, men jag har börjat bli RIKTIGT frustrerad och tänker att den där trerummaren på femtioåttonde våningen kanske inte är så dum i alla fall ... om den har en hyra på några tusen mindre i månaden. När hyran skulle gå upp så pratade jag med barnen ... de fick panik i blicken och sa till mig: Mamma, det GÖR inget om det blir tajt och snålt, BARA VI INTE FLYTTAR!!! Så det tar emot, det gör det faktiskt ...

Vi får se helt enkelt.

Lite nedslagen ...

Jag trodde i min enfald att jag idag, som början på resten av månaden, skulle ha 5 700 kr kvar att leva för. En RIKTIG guldmånad tänkte jag. Ända tills jag kom på att då har jag inte räknat med lånet som ska betalas ... 1359 kr. Eftersom jag lovat barnen ett Halloweenparty istället för kalas så handlade jag till detta också idag. Blev ändå hyfsat billigt. Godis, pynt och mat (billig) gick på ca 450 kr. 3 800 kvar alltså ... Av detta ska 500 kr gå till månadskort. Av bufferten får jag ta till tandläkaren, en rotfyllning ska göras.

Jag ska ha ett kalas, ska bara bjuda på något VÄLDIGT enkelt (och helst gratis)
Barnen behöver vinterskor, kaaaaaaaaaanske man kan dra på det till nästa månad ...
Barnen är i STORT behov av en klippning, får väl bli jag som klipper dem ...
Jag har sån värk att jag hade JUBLAT av glädje om jag fått gå på massage, men det kan jag titta i månen efter. Bara att bita ihop och äta värktabletter, så länge det finns.

Nä, detta har verkligen inte gått den väg jag velat. Hyreshöjningen var ett hårt slag dessutom. Service på bilen (sälja???) och annat tjafs har tagit knäcken på mig. Jag jämförde mitt sparande i augusti mot vad jag har nu. Då var det totalt 63 700:- mot nuvarande 43 600:- ... en viss skillnad kan man säga. Mycket är det ju för att fonderna rasat, men ändå. Känns mörkare än mörkt. Jag inser också att 43 600 kr är 43 600 kronor mer än NOLL. Hälften av det är barnens pengar och en del är bufferten som kommer att ryka hos tandläkaren.

Får väl försöka redovisa här i bloggen vart mina pengar tar vägen ... förstår inte hur detta ska gå till ...

Tips tas tacksamt emot ...

GUD så deprimerande min blogg börjar ... jaja, dags att börja klättra uppåt igen ...

Ha en fin kväll!

Kära nån

Måste nog förtydliga lite ang min månads räkningar: Det är inte barnförsäkring för 800:- PER MÅNAD. Detta är så som denna månads räkningar ser ut och detta är för ett barn, för ett HALVÅR. Därav den höga avgiften.

Dags igen =D

Ok, dags att blogga igen ...

Mina mål, har jag lagt på hyllan. Jag konstaterade snabbt när jag kom in hit igen att det mesta gått åt skogen. Jag kan inte säga precis vad som hänt. Det har bara varit FÖR mycket oförutsedda ekonomiska utgifter. För det första så har de höjt våra hyror med nästan 1 200 kr i månaden. För det andra så har alla fonder, allt sparande bara RASAT. Från att ha haft mina fonder på +30% är de nu nere på MINUS 35%. Upplyftande? Nä.

Jag känner lite att jag tappat greppet igen. Jag handlar INGENTING som INTE absolut måste handlas. ÄNDÅ ... så är det kämpigt ... Jag FATTAR inte vad jag ska dra in på.

Ok, så här ser månaden ut:
Hyra: 5700:-
Avbetalningar (idiotiska lån) 555:- (bara avgifter 257:-)
Lån på bostad, ränta: 859:-
Lån på bostad, amortering: 500:-
Besiktning: 300:-
Ellos: 500:-
Facket: 325:-
TV-licens: 508:-
Barnomsorg: 761:-
Vatten: 315:-
Telia bredband: 248:-
Telia mobil: 264:-
Telia hemtelefon (+påfyllning 2x100:- till barnen) 432:-
Barnförsäkring barn 1: 867:-
Förnyelse av körkort: 120:-
Övrigt: 19:-

Summa: 12 848:-

Detta är alltså en BRA månad. Vari ligger felet?

Det jag kan tänka mig är onödiga utgifter är ju då de förbenade krediterna. De kämpar jag med varje månad. Det är 3 olika. Ett datorköp, ett gammalt som släpar efter sen sambotiden och ett idiotiskt på Gekås i Ullared. Jag har klippt korten. Jag känner mig ändå inte som en "kredithandlare" men jag inser att bara DENNA månad har de krediterna kostat mig 257(!) kronor. Det är ju ett BIOBESÖK med barnen. En vinterjacka till någon av dem, ett sparande på 257 kronor som uteblivit. Så nu är jag SÅ motiverad att bli AV med de små, men dock, krediterna.

Men i övrigt. Vad ska man dra in på? Försäkringar på barnen? TV-licens. Säga upp bredbandet?!? Nä, jag fattar inte.

Jag ska vända lite på mina mål. Jag ska försöka spara som innan, inte bli för besviken ifall det inte växer jättesnabbt. Jag har ca 13 000 kvar av smålånen och DE ska jag försöka bli AV MED. Så fort det bara går. Sen kanske jag kan försöka lägga de pengarna på sparande istället.

Fick en rolig smäll till. Jag har upphandling via Kundkraft gällande elavtal. Förra året så blev det Kraft&Kultur som vann upphandlingen om bästa pris. Jag var väl lite vimsig som vanligt och ifrågasatte inte att det inte kom någon elfaktura. Efter 8(!) månader damp det ner en räkning på 8 600:- För att göra en lång historia kort så hade de "Inte kunnat reg. mig som kund" ... jag läste av min mätare, de hade läst av 2 000 kWh fel, jag fick ner priset till 6 000 och de lovade mig 10% kompensation och en avbetalningsplan. Sagt och gjort. Det blev samma bolag året därpå och jag fick väl ett par tre fakturor och sen kom det inte fler. Måste erkänna att det här med Kundkraft och elen inte har varit under min lupp, jag BORDE ha ifrågasatt osv. Men det gjorde jag inte, det föll i glömska och det vore väl F-N ifall man ska EFTERLYSA fakturor?!? Så i alla fall började jag fundera igen, nu, över att det bara kom fakturor ifrån Eon. Frågade Kraft&Kultur ifall de glömt mig IGEN. Några veckor senare, nu alltså, dök det ner en faktura ... 5700 kronor. JÄTTEKUL!!! De krediterade mig med 1200 så nu är den bara på 4500 kronor. Alltså HUR tänker de. Gjorde en enkel sökning på bolaget och JAG ÄR INTE ENSAM. Så jag HÖJER ETT VARNINGENS FINGER FÖR KRAFT&KULTUR. Det är MÅNGA som varit i min sits. Ingen fakturering, felavläsningar osv. MYCKET otrevlig kundtjänst råkade vi ut för dessutom. FY OCH USCH!!! Någon hade haft autogiro och inte kollat det jättenoga heller, så de fick efter TRE ÅR en faktura på 50 000 kronor. BLÄ!

Jag återkommer om min plan som jag hade innan sommaren. KANSKE kanske kan det dra in lite extrapengar. Vi får se vad Skatteverket tycker om min idé =D Lite hoppfull känner jag mig ändå, trots tajta dagar.

Det blev ett låååååångt sommarlov ...

Och icke mindre kaos är det i mitt liv. Återkommer SNART. Kommer inte hinna blogga RIKTIGT lika mycket men ska försöka komma igång så smått. Har inte uppdaterat mig hos mina favvobloggar heller tyvärr, får jobba med det nu när det är grått och trist ute. Kanske jag behöver peppas lite av er för att komma igång. Det är inga muntra siffror jag har att redovisa tyvärr. Inga mål är förverkligade, så det känns som ett stort stort bakslag. Tyvärr. Men skam den som ger sig, eller hur?

Glöm inte kramas idag!
Kram till er!

Sommarlov

Ja, jag har ju inte varit så aktiv de senaste veckorna. I korta drag har det här hänt:

Jag fräschade upp badrummet, målade och köpte småsaker såsom spegel, hyllor, duschdraperi etc. Detta var inte bra för min ekonomi, vilket knäckte mig lite. Men jag kommer igen. Undrar varför mina skattepengar lyser med sin frånvaro. Mycket märkligt, någon som vet ifall alla får innan midsommar när man deklarerat med sms eller bara somliga får dem?

Har börjat dejta den där dejten som jag inte vågade träffa. Verkar för min del som ett lyckokast, en riktig pärla är det. Vågar inte riktigt tro på det men kör på så länge som det känns ok.

Struligt i livet pga av badrumstjafs, drog ut på tiden då jag mitt i allt fick åka på mässa i Tyskland. Bott i stök och bök flera veckor vilket suger musten ur mig. All den tid man behöver till annat har gått till sena kvällar i badrummet. Men det var det värt. Blev MYCKET finare än innan. Inte nyrenoverat men fräscht. Nu har barnen sommarlov och alla måsten verkar bortblåsta. I stället så börjar "får jag sova över, får hon sova över"-frågorna. Vilket innebär att jag inte vet i vilket skick mitt hem är när jag kommer hem. Mer pengar går åt till mat, får ändå betala full avgift till fritids, trots att de är lediga hela sommaren. Tråkigt, blir liksom dubbelt upp på det viset.

Längtar SÅ till min semester. Dock fem veckor kvar.

Fick reda på lönen, förhöjning med 3,2 procent. Får väl vara nöjd med det. Så nu kommer den att ligga på knappt 25 300:-/mån.

Undrar just hur mina favoritbloggar har det, måste försöka uppdatera mig snart.

Hoppas att ni alla får en HÄRLIG sommar och en glad MIDsommar.

Om någon undrar så ...

ligger jag lite lågt ett tag, saker och ting går inte riktigt som planerat ... varken ekonomiskt eller något annat. Men jag återkommer så fort saker börjar reda ut sig.

Ha en fin vecka!!!

11,33%

HELT fint alltså.

Som svar på karrärmorsas frågor:
Har du barnen hel- eller halvtid?
Heltid, han har dem fre kväll till söndag kväll varannan vecka.

Får du underhållsbidrag som du ska?
Det fick jag efter att jag bråkat med Försäkringskassan om att han vägrade ge mig det, och när han väl gjorde det så var det två veckor för sent, varje månad. Så, jo, det får jag.

Har du sökt eller har rätt till bostadsbidrag?
Japp, 100 riksdaler får jag i månaden.

Hur mycket av din lön är kvar när din månadsbudget (alla räkningar, mat, boende) är betalda?
Svårt att säga, jag brukar räkna så här:
Fasta räkningar och återkommande brukar vara i snitt 12 000:- (kanske lite under)
Sparandet är totalt 2 800:-
Övrigt ska gå till allt annat. Mat, kläder till samtliga. Semestersparande har vi inget egentligen, blir ifall det blir något över.

Så här blir det:
Lön 16 900:- (netto)
Bostadsbidrag: 100:-
Barnbidrag: 2 200:-
Underhåll: 2 546:-
Totalt: ca 21 700:-

Minus räkningar: 12 000:-
Kvar ca 9 700:-
Sparande: 2 800:-
Kvar efter sparande 6 900:-

Låter just nu väldigt mycket i mina öron och i verkligheten brukar jag ha ca 5 000 kvar ... för det kommer ALLTID ett par stora räkningar/utgifter som jag inte kunnat förutse. Eller förutse och förutse, det kommer ju när det kommer men ibland tänker jag inte så långt som att det måste vara just NU filtret måste bytas osv. Denna månaden var det bl a ett VATTENFILTER till kylen som kostar 460 SPÄNN, det har jag skjutit upp några månader nu för att jag har inte haft råd ... Kostar att ligga på topp ... hehe.

Men, ungefär så ser det ut.

Det tar sig ...

+9,70 på mina fonder. Nu har jag 7256 kvar till mitt mål ifall allt går som det ska. Känns riktigt nice.

Det som jag nu funderar och älter är istället ifall jag börjat bli lat ... jag tycker att man gör inget annat än flänger runt som en skottspole och ska fixa och dona osv. Ändå har jag mer och bättre ordning nu än när vi var två. Idag t ex, man slutar klockan ett. Vad händer, jo man RUSAR hem och klipper gräset, tvättar, ska hinna grilla, klippa gräskanter, bränna ogräs osv. Till vilken nytta tänker jag. Prestation, prestation och åter prestation. Tankarna far igenom huvudet konstant på alla måsten. Och då har ändå mina barn inga aktiviteter längre. Nä fy sjutton, ibland ifrågasätter jag verkligen min attityd till att "jag har det så bra själv". Jag vet ju att ingen någonsin har "fixat något tills jag kommer hem" eller någon glad överraskning över huvudtaget. Är så slut emellanåt att man bara vill slänga sig på golvet och skrika "Jag VILL inte!!!" Vill inte tvätta, vill inte klippa gräs osv. Idag ska jag grilla och bjuda mina föräldrar på mat. Inte kan någon annan sticka och handla det lilla kompletterande som behövs till det, medan någon klipper gräset? Inte står någon vid grillen när jag fixar tillbehören. Inte hänger någon tvätten när jag passar på att ta en dusch? Nä, själv själv själv. Och missförstå mig rätt, jag GILLAR OCKSÅ att vara själv, men jag blir så trött emellanåt. Fattar inte hur man ska få ihop livspusslet. I o f s så gjorde jag nästan allt själv när vi var två också, men det FANNS ändå glimtar av avlastning. Och så vågar man knappt be om hjälp heller för man vet att folk har så mycket själva.

Idag har jag i alla fall bett min pappa om lite hjälp i trädgården. Sen bjuder jag på middag, förhoppningsvis finns mamma där och kan bära ut något åtminstone ...

Och sen är mina pengar slut. Så kan jag grubbla på det istället ett tag ...

Har också passat på att göra dagens goda gärning. Jag passade på att klippa grannens gräs, som också är själv. Så blir hon nog glad när hon kommer hem =)

Hoppas att ni får en härlig helg!