Metro skriver:
"Svenskarnas kreditkortsskulder växer lavinartat och har under hösten nått rekordhöga 31 miljarder kronor."
Hur kan det BLI så fel? Var finns alla dessa människor och vad är orsaken till det? När började vi överkonsumera på detta vis? Jag undrar OFTA hur folk har råd att köpa hemmabiosystem, nya bilar och dessutom åka utomlands flera gånger om året. Jag har varit på TVÅ utlandsresor de senaste 14 åren och en var en weekend som vi blev bjudna på. Den andre var en annan weekend, en vinst som jag vann. Inte ens i min fantasi ser jag någon möjlighet för mig och mina barn att åka utomlands. Jag kan inte se det framför mig, hur skulle jag få ihop ens till min egen resa? Ok om man är två, två löner, då förstår jag hur man kan spara, men FLERA gånger om året?!? Då får man ju ha en lön som min sjuka vän, ca 60-70 000 kr i månaden. DÅ fattar jag, men det är ju inte var och varannan som har DET, eller? Att köpa en resa på kredit finns inte heller i min värld. Det är kanske fel. Jag kanske missar drömresorna och missar att se världen innan allt är för sent. Men vad kan man göra då? Skuldsätta sig? Jo förvisso, men jag tycker inte det är värt priset. Jag vill kunna sova gott (helst bättre än för tillfället) och inte försätta mig i fler kaotiska situationer. Jag VILL HA KOLL. Eller rättare sagt, jag MÅSTE ha koll, annars går det åt skogen.
Ibland ... undrar jag hur länge man ska vara i det här ekorrhjulet ... Man går upp, man jobbar, kommer hem, man lagar mat, man gör läxorna, konstaterar att man älskar sina barn. Man myser lite, man äter, man tjatar på barnen. Älskar dem lite till ... Går och lägger sig, nästa dag börjar allt om. Samma samma samma. Så tänker jag: Hur vill jag HA det då? Är jag inte rätt så nöjd? Jo, det är jag. Men det är så förbannat tråkigt när allt handlar om pengar. Jag kan inte gå på bio med barnen, för då riskerar det att bli dagar innan lön som det inte finns pengar. Jag kan inte åka in till stan och bara ta en fika med dem. Jag kan inte handla det där FINFINA halsbandet som de stått och trånat efter. Genast får jag tänka: Perfekt JULKLAPP, för man kan ju inte få det direkt, då blir det ju mindre på julafton. Jag kan inte se fram emot en resa som jag så gärna skulle göra med dem. Det hade inte behövt vara något märkvärdigt, bara lite lagom.
Jag får nog börja fylla på den där önskeköplistan ändå. För det FINNS massor som jagVILL men som jag liksom bara filtrerat bort. Som att det är inte LÖNT att önska sig, för det kommer aldrig hända. Så jag har sorterat bort tankarna också. Det känns inte kul, bara ledsamt. Man måste ju ha drömmar, hopp. Och visst, det bästa i livet är gratis. Men den där lilla lilla guldkanten, den är oftast inte gratis ... Kanske därför jag ofta känner mig nerstämd nuförtiden. Även om allt känns bra och jag är nöjd så känns det lite hopplöst. Som att tja, så här blev det ...Jag vill ha något att se fram emot ...
Sen kan man ju tycka ibland att mycket behöver väl inte alltid ha mer, eller? Är jag ogin och missunnsam nu???
Ja, avundsjuka är verkligen ingen attraktiv egenskap. Men vad gör man? Man är inte mer än människa har jag kommit fram till.
Har i alla fall haft en HELT ljuvlig helg. Bara mys och kärlek. Önskar jag kunde stannat lite längre i den lilla bubblan. Då är det nästan som ett mantra som går igenom mitt huvud och jag tänker: Vad är pengar när man får uppleva det här?
Sen kommer verkligheten lite för snabbt och knackar på. Men faktum är, att den trista vardagen med pengabekymmer blir SÅÅ mycket lättare att hantera, när hjärtat känns lätt och älskat.
Hoppas ni får en härlig vecka =)
Inlägg
4 kommentarer:
Folk tröstar sig med att konsumera. Det är ett svårt mönster attt ta sig ur.
Anledningen till att du inte har den senaste platt-TV:n är att du INTE köper på kredit? :)
Det viktigaste i livet går inte att köpa som tex kärlek. Men visst kan pengar ge guldkant på tillvaron, helt klart...jag å andra sidan tänker, jag hade kunnat resa och upplevt saker om jag inte hade kastat bort pengarna i olika shoppingcentrum...=(Men bättre att vakna upp sent än aldrig....och att kunna sova gott om nätterna är inte helt fel det heller=) Man får se framåt....någon dag har ungarna vuxit upp, du kanske har blivit sambo och vips reser du hur mycket som helst=)
Fundera på alternativet.
Att tjäna bra, kanske nästan 36000:-/mån, få ut 24000:-. Totala omkostnader på runt 6000:-/mån och kunna åka utomlands 4-5 ggr per år...minst.
Men inte ha en käresta eller några barn! Och aldrig kunna komma loss från jobbet förutom de obligatoriska 4 veckorna på sommaren och kanske en vecka på jobbet!
Och somna ensam på kvällen...varje kväll!
:-)
Per: Så sant. Det är ju just den anledningen till att JAG inte har en platt-TV t ex. Jag SKULLE ju kunna ha en!!! Tydligen så är det många som faktiskt köper mer än de borde. Jag skulle också kunna tröst-köpa, men jag vet ju baksidan på det och avstår =)
Minna: Kärleken betyder allt. Utan den kan man sluta leva. Om det sen är kärlek till sina barn, föräldrar eller till en älskad partner, det spelar ingen roll. Det är där man hämtar kraften. Och JA, jag har verkligen tänkt på att jag ser allt i ett så kortsiktigt perspektiv. Jag kan ju faktiskt resa SEN. Jag är så NU-fixerad. Har svårt att se framåt och hur det KAN se ut då. Får lugna mig hihi.
Anonym: Den tanken har jag tänkt många gånger. Jag tackar högre makter varje kväll för det jag faktiskt HAR. (är dock inte troende ...) Är så tacksam för mina barn, min familj, min nyfunna kärlek, att jag har hälsan och tak över huvudet och ett jobb att gå till. Då känner jag mig stor. Sen kan det komma en dag då man känner sig LITEN. Oro kan man inte bestämma över, det är bara det. Att oroa sig för pengarna, det tär och det tar, på humör och sinnet. Men helt klart är att man ska vara tacksam för det man har. (därför som jag skriver så ofta att det jag har, är just bara ett ilandsproblem =)
Skicka en kommentar