Klappar och klappar ...

Minna: Dina rader gör mig alltid lika glad =) Svaret från KFM var formellt och korrekt. Hon skulle svara mig inom 1-2 veckor. Kan inte låta bli att småle åt deras strikthet. Vad som gjorde mig glad var att hon faktiskt svarade att en del frågor var Skatteverkets bit och att hon skulle se om hon kunde få tag på någon där. Jag skrev förvisso att jag fortfarande efter så här lång tid håller på att bearbeta det hela och att jag behövde få lite svar, så hon har kanske insett att svaren betyder mycket för mig. Passade på att ställa lite "mer personliga frågor" också ... får väl se om de glöms bort ... hoppas inte det. Jag vill verkligen se ifall det finns lite medmänsklighet i folket som sitter där. (vilket jag någonstans är övertygad om ...)

Sofia: Det är ju just det som jag också alltid trott och tänkt. Att "alla andra kan". Visst, många kan, men inte alla. Sen Lyxfällan började sändas har man ju förstått att det inte alls är så lätt som det ser ut alla gånger. Men det som lärt mig mest under resans gång är att VERKLIGEN inse att pengar ... det köper ett visst mått av lycka men det är långt ifrån allt. Hade jag fått ÖNSKA så hade jag haft så att jag kunde sparat en rejäl slant per månad för att kunna just TRYGGA min framtid ifall något händer. Det känner jag INTE att jag har nu. Jag känner att jag lever på gränsen och marginalen och det känns otryggt. Men jag vet inte om de där miljonerna ... de klarar jag mig säkert utan, även om det hade varit trevligt att kunna förfoga över så mycket pengar någon gång i livet. Men det GÅR att klara sig på lite, eller som jag, att man har för stor boendekostnad, och ändå ha en bra liv. Jag lägger mycket av min energi på att försöka få ihop det men också på att visa mina barn så mycket kärlek att de inte ska se att prylar är det man måste eftersträva och älska.

Per: Ja, det blir spännande. Jag hoppas att det i sin tur genererar mer besökare även till mina favoritbloggar så klart (din bl a =)

Min Stora kom hem i vanlig ordning och skulle ha paket till skolkalender och jag drog en djup suck. Mer utgifter och mer tid som går åt till att fixa sånt som jag inte kan hitta i vår by. Det är väl ok och klappar ska man ha ... men ibland blir jag bara så TRÖTT på det!

SEN blev jag SÅ glad.
Min minsta flicka kom hem från skolan och sa att de fick inte lov att köpa presenter men de hade gjort en annan sak. De hade tagit alla barn i klassen, de skulle skriva lappar, SNÄLLA lappar om alla i klassen. Vad de tycker om hos sina kamrater. Sen samlas lapparna in och hängs upp till julkalender. Sen klipper de ner lapparna, "ett barn i taget" och så får de läsa vad som skrivits om dem. SÅ himla MYSIGT tyckte jag. Tänk att få sitta där och få höra ca tjugo goa kommentarer om sig själv. Vilket lyft för självkänslan och så annorlunda emot prylar. TOPPEN tyckte jag. BÄTTRE än paketkalender. Tänker ofta på de som har en 5-6 barn. Får de skylla sig själva undrar jag? Det blir ju då inte 30 kronor som ska läggas ut, utan flera hundra. Lappalternativet tycker jag är MYCKET bra och ska framföra det till läraren =)

Ikväll ska jag minsann gratisroa mig =) Företaget bjuder på julbord med show. Ska bli kul! Hoppas ni får en fin torsdag!