Julklappsjakt

Undrar hur mycket folk lägger på sina julklappar, kan inte ni skriva lite hur NI gör?

VEM ger ni julklappar till? Barn, vuxna, kusiner?
Hur mycket till vardera?
Vad får er sambo/man/fru?
Köper ni något till er själva?

Utöver julklappar, hur mycket lägger ni på pynt, gran etc?

Klappar och klappar ...

Minna: Dina rader gör mig alltid lika glad =) Svaret från KFM var formellt och korrekt. Hon skulle svara mig inom 1-2 veckor. Kan inte låta bli att småle åt deras strikthet. Vad som gjorde mig glad var att hon faktiskt svarade att en del frågor var Skatteverkets bit och att hon skulle se om hon kunde få tag på någon där. Jag skrev förvisso att jag fortfarande efter så här lång tid håller på att bearbeta det hela och att jag behövde få lite svar, så hon har kanske insett att svaren betyder mycket för mig. Passade på att ställa lite "mer personliga frågor" också ... får väl se om de glöms bort ... hoppas inte det. Jag vill verkligen se ifall det finns lite medmänsklighet i folket som sitter där. (vilket jag någonstans är övertygad om ...)

Sofia: Det är ju just det som jag också alltid trott och tänkt. Att "alla andra kan". Visst, många kan, men inte alla. Sen Lyxfällan började sändas har man ju förstått att det inte alls är så lätt som det ser ut alla gånger. Men det som lärt mig mest under resans gång är att VERKLIGEN inse att pengar ... det köper ett visst mått av lycka men det är långt ifrån allt. Hade jag fått ÖNSKA så hade jag haft så att jag kunde sparat en rejäl slant per månad för att kunna just TRYGGA min framtid ifall något händer. Det känner jag INTE att jag har nu. Jag känner att jag lever på gränsen och marginalen och det känns otryggt. Men jag vet inte om de där miljonerna ... de klarar jag mig säkert utan, även om det hade varit trevligt att kunna förfoga över så mycket pengar någon gång i livet. Men det GÅR att klara sig på lite, eller som jag, att man har för stor boendekostnad, och ändå ha en bra liv. Jag lägger mycket av min energi på att försöka få ihop det men också på att visa mina barn så mycket kärlek att de inte ska se att prylar är det man måste eftersträva och älska.

Per: Ja, det blir spännande. Jag hoppas att det i sin tur genererar mer besökare även till mina favoritbloggar så klart (din bl a =)

Min Stora kom hem i vanlig ordning och skulle ha paket till skolkalender och jag drog en djup suck. Mer utgifter och mer tid som går åt till att fixa sånt som jag inte kan hitta i vår by. Det är väl ok och klappar ska man ha ... men ibland blir jag bara så TRÖTT på det!

SEN blev jag SÅ glad.
Min minsta flicka kom hem från skolan och sa att de fick inte lov att köpa presenter men de hade gjort en annan sak. De hade tagit alla barn i klassen, de skulle skriva lappar, SNÄLLA lappar om alla i klassen. Vad de tycker om hos sina kamrater. Sen samlas lapparna in och hängs upp till julkalender. Sen klipper de ner lapparna, "ett barn i taget" och så får de läsa vad som skrivits om dem. SÅ himla MYSIGT tyckte jag. Tänk att få sitta där och få höra ca tjugo goa kommentarer om sig själv. Vilket lyft för självkänslan och så annorlunda emot prylar. TOPPEN tyckte jag. BÄTTRE än paketkalender. Tänker ofta på de som har en 5-6 barn. Får de skylla sig själva undrar jag? Det blir ju då inte 30 kronor som ska läggas ut, utan flera hundra. Lappalternativet tycker jag är MYCKET bra och ska framföra det till läraren =)

Ikväll ska jag minsann gratisroa mig =) Företaget bjuder på julbord med show. Ska bli kul! Hoppas ni får en fin torsdag!

Idag 442 kronor minus

varav 200 tog jag faktiskt av min buffert. Hittade en TV på blocket,

en Philips 25 tum för 200 spänn ... tjohooo. Det blir en perfekt bonusjulklapp till Stora =) Ska köpa lite dvd-filmer också. Hon har önskat sig det. Blev så glad och den var så fin. Jättetrevliga människor som sålde den, hjälpte mig ut med den och allt.

Alltså 283 kronor kvar tills på torsdag. Det klarar jag!

Tankat för 200 och handlade jäst och filmjölk för resten. Har således bakat ett gäng fullkornsbullar idag också. Annars en skönt slappig dag. Saknar mitt hjärta och barnen har åkt till sin pappa. DÅ får jag svårt att sova. Lika bra att surfa runt lite hos mina favoritbloggar =)

Ska läsa lite i boken "Fantastiska fonder". Riktigt bra verkar den. Har annars såå svårt att fastna eller ens hålla mig kvar i böcker som handlar om ekonomi eller annat "ospännande".
Verkar lovande hittills.

Hoppas ni får en härlig vecka. Det känns som att jag faktiskt klarat den här månaden om inget oväntat händer i veckan. Har mat i frysen och som sagt fortfarande några kronor på banken. I morgon blir det till att baka lite bröd till. Så skönt när man har det i frysen och bara ta fram.

Minna och Frisk Ekonomi.
Tack! Jag försöker och försöker, hör av mig flera gånger i veckan oftast. Är MYCKET noga med att säga att jag VILL VILL VILL göra något och att de måste berätta för mig VAD. Det som de konkret sa är att de gärna kommer till ett dukat middagsbord. Så det har jag lovat, hon lovade att kolla upp någon/några dagar, men det har bara gått ett tag. Så kom detta med läckan, ännu mer kaos för dem. Jag VILL så MYCKET men vill samtidigt respektera dem i deras sorg/sjukdom/kaos. Häromdagen skrev jag ett sms (opersonligt men dock) till mannen som är sjuk. Han tackade så mycket och nu är det som att jag brutit isen på något vis. Nu vågar jag men jag känner mig samtidigt RÄDD. När hennes mamma var sjuk och jag hälsade på INSÅG JAG INTE hur sjuk hon var (hon dog en vecka senare) och tårarna bara rann när jag kom in. Synen av en förtvinad kvinna som tidigare varit frisk och frodig ... slangar och katetrar ... Hennes pappa fick nästan försvara mig och släta över och förklara varför jag grät. Jag är nog rädd för min reaktion när vi väl ses ... Det kan jag TA, det är inget försvar eller så, bara en reflektion.

I alla fall, jag sa till mig själv, att jag inte skulle nöja mig med att "jag kollar upp lite datum" så jag påminde henne nu igår. Då skrev hon att hon jättegärna vill ses men att de har en massa föräldrasamtal i veckan. Man VILL så gärna men vill samtidigt respektera deras privatliv och vardag. Men slutar höra av mig, det gör jag ALDRIG!!! Inte en chans. Jag VET INTE hur jag ska bete mig och vad jag ska säga men det bryr jag mig inte om. Jag har sagt åt dem att det kanske kommer bli fel men då får de helt enkelt säga ifrån. DE vet lika väl som jag att det är svårt att bemöta.

Praktiskt skulle jag vilja handla till dem och bara åka dit med lite. Pengar ... saknas som alltid ...
Middag ska jag bjuda på men det känns inte tillräckligt!!!
Barnvakt har jag erbjudit mig, men eftersom vi de sista många åren bott i olika städer (Vi är barndomsvänner) och nästan alltid bara träffats "vuxet" så känner jag barnen sämre än jag velat. Men erbjudit mig har jag.
Sticka över på en fika/promenad är samma sak där, jag vill men ändå inte, tränga mig på. Jag vet att hon har stort behov av "ensamhet" också, hon reagerar inte på samma sätt som jag, som skulle velat ha huset fullt med folk. Det får jag respektera.

Men jag fortsätter höra av mig/terrorisera dem så får vi hoppas att det "räcker". Skrev precis ett nytt sms till mannen i fråga och skrev allt om frustration och att jag vill finnas där för dem. Och att jag hoppas att vi ses snart!

Idag ska jag skicka ett vykort tror jag ...

Och nu till något ytligare:
Dagens utlägg hittills är 100:-. Två julklappar, spel till mina barn och en kompis till dem. Billigt och bra! Ännu en julklapp fixad. Kommer hamna på minus idag alltså, måste tanka också. Håll tummarna för mig denna månaden, hehe.