Från kaos till koll?

Minna och Frisk Ekonomi.
Tack! Jag försöker och försöker, hör av mig flera gånger i veckan oftast. Är MYCKET noga med att säga att jag VILL VILL VILL göra något och att de måste berätta för mig VAD. Det som de konkret sa är att de gärna kommer till ett dukat middagsbord. Så det har jag lovat, hon lovade att kolla upp någon/några dagar, men det har bara gått ett tag. Så kom detta med läckan, ännu mer kaos för dem. Jag VILL så MYCKET men vill samtidigt respektera dem i deras sorg/sjukdom/kaos. Häromdagen skrev jag ett sms (opersonligt men dock) till mannen som är sjuk. Han tackade så mycket och nu är det som att jag brutit isen på något vis. Nu vågar jag men jag känner mig samtidigt RÄDD. När hennes mamma var sjuk och jag hälsade på INSÅG JAG INTE hur sjuk hon var (hon dog en vecka senare) och tårarna bara rann när jag kom in. Synen av en förtvinad kvinna som tidigare varit frisk och frodig ... slangar och katetrar ... Hennes pappa fick nästan försvara mig och släta över och förklara varför jag grät. Jag är nog rädd för min reaktion när vi väl ses ... Det kan jag TA, det är inget försvar eller så, bara en reflektion.

I alla fall, jag sa till mig själv, att jag inte skulle nöja mig med att "jag kollar upp lite datum" så jag påminde henne nu igår. Då skrev hon att hon jättegärna vill ses men att de har en massa föräldrasamtal i veckan. Man VILL så gärna men vill samtidigt respektera deras privatliv och vardag. Men slutar höra av mig, det gör jag ALDRIG!!! Inte en chans. Jag VET INTE hur jag ska bete mig och vad jag ska säga men det bryr jag mig inte om. Jag har sagt åt dem att det kanske kommer bli fel men då får de helt enkelt säga ifrån. DE vet lika väl som jag att det är svårt att bemöta.

Praktiskt skulle jag vilja handla till dem och bara åka dit med lite. Pengar ... saknas som alltid ...
Middag ska jag bjuda på men det känns inte tillräckligt!!!
Barnvakt har jag erbjudit mig, men eftersom vi de sista många åren bott i olika städer (Vi är barndomsvänner) och nästan alltid bara träffats "vuxet" så känner jag barnen sämre än jag velat. Men erbjudit mig har jag.
Sticka över på en fika/promenad är samma sak där, jag vill men ändå inte, tränga mig på. Jag vet att hon har stort behov av "ensamhet" också, hon reagerar inte på samma sätt som jag, som skulle velat ha huset fullt med folk. Det får jag respektera.

Men jag fortsätter höra av mig/terrorisera dem så får vi hoppas att det "räcker". Skrev precis ett nytt sms till mannen i fråga och skrev allt om frustration och att jag vill finnas där för dem. Och att jag hoppas att vi ses snart!

Idag ska jag skicka ett vykort tror jag ...

Och nu till något ytligare:
Dagens utlägg hittills är 100:-. Två julklappar, spel till mina barn och en kompis till dem. Billigt och bra! Ännu en julklapp fixad. Kommer hamna på minus idag alltså, måste tanka också. Håll tummarna för mig denna månaden, hehe.