Det blir utslaget på (17) ca 88 kronor per dag. Tjohej så kul. Sen kommer barnbidraget.
Jag får försöka dra ut på skor till barnen tills nästa barnbidrag som då kommer om 17 dagar. Det går nog. Det får vara det första jag handlar ...
De enda utläggen som jag säkert vet är
- Mat så klart
- Ta mig till jobb, alternativen är månadskort a la 500 kr eller köra bil. Svårt ...)
- Present till min mormor som fyller 80+. Vad ger man någon som fyller 80+ och som helst inte kostar något? Tips tas tacksamt emot. Funderar på en flaska vin (som jag har sedan tidigare) och hembakat bröd. Kanske en trisslott?
(känns lite störigt att behöva BETALA för att ta sig till jobb, men så är det ju för många, de flesta. Men när man nu tänker på det så här så inser jag att jag har 500 kr mindre än mina kollegor som bor i stan =( )
Jag inser att jag kommer behöva ta av bufferten men jag tog å andra sidan tandläkarräkningen från min lön, den hade jag eg, räknat med att ta från bufferten. En lön till sen kommer bonusen. Jag har redan handlat julklappar till mina föräldrar, min bror med sambo. En julklapp till barnen är klar. Så DEN biten känns inte helt hysterisk. Det som börjar kännas oroligt nu är tandläkaren och ifall jag måste köpa nya däck till bilskrället. Kanske jag ska låta bilen stå istället och inte köra de dagar då det är vinterväglag ... Man får se.
Har fortfarande en enorm tacksamhetskänsla idag ... visst är jag orolig för ekonomin, det kommer jag aldrig ifrån men ... fick uppdatering av min vän vars man är sjuk ... de har ovanpå allt fått en vattenläcka. Livet är F-N INTE rättvist. Jag störttjuter när jag tänker på vad den familjen går igenom ... ovanpå deras kamp mot en elak sjukdom så kommer detta. Inte nog med det, det är två år sedan de sist hade en vattenläcka, fick dra ut hela köket och ha fläktar och skit ståendes i SJU månader. Så plötsligt känns mina 88 kronor om dagen som ett MYCKET fjantigt problem *skäms*. Önskar bara jag kunde göra något för dem.
Någon av mina läsare som haft någon nära som blivit allvarligt sjuk? Ge mig råd, vad kan man göra. Lyssnar gör jag, hör av mig gör jag, så det behöver ni inte skriva. Jag skulle så gärna vilja göra något KONKRET.
Inlägg
3 kommentarer:
Min svärmor har fått en dålig diagnos på sin lungcancer. 65 år endast. Känns tungt. Det är svårt att veta hur man ska hantera det. Makes me sick. :(
Det bästa är att hjälpa till med det vardagliga! Passa barnen, om dom har hundar gå ut med dessa. Försök vara positiv. Hyr komedier, spela glad musik. Jag fick en tumör förut, först grät och grät jag varje dag....men mamma vägrade att släppa taget..det var komedier varje dag. Både grät och skrattade. Hon tvingade mig på långpromenader och innan jag visste ordet av så shoppade vi och drack latte på dagarna som om inget hade hänt! Jag blev frisk! Första tiden är chockperiod! Då ska man bara finnas tyst i bakgrunden. Hoppas att allt ordnar sig...
Det bästa du kan göra är att fortsätta höra av dig och visa att du är samma vän ändå.
När jag blev sjuk (och då är ju inte MS livshotande men ändå allvarligt så klart) så försvann ett par av våra vänner spårlöst - samma vänner som tidigare gjort stor poäng av hur BRA och NÄRA vänner vi var. Det visade sig att de var bra och nära vänner i medgång men inte i motgång.
Så jag tror att det absolut bästa är att bara finnas där, höra av sig - och gärna erbjuda lite hjälp i vardagen som tex städa, passa barn, handla osv. Det praktiska är svårt att ta tag i när allt annat vänds upp och ned.
Skicka en kommentar