Klappar och klappar ...

Minna: Dina rader gör mig alltid lika glad =) Svaret från KFM var formellt och korrekt. Hon skulle svara mig inom 1-2 veckor. Kan inte låta bli att småle åt deras strikthet. Vad som gjorde mig glad var att hon faktiskt svarade att en del frågor var Skatteverkets bit och att hon skulle se om hon kunde få tag på någon där. Jag skrev förvisso att jag fortfarande efter så här lång tid håller på att bearbeta det hela och att jag behövde få lite svar, så hon har kanske insett att svaren betyder mycket för mig. Passade på att ställa lite "mer personliga frågor" också ... får väl se om de glöms bort ... hoppas inte det. Jag vill verkligen se ifall det finns lite medmänsklighet i folket som sitter där. (vilket jag någonstans är övertygad om ...)

Sofia: Det är ju just det som jag också alltid trott och tänkt. Att "alla andra kan". Visst, många kan, men inte alla. Sen Lyxfällan började sändas har man ju förstått att det inte alls är så lätt som det ser ut alla gånger. Men det som lärt mig mest under resans gång är att VERKLIGEN inse att pengar ... det köper ett visst mått av lycka men det är långt ifrån allt. Hade jag fått ÖNSKA så hade jag haft så att jag kunde sparat en rejäl slant per månad för att kunna just TRYGGA min framtid ifall något händer. Det känner jag INTE att jag har nu. Jag känner att jag lever på gränsen och marginalen och det känns otryggt. Men jag vet inte om de där miljonerna ... de klarar jag mig säkert utan, även om det hade varit trevligt att kunna förfoga över så mycket pengar någon gång i livet. Men det GÅR att klara sig på lite, eller som jag, att man har för stor boendekostnad, och ändå ha en bra liv. Jag lägger mycket av min energi på att försöka få ihop det men också på att visa mina barn så mycket kärlek att de inte ska se att prylar är det man måste eftersträva och älska.

Per: Ja, det blir spännande. Jag hoppas att det i sin tur genererar mer besökare även till mina favoritbloggar så klart (din bl a =)

Min Stora kom hem i vanlig ordning och skulle ha paket till skolkalender och jag drog en djup suck. Mer utgifter och mer tid som går åt till att fixa sånt som jag inte kan hitta i vår by. Det är väl ok och klappar ska man ha ... men ibland blir jag bara så TRÖTT på det!

SEN blev jag SÅ glad.
Min minsta flicka kom hem från skolan och sa att de fick inte lov att köpa presenter men de hade gjort en annan sak. De hade tagit alla barn i klassen, de skulle skriva lappar, SNÄLLA lappar om alla i klassen. Vad de tycker om hos sina kamrater. Sen samlas lapparna in och hängs upp till julkalender. Sen klipper de ner lapparna, "ett barn i taget" och så får de läsa vad som skrivits om dem. SÅ himla MYSIGT tyckte jag. Tänk att få sitta där och få höra ca tjugo goa kommentarer om sig själv. Vilket lyft för självkänslan och så annorlunda emot prylar. TOPPEN tyckte jag. BÄTTRE än paketkalender. Tänker ofta på de som har en 5-6 barn. Får de skylla sig själva undrar jag? Det blir ju då inte 30 kronor som ska läggas ut, utan flera hundra. Lappalternativet tycker jag är MYCKET bra och ska framföra det till läraren =)

Ikväll ska jag minsann gratisroa mig =) Företaget bjuder på julbord med show. Ska bli kul! Hoppas ni får en fin torsdag!

504

kronor kvar tills på torsdag. Ni får hålla tummarna för att jag klarar det =) Måste tanka så jag ska kunna ta mig till jobbet =( Har funderat på kollektivtrafiken men tror det blir DYRARE när jag löser biljetter för bara några dagar.

Funderar mycket på julklappar. Har många idéer och skulle kunna vara KLAR känns det som. Det är bara en sak som fattas. Pengar.

Mitt projekt gick i stöpet. Jag hade lämnat in till skatteverket men de tyckte att jag kunde ha det som hobby istället, och det är väl kanske lämpligare. Bra, då slipper jag bokföringen haha. Bara ha koll på in och ut och sen skatta ifall jag får något överskott.

Jamen äntligen ...

Hemlöshetsstrategi ...

Lite för sent men dock.

Jag minns med förtvivlan ... hur jag ringde kronofogdemyndigheten och grät, efter att ha fått beskedet att de tänkte tvångssälja mitt älskade hus ... och frågade var jag och mina barn skulle ta vägen. På andra sidan satt en iskall madame och sa "amen herregud, det finns väl andra boende!" ... då tänkte hon nog inte på vilken kränkning hela historien innebar för mig.

Jag hade lurats av min livskamrat. Så lurad ...

Jag gjorde allt för att försöka reda ut, satt nätterna igenom och försökte reda ut papper och fakturor, vände upp och ner på hela hemmet och hans kontor för att se vad som kunde räddas.

Jag drog in min bror i vår kaoskarusell. Och man kan tycka att blod är blod och att man ska ställa upp när famljen är i knipa. Han hjälpte, men det var inte utan att jag kände mig totalförnedrad och som en riktigt nolla. (hur kunde jag låta detta hända, var jag en idiot eller???)

Jag gick till en företagsläkare, som undrade ifall "... min arbetsgivare klagade eller?" Allt jag gjorde på jobb blev fel, jag var på gränsen till nervsammanbrott varenda dag. Men klagat, nej, det vet jag inte, mer insinuerat och kommenterat i nedsättande ton om mina fel ... Företagsläkare är just som det låter, en läkare till för företagaren, inte de anställda (åtminstone på det här stället). När jag körde därifrån skakade jag som ett asplöv, höll på att krocka på vägen hem ... och det enda hon kom fram till var att det var en "FULLSTÄNDIGT normal reaktion på en skilsmässa".

Jag ringde till "min psykolog" som jag då gått hos, som jag för övrigt betalade ur egen ficka, 500 spänn per gång och bröt ihop totalt. Hon tyckte det var ett skandalöst beteende och att jag borde anmäla henne. Hon skickade mig till hennes kollega, psykiater, psykologen som "varit med oss ett tag och försökt hjälpa" förstod min situation, följde med mig till läkaren som om jag var ett litet barn ... och läkaren blev förskräckt, trodde jag var självmordsbenägen och klämde in mig trots tidsbrist. Lät mig komma utan att betala, pga omständigheterna och "råd" från pyskologen. Hon höll med om att det var en normal reaktion men att företagsläkaren var oförmögen att ge rätt diagnos. Jag var totalt utmattningsdeprimerad, gick hos läkare och åt medicin för att överhuvudtaget ta mig ur sängen, samtidigt skulle man, tro det eller ej, få vardagen att fungera. Jobbet skulle skötas, fyra barn skulle tas om hand och allt runtikring såsom läxor, mat, tvätt. Företagsläkaren gav mig säkert 10 minuter av sin dyrbara tid (trots att de satt upp en "dubbeltid". Därefter hennes konstaterande ... Psykiatern satt säkert åtminstone en timme och frågade och pratade och undrade. Jag vet ärligt talat inte var jag varit idag ifall jag inte fått all hjälp från dessa två. Det kändes faktiskt som att de räddade mitt liv. Ingen som inte varit i min (och många andras) situation kan någonsin förstå hur det är att vara så långt nere, och därför blir jag så totalt vansinnig när politiker sitter och vräker ur sig att "ingen ska sjukskrivas". Det är bara att konstatera, de har ingen aning ... synd att ha en så snäv syn ... mycket synd.

Ja, säga vad man vill, starkare blir man. Men att barn ska vräkas från sina hem, det är skandalöst. Det som gjort mig MEST förundrad är att när det gått tillräckligt långt ... DÅ har staten makt att göra precis vad som helst, men VARFÖR, vill man nästan skrika, VARFÖR GÖRS INGET INNAN?!? Jag menar, det var inte över natten som min fd sambo blev skyldig hundratusentals kronor i utebliven moms, pga av skönstaxering, en påhittad siffra av myndigheterna som måste MOTBEVISAS. Det var inte över natten som Englas mördare blev som han blev. Ok, man kan inte tvångsinta folk bara för att de gjort ett övertramp, men jag tycker det är dags att folk som sitter med makt att de börjar ta ansvar. Tänk ifall någon på skatteverket eller kronofogden hade sagt till mig direkt eller åtminstone några år tidigare, när allt "började gå fel", då hade jag kanske kunnat reda ut allt eller åtminstone dra mig ur i tid, eller hjälpt min fd på något vis. De MÅSTE ju ha befogenheter till att säga ifrån tidigare, eftersom de tydligen hade befogenhet till att tvångssälja mitt hus i slutändan. Det spelade ingen ROLL att JAG inte hade varken betalningsanmärkningar eller så mycket som ett inkassokrav, de kunde bara tvångssälja det ändå ...