Vad pengar gör med folk ...

Har min bästa vän, som en dag blir rik ... men lever som en kyrkråtta idag. Problem uppstod mellan hennes syskon vid diskussion om framtida arv och uppdelning av detta. Jag blir så ledsen när pengar gör så med en familj. Ibland är pengar bra otäcka kan jag tycka. I alla fall när det får såna här följder.

Jag har funderat mycket över det här med hennes framtida arv. Jag unnar henne alla miljoner och kan ibland tycka att det är ju NU hon behöver dem. Men nä, NU får hon ingen hjälp. Det är ju NU hennes barn är "små" och man vill hitta på lite extra, och livet kostar. I alla fall, när vi träffas och pratar så kommer det ofta rätt så patetiska jämförelser. Som att när kärleken hälsar på, då får man "visa" att man kan bjuda på "riktig" mat, och när man "bara" är själv med barnen, då blir det fattigmansmat i kubik ... hur patetisk ÄR man ... men men, det är nödvändigt. Och sånt här dryftas ofta och mycket när vi pratar. Och ibland så slår tanken mig ... det här ÄR verkligen ett samtalsämne som är VIKTIGT att få lufta, hur PISSIGT det känns ibland, men också att man är nöjd för det lilla och att pengar inte är allt här i världen. Ibland kommer man dock in på föräldrar och deras sätt. Min mamma har en tendens att "lova och sen glömma". När jag var yngre så sa hon att "visst skulle hon betala mitt körkort" osv. Men ojsan, det gjorde hon visst inte alls. Hon ser DAGLIGEN hur jag kämpar, men inte kan hon sticka till barnen en tröja eller annat NÅGONSIN. Inte för att hon MÅSTE, eller att jag kräver eller stör mig JÄTTEMYCKET på det, men LITE gör jag nog kan jag säga. Jag blir AVUNDSJUK på min vän (och hon vet om det) som har MINDRE pengar än jag, när hennes mamma (som är den rika) åker på shoppingturer med barnbarnen. Och det är inte LITE hon handlar till dem. Jag hör ständigt att det och detta ha barn fått ifrån farmor och mormor. Men icke jag. På sin höjd köper hon två paket stickers och berättar högljutt att "ja, det var två för en tia, så det tyckte jag att de skulle ha" ... BLÄ. Hellre att hon sket i att ge dem det om hon måste berätta att de får det bara för att det var billigt ...

I alla fall, idag sa jag till min väninna, att vi måste ha diskuterat detta INNAN hon blir rik. Och vi är som systrar, vilket är mer värt än alla miljoner i världen. Jag vet att hon alltid kommer finnas för mig och vice versa. MEN, jag sa till henne idag att hon måste LOVA att detta med pengar inte kommer att vara något problem den dagen hon ärver allt. Och hon vet PRECIS vad jag menar. Jag kommer ju inte SLUTA att prata pengar, det kommer säkert minska, men vad man än ska göra så står man på olika plan liksom. Så då kom vi fram till att hon inte skulle ha dåligt samvete för att hon ville hjälpa men inte kunde/borde=??? MEN att hon bjöd mig på en lyxmacka lite då och då i hennes hus vid havet. Det känns faktiskt skönt att ha pratat om detta. Jag VET ju att hon vet och hon vet att jag vet ...

En sak är säker i alla fall, hur våra liv än kommer att se ut, så kommer vi alltid att flika in med lite humor över våra livsöden. Och det är ju skönt. Humor är det dock inte när hon säger att jag har verkligen gått den hårda skolan. Vi hade aldrig råd med något ... fick inte en spänn när jag flyttade hemifrån, faktiskt fick jag lite hjälp senare när jag mådde dåligt osv, men annars ÄR det den hårda vägen. Och det är väl ingen skyldighet som man har som förälder, men JAG personligen kan INTE fatta att de, med två heltidslöner, en HEL uppväxt, INTE la undan en spänn. VISST att de hade hus som kostade osv, men inte SÅ mycket, det VET jag att det inte gjorde. Jaja, det var lite gnäll över att JAG inte åkt räkmacka ...

De säger ju att det som inte dödar en, stärker. Men tänk nu ifall jag ibland känner att jag inte behöver BLI starkare. Jag behöver bara få lugn och ro vad gäller ekonomin.

Faktiskt ... när jag tänker efter ... så hade mitt liv varit nästan odrägligt bra ifall det inte vore för de där sablans pengarna, eller frånvaron av dem ...

Gladare blir man inte när man ser att vi nu ska betala Vickans bröllop. Visst ska hon få gifta sig, självklart. Men varför ska de blanda in MIG och MINA pengar i detta? NÄ, inför val för de som vill vara med och betala alla spektakel. Låt oss som vill få gå ur, precis som med kyrkan. Fattar inte att vi 2009 har det så här?!?

Jag har gjort en lyxfällan ...

Detta året har jag amorterat av 6 000 på mitt lån. *klapp på axeln*

MEN, jag har TRE tråkiga små krediter som följt mig. Trist och det kostar bara en MASSA extrapengar. Dessutom har jag ett kreditkort på 4 000 som aldrig kommer upp på noll= kostar massa pengar i avgifter och ränta. DUMT!!! Så ... be gentle ... men ... jag höjde mitt bostadslån, för att bli av med skitkrediterna. Har klippt alla kort sen länge tillbaka. Jag tycker mig inte vara en "sån" som handlar på kredit men lite "sån" finns det tydligen i mig ändå. Den ena är på Ikea på en soffa som vi köpte gemensamt ... så himla dumt. Soffan är jättegammal och ändå inte betald. Ok, jag har väl handlat lite mer på kortet efter det. Så nu lovar jag mig DYRT och heligt, att jag ska ta BORT alla krediter jag har, INTE fixa nya och bara handla sånt som jag sparat ihop till. Ganska självklart egentligen. OCH sen ska jag bygga upp min buffert med de pengar jag kommer spara. Räntan är ju jättelåg nu så jag ska försöka amortera något i alla fall. Det ändrar jag lite som jag vill.

KÄNNS SKÖNT att ha fixat lånet, trots att det är ett LÅN. Krediten på 4 000 är som jag haft sen jag FLYTTADE HEMIFRÅN, för att handla möbler. (för att mina föräldrar aldrig lagt undan en krona till oss ...) Lån var enda lösningen ... Krediten var från början på 12 000, sen har jag minskat den. Det är en annan bank och bökigt för att man måste dit och avsluta kontot, men tydligen inte längre. Så nu ska det bli RIKTIG ordning på torpet. INGA krediter, INGA lån, INGA skulder mer än ett huslån som nu ligger på 210 000:-, från början var det 200 000:-. Ikväll ska vi se vad vi kan göra för att få ner våra hyror. Vi har haft en mäklare som tittat på vår förenings förehavanden. De häpnar och baxnar och undrar vad de sysslat med. De säger att om DE får ta över räkenskaperna så kan de sänka hyrorna med tusen kronor, kanske mer. DET hade ju varit HELT UNDERBART!!!

Kram från en Hoppfull fröken Kaos.

Nu har jag fått svar på mina frågor

och jag hinner inte lägga upp allt idag, men här är de frågor jag ställt till Kronofogden:

Hej
Jag förstår att du inte kan svara på frågor som rör NNs del/journal. Jag vet inte hur mycket av det jag frågar om som ingår i detta men det finns som sagt saker jag undrar över. Du får svara på det du får svara på.

Jag är inte ute efter att skuldkasta någon. Den ende som har skuld i detta är NN och vi har inga lösa trådar utan pratar som de flesta separerade människor gör.

Det som jag inte kan sluta älta och mala är det faktum att ni sålde min del av vårt gemensamma hus. Jag förstår att ni hade rätt till det och allt sånt juridiskt men ... första frågan jag har är:

HUR och var i lagen står det att ni har rätt till detta? Skulle gärna vilja ha en formulering. Ni har ju lagen att gå efter och hur lyder denna? (jag betvivlar alltså INTE att det ÄR så =) Men framför allt; Står det i denna lag NÄR jag (i det här fallet) ska underrättas om tvångsförsäljning? Jag var TOTALT ovetande om allt från skönstaxeringar osv tills den dagen ni ringde (vem av er minns jag inte) och sa att ni skulle komma och göra en utmätning "på fredag", samma vecka. För mig är det helt obegripligt hur detta kan få hända. Om någons hus ska få tvångsförsäljas, ska inte den som blir drabbad få veta detta så att man kan påverka det på något vis? Finns det någon regel/lag som säger att ni ska underrätta mig (i det här fallet) vid ett speciellt tillfälle eller det är bara att komma när det gått så långt att "utmätning ska ske"?

Jag kan förresten berätta hur jag fick reda på hans skuld. Det var så ... att jag anade oråd. NN hade lugnat mig några gånger och jag gick på hans ord. Så ... när jag anat oråd ett tag ringde JAG till Skatteverket och frågade ifall han har en skuld och då frågade han om jag satt ner. Då var skulden uppe i 632 000 kr. Hur kan INGEN ha slagit larm till mig om detta, när man senare säljer mitt hus?!?

Vad innebär utmätningen? Om det blivit en. Ni kom aldrig dit utan vi kämpade och försökte få rätsida på hans papper osv. Nu fick vi möjligheten att sälja huset själv men vad hade annars hänt? Ni hade kommit och värderat huset och vad hade sen hänt? Exekutiv auktion? Hur långt senare då?

Skönstaxeringen är ju också en mycket märklig sak som jag inte förstår. Då hittar man/ni(?) på en massa summor, allt ifrån att han haft anställd (vilket han också HADE, men bara en viss period) till vad han tros ha tjänat. Om han då inte kunde styrka att han INTE haft anställd, att han INTE HAFT dessa fantasisummor, så är man i lagen INTE oskyldig om man inte kan bevisa motsatsen, i det här fallet? Det fabricerades summor som vi skulle haft men som vi aldrig sett röken av. (Kan tillägga att vi aldrig åkte på en semester under dessa år, hade VERKLIGEN ingen lyx). MEN ... eftersom papper saknades och vi inte kunde bevisa motsatsen så kvarstod skönstaxeringen. Han kunde jobba dygnet runt men fakturerade inte. Han hade tidigare haft BRA år, då han MÅDDE bra. Men det sa ju inget om hur han verkligen HADE DET när han skönstaxerades. Är det föregående år man utgår ifrån eller vad utgår man ifrån när man skönstaxerar?

Hur går ni vidare i såna här fall? Nu när ni fått huspengar osv. Han har utmätning på lönen förstår jag. Och ni kan svara rent generellt, inte nödvändigtvis i NNs fall, hur gör man, lever han på existensminimum några år och vad händer sen? Hur länge mäts lönen ut? Hur räknar man ut vad han ska leva på? Jag har nämligen underhåll via försäkringskassan eftersom det också strulade. Enligt försäkringskassan hade han fått tillgodoräkna sig detta hos er OM han betalat mig rakt i handen, (ni hade dragit mindre på hans lön) men han får det INTE om det går igenom försäkringskassan. Är det så? Varför i så fall?

Om han och jag varit gifta, hade jag haft betalningsansvar då och hade mina pengar också gått till att betala hans skuld? Från husförsäljningen menar jag. Trots att jag till en början varit ovetande.

Finns det någon skuld kvar? (antar att det fortfarande är "öppna" uppgifter.) Finns det skuld hos mer än er och var i så fall? (Det vet jag inte om det är offentligt ...) Det jag funderar på är om han betalar underhållet till F-kassan, vet att han hade skuld till sitt största barn där tidigare.

Jag har förstått att det är den som man är skyldig pengar som bestämmer ifall det ska göras en utredning om utmätning. I detta fallet ni. Och tydligen finns det en "större och en mindre utredning" om jag förstått det rätt. Vad innebär detta? Vad kostar en stor resp. liten utredning och vem beslutar om detta? Hur går den till?

Hur lång tid tror du lades ner på vårt ärende och kostnaden för detta, totalt? Vill bara veta ungefärligt.

Är det en enskild kronofogde som beslutar i såna här fall eller man är flera stycken?

Hur kan man genom att titta i några papper och inte ha någon personlig kontakt överhuvudtaget besluta i såna här frågor? Var finns medmänskligheten? Hade ni träffat oss personligen hade ni sett hur vi gick på knäna och kanske gett oss en chans till? (Jag vet att vi/NN fick många chanser men det var verkligen så formellt och omänskligt allting).

Om vi orkat, finns det någon juridisk hjälp vi skulle kunnat få för att bestrida er skönstaxering eller är det bara att motbevisa genom att ha papperna i ordning? VI la MÅÅÅNGA tusen kronor (som vi inte hade) på att lämna allt till bokföringsbyrå för att reda ut det hela. Med facit i hand skulle jag nog råda någon annat att totalt strunta i det, eftersom det i slutändan ändå inte hjälpte. Tycker NI att vi kunde agerat annorlunda på något vis?

Nu blev det ju så att jag och barnen faktiskt hittade någonstans att bo, med andan i halsen och ett boende so. Men vad händer om man avhyser en familj som INTE har någonstans att bo? Det kunde ju faktiskt hänt. Sociala myndigheter bör väl kopplas in och vems ansvar är det? Själv kan jag säga att jag var i så dåligt skick att vad som helst hade kunnat hända om jag inte haft en stark och driftig familj i övrigt och goda vänner som stöttade och hjälpte.

Och så lite personliga frågor ...
Undrar ni på skatteverket och KFM inte vem som sitter där bakom alla dessa sorgliga historier? Undrar ni inte vad som hände sen eller är det bara ett jobb för er? Du kan ju låta bli att svara, eller svara lite allmänt hur "snacket mellan kronofogdar" går. Tycker ni kanske rent av att det är klantigt att hamna hos er eller inser ni att det kan hända vem som helst p g a sjukdom och annat, t ex andra människors handlande som för med sig konsekvenser ... ? (ja, många är säkert oansvariga osv men inte alla ...)

Kanske jag kommer på mer men är väldigt tacksam om du tar dig tid att svara på mina frågor.
Tack på förhand!

Men va FAAAN?!?

Jag har länge tänkt att jag skulle intervjuat några av de som fanns med när vår UTMÄTNING gjordes. Alltså när de SÅLDE MIN del av vårt gemensamma hus. Per Penning skriver om detta och jag hittar där en länk till att NU ska det bli lättare att TA MED bostaden vid indrivning. OCH vad var skillnaden när de tog MITT HUS??? JAG HADE JU INTE ENS EN BETALNINGSANMÄRKNING!!! Det gick tydligen hur bra som helst att göra det ändå. Jag hade ingen jävla ANING om att HAN var skyldig HELLER. NU är jag ARG!!! Det står om en LITEN utredning som är billigare och en DYRARE större utredning. Jag skulle JÄVLIGT gärna vilja veta vad summan av vår historia blev som innehållit:

Utredning
Handläggning av ärendet, all kommunikation brevledes, mail, telefon
Sjukskrivning för mig i över ett halvår, läkarbesök osv
Sjukskrivning för min sambo
Medicinering i ett antal år.

Räkna ihop detta med summan av den stora utredningen, då har det nog lagts mer pengar på själva ärendet än vad de i slutändan får in. Det skulle vara SÅ intressant att få fråga en politiker eller någon på kronofogdemyndigheten hur de TÄNKER och hur det kan få lov att gå TILL så som det gjordes i mitt fall. Att folk är oärliga och skiter i att betala, så kan det säkert vara. Men när man är TOTALT ovetandes. Hur i hela jävla världen kan de bara klampa rakt in och sälja en del i ett hus, för någon som inte har så mycket som ett inkassokrav?!? VRÄKA FYRA BARN FRÅN SITT HEM ... VARFÖR SAS DET INGET TIDIGARE, VARFÖR BLEV JAG INTE KONTAKTAD. Den frågan kan mala till och med in i sömnen ibland. Jag förstår inte ...

Men det är klart, kronofogdemyndigheten ska ju också ha något att göra. Och det ska man ju räkna med att det kommer de att få ...

Jamen äntligen ...

Hemlöshetsstrategi ...

Lite för sent men dock.

Jag minns med förtvivlan ... hur jag ringde kronofogdemyndigheten och grät, efter att ha fått beskedet att de tänkte tvångssälja mitt älskade hus ... och frågade var jag och mina barn skulle ta vägen. På andra sidan satt en iskall madame och sa "amen herregud, det finns väl andra boende!" ... då tänkte hon nog inte på vilken kränkning hela historien innebar för mig.

Jag hade lurats av min livskamrat. Så lurad ...

Jag gjorde allt för att försöka reda ut, satt nätterna igenom och försökte reda ut papper och fakturor, vände upp och ner på hela hemmet och hans kontor för att se vad som kunde räddas.

Jag drog in min bror i vår kaoskarusell. Och man kan tycka att blod är blod och att man ska ställa upp när famljen är i knipa. Han hjälpte, men det var inte utan att jag kände mig totalförnedrad och som en riktigt nolla. (hur kunde jag låta detta hända, var jag en idiot eller???)

Jag gick till en företagsläkare, som undrade ifall "... min arbetsgivare klagade eller?" Allt jag gjorde på jobb blev fel, jag var på gränsen till nervsammanbrott varenda dag. Men klagat, nej, det vet jag inte, mer insinuerat och kommenterat i nedsättande ton om mina fel ... Företagsläkare är just som det låter, en läkare till för företagaren, inte de anställda (åtminstone på det här stället). När jag körde därifrån skakade jag som ett asplöv, höll på att krocka på vägen hem ... och det enda hon kom fram till var att det var en "FULLSTÄNDIGT normal reaktion på en skilsmässa".

Jag ringde till "min psykolog" som jag då gått hos, som jag för övrigt betalade ur egen ficka, 500 spänn per gång och bröt ihop totalt. Hon tyckte det var ett skandalöst beteende och att jag borde anmäla henne. Hon skickade mig till hennes kollega, psykiater, psykologen som "varit med oss ett tag och försökt hjälpa" förstod min situation, följde med mig till läkaren som om jag var ett litet barn ... och läkaren blev förskräckt, trodde jag var självmordsbenägen och klämde in mig trots tidsbrist. Lät mig komma utan att betala, pga omständigheterna och "råd" från pyskologen. Hon höll med om att det var en normal reaktion men att företagsläkaren var oförmögen att ge rätt diagnos. Jag var totalt utmattningsdeprimerad, gick hos läkare och åt medicin för att överhuvudtaget ta mig ur sängen, samtidigt skulle man, tro det eller ej, få vardagen att fungera. Jobbet skulle skötas, fyra barn skulle tas om hand och allt runtikring såsom läxor, mat, tvätt. Företagsläkaren gav mig säkert 10 minuter av sin dyrbara tid (trots att de satt upp en "dubbeltid". Därefter hennes konstaterande ... Psykiatern satt säkert åtminstone en timme och frågade och pratade och undrade. Jag vet ärligt talat inte var jag varit idag ifall jag inte fått all hjälp från dessa två. Det kändes faktiskt som att de räddade mitt liv. Ingen som inte varit i min (och många andras) situation kan någonsin förstå hur det är att vara så långt nere, och därför blir jag så totalt vansinnig när politiker sitter och vräker ur sig att "ingen ska sjukskrivas". Det är bara att konstatera, de har ingen aning ... synd att ha en så snäv syn ... mycket synd.

Ja, säga vad man vill, starkare blir man. Men att barn ska vräkas från sina hem, det är skandalöst. Det som gjort mig MEST förundrad är att när det gått tillräckligt långt ... DÅ har staten makt att göra precis vad som helst, men VARFÖR, vill man nästan skrika, VARFÖR GÖRS INGET INNAN?!? Jag menar, det var inte över natten som min fd sambo blev skyldig hundratusentals kronor i utebliven moms, pga av skönstaxering, en påhittad siffra av myndigheterna som måste MOTBEVISAS. Det var inte över natten som Englas mördare blev som han blev. Ok, man kan inte tvångsinta folk bara för att de gjort ett övertramp, men jag tycker det är dags att folk som sitter med makt att de börjar ta ansvar. Tänk ifall någon på skatteverket eller kronofogden hade sagt till mig direkt eller åtminstone några år tidigare, när allt "började gå fel", då hade jag kanske kunnat reda ut allt eller åtminstone dra mig ur i tid, eller hjälpt min fd på något vis. De MÅSTE ju ha befogenheter till att säga ifrån tidigare, eftersom de tydligen hade befogenhet till att tvångssälja mitt hus i slutändan. Det spelade ingen ROLL att JAG inte hade varken betalningsanmärkningar eller så mycket som ett inkassokrav, de kunde bara tvångssälja det ändå ...