tisdag 28 oktober 2008

Och ibland skäms man ...

över att man gnäller över ekonomin. Det är så dubbelt det där. Å ena sidan är jag glad för min älskade familj, jag är FAKTISKT riktigt riktigt NYKÄR och ser hoppfullt på framtiden. Mina barn har det bra och jag också, trots värk. Tittar man på världen hur den ser ut så är man ju ändå lyckligt lottad.

Ja, sån blir jag när jag gnällt, för inte får man gnälla hehe.

Jag har en mycket nära vän, vars man är svårt sjuk. De hade allt. Fin familj, han ett välbetalt jobb med ca 70 000 kronor i månaden, hon ett helt vanligt lärarjobb, som hon kunnat läsa sig till tack vare hans lön. Nu är han svårt sjuk i cancer, 38 år gammal. Oddsen att han klarar sig är under 10%. Vem bryr sig om pengar då? Men det HJÄLPS liksom inte att man är tacksam och allt det där. Det maler ändå i magen hela tiden, man spänner sig och oroar sig ÄNDÅ. Jag om någon vet att man kan oroa sig sjuk. Och när jag tänker så så oroar jag mig över barnen. Tänk om det händer MIG något. En 100% oansvarig far som inte bryr sig över huvudtaget, som tar emot dem under irritation och motvilja varannan helg. Det skulle vara katastrof.

Min mamma uttryckte sig ofta så här till mig: (när jag klagade över min ekonomiska situation)
(uppskattades inte)
"Men du TROR väl inte att du blir AUTOMATISKT LYCKLIG för att du får mer pengar?!? De har det inte bättre för det!"
Mitt svar blir: "NÄ, det TROR jag inte, men jag tror heller inte att man blir automatiskt LYCKLIG för att man INTE har några pengar HELLER".

Det för med sig så mycket skuld också. Sist min bror kom hit hade de ÖVERHANDLAT. Vi skulle bara bjuda på middag, och de kom med:

En orchidé
En blomma vardera till barnen
Två chipspåsar
Handgjorda tvålar
Godis till barnen.

JAG BLIR JU SKULDTYNGD och tänker direkt att JAG KAN ALDRIG mäta mig med dem. Jag ÄLSKAR att GE, men jag känner mig alltid begränsad. Förr kunde jag köpa en pocketbok till min mamma som tack för barnpassning eller en blomma bara för att muntra upp. DET KAN JAG INTE längre. Och jag tycker inte det är KUL. SKITTRÅKIGT är det. Jag kan ge och visa uppskattning på annat vis, men ibland skulle man bara vilja ...

Otillräcklig är nog mitt enda ord för tillfället.

Jag önskar jag var lite mer som Yoda ... som säger: "Do, or do not. There is no 'try.'"
Jag borde ha lite mer jävlar anamma i mig ...

NU ska jag putsa på mitt projekt. Återkommer om detta =)

1 kommentar:

M sa...

Jag är övertygad om att "även din tid kommer" och att du kommer att få möjlighet att ge tillbaka. Och ofta handlar det ju inte bara om att ge 'kostsamma' saker; kanske kan du byta ut pocketboken mot hembakat bröd, eller något annat billigt du gjort själv?

Jag hittade precis din blogg och tycker att det är spännande att följa dina tankar. Jag önskar er all ekonomisk lycka framöver!

=)

//Milla