Att bli sambo ...

tycker jag har varit 99% positivt. Det negativa ... det är faktiskt just detta med ekonomin. Varför? Ja inte är det för att HAN försöker begränsa MIG eller tycker att jag slösar eller sparar för mycket. NÄ, han har just inga kommentarer eller åsikter heller som skiljer sig från mina. Det negativa ligger hos MIG. Jag har ju nu strävat i nästan fyra år för att få KOLL. Det har jag lyckats med. Jag har levt ett ganska fattigt (inte jämfört med fattigdom på riktigt, men jämfört med Svensk Standard) Jag har lärt mig att det viktigaste är inte en snygg garderob eller dyr platt-TV. Nu plötsligt börjar jag snegla på dessa saker igen. Mina barns garderob är en skam, och de stackarna frågar inte ens efter mer kläder. Det är mest min otillräcklighet som gör att jag ibland VILL ösa över dem kläder, presenter och annat. Men det har ju då inte gått. Men vi har inte haft någon egentlig NÖD heller. Vi har klarat oss, men fått leva sparsamt och med lite magont vid tanken på att något skulle gå sönder eller så.

Så hur tänker man NU??? Han har tre barn, hans f d vill ha ett underhåll som ligger LÅNGT över Försäkringskassans norm. MINA barn får EXAKT vad försäkringskassan betalar ut 1273 kr per månad och barn. Jag ska då vara med och betala HANS barns underhåll som är mycket högre, dessutom ett barn till. Å ANDRA SIDAN så kommer HANS barn att vara "utflugna" mycket tidigare, medan han kommer att få betala till mina i många år till. OM vi nu är tillsammans vill säga.

Det låter som att jag är ganska cynisk och misstänksam va? Och det är sant. Jag ÄR det. Jag BLEV det med den man som grundlurade mig. Inte så konstigt. Men jag tycker inte OM mitt nya jag.

Han har en dyr bil. Jag sa idag att den kommer att bli en konflikt. JAG VILL INTE begränsa någon bara för att den råkar komma in i mitt liv och älska mig. Jag VILL att han ska få göra som han vill, men det funkar ju inte riktigt så i praktiken. Man måste se var alla utgifter ligger och hitta en balans. Annars funkar ju inget.

Det är en jobbig känsla att vara så kontrollerande vad gäller ekonomi och framtid. Jag är LIVRÄDD för att vårt huslån ska bli ett räntekaos, att räntorna går upp, det vet vi ju. Men hur mycket och kommer vi i så fall att klara det.

Ovanpå min oro så har min sambo nu blivit uppsagd. Och vi har inte ens tillträtt huset än.

Kanske inte konstigt jag behöver blogga bort lite oro.