torsdag 28 februari 2008

Det här är skrämmande:
Så här stod det i ett nyhetsbrev som jag prenumererar på:
"Under förra året fick Kronofogden in 912 000 ansökningar om betalningsföreläggande. Oftast i form av en ansökan om att få en fordran mot någon fastställd så att utmätning kan begäras. Det är det högsta antalet någonsin. Antalet ansökningar om skuldsanering slog också rekord. Kronofogden fick in knappt 7 000 ansökningar, vilket är 78 procent fler än 2006. En del av ökningen vad avser ansökningar om obetalda skulder utgörs av kommunikationsskulder och sms-lån."

Det måste vara något som är mycket mycket fel. Jag hoppas att de lagstiftar om de här smslånen och det NU. Vet att det varit på gång, men inte hur långt det kommit.

Så jag kanske inte ska gnälla, kanske kan vara min medvetenhet som gör att jag känner mig "utsatt". Ja, mitt sparande växer, sakta men förhoppningsvis säkert.
Det som slår mig i min spariver är dock: Tänk om mina barn gör som jag haft tendens till; när jag var liten så hände följande: Jag hade en kompis som kom hem till mig när fyllt år och sa: "Har du BARA fått detta???" Och så stod jag snopen brevid, och från att ha varit hyfsat nöjd med mina presenter så kändes min födelsedag plötsligt väldigt trist och grå. Jag kanske fick presenter för två- trehundra kronor medan hon fick en stereo för tusentals kronor. Och klart att det känns!

Så senare i livet när jag fått mer pengar att röra mig med, och var intet ont anande om vad som komma skulle, har jag bara spenderat, inte tänkt så långt som till sparande. Sen hamnade jag ju i den situation som jag gjorde och då var det så dags. Inget sparande i världen kunde fixat oss ur sjukdomar och miljonskulder. Men det hade varit ganska nice att ha haft lite "spar-vana" sedan tidigare. Nu känner jag att jag kanske tagit mig vatten över huvudet med mina sparplaner, året började ju inte SÅ bra, och jag tar kanske i lite mer än jag KAN. Jag har betsämt mig för att ge det ett halvår, på prov. Sen får jag utvärdera och se om det är ett drägligt liv att leva, bara för att få ha några kronor på banken. Jag menar, mina barn ska inte behöva ge upp ALLT för att vi ska ha sparande på banken ... Det som DE har på banken är redan idag 100% mer än jag hade när jag flyttade hemifrån ...

Det jag också tänkt är att jag, när tillfälle ges, ska spara det som GÅR att sparas. T ex om jag fyller år, så ska jag spara de pengar jag ev. får. Eller som när vi får bonus en gång om året och lite "extra" på jobbet ett par gånger om året. Inga stora summor men ändå. Ev. Tradera-objekt som sålts. Har sålt två böcker på Tradera, inga fantastiska summor men böckerna är lästa och jag läser inte om dem, så varför ska de stå och samla damm? De pengarna ska rakt in på semesterkassan i alla fall. När det blir lite varmare ska jag se om jag inte kan lägga ut lite gamla leksaker där också.

3 kommentarer:

Per Penning sa...

Livet är orättvist, jag koserar om det här: http://perpenning.blogspot.com/2008/02/det-finns-ingen-rttvisa.html

Ulrika Ring sa...

http://insolvenssthlm.blogspot.com

Low sa...

Det är ingen fara. Oroa dig inte för barnens ekonomi. Det smittar av sig kan jag säga. Jag tror att med lite disskussioner med barnen om detta, Alltså inte hålla familjens ekonomi hemlig, så lär sig barnen sunda värderingar automagiskt när det gäller ekonomi. Seda är det upp till dom att applicera det men det kan man ju inte hjälpa till med direkt.