Tack alla snälla

Ni är så gulliga, tänk att ni gläds med mig, hihi! Hoppas ni får tillbaka också. Men Minna, hur i hela världen kan det bli 360 000 att betala?!? Det är ju mer än hela min årslön?!? Det måste ju ha blivit fel någonstans???

Ja, faktiskt, lyckokänslan håller i sig. Känns nästan som att ha vunnit på tipset, haha, trots att det ju faktiskt varit mina pengar hela tiden =) Känner mig lugn och harmonisk men fortfarande sparsam. När man läser i andras bloggar så inser jag ju hur LITE pengar det är eg, hehe. Hos er som har hundratusentals sparade =) Men det är mycket för MIG. Dagligen tänker jag om det bara inte vore för pengarna. Och möjligtvis jobbet. Då hade mitt liv känts SÅ perfekt i jämförelse med hur de sista åren varit. Men man kan väl inte HA ett helt perfekt liv, hehe. Det går ju inte. Nä, man är glad så länge man är frisk, barnen är friska och man har pengar till räkningar och mat på bordet. Vad mer behöver man eg? Ilandsproblem.

En sak som faktiskt gjorde mig SÅ J-----A arg idag var detta: Min Lilla är sjuk idag, hon passas av mormor (som är pensionär) Det är ju HELT onödigt egentligen, men så löste vi det. Nu blev det så att min mamma måste iväg vid 15-tiden så jag gick in till min chef och sa att jag behövde gå vid 14.45-tiden och att min Lilla var sjuk. Då frågar han: "Hur gammal är hon nu?" "Snart nio" sa jag. Då frågar han: "Jaha, så hon vågar inte vara själv hemma då?"
Så här blev min reaktion:
















Ja, jag bara häpnade, men det enda jag fick fram var ungefär: "Jamen inte när hon är SJUK" ...

Kan ni förstå?!? Han ville på fullaste allvar att min åttaåring skulle ligga hemma sjuk själv. Och då slog det mig, att så är det nog runt om i världen ... men vaddå, vi bor väl ändå i ett hyfsat mänskligt och upplyst Sverige ... vilket fick mig att tänka på alla skandaler som media drar fram (bra alltså) ang bonusar och löner. Jag som alltid varit inbiten vänster-anhängare ... jag börjar omvärdera lite saker. Kanske vi SKULLE sänka skatten och därmed sänka alla höghöjdares löner, fallskärmar, bonus OSV. INGET kan få mig att förstå, speciellt inte i kristider, hur de kan vara värda, hur DERAS TIMMAR kan vara så mycket mer värda än någon annans timmar. Och vad händer, jo de kör Sverige i botten. Och får MER i bonus och lön. Det är som ett skämt återigen. Och vad gör vi svenskar, mjäkar, kvider i bloggar och på Facebook. Totalt fruktlöst, vi borde ut och demonstrera på gator och torg, strejka vilt och galet.

Jag blir SUR, SMÅSINT, AVUNDSJUK och MISSUNSAM över såna orättvisor. Tänk så många som VILL göra rätt för sig men som inte KAN det och som lever på bidrag. Ta alla äckliga bonusar, fallskärmar och skapa tillfällen för att utbilda folk, få in folk i arbetslivet i stället. De HAR JU SÅ DET RÄCKER FLERA LIVSTIDER OM. GAH, frustrerad känner jag mig nu.

Bäst att tänka på min egen lilla bonus, skatteåterbäringen, hihi. Så blir jag lite glad igen =D

"Prisa GUD, här kommer skatteåterbäringen." (Oj, just ja, jag tror ju inte på gud, men jaja, ändå, hehe)









Ha det så fint idag!

Bidrag ...

Bidrag är bra ... när de kommer till de som behöver dem ...

Så här tycker jag att det borde kunna gå att göra.

För det FÖRSTA. BEHOVSPRÖVA alla bidrag. VARFÖR ska vissa kunna slänga in hela barnbidraget i arton år (sexton) Jag VET att det är meningen att alla ska få och att barn ska det inte göras skillnad på ... men det blir ju liksom helt fel. Varför ska alla bidrag behovsprövas men inte det? Undrar just hur många MILJONERS miljoner som står på bankerna ... som barnen inte behöver, men som gör väldigt gott i plånboken den dagen de flyttar hemifrån ... En kvarts miljon ... per barn. DÄR snackar vi skattekostnader som staten kunde sparat in. Klart att politiker inte är intresserade att spara in på det, då skulle deras bidrag ryka all världens väg, de behöver väl knappast några barnbidrag?

Det var 1.

Nummer 2.
Håller med Finanskvinnan till viss del, och jag tror att vi kanske hjälper till att försvåra exakt rättvisa. Men jag tror ändå som så (efter år av diskussion med andra mammor) att många kvinnor ÄR GÄRNA hemma med sina barn, och hade gärna varit hemma MYCKET LÄNGRE. Nu har vi ju byggt upp ett samhälle där de inte KAN vara det. Statusjakt och löner som (som tur är) jämnats ut, gör det svårt att leva på en familj. För egen del kan jag säga att jag hade LÄTT gått hemma tills barnen börjat skolan, om möjligheten fanns.

"Tjejer tar lite plats och det är ingen ledaregenskap, chefskap handlar inte om enbart om kompetens utan även om ledarskap." skrevs det som kommentar på Finanskvinnans inlägg. HMPF, LEDARSKAP, vad är det? Att trampa på och gå över lik??? Ser världen ut som den gör pga KOMPETENS och LEDARSKAPSEGENSKAPER??? No comments ... Lite senare tänker JAG berätta om hur MIN chef har betett sig ... och är det SÅ man SKA bete sig som LEDARE och CHEF, låt mig ALDRIG komma dit. Då är jag hellre en fattig kyrkråtta och sover gott om nätterna. PUNKT!

Åter igen, det är inte svart och vitt, det finns så många aspekter att ta hänsyn till, så även när det gäller föräldrarollen och vem som ska vara hemma och vem som ska arbeta.

Om jag ser på vårt liv, så startade min sambo eget en månad innan vi fick barn nummer två. Det fanns ingen chans i h-e att vi skulle kunna förutspå vad som komma skulle. Vi tyckte det var BRA att han hade mycket jobb. Skulle han då säga att NÄ, nu ska jag vara LEDIG, för det har jag RÄTT till. Det funkade liksom inte. Jag var hemma i ett och ett halvt år och GRÄT krokodiltårar när jag var tvungen att lämna dem på dagis, det är helt SJUKT.

= Lena ska gå och lämna sin dotter på ett dagis, för att sen gå och ta hand om MINA barn ... Lena vill inte lämna sin dotter och jag vill inte lämna mina barn. Men det måste vi, för vi behöver få vår lön ... samtidigt går JÄTTEMÅNGA arbetslösa ... vilken matematik ...

Nu har jag inte satt mig in i den här frågan att man ska få bidrag för att få vara hemma med sina barn. Anledningen till att jag inte satt mig in i det är väl för att jag någonstans hört att det är som ett skämt, en skamlig summa som skulle räcka till VAD? Endast de med feta plånböcker skulle ha råd med det, och då skulle det återigen vara att familjen levde på en lön ... och lite bidrag.

Det berömda valet som "fittstimmet" eller vem det nu var som kom med det förslaget är ju då inget val. ALLA måste arbeta ... och VISST är det BRA att det blivit jämställt, men kom inte till mig och säg att man har något VAL längre. Som sagt, jag skulle GÄRNA gått hemma flera år medan barnen var små, för att sen gå upp i tid. Jag VET att många håller med mig, och att många många mammor vill vara hemma de första åren. Jag känner mig som en MYCKET jämställd kvinna och TAR INTE att kvinnan ska göra allt hemma. Definitivt inte, men vad gäller barnen så tycker jag att man ska ha ett val, som är ett riktigt val. Det ska inte bara fungera på ett papper, det ska fungera i verkligheten också!

Så för de mammor som INTE vill gå hemma mer än halva tiden, för de pappor som VILL gå hemma, borde man ta BÅDA föräldrarnas LÖN och ta ett snitt, sen betala ut SAMMA belopp, OAVSETT om det är mamman eller pappan som väljer att gå hemma med barnen. Hur svårt kan det vara???

En annan mycket KONSTIG beräkning som görs vid bidragsuträkningar är barnomsorgskostnad. Om jag lever själv nu, så beräknas barnomsorgskostnaden på ENBART min lön, trots att det sitter en pappa någonstans. MEN skulle jag bli sambo med en man som ABSOLUT INTE är mina barns pappa, jag DÅ minsann, då räknas HANS lön med i min barnomsorgsavgift ... hur hänger DET ihop??? Då ska min sambo vara med och betala på MINA barns kostnader, det är han ju automatiskt ändå om han skulle bo med MIG, men ... jag vet inte, jag tycker det är knepigt. Så om jag har fem barn och han blir sambo med mig, då ska han kanske i praktiken betala underhåll till sina egna fem barn och sen betala stor del av min barnomsorgsavgift?

Ja, det är inte lätt det här med bidrag och föräldraskap. Helst av allt vill man ju klara sig själv. Är kluven till det i det stora hela. Tycker INTE att vår regering som idag sitter fixar biffen, men jag vill inte heller att alla ska gå på bidrag. Det blir ALLTID så att något missbrukas, tyvärr. När jag bodde i kollektiv så fanns det en kille som inte ORKADE jobba ... och även om inte många är som han, så har jag faktiskt ingen lust att betala till de som inte ORKAR, jag orkar väl inte heller i så fall ...

Oj, det blev ett långt inlägg. För er som orkat ända till slutet, ha en fin kväll =)