Exakt 580 kronor kvar

det kan ju låta jättemycket i mina öron, men med tanke på att man går in och handlar lite frukt till barnen så har det gått 100 spänn utan att man hinner blinka. Så känns det inte som några fantastiska summor precis ...

Kämpigast nu är ändå kollegan som ägnar hela dagen åt att handla saker som hon och hennes familj så mycket BEHÖVER och som de ALLTID ÖNSKAT sig. Allt från märkeskläder, cyklar, digitalkameror och golfset/golfkläder till barnen som är 8 och 11. Emellanåt tycker jag mest synd om henne och hennes pryljakt, men när man känner att så mycket får stå tillbaka medan hon ägnar dagarna till att jaga prylar, som jag tycker är helt onödiga, då känns det. Och jag blir lite avundsjuk, inte på prylarna men på att hon KAN ...

Funderat mycket på mina utekvällar, och jag kan konstatera att visst kostar de ... men de sista gångerna har det gått några hundralappar, och det TYCKER jag faktiskt att jag ska kunna unna mig. Det hade varken gjort från eller till, äter billig mat, jag köper inga kläder, inga filmer och ingen musik som ligger mig varmt om hjärtat i annat fall. Har inga andra aktiviteter kvar som kostar mig något. Tänker så det knakar ifall det finns annat att dra in på men kommer bara fram till att NEJ, det gör det inte.

Har tänkt på mina skattepengar. Det mesta ska in på buffertsparandet (kommer få byta kamrem och sånt kul på min bil .... SUCK!) men en del ska jag ta till att fixa lite i hemmet. Småprylar som behöver göras som stört mig ett bra tag ... En gardin här och lite färg där. Målade några av mina dörrar i fjol och ska måla ett par till. Tror jag behöver göra en liten lista.