torsdag 16 april 2009

Katastrooooooof

men glad ändå =) Pengarna ska rulla säger de som vet. Jag ÄR så kluven till allt detta med ekonomi. Å ena sidan är jag helt övertygad om att man som människa mår bäst av att unna sig små saker i vardagen. Gudarna ska veta att jag snålar i vardagen. MEN jag unnar mig ändå ett konsertbesök ibland, jag går på kursen som jag älskar (present i o f s). MEN så tittar jag på hur min MORMOR lever idag. Hon är 81 år, var hemma i många år, de hade lantbruk. När hon blev allergisk mot korna så sålde de gården och hon började jobba som hemsamarit. Morfar dog när hon var endast 51 år. Då köpte de ett hotell, hon och en väninna, som de drev i ca 10 år. Sålde hotellet och fick en HEL DEL över. De satte hon i fonder, jag anser att hon blev lurad. Det var något konstigt med den histiorien men det hela slutade i att värdet i alla fall halverades. Eftersom hon har en usel pension så har hon ju fått leva på dessa pengar. Och det är väl BRA, men sen ett antal år tillbaka har hon nästan inga pengar kvar och kan ju för all del leva tio år till. Men hur lever hon då? Som en kyrkråtta ... men som också, om det vill sig, UNNAR sig ett dyrt klädesplagg då och då. Men oftast är det katastrof där med. Så vad är alternativet? Att leva utan att unna sig och ha smör på smörgåsen?

Hmm, vad svårt allt blev ...

Jag vill kunna stoppa undan lite här och var, jag vill trygga mina barns framtid, det är det viktigaste, men vad innebär det? Jag vill INTE att de ska åka rakt ut i gräddfilen, inte spara för att aldrig kunna göra något medan de är barn. Hur HITTAR MAN BALANSEN?!? Å ena sidan är jag nöjd ... å andra får jag nästan panik. Jag måste verkligen hitta ett sätt att avdramatisera detta. Frågade min ensamstående granne hur h*n får ihop det. Det får h*n inte ... heller. Vi är ca 16 hushåll i vår brf, varav ca 7 är ensamstående, av de är 4 pensionärer och vi andra tre ensamstående föräldrar. Med en boendekostnad på 8 000 i månaden ... HUR KLARAR DE DETTA?!? Visst, pensionärerna kan väl ha sålt och lever på de pengarna, lite bostadsbidrag osv, men ändå ... jag fattar inte. Satte upp mig på lägenhet häromdagen. Men en fyra kostar ju 6 000 också. Drygt. Då ingår ju allt så det är ändå 2 000 mindre. Men det är väl ingen risk att man får någon av dem. Finns inte särskilt många heller.

Man får se. Nu är det snart kalasdags och mina sista buffertpengar ryker igen. Men det är i alla fall så att det aldrig blir riktigt riktigt tomt och det är ju en j-a tur det. Då hade det inte blivit något kalas för barnen ...

Börjat månadsspara igen i fonder, för att de säkert ska få stå kvar. Jag och buffertkontot är för bra vänner, så lätt så lätt när de står där att plocka. Konstigt nog gör jag inte det förrän dete är RIKTIG kris när det gäller fonderna. Får väl erkänna min dåliga karaktär och ... låta mig fondspara ändå då. Verkar som att det kanske vänder på börsen nu?!?

Vad tror och tycker ni, kära läsare?

4 kommentarer:

Per Penning sa...

Det dröjer ett tag till, tror jag. :)

minna sa...

jag är likadan. Fonderna lämnar jag ifred! Att hitta balansen är mitt största dilemma. Skitsvårt! Jag säger till om jag kommer på det=)

Finansfilosofen sa...

Det är det eviga dilemmat, spara eller njuta. Känner igen mig i många av dina funderingar.

Wicke sa...

Klart man ska unna sig men då föredrar jag en middag ute eller kanske att gå på bio.
Jag impulshandlar inget och det är jätteskönt.
Däremot fyller jag snart år och jag har en liten önskelista på sådant jag sett men inte köpt.
Undrar om det är fusk...?
Kram, Wi