fredag 31 oktober 2008

"Att bli attackerad på gatan

av okänd är ganska tufft" skriver en läsare i min blogg. "Om man blivit attackerat, rånat eller annat, så får förhoppningsvis alla hjälp och terapi. Att bli attackerad på gatan av okänd är ganska tufft." skrivs det vidare. Ja ... så hade ju varit önskvärt. Hjälp och terapi till alla ... Att bli attackerad är ganska tufft. Jag vet. Jag har själv varit där. Inte bara attackerad, utan formligen nerslagen och sparkad i ansiktet. Jag plockade själv ut slamsorna ur munnen. Jag hade efter det GÄRNA haft både livvakter och personlig assistent, terapi hade behövts under lång tid. Men nu är verkligheten inte alltid som man vill att den ska vara. Hur gärna man än vill. Klart, hade jag haft pengar hade situationen säkerligen sett annorlunda ut ...

torsdag 30 oktober 2008

Ok, lite tydligare

... Ok, jag ber om ursäkt om jag trampade 18-åringar (eller andra) på tårna, jag menade inte att hennes ålder i sig är det som visar att hon inte verkar ha mycket hum om livets svårigheter. Hon vet nog BRA mycket mer än JAG om så mycket annat än utbrändhet och annat hon kan ju allt om produkter, kändisskap osv. Det jag syftar på är så klart mer än kaninpälsar. Jag har läst Metro ... om hennes timeout. Det är faktiskt som ett skämt ... och det ifrågasätter de också. "Jag går FORTFARANDE i terapi". Vaddå?!?

Jag ska vara lite tydligare i mina inlägg. Jag har en tendens att syfta till sånt som jag själv tänker och som mina läsare inte vet att jag tänker.

Och ja, visst tycker jag synd om mig själv, haha. Men det har inte med min fattighet att göra. Tydligen gör hon också det ...

– Jag går fortfarande i terapi och kan tycka att det är jobbigt att gå ut, särskilt i folksamlingar. Numer har jag alltid vakter med mig när jag går på fester och så, till exempel på min födelsedagsfest.
Kul för henne att hon har RÅD att gå i terapi. Men bli hemma då ... och fira din födelsedag ... hur svårt är det?

Så ... jag förtydligar mitt inlägg. Vad vet BB om livet när hon uttalar sig som hon gör. Hon kunde också varit 100 år och gjort samma kommentarer. Jag ber alla 18-åringar om ursäkt, det var en felaktig koppling. Man är varken dum eller oerfaren som 18-åring, det är däremot BB:s uttalanden. Klumpiga och ogenomtänkta. Nu är hon dessutom mer "ödmjuk och har slutat låtsas" ... och avslutar med att hon ska "hämta sin svarta kaninpäls!" Det fanns inte i min värld när jag var 18, och inte heller nu. ÄVEN om jag hade haft RÅD.

Tack Milla, du får gärna följa mina tankar och tack för dina rader =) De värmer!!!

Bella bella bella ...

Jag har tidigare skrivit om Blondinbella och vad jag gillar eller inte gillar. Bruden är ju helt klart framgångsrik. Av vilken anledning får jag låta vara osagt. Jag vet faktiskt inte ... och det spelar ju ingen roll heller ... det funkar ju i alla fall.

"Jag har alltid varit en übertjej som klarat allt."
Vaddå ALLTID? Människan har levt i 18 år ... när kommer hennes memoarer?!?

Ibland blir jag så upprörd av hennes uttalanden att jag NÄSTAN bara MÅSTE gå in på hennes sida för att se vad SKIT hon hittat på nu ... VAD ÄR DET SOM GÖR DET??? Att man blir upprörd är ju inte så konstigt, men vad är det som gör att man vill FORTSÄTTA gotta sig i hennes korkade uttalanden?!? JA! Jag är fortfarande upprörd över att man kan bli så känd över att bara sprida en massa idiot-kommentarer och JA! Jag är avundsjuk på att hon lyckas fixa sig en förmögenhet på detta vis. Lika upprörd som jag blir över många "over there", i vårt kära USA, där folket svälter och inte har någon sjukförsäkring osv. Medan andra går runt och "Tjena-jag-har-mycket-pengar-för-att-min-pappa-är-rik-därför-är-jag-kändis-typ!" FRUKTANSVÄRT! Ibland, när jag inte är så gnällig som jag är NU, så känner jag mig ytterst priviligerad över att ha ett fint hem, fina barn, fin familj, en übermysig pojkvän och mat i kylen. (ja, det gör jag ju hela tiden förstås men ändå ...) Ända tills jag ser sånt här. Skäms folk inte för något?!? Hennes senaste påhitt är KANINPÄLS!!! För H-----E! Inga fler kommentarer.

Hon är så ung ... och oerfaren, oavsett hennes kändismingel osv. Vad vet hon om livet? Jag borde vara mer ödmjuk mot henne, eller vad tycker ni? Jag har kommit på att det är det SÄMSTA som hänt med mig, sen jag blev sjuk och fick det kärvt ekonomiskt ... jag har blivit MINDRE ödmjuk men samtidigt MER. Jag har alltid haft förståelse och ödmjukhet för de som är mindre lyckligt lottade och skänkt pengar till hemlösa osv, men jag har inte blivit SÅ HÄR upprörd av motsatta sidan. Och det stör mig. Varför ska jag bli en bitchig bitter snart 40-åring för att jag får mindre pengar att röra mig med. Avundsjuk och missunnsam. Det är ju inte "jag" ... känner mig ledsen över min egna reaktion. Jag känner inte igen mig när jag går förbi "Aluma-försäljare" och tänker: "Nähädu, inte denna månaden, för då står jag snart jämte dig och säljer Aluma för att jag själv blivit hemlös, för att jag köpte er tidning". Det stämmer ju SÅKLART INTE, jag har VISST 30 kronor kvar att ge för en Alumatidning, men jag väljer att INTE göra det, för då har jag nånstans mist kontrollen på något jag kan kontrollera, mina pengar. Dessa tankar och reaktioner gillar jag INTE ... men ... Klart Blondinbella ska få tjäna alla pengar i världen, klart att hon ska få vara föredöme för våra unga, som bara vill konsumera mera. Konsumera kaninpälsar. Se ut som våp. Bete sig som våp. Uttala sig som en idiot. Djup som en fiskmås. (förlåt alla fiskmåsar) Klart att hon ska få all uppmärksamhet i världen. Eller?

Nä, jag får väl stå för att jag inte gillar hennes kaninpälsar och korkade uttalanden, det handlar om värderingar som är helt f----d up och som jag inte kan dela. Men jag kan inte stå för de miserabla känslor som hon väcker hos mig vad gäller pengar och framgång. För det handlar nog om ren och skär AVUNDSJUKA. Inte över hennes kändismingel, det kan jag verkligen vara utan, hade inte förstått hur jag skulle bete mig ... men en del av storkovan som hon tjänar ... ja tack, gärna ... SÅ ... nu har jag erkänt, häng mig inte.

onsdag 29 oktober 2008

Och inte har det hänt mycket sen 2004 ...

Jag måste få fråga ...

... som sagt, jag gillar att GE.

Min bror har en sambo. Ibland ger vi julklappar gemensamt. Jag hittade den perfekta julklappen till våra föräldrar och jag frågade min bror ifall vi skulle dela på det. Det tyckte han var en bra idé. När jag var sambo så la vi som exempel 500 kr vardere, per par. Och de gav lika mycket.
Den här gången frågade han hur mycket han skulle sätta in till mig. Då skrev jag att "vi fick väl dela på det", och sen skrev jag: "Ja, man kan förstås också dela det på tre". När jag sen kollade vad han hade satt in så hade han satt in hälften av det jag lagt ut. Alltså i min bok, i min SNÅLBOK, så blir det FEL FEL FEL.

Förr la vi = 1 hushåll = 2 personer= 2 delar
NU = DERAS HUSHÅLL = 2 personer= 1 del
NU = MITT HUSHÅLL = 1 person = 1 del
Jag tycker att DE är 2 delar och jag är 1 DEL.

De har TVÅ inkomster, jag bara EN!

Vad tycker ni kära läsare??? Tycker ni att det är rättvist att de betalar hälften som är två och jag ska betala hälften som är EN? TILL SAKEN HÖR dessutom att de har RUSKIGT mycket pengar, INGA barn. Det sticker extra i mina öron när det enda de har att säga om min ekonomi är: "Amen kan du inte sälja bilen?!?" När jag försöker förklara att mina barn aldrig skulle kunna ha några aktiviteter eller jag träna/handla osv så viftar de bara bort det. JA; det ÄR lyx med bil, men bor man mer eller mindre på landet så hittar jag inte så många alternativ. I vår byhåla finns affär, inget annat.

Jag blev faktiskt SKITSUR. Så julklappen är nu från min bror och mig men inte från hans sambo, eller?!?

Läs här om "tag en och betala för en"

Något som är mycket märkligt är dessa

rabatterade priser ... är man en "HEL" familj får man rabatt men om man är en vuxen ... ingen rabatt.

Läs här om Jenny Franzéns familj t ex.

Studenter får rabatt, pensionärer får rabatt, men ensamstående, som egentligen inte ens ORKAR jobba heltid, men gör det ändå, de får inga rabatter. Makalöst. Några företag har BÖRJAT med rabatterade priser men det går ALLDELES för långsamt. På Coop har de avdrag på sin hotellpremie med 200 kronor, alltid något, men även det blir åt skogen för dyrt för en sån familj som vår.

Någon som sett var det finns singelrabatt i vårt avlånga land?

Ser att några mål ändå

blivit genomförda. Jag har tagit bort allt som är kul.

  • En konsert har jag varit på
  • Inga bjudningar mer än precis kalas. Annars bara folk på enkel fika eller knyte.
  • Min stora hobby har jag lagt på is.

Allt jag skulle FÖRBEREDA för, typ däckbyte osv, finns inte. Jag har hela tiden haft en LITEN buffert, men sen händer det som nu. Ett kamremsbyte på bilen och en rotfyllning, pataploff så var de borta igen. Och så hankar jag mig vidare. Min nästa räddning är julbonusen som vi får ...

Fy katten

vad det är synd om mig idag ... jag har varit hos tandläkaren. Andra gången på en rotfyllning. Jag betalade 600 kr sist, idag fick jag kostnadsförslag ... 3 350 spänn. Och då ingår inte förra betalningen, vilket jag tyckte var konstigt. Men de tyckte väl nästan att jag skulle vara GLAD, eftersom jag fick 400 kronor RABATT då högkostnadsskyddet gick in ...

Känner mig gråtfärdig. Det är HELA min buffert som jag har kvar. Har så ont i magen. Jul och allt. Ja idag vill jag faktiskt bara sätta mig ner och stortjuta.

Fortfarande värk och inte blir det bättre av oro. Vill inte gå och träna men inser att jag måste ... annars får jag bara mer ont.
Önskar jag bara kunde trolla bort julen med allt vad det innebär. Känner mig riktigt riktigt LEDSEN.

Dagens utlägg:
  1. Tandläkare: 1000:-
  2. Skolkataloger till barnen: 160:-

Kvar på lönekonto: 4 240:-
Kvar på buffertkonto: 3 306:-

Fondspar: 17 600:- (-34,90%)

Drömmer mig bort ...

tisdag 28 oktober 2008

Och ibland skäms man ...

över att man gnäller över ekonomin. Det är så dubbelt det där. Å ena sidan är jag glad för min älskade familj, jag är FAKTISKT riktigt riktigt NYKÄR och ser hoppfullt på framtiden. Mina barn har det bra och jag också, trots värk. Tittar man på världen hur den ser ut så är man ju ändå lyckligt lottad.

Ja, sån blir jag när jag gnällt, för inte får man gnälla hehe.

Jag har en mycket nära vän, vars man är svårt sjuk. De hade allt. Fin familj, han ett välbetalt jobb med ca 70 000 kronor i månaden, hon ett helt vanligt lärarjobb, som hon kunnat läsa sig till tack vare hans lön. Nu är han svårt sjuk i cancer, 38 år gammal. Oddsen att han klarar sig är under 10%. Vem bryr sig om pengar då? Men det HJÄLPS liksom inte att man är tacksam och allt det där. Det maler ändå i magen hela tiden, man spänner sig och oroar sig ÄNDÅ. Jag om någon vet att man kan oroa sig sjuk. Och när jag tänker så så oroar jag mig över barnen. Tänk om det händer MIG något. En 100% oansvarig far som inte bryr sig över huvudtaget, som tar emot dem under irritation och motvilja varannan helg. Det skulle vara katastrof.

Min mamma uttryckte sig ofta så här till mig: (när jag klagade över min ekonomiska situation)
(uppskattades inte)
"Men du TROR väl inte att du blir AUTOMATISKT LYCKLIG för att du får mer pengar?!? De har det inte bättre för det!"
Mitt svar blir: "NÄ, det TROR jag inte, men jag tror heller inte att man blir automatiskt LYCKLIG för att man INTE har några pengar HELLER".

Det för med sig så mycket skuld också. Sist min bror kom hit hade de ÖVERHANDLAT. Vi skulle bara bjuda på middag, och de kom med:

En orchidé
En blomma vardera till barnen
Två chipspåsar
Handgjorda tvålar
Godis till barnen.

JAG BLIR JU SKULDTYNGD och tänker direkt att JAG KAN ALDRIG mäta mig med dem. Jag ÄLSKAR att GE, men jag känner mig alltid begränsad. Förr kunde jag köpa en pocketbok till min mamma som tack för barnpassning eller en blomma bara för att muntra upp. DET KAN JAG INTE längre. Och jag tycker inte det är KUL. SKITTRÅKIGT är det. Jag kan ge och visa uppskattning på annat vis, men ibland skulle man bara vilja ...

Otillräcklig är nog mitt enda ord för tillfället.

Jag önskar jag var lite mer som Yoda ... som säger: "Do, or do not. There is no 'try.'"
Jag borde ha lite mer jävlar anamma i mig ...

NU ska jag putsa på mitt projekt. Återkommer om detta =)

Det är lite som ett hån också ...

... jag unnar min bror allt i världen, men nu har han snart åkt jorden runt femton gånger. Det är ingen HEJD på hur olika våra liv ser ut. Han är just nu i Amerika och har åkt på kryssning från Miami till Bahamas ...

Just nu känner jag mig EXTREMT ynklig. Värken tar musten ur mig, ekonomin känns som att den ALDRIG kommer bli trygg ... och ibland önskar jag bara att det var som Lisa Nilsson sjunger: "Nån där uppe måste ha sett mig, och tänkt att NU så e det väl ÄNDÅ HENNES tur" ... och bytt ut resterande mot LIIIIIITE ekonomisk trygghet. Det är INTE mycket jag begär. Jag har inga mål om resor och sånt som de flesta andra har, men jag har börjat bli RIKTIGT frustrerad och tänker att den där trerummaren på femtioåttonde våningen kanske inte är så dum i alla fall ... om den har en hyra på några tusen mindre i månaden. När hyran skulle gå upp så pratade jag med barnen ... de fick panik i blicken och sa till mig: Mamma, det GÖR inget om det blir tajt och snålt, BARA VI INTE FLYTTAR!!! Så det tar emot, det gör det faktiskt ...

Vi får se helt enkelt.

Lite nedslagen ...

Jag trodde i min enfald att jag idag, som början på resten av månaden, skulle ha 5 700 kr kvar att leva för. En RIKTIG guldmånad tänkte jag. Ända tills jag kom på att då har jag inte räknat med lånet som ska betalas ... 1359 kr. Eftersom jag lovat barnen ett Halloweenparty istället för kalas så handlade jag till detta också idag. Blev ändå hyfsat billigt. Godis, pynt och mat (billig) gick på ca 450 kr. 3 800 kvar alltså ... Av detta ska 500 kr gå till månadskort. Av bufferten får jag ta till tandläkaren, en rotfyllning ska göras.

Jag ska ha ett kalas, ska bara bjuda på något VÄLDIGT enkelt (och helst gratis)
Barnen behöver vinterskor, kaaaaaaaaaanske man kan dra på det till nästa månad ...
Barnen är i STORT behov av en klippning, får väl bli jag som klipper dem ...
Jag har sån värk att jag hade JUBLAT av glädje om jag fått gå på massage, men det kan jag titta i månen efter. Bara att bita ihop och äta värktabletter, så länge det finns.

Nä, detta har verkligen inte gått den väg jag velat. Hyreshöjningen var ett hårt slag dessutom. Service på bilen (sälja???) och annat tjafs har tagit knäcken på mig. Jag jämförde mitt sparande i augusti mot vad jag har nu. Då var det totalt 63 700:- mot nuvarande 43 600:- ... en viss skillnad kan man säga. Mycket är det ju för att fonderna rasat, men ändå. Känns mörkare än mörkt. Jag inser också att 43 600 kr är 43 600 kronor mer än NOLL. Hälften av det är barnens pengar och en del är bufferten som kommer att ryka hos tandläkaren.

Får väl försöka redovisa här i bloggen vart mina pengar tar vägen ... förstår inte hur detta ska gå till ...

Tips tas tacksamt emot ...

GUD så deprimerande min blogg börjar ... jaja, dags att börja klättra uppåt igen ...

Ha en fin kväll!

Kära nån

Måste nog förtydliga lite ang min månads räkningar: Det är inte barnförsäkring för 800:- PER MÅNAD. Detta är så som denna månads räkningar ser ut och detta är för ett barn, för ett HALVÅR. Därav den höga avgiften.

måndag 27 oktober 2008

Dags igen =D

Ok, dags att blogga igen ...

Mina mål, har jag lagt på hyllan. Jag konstaterade snabbt när jag kom in hit igen att det mesta gått åt skogen. Jag kan inte säga precis vad som hänt. Det har bara varit FÖR mycket oförutsedda ekonomiska utgifter. För det första så har de höjt våra hyror med nästan 1 200 kr i månaden. För det andra så har alla fonder, allt sparande bara RASAT. Från att ha haft mina fonder på +30% är de nu nere på MINUS 35%. Upplyftande? Nä.

Jag känner lite att jag tappat greppet igen. Jag handlar INGENTING som INTE absolut måste handlas. ÄNDÅ ... så är det kämpigt ... Jag FATTAR inte vad jag ska dra in på.

Ok, så här ser månaden ut:
Hyra: 5700:-
Avbetalningar (idiotiska lån) 555:- (bara avgifter 257:-)
Lån på bostad, ränta: 859:-
Lån på bostad, amortering: 500:-
Besiktning: 300:-
Ellos: 500:-
Facket: 325:-
TV-licens: 508:-
Barnomsorg: 761:-
Vatten: 315:-
Telia bredband: 248:-
Telia mobil: 264:-
Telia hemtelefon (+påfyllning 2x100:- till barnen) 432:-
Barnförsäkring barn 1: 867:-
Förnyelse av körkort: 120:-
Övrigt: 19:-

Summa: 12 848:-

Detta är alltså en BRA månad. Vari ligger felet?

Det jag kan tänka mig är onödiga utgifter är ju då de förbenade krediterna. De kämpar jag med varje månad. Det är 3 olika. Ett datorköp, ett gammalt som släpar efter sen sambotiden och ett idiotiskt på Gekås i Ullared. Jag har klippt korten. Jag känner mig ändå inte som en "kredithandlare" men jag inser att bara DENNA månad har de krediterna kostat mig 257(!) kronor. Det är ju ett BIOBESÖK med barnen. En vinterjacka till någon av dem, ett sparande på 257 kronor som uteblivit. Så nu är jag SÅ motiverad att bli AV med de små, men dock, krediterna.

Men i övrigt. Vad ska man dra in på? Försäkringar på barnen? TV-licens. Säga upp bredbandet?!? Nä, jag fattar inte.

Jag ska vända lite på mina mål. Jag ska försöka spara som innan, inte bli för besviken ifall det inte växer jättesnabbt. Jag har ca 13 000 kvar av smålånen och DE ska jag försöka bli AV MED. Så fort det bara går. Sen kanske jag kan försöka lägga de pengarna på sparande istället.

Fick en rolig smäll till. Jag har upphandling via Kundkraft gällande elavtal. Förra året så blev det Kraft&Kultur som vann upphandlingen om bästa pris. Jag var väl lite vimsig som vanligt och ifrågasatte inte att det inte kom någon elfaktura. Efter 8(!) månader damp det ner en räkning på 8 600:- För att göra en lång historia kort så hade de "Inte kunnat reg. mig som kund" ... jag läste av min mätare, de hade läst av 2 000 kWh fel, jag fick ner priset till 6 000 och de lovade mig 10% kompensation och en avbetalningsplan. Sagt och gjort. Det blev samma bolag året därpå och jag fick väl ett par tre fakturor och sen kom det inte fler. Måste erkänna att det här med Kundkraft och elen inte har varit under min lupp, jag BORDE ha ifrågasatt osv. Men det gjorde jag inte, det föll i glömska och det vore väl F-N ifall man ska EFTERLYSA fakturor?!? Så i alla fall började jag fundera igen, nu, över att det bara kom fakturor ifrån Eon. Frågade Kraft&Kultur ifall de glömt mig IGEN. Några veckor senare, nu alltså, dök det ner en faktura ... 5700 kronor. JÄTTEKUL!!! De krediterade mig med 1200 så nu är den bara på 4500 kronor. Alltså HUR tänker de. Gjorde en enkel sökning på bolaget och JAG ÄR INTE ENSAM. Så jag HÖJER ETT VARNINGENS FINGER FÖR KRAFT&KULTUR. Det är MÅNGA som varit i min sits. Ingen fakturering, felavläsningar osv. MYCKET otrevlig kundtjänst råkade vi ut för dessutom. FY OCH USCH!!! Någon hade haft autogiro och inte kollat det jättenoga heller, så de fick efter TRE ÅR en faktura på 50 000 kronor. BLÄ!

Jag återkommer om min plan som jag hade innan sommaren. KANSKE kanske kan det dra in lite extrapengar. Vi får se vad Skatteverket tycker om min idé =D Lite hoppfull känner jag mig ändå, trots tajta dagar.

Det blev ett låååååångt sommarlov ...

Och icke mindre kaos är det i mitt liv. Återkommer SNART. Kommer inte hinna blogga RIKTIGT lika mycket men ska försöka komma igång så smått. Har inte uppdaterat mig hos mina favvobloggar heller tyvärr, får jobba med det nu när det är grått och trist ute. Kanske jag behöver peppas lite av er för att komma igång. Det är inga muntra siffror jag har att redovisa tyvärr. Inga mål är förverkligade, så det känns som ett stort stort bakslag. Tyvärr. Men skam den som ger sig, eller hur?

Glöm inte kramas idag!
Kram till er!