Alltså ... folk ...

... sitter och tittar på Rent Hus. Jag blir helt förtvivlad. Föräldrarna, liksom de andra föräldrarna som var i ett tidigare program ... skyller mer eller mindre på att "de tar sig tid till det som betyder nåt" ... och med det förstår jag att de menar barnen.

Missförstå mig rätt, jag klankar inte på folk som umgås med sina barn i stället för att städa ... men det får väl finnas gränser??? Jag tycker det är så TOTALT OANSVARIGT att låta barn springa runt bland OHYRA ... och dessutom kryper det runt ohyra i MATEN ... det växer mögel osv ... Barn mår säkert bra av lite skit, men som sagt, finns det inte gränser??? Att föräldrarna tar ansvar för barnen och lär DEM ta ansvar för sig själva??? Matförgiftning osv ... är det en NYHET att bakterierna kan öka och faktiskt orsaka skada??? Kanske man ska berätta för barnen VARFÖR man behöver städa? Fast om man inte själv vet hur ska man få barnen att veta det då?

Nu kommer det in en familjecoach. Och ska lära barnen hjälpa till, och för det får de BELÖNINGAR: Jag läser en UNDERBAR bok om hur man ska uppfostra sina barn till ansvarsfulla och trygga barn, och det som skrivs om BELÖNING är inte nådigt. Det slutar bara med att barnen gör det som föräldrarna vill och känner sig dugliga efter PRESTATION och inte som människor. Författaren tycker att man ska lära barnen att göra saker för känslans skuld och inte för att de ska bli älskade och duger enbart när de gör som föräldrarna vill. Det är inte frågan OM man ska borsta tänderna osv, det är sånt som de ska göra och anledningen vet vi och kan berätta för barnen. Jag brukar tänka på belöningssystemet när jag gör saker och tänker lite bittert att JAG får minsann inga belöningar för att jag städar lagar mat och så vidare. Men om jag lägger de tankarna till sidan och försöker vara vuxen så kommer andra, mer tillfredsställande tankar in och det är att jag kan njuta av att ha ett fint hem, god mat på bordet och att jag är OTROLIGT, OFANTLIGT lyckligt lottad som har fina barn, som oftast gärna hjälper till. Jag inser också att jag som barn har blivit behandlad utefter mitt beteende och mina prestationer. Det står vidare i boken att man kan bli "belöningsberoende". Får man allt för mycket fokus på ett godkännande så kanske barnet inte vågar komma hem när man har många fel på ett prov utan visar bara upp de som man lyckats extra bra på. Jag blev ofta uppmärksammad som barn när jag gjorde dåliga saker och även bra saker. När jag sa vad jag eg. tyckte och tänkte så kunde jag gå upp på rummet eller skämmas någon annanstans. Gjorde jag goda saker eller presterade på annat vis, så dög jag och blev älskad. Mamma tvingade ofta fram ett förlåt, och visst, jag har lätt för att säga förlåt, men jag KÄNDE inte att jag sa förlåt för något som jag visste vad jag gjort fel, det var bara mammas sätt att se på det. Kuva ... NÅDE mig ifall jag uppförde mig illa när man var någonstans. Hon har berättat såna fultricks som jag inte ens visste om förrän hon berättade ... bla så brukade hon dra mig i håret, bakom örat, så jag skulle veta min plats .... HERREGUD!!! MÅTTE jag aldrig hitta på något sånt mot mina barn. Som förklädd (knappt) aga ... Och som vanligt vandrar tankarna i väg, lååångt bort från RENT HUS.

Tillbaka igen;
Att man ska ha kul när man städar skriver jag under på. Jag HATAR att städa men märker verkligen på barnen att det går tusen gånger lättare om man gör det till en rolig grej. Inte alltid man orkar det, och då är man tillbaka i sur-städet. INGET KUL!!! Och VIPS så är barnen också i surträsket ...

Har själv varit på lite dåligt humör hemma ... vet inte varför ... hoppas det går över snart ...

Och hoppas ni har en fin vecka, nu ska jag kolla mina fonder
Tjingeling.

Och som avslutning får ni en otrolig länk ...