Tillägg till bidragsträsksnacket

Jag förstår inte ett argument och det är att de rika ska känna att det är ok att betala skatt, och då måste de få något tillbaka. Men får vi inte dagligen något tillbaka? Skola, vård osv. Förutsättningen för att man INTE ska utnyttja bidrag eller välfärd innebär ju att man måste vara i sina absolut bästa år och aldrig bli sjuk, arbetslös eller liknande. För då ska väl även de rika få vård och hjälp ifall, gud förbjude, något så otänkbart skulle kunna inträffa?

Det ÄR en svår fråga, men nog kan de som har mest ha råd att bidra lite mer till de som har mindre? Att man inte skulle sporras till att göra karriär och tjäna mer tror jag inte på. Det är som att man väljer att INTE skaffa barn för att det känns för tungt i plånboken. Jag tror att man gör det ändå.

Som sagt ... svårt är det. Kanske bäst att inte grubbla så mycket över det, hehe.

Nu har jag i alla fall bestämt mig ... det blir en dator. Nu ska jag bara bestämma vilken, hehe.

Heja heja!!!

Jamen tänka sig ...

det var det värsta!!! Menar de att de FATTIGASTE OCKSÅ är med på att betala in skatt??? Ja, då borde det ju stämma, att de fattiga betalar sina barnbidrag, och så också till rikemansbarnen ...

Varför hyllar liberaler barnbidrag till miljonärer?

Ja, JAG har ingen lösning till problemet känner jag. Som Per Penning skriver, min sanning idag är inte säkert min sanning imorgon, men en sak KÄNNER jag i alla fall och det är att det är något som är SNETT.

-0,29%

sen starten av mitt sparande. Det är ju inte 35 plus men i alla fall åt rätt håll.

Just nu känner jag mig INTE stor ekonomisk. Denna månaden kommer bufferten att ryka all världens väg, och säg INGET, jag känner redan att jag misslyckats ...

Jag och en kompis bestämde oss för att åka till Legoland i sommar. Där går 2000 kr ...

Sen fick jag för mig att jag skulle bjuda min bror och hans sambo på musikal. Båda fyller år nu och vi brukar inte ge för mer än ett par tre hundra kronor, men eftersom de hjälpt mig så mycket så ville jag ge lite extra och blev glad när jag hittade något som de nog uppskattar ... ja, om det hade räckt där då ... nej, då bestämde jag att jag och BARNEN också skulle följa med ... Har JAG fått hjärnsläpp eller??? Dessutom fyller båda barnen år denna månaden och ska ha kalas, både barn och vuxenkalas ...

Pust ... jag får riktig ångest för att jag handlat så vårdslöst ...

Får nog ta hela helgen till att vila upp mig och fundera hur F-N jag ska lösa detta.

Jag måste ju alltid ha ett Å ANDRA sidan ...
så kommer de här:

Jag och barnen har inte gjort något kul på LÄNGE, musikalen är i december och jag tycker det är en kul sak som barnen nog gillar ...

Som SAGT, min bror är verkligen värd en dyr present ...

Sommaren, det kommer vara det som är vår semester i år. Tvåtusen inkluderar två övernattninngar och två dagars inträde för oss tre. Dock inte broavgifter och annat ...

...

Trevlig helg på er!

Jaa ... folk får säga vad de vill ...

... men nu har de väl ändå överbevisat sig själva om deras JÄVLA arrogans och totala HJÄRNFLIPP??? Bestämde mig snabbt för att INTE gå in mer på BBs sida, men då läste jag Metro, och fick vatten på min kvarn ... Nu får de väl för FAN ge sig? Fast nu var det inte BB utan hennes PAPPA. NO WONDER att hon blivit som hon blivit ...
Nä, jag retar mig inte för att hon tjänar pengar och är en driftig ung dam, jag retar mig på attityden ... Det börjar likna hets mot folkgrupp eller något annat lika knäppt, och då antar jag att det är ok bara för att andra tjänar pengar också, oavsett vad de marknadsför? Hur skulle det vara om man börjar göra reklam för andra saker (farliga saker som riktar sig till t ex män) istället för mode och allt annat som BB står för. Då är det ok, för att man "gör något eget och tjänar pengar?!?" Nä minsann!!! Önskar SÅ att någon vettig förebild klev fram och drog lite åt andra hållet. Typ gilladigsjälvutanmärkeskläder-blogg ...

Vem FAN tror de att de är ... rent ut sagt. Sponsras av skolan ...

Alltså ... (favvouttryck ...)

Jag trodde ALDRIG att jag skulle ta mig in och läsa i en 17-årings blogg, som handlar om, jag inte vet jag, för jag har bara läst ETT inlägg, jag förmodar shopping ... och jag blev så TRÖTT ... Ja, jag ANTAR att det handlar om att shoppa, mode osv, sånt som uppenbarligen är DÖDSVIKTIGT för ungdomar idag. Jag citerar Blondinbella: "tagit pengar för givet och alltid vetat om att allt jag vill ha kan jag köpa på kortet, för det fylls ju på lika snabbt igen".

Utan att då ha läst bloggen så undrar jag var man får 10 000 kr i månaden ifrån ... (kanske du hälsar på Blondinbella, och berättar)

JA, jag mår RIKTIGT DÅLIGT av att läsa sånt, så jag kommer förmodligen inte att gå tillbaka och utreda saken, men jag tycker det är SKAMLIGT, när världen ser ut som den gör. Klyftorna ökar och folk har inte mat för dagen. Ja, SKAM, säger jag bara. JAG tycker att jag har det lyxigt, och jag får det knappt att gå runt. (det är ju relativt, det inser jag, men ändå ...)

Kanske behöver man vara med om lite här i livet för att utveckla lite ödmjukhet inför sånt som exempelvis pengar och hur andra människor har det? Jag vet inte, men hela min dag känns deppig när jag vet att det är en blogg som läses av tusen och åter tusentals. Och att det spelar roll ...

Jag hoppas i alla fall att Blondinbella tar sitt förnuft till fånga så sitter jag här och är lite bitter "med ålderns rätt" (ett lite internt skämt, min mormor brukar säga så, när hon är en riktigt bitterragata)

MEN ... det måste finnas fler som tycker att det ÄR DAGS ATT VÄNDA TRENDEN??? SHOPPA upp 10 000 i månaden, de pengarna HAR JAG INTE ENS när räkningarna är betalda ... Och jag är glad om jag kan ge mina barn 100 kronor i månadspeng ...

Hittade en jobbannons!

I o f s lite gammal men skoj ändå ...

Ledig tjänst: Anställning som MOR

Mor har en central roll i Familjens ledning

Du får ansvar för följande områden:

- Organisation och Ledning
- Transport
- Inköp
- Vård och Omsorg
- Verkstadstjänster
- Andra förekommande uppgifter

Lön : 0 kronor

Semester: Anställningen kräver att man är tillgänglig året om. Eventuell korttidsfrånvaro måste avtalas långt i förväg. Eventuella tilläggsjobb kan avtalas, om det förbättrar ekonomin i Familjen och inte kommer i konflikt med övriga uppgifter som Mor gör.

Avgörande krav: Honkön.

Önskvärt: Egen förmögenhet. Tillgång till semesterställe som kan passa för Familjen.

Kvalifikationer:

1. Körkort. Du ska kunna köra eget fordon med defekt klimatanläggning genom tät trafik, medan du lyssnar till spädbarnet (eller maken) som gallskriker i baksätet samtidigt som de äldre barnen bråkar högljutt. Du bör kunna koncentrera dig på att köra medan du sjunger "Imse Vimse Spindel" och du måste veta var alla offentliga toaletter finns. Du bör ha erfarenhet av att vänta utanför stallar, ishockeyrinkar, klubblokaler och diskotek sena kvällar.

2. Inköpschef. Du ska göra inköp och planera menyer för envars aptit i minst 18 år framöver samt för makes smak i evighet. Det krävs produktion av egen mjölk till nyfödda, och det krävs ofta att det skall göras middag till många personer.

3. Administratör. Du blir direkt ansvarig för ekonomisk långsiktsplanering, budget och ekonomisk uppföljning, budgetkontroll, fakturakontroll, klagomål och förhandlingar. Hantering av festarrangemang och inköp till samtliga födelsedagar (inkl. egen) och jubiléer, skolavslutningar, begravningar o. dyl.

4. Vård och omsorg. Du ska kunna fungera utan sömn upp till sex dygn, samtidigt som annat arbete skall utföras som vanligt. Du måste vara duktig att vårda patienter tidiga morgnar och sena kvällar. Färdighet i fläckborttagning ses som extra merit i denna kategori.

5. Småbarnspedagog. Du måste kunna citera alla berättelser om Nalle Puh och Smurfarna samt ha kännedom om allt som är skrivet om dinosaurier, hästar och ABBA. Färdighet i att göra halskedjor av makaroner och tandtråd är ett krav.

6. Skräddare. Du ska kunna designa och sy kanindräkter och fantomdräkter till speciella tillfällen samt givetvis kunna sy i knappar, fålla, laga och stryka och pressa.

7. Frisör. Du ska kunna upptäcka och behandla huvudlöss, ta bort tuggummi från hår och klippa en rak pannlugg medan du får en ström av glåpord. Kännedom om flätning, hårfärgning och herrfrisering ses som en merit.

8. Cykelreparatör. Du måste vara förtrolig med alla aspekter av underhåll av cyklar, inkluderat montering och demontering av stödhjul. Du ska också kunna laga cykelslangar på en campingplats. Godkänd kurs i första hjälpen är obligatoriskt.

9. Veterinärassistent. Du ska kunna vakta och uppfostra ett varierat urval av husdjur (efter att ägarna har tröttnat på dom).

Ofta förekommande utfodringar och rengöringar av burar ingår i de dagliga arbetsuppgifterna. Du måste vara duktig i att hantera djurrelaterade grannkonflikter och tidvis utföra begravningar.

10. Målare och Interiörarkitekt. Du bör vara van vid att ta bort klibbiga saker och klotter från dörrar och tapeter. Det är en stor fördel om du kan måla taket medan du gör middag.

11. Växeltelefonist. Du ska kunna hålla en diskussion i gång i telefonen medan ett barn klamrar sig fast i ditt ben och ett annat hamrar på en konservburk med en träslev. Du ska kunna utfodra tonåringar som mest pratar i telefonen med näringsrik mat så att de undviker total utmattning.

12. Trädgårdsmästare. Du bör kunna starta gräsklipparen, hantera trädgårdsredskap och hålla krukväxterna vid liv. Du ska kunna numret till giftinformationen, och du ska hålla dig uppdaterad på de nyaste metoderna inom kompostering, beskäring av buskar, förkultivering och kapning av träd. Du måste veta var varenda död mus ligger begravd.

13. Underhållningschef. Du ska kunna koordinera diverse sportarrangemang via telefon och ha en personlig kontakt med lärare och aktivitetsledare. Du kommer att bli uppmanad att träna lagspel i alla sorters väder, och uppmuntrad att gå in i häftiga diskussioner med motståndare. Inköp och underhåll av utrustning krävs. Sökanden måste också kunna arrangera fester, baka kakor och hitta på lekar där alla vinner.

Du får självklart ansvar för julfirandet.

Ring om du är intresserad!


TROR NI JAG ÄR KVALIFICERAD???

Läste en sak ...

... som jag tänkte att jag MÅSTE prova.

Stäng av dator och TV en hel helg ... och se vad som händer.
Alltså inget; "Jag ska bara kolla ..." eller "jag måste bara".

Jag har börjat skriva brev till mina barn. Tycker det är en rolig tanke. Jag ska bara skriva om allt och inget. Inget pretentiöst utan bara ur hjärtat. Sätta breven i en fin pärm som får fyllas under deras barnår. (önskar jag börjat tidigare) Inte av någon speciell orsak mer än att man GLÖMMER så lätt. Jag undrar själv massor om hur det var när jag var barn. Det kan vara så trivialt som vad man åt till frukost. Så jag tänker skriva lite brev, de flesta får de läsa nu, men antagligen lägger jag något igenklistrat också som de får läsa när de blir stora. Jag har skrivit ETT brev hittills och döm om min förvåning, de tyckte det var SÅÅ spännande att se vad jag skrivit. De SÖG åt sig allt och vi pratade LÄNGE om det. DET kallar jag kvalitetstid. Det var verkligen inte något speciellt men för dem blev det viktigt, och för mig med =) Förr när de var riktigt små hade jag stooora planer, det skulle "scrapbookas" hit och göras bebisböcker dit. Som vanligt tog jag i för mycket och det blev halvdant resultat av det hela. Så nu ska jag försöka mig på breven istället och om jag inte har så mycket KRAV på mig själv tror jag att jag lyckas bättre. Blir det bara tre brev så blir det bara tre brev, det är tre mer än noll i alla fall. Ska föreslå att de, om de VILL, får skriva till mig med.

Så ... när jag tänker på såna här aktiviteter känns tanken på att slå av TV:n och datorn väldigt lockande. Ibland tycker jag att det STÖR för mycket. Står de på så kan man inte låta bli, man bara "MÅSTE" kolla något. Men det måste man ju inte alls, eller hur? Idag ska jag lägga fram förslaget till barnen, uppdatering kommer om svaret. Blir dock inte denna helgen då jag är barnlös ... Tilläggas kan också att vi tittar väldigt sparsamt på TV, det har blivit mer nu känner jag. Och det STÖR mig =( Bättring!!!

Hoppas ni har en bra dag!

Alltså ... folk ...

... sitter och tittar på Rent Hus. Jag blir helt förtvivlad. Föräldrarna, liksom de andra föräldrarna som var i ett tidigare program ... skyller mer eller mindre på att "de tar sig tid till det som betyder nåt" ... och med det förstår jag att de menar barnen.

Missförstå mig rätt, jag klankar inte på folk som umgås med sina barn i stället för att städa ... men det får väl finnas gränser??? Jag tycker det är så TOTALT OANSVARIGT att låta barn springa runt bland OHYRA ... och dessutom kryper det runt ohyra i MATEN ... det växer mögel osv ... Barn mår säkert bra av lite skit, men som sagt, finns det inte gränser??? Att föräldrarna tar ansvar för barnen och lär DEM ta ansvar för sig själva??? Matförgiftning osv ... är det en NYHET att bakterierna kan öka och faktiskt orsaka skada??? Kanske man ska berätta för barnen VARFÖR man behöver städa? Fast om man inte själv vet hur ska man få barnen att veta det då?

Nu kommer det in en familjecoach. Och ska lära barnen hjälpa till, och för det får de BELÖNINGAR: Jag läser en UNDERBAR bok om hur man ska uppfostra sina barn till ansvarsfulla och trygga barn, och det som skrivs om BELÖNING är inte nådigt. Det slutar bara med att barnen gör det som föräldrarna vill och känner sig dugliga efter PRESTATION och inte som människor. Författaren tycker att man ska lära barnen att göra saker för känslans skuld och inte för att de ska bli älskade och duger enbart när de gör som föräldrarna vill. Det är inte frågan OM man ska borsta tänderna osv, det är sånt som de ska göra och anledningen vet vi och kan berätta för barnen. Jag brukar tänka på belöningssystemet när jag gör saker och tänker lite bittert att JAG får minsann inga belöningar för att jag städar lagar mat och så vidare. Men om jag lägger de tankarna till sidan och försöker vara vuxen så kommer andra, mer tillfredsställande tankar in och det är att jag kan njuta av att ha ett fint hem, god mat på bordet och att jag är OTROLIGT, OFANTLIGT lyckligt lottad som har fina barn, som oftast gärna hjälper till. Jag inser också att jag som barn har blivit behandlad utefter mitt beteende och mina prestationer. Det står vidare i boken att man kan bli "belöningsberoende". Får man allt för mycket fokus på ett godkännande så kanske barnet inte vågar komma hem när man har många fel på ett prov utan visar bara upp de som man lyckats extra bra på. Jag blev ofta uppmärksammad som barn när jag gjorde dåliga saker och även bra saker. När jag sa vad jag eg. tyckte och tänkte så kunde jag gå upp på rummet eller skämmas någon annanstans. Gjorde jag goda saker eller presterade på annat vis, så dög jag och blev älskad. Mamma tvingade ofta fram ett förlåt, och visst, jag har lätt för att säga förlåt, men jag KÄNDE inte att jag sa förlåt för något som jag visste vad jag gjort fel, det var bara mammas sätt att se på det. Kuva ... NÅDE mig ifall jag uppförde mig illa när man var någonstans. Hon har berättat såna fultricks som jag inte ens visste om förrän hon berättade ... bla så brukade hon dra mig i håret, bakom örat, så jag skulle veta min plats .... HERREGUD!!! MÅTTE jag aldrig hitta på något sånt mot mina barn. Som förklädd (knappt) aga ... Och som vanligt vandrar tankarna i väg, lååångt bort från RENT HUS.

Tillbaka igen;
Att man ska ha kul när man städar skriver jag under på. Jag HATAR att städa men märker verkligen på barnen att det går tusen gånger lättare om man gör det till en rolig grej. Inte alltid man orkar det, och då är man tillbaka i sur-städet. INGET KUL!!! Och VIPS så är barnen också i surträsket ...

Har själv varit på lite dåligt humör hemma ... vet inte varför ... hoppas det går över snart ...

Och hoppas ni har en fin vecka, nu ska jag kolla mina fonder
Tjingeling.

Och som avslutning får ni en otrolig länk ...

Doohh ...

Svårt att bestämma mig ... ang. mitt projekt ... Har hittat dator, men kan inte avgöra ifall jag ska genomföra köp NU. Det finns en dator med ok prestanda, med 12 månaders räntefritt, vilket ju är lockande och då skulle det röra sig om 5-700 kronor i månaden i ett år, utan ränta. Det känns ok och det tror jag att jag skulle fixa.

Ett + : Jag insåg häromdagen att jag ligger 3 000 kronor PLUS i mitt buffertsparande. Eg skulle den legat på 3 000 men jag har vid mars månads utgång 6 000 =) GLAD!

Ett – : Fondsparandet är en skräll åt andra hållet. Enligt mina beräkningar borde jag ha 21 000 där och mina fonder bara RASAR och står fortfarande på 18 000 trots månatliga insättningar à 1 000 kronor sen årets början. Funderar på om jag ska stoppa fondsparandet ett tag. Vad tycker ni? Eller är det nu man ska köpa??? Från 35% PLUS till 4% MINUS ... stor suck ...

Och ... tillbaka till mina projekttankar ... Det är ju det där med tiden. I och med att man är ensamstående så har man ju ingen som kan "hjälpa" en med vardagssysslorna och allt annat som tillhör för att få vardagen att gå runt. Flickorna är jätteduktiga och hjälpsamma men det är ju inte riktigt samma sak ... Så min plan, mitt projekt ... där jag bara behöver tid ... jag vet inte. Just nu har vi inga direkta aktiviteter, nästa termin ska de börja igen och då kommer JAKTEN, på tid och kvalité i vardagen ... jag har SÅ svårt för att få allt att gå ihop. Jag hade behövt en hustomte ... som fixade medan jag är borta. Eller vad var det nu det hette? Sambo? Just det ja ... men det kan man ju inte bara bestämma sig för ... tyvärr.

Tack i alla fall, alla, för uppmuntrande inlägg, det betyder mycket. Jag ska bara bestämma mig. Ena sidan av mig säger "KÖR!!!" medan andra säger "Nä, vänta nu lite här, skulle DU klara av det?!?" Som två smådjävlar på varsin sida. MYCKET frustrerande. Jag kom på att jag fixar inte detta med hemsidesupplägget heller, vilket kommer betyda ytterligare en kostnad. MEN, för att DRA igång projektet så måste jag ha en dator, det är det absolut minsta kravet. Så kanske jag ska starta där? En dator har jag användning för i vilket fall. Hemsidesplats HAR jag redan, men ingen klar hemsida. Jag vet grunderna men till det jag ska göra krävs det lite mer kunskaper än de jag har. Håhåjaja. Vilka i-lansproblem känner jag nu ...

Har varit lite inaktiv de sista veckorna, ska försöka läsa ikapp hos er, kära läsare =)

Ha en fin vecka!

Jaha, så stöter man på patrull direkt

Jo, jag KOMMER nog att förverkliga min idé, men jag behöver nog lite hjälp tror jag. Ska höra mig för hos en tjej som lovat hjälpa mig ifall mina idéer ev kom att bli verkliga, hehe.

Har dock insett att jag har INTE råd att stå med månadskostnad i form av e-butik. Vilket är 100% nödvändigt. Så det får jag undersöka. För att genomföra mina planer behöver jag en dator, en hemsida, e-butik. Och extremt mycket tid ...

Ja, ni tycker säkert jag är helvild och snurrig. Och det är jag nog. Jag kan ena sekunden vara helfokuserad på min uppgift för att sekunden efter ge upp, bara sådär. Och det är just mitt stor problem, jag ger UPP.

MEN, jag har börjat vända trenden. Innan tänkte jag att det var OMÖJLIGT för mig att spara pengar, hade ALDRIG EN SPÄNN kvar på kontot innan barnbidraget kom, och se nu, nu har jag flera hundra och det är inte bara denna månaden. Hade det varit tidigare hade jag sagt att det inte var lönt. Och slösat upp mina sista kronor ... Det gör jag inte längre. Trots att jag kan. Det kommer säkert en månad då jag GÖR det bara för att jag KAN, men det är inte längre dit jag strävar. Det kunde nästan bli som att jag gick och TÄNKTE på att jag hade pengar och det var ju en "främmande känsla", så bäst att göra så som jag "lärt mig", sätta sprätt på dem fortare än kvickt.

Så jag kanske ska ge mig lite mer tid ändå, vad gäller mina idéer, det är mer än jag trodde som måste fixas, och under tiden sparar jag lite pengar till den där datorn. (och jo ... det kan mycket väl vara så att nästa vecka har jag vänt kappan igen och köpt den, haha) Jag får låta det gro lite till, tills jag kollat upp det som behövs. Största problemet är att jag inte vet var jag ska HITTA MIN lösning på de olika stegen. Skrev till Skatteverket idag, och det kom "blahablaha-paragrafer" tillbaka. De ska inte göra det lätt inte. Frågan var i fall det skulle räknas som företag eller om det ev. gick under hobby. Jag vill dock aldrig hamna i den sitsen som jag hamnade i pga av mitt x, så då skattar jag hellre för det och är hundra procent säker på att det går RÄTT TILL.

Wish me luck =)

Jag ska sätta mig och göra upp en PLAN, som jag kan beta av, bit för bit.

Nu mina vänner ...

... nu behöver jag ert råd, kära bloggvänner.

Som jag säkert skrivit innan så har jag en idé ... som ev. (jag vet ju faktiskt inte säkert) skulle kunna inbringa lite extrainkomster. Men jag kan för mitt LIV inte bestämma mig ifall jag kan vill eller orkar satsa ...

För att kunna göra verklighet av min plan behöver jag:
- Ta reda på en del saker (snart klart)
- En ny dator (och det är detta jag är tveksam till)
- Tid (vilket jag har massor av på kvällar och helger)
- Energi (vilket jag också har NU, men hur är det om ett halvår? Rädd att falla tillbaka ...)

Det som talar mot allt är:
- Har svårt att tro på mig SJÄLV, inte på idén.
- Vill inte hamna i någon otrygg ekonomisk situation, vet inte varför jag skulle göra det då det är en bisyssla. Men ändå.

Så det enda jag behöver är en dator, till att börja med. Och lite småsaker, men inga andra ekonomiska insatser. Detta är en GAMMAL idé som legat och grott under lång tid.

Idag hade jag en bekant/vän som verkligen är ärlig på alla sätt och vis, och hon vet inte OM min plan, men hon kom in och vi pratade och hon frågade varför jag inte "satsade på ngt eget", jag berättade om min plan och hon blev eld och lågor och sa att DET skulle verkligen gå och passa och att jag är superbra på det som skulle vara aktuellt.

Jag har inga planer att försörja mig på det som sagt ... så jag vet inte varför det ska vara så svårt ...

Så ... RÅD!!! Ska jag köpa denna dator som jag lär behöva, på avbetalning, och sätta igång för att kunna få in lite extrapengar, eller ska jag VÄNTA tills jag SPARAT ihop pengarna??? Känns som att jag ändå vill NU!!! Kan inte se att jag kan spara ihop inom en snar framtid, men känner mig så pass väl att OM det dyker ner en avbetalningsräkning så har jag plötsligt pengarna. Jag ÄR ju lite trög på sparandet, ifall det inte ÄR nödvändigt. Jag har satt mig själv i en "omöjlig" sits när det gäller att spara till "annat" i och med mina fonder/buffertsparande. Vet inte riktigt syftet med min buffert. Vad den ska räcka till och så vidare. Det ska ju vara en säkerhet, men det känns också som att jag behöver TID att överhuvudtaget bygga upp ens den minsta bufferten. Jag vet att det kommer däck som ska bytas, ev. åker jag på att byta kamrem på bilen och då ... puff ... så är den på noll igen ...

Jag vill så småningom ha en ny tv och har så smått börjat spara till den, men jag vet inte ifall den kommer att behövas detta året eller om tre år. Ska jag spara till dator i stället??? ÅH, hur jag än vänder och vrider så är det OMÖJLIGT att komma fram till ett beslut. Jag har satt in femhundra extra i månaden till Skatteverket, de kommer ju tillbaka, ska jag ta DE pengarna och sätta igång mina planer DÅ? Kanske det inte blir till hela datorn men det mesta.

Ska jag skjuta upp mina planer fast att jag känner att det är "NU eller ALDRIG". Väntar jag blir det "för sent" ...

Skulle vara så tacksam för alla åsikter!

Hoppas att ni får en härlig vecka!

Grannfejden ...

... sitter och tittar (och förstår INTE varför) på Grannfejden. MEN OJ, den DÄR killen, han lider nog av samma som mitt x. Han "skulle" så mycket, och han "hade ju ...". Min mormor brukar fortfarande skoja om mitt x och säga att "Han hade en PLAN"! Det var bara det att den där planen ... den blev just inget mer än en plan. Han startade tolv projekt i månaden, eller i alla fall när han var på "det" humöret. Alla förblev ofärdiga. Jag bönade, bad, skrek, predikade, nonchalerade. Inget hjälpte. Två bilar stod på vår tomt i sju år ... i sju år försökte jag få bort skroten. Han hade en plan ... och det var att göra EN bil av två. Sen kom det fler bilar, efter att jag TILL SLUT fått bort dem. Det slutade med att det kom folk HEM till oss, som sett de övergivna bilarna och frågade om de fick köpa dem ... en bil gick sönder och vi körde den till bilverkstad. Det fanns inget att göra och vi skulle ta den därifrån. Det gick så långt att vi fick föreläggande, böter för varje dag den stod uppställd hos bilverkstaden.

Ni kan TRO att ett snyggt yttre och massor av försvarsmekanismer kan villa bort mig ett bra tag. Det är ibland det som känns extra bittert också. Det tog inte lång tid efter att vi separerat som han hade träffat en ny kvinna. Klart blev jag ledsen, arg, besviken. Men efter ett tag, och idag så kan jag bara tänka: "Jamen, lycka till då". Och då menar jag verkligen LYCKA TILL, med eftertryck. För om inte jag fixade det, som drog in läkare, psykologer osv ... så vet jag inte vem som ska lyckas. Än idag kommer han med ursäkter. Jag kan för mitt liv inte förstå hur man har så många ursäkter när det gäller att ta ansvar för sina barn. Han vill göra ROLIGA saker. Men så fort det blir vardag, NEJ.

För att återgå till att inte få saker och ting gjorda; Jag vet inte om jag nämnt det, men vi hade ett par vänner, som vi umgicks med flitigt. ALLA storhelger firade vi tillsammans och barnen lekte gärna med varann. Åkte på semester osv. Men sista gången jag träffade dem var när jag flyttade. De kom sent och hjälpte till ... med viss tvekan. Sen dess har jag inte hört ett ljud. Jag behöver nog inte förklara känslan jag har. Jag har kommit över det nu men var länge väldigt ledsen över att de inte VAR de vänner som jag trodde att de var. Kan ni tänka er? Att inte få ett telefonsamtal med de stöttande orden jag så väl behövde, inga mail, inga sms. Det FINNS inte. När jag tänker på det så fallar jag nästan in i chocktillstånd igen ... men men.

Så vad har det med saken att göra. JO, idag ringde det, min äldsta dotter svarade och räckte sen luren till mig. Det är XX, säger hon. Och jag bara gapar och tänker VAD i hela friden nu då. Har de tagit sitt förnuft till fånga och ringer trots att de borde SKÄMMAS över att överge en vän i nöden. (Ja, jag kanske sätter mig på lite höga hästar här, men jag skulle aldrig aldrig ALDRIG behandla en vän så här. Oavsett om jag känt att jag "inte kunde göra något" så hade jag hängt på låset och åtminstone hört av mig) Men nejdå, det ska ni inte tro. Han ville ha tag i mitt x. När vi flyttade så fanns det saker vi inte kunde göra oss av med, och då ställde han det i ett släp ... som då har stått på deras tomt tills nu. Det är TVÅ år sedan ... Han förklarade att de skulle fälla ett träd på tomten så de behövde bli av med släpet.

Jag blev så JÄVLA ARG, eller snarare ledsen. Att han hade MAGE att ringa mig för det!!! Bara helt fräckt och frågade knappt hur det var med mig. SNACKA OM ATT BLI PAFF.

Jag fattar inte, vad är det MED FOLK??? Var det inte ILLA NOG att de bara SKET i mig när jag behövde dem som bäst?!? RINGA mig TVÅ ÅR SENARE OCH LÅTSAS SOM OM INGET HÄNT??? FY katten. Ja, bäst som var att bli av med dem men hur glad blir man?

Men ... jag försöker vända trenden, och se det positiva som ändå hänt ... och är så FANTASTISKT underbart glad att jag fick in andra människor i mitt liv. Jag har fått en vän som är som min syster jag aldrig fick. Jag behöver aldrig ens förklara hur jag känner, hon vet det ändå. Vi kan prata om precis ALLT och vi har total respekt och förståelse för varandra. Och det bästa av allt, vi har så roligt och ofta fattar folk inte varför. Det bara BLIR kul när vi ses. Vi är lika klumpiga och knasiga, fladdriga och disträa och brukar driva med oss själva tills vi ligger dubbelt. Vi berättar ofta för varandra att vi tycker om varandra och hon gör mig definitivt till en bättre människa. Hon är snällare än jag och jag ger henne lite attityd när folk trampar på henne. Ofta tänker jag ... TÄNK att ha hittat en sån fin vän.

Mer positivt idag: Mina fonder fortsatte inte under noll, utan har faktiskt gått UPP idag. Inte mycket men det var i alla fall inte ner =)

ÄNNU mer positivt: Var lite nere pga viktuppgång, har nog lyckats tappa något kg igen. Känns skönt att det går på rätt håll.

Alavidha!

Ni får ursäkta om mina inlägg

är lite fladdriga, och osammanhängande. Hoppas att ni hänger med. Skriver så fort att fingrarna snubblar och när det är från hjärtat och mycket som ska fram så ... blir det lite stökigt ibland raderna. Orkar faktiskt inte korrekturläsa och hoppas att ni hänger med ändå, hehe.

Ps ...

... så glad att Per Penning är tillbaka =) Välkommen tillbaka =)

Finanskvinnan skrev om resande och barndomens resande. Det är något som jag också funderat mycket på. Jag skrev tidigare om en vän som kom hem till mig när jag fyllt år och frågade om "jag bara fått det". Samma vän åkte självklart utomlands VARJE år, helst TVÅ gånger om året. Samma sak var det där, jag kände mig underlägsen ... för vi åkte ju bara till min pappas släkt i norrland. Det konstiga var, och det brukar jag alltid säga, att det var inte MIN åsikt att jag tyckte att Norrlandssomrarna var tråkiga eller sämre, det var ANDRA människor som såg till att det blev fult och "billigt". Det slutade i alla fall med att jag till slut sa till henne att jag tyckte det var rätt så käckt att se en del av Sverige. Hon hade själv inte varit högre upp i Sverige än Stockholm.

De levde verkligen ett rikemansliv (med pappa som egen företagare) och kanske var det så att hon höjdes upp som person av att umgås med mig, som var så "fel". Hon har berättat att när hon först träffade mig så fick hon intrycket av att mitt liv såg ut så här:

Jag bodde själv med min mamma i en liten lägenhet. Jag hade inga syskon och absolut inga djur. På sängen låg det ett överkast, orange, stickat.

Så ni ser, det var lite synd om mig.

När hon sen kom hem till mig så såg mitt liv faktiskt ut så här:
Vi bodde mitt i centrum, i en 220 kvm stor villa. Jag hade en bror och pappa ... Hund, katt, kaniner och faktiskt ett brun/vitt-randigt överkast. Totalt übersocial mamma och kontakter i varje liten hörna i byn där vi bodde. Så riktigt så synd om mig var det kanske inte ... men, så konstigt det kan bli när man "får för sig saker".

I alla fall, vi åkte uppåt i landet och de åkte utomlands. Jag minns när jag blev äldre att hennes (och många andra) åsikter genomsyrade mig. Jag blev avundsjuk ... ville också utomlands. "Alla andra-tänket" hade intagit min tonårshjärna ...

Sen måste jag faktiskt hålla med Finanskvinnan lite. Jag blev nog lite besviken när jag väl reste, för jag TYCKER INTE det är så fantastiskt. Missförstå mig rätt, jag tycker visst det ÄR mysigt när man väl åker någonstans men det har aldrig varit något som drar JÄTTEMYCKET. Anledningen vet jag inte, kan vara att jag aldrig haft råd direkt. Så det har aldrig varit så aktuellt.

Min reshistoria ser ut som följer:
Barndomen: Norrlandsturer och skogsturer ... EN gång åkte vi på en husvagnssemester i Europa. Danmark, Tyskland, Frankrike, Belgien, Holland, Luxenburg. Någon gång var vi väl inne i Norge och vände. Sommarloven bestod av en vecka hos någon kusin, några mil bort. Ett läger per år i olika delar av landet och småutflykter. Jag ÄLSKADE dessa "bärplockar-turer" och när man tog med sitt lilla picnic-bord och satt och fikade i vägkanten. Numera behövs det inte. Man behöver inte kissa i skogen eller ha bord med sig, det finns färdigt och uppbyggt längs de stora vägarna.

Tonåren: Åkte till Österrike och åkte skidor, tyvärr inget jag fastnade för. De jag åkte med (samma kompis som det orangea överkastet) tog upp mig i högsta backen och jag hade inte åkt en enda gång. Det avskräckte kan jag säga ... Tillbringade resten av resan med att kolla kyrkor och byn vi bodde i ...

89-90, nyår. London, härlig stad, men åkte med en kompis som VÄGRADE åka tunnelbana och vars enda intresse var att shoppa. Inga pubrundor och totalt asocialt. TVINGADE ut henne vid tolvslaget, sen gick vi tillbaka och sov in det nya året. JÄTTEKUL ... not.
Skulle gärna åka dit på egna villkor.

Polen, bilade med en kompis vars mamma var polsk. Spännande resa, bodde i ett stugområde. Tror det var 1990 så det var en väldigt spännande upplevelse.

Början på 90-talet: Åkte tåg till Tyskland med två killkompisar och firade nyår. Läskigt, roligt och spännande. Hamnade i ett ghettoområde med kravallpoliser och annat skoj. Bodde hos en kinesisk familj, familjen Kim, hehe.

Fortfarande början på 90-talet: Bilade i två veckor med tre tjejkompisar. Detta är den absolut roligaste resa jag någonsin gjort. ALLT gick fel men vi skrattade oss igenom bilreparationer, språksvårigheter osv. Resmålet var Budapest/Ungern och Prag/Tjeckien. Mycket trevligt.

Sen träffade jag min före detta sambo. Med på köpet fanns två barn, vi var båda arbetslösa=inga pengar. Innan jag visste ordet av så var man styvmor och fattigmansförälder. Vi fick dock båda jobb och sen kom gemensamma barnen. Blev bjudna på en weekend, till Dublin, ÅH, så nice, tänkte man. Men det var verkligen så där. En förtäckt "konferensresa" som mest bestod av fylla och guidade visningar. Hade gärna åkt dit, på egna villkor, igen.

Småturer till Danmark, Öland, klassiska småbarnsfällor besöktes.

Separation ...

Japp, sen var det då resan som jag VANN. Kan ni förstå, mitt i att jag höll på att hämta mig från separation osv, så vann jag och barnen en resa till Disneyland, Paris. Jag tror aldrig jag blivit så PAFF och glad någon gång. Jo, för en annan vinst, men det tar vi en annan gång =) Fyra dagars inträde och resan betald, fick bytt hotell från ett tvåsjärning till ett 4-stjärnigt hotell. Pool och ångbastu och jag vet inte vad fanns det. DET var kul, men det vete katten ifall jag hade BETALT alla dessa pengar för att åka dit. Resan var värd ungefär 30 000 kronor ...

Så ... sen jag träffade min sambo, har jag rest en gång. Och sen separationen har jag rest ytterligare en gång. Det sjukaste var, där sitter vi för några år sedan, två vuxna, arbetande människor (minns inte vilket år det var) och tittar på tv. Då kommer det en ensamstående kärring (rent ut sagt) på tv och sitter och kläcker av sig att det "borde vara alla människors rättighet att åka utomlands med sina barn en gång om året" och "det var SÅ HEMSKT för nu var det säkert två år sedan hon var utomlands". Jag bara tappade hakan ... där satt vi och hade inte varit utomlands på över tio år, och man bara förvånar sig ... Vaddå rättighet??? Ungefär så som någon skrev i Finanskvinnans blogg.

Det är som om människor tror att status och lyx är någon RÄTTIGHET.

Alla har rätt att ha vad? Platt-TV, skidsemestrar, nyrenoverade och överhypade hem. Märkeskläder och tre rätters middag varje helg. Status status status.

Jag skulle vilja skicka ner alla status=rättighet-människor till någon som är mindre lyckligt lottade ... och sen fråga dem vad de har för rättighet till lyx.

Men jag tror att trenden håller på att vända. Det kommer alltid finnas statusjakt, men jag tror att folk HAR ju redan allt de behöver nu, och att man kanske börjar tänka om och omvärdera många saker. Och med det inte sagt att man ska strunta i pengar och sparande. Det verkar ändå som om alla som skriver har ett "högre mål" än status i form av prylar. Många verkar vilja bli ekonomiskt oberoende, göra annat än jobba, och det är modigt, jag skulle aldrig kunna se mig där, då jag känner att jag har för lite att röra mig med. Å andra sidan SKULLE jag kunna dra in på allt och sätta mig i en etta med mina barn. Men så långt vill jag inte gå, för att kanske bli ekonomiskt oberoende. Så jag satsar på ett litet sparkapital och den trygghet som jag inte haft. En liten peng till barnen som hjälp den dagen de behöver körkort eller annat. Men det är skönt att folk känner att de har andra saker i livet de vill förverkliga än att bara jobba och jaga prylar. Att man ska kunna ägna sig åt andra saker, som betyder något för dem. HÄRLIG tanke!!!

I alla fall, som avslutning, jag tror nog att jag hade rest MASSOR ifall pengarna hade funnits. Men mina resmål hade inte varit en vecka på Kreta eller annat badparadis. Det känns som slöseri med tiden, hehe. Jag är mer en upplevelseresande, jag vill uppleva. Läste just om en kvinna som skrev så här: "Min största resa hittills var till Sydamerika med Rosa Bussarna våren 2007, reste från Chile genom Argentina och Bolivia till Peru. Vandrade Inkaleden till Machu Picchu bl a, en riktig höjdare." Till det kan jag bara säga att jag är 100% avundsjuk. SÅNT skulle jag vilja uppleva. Kanske en dag? Även om det känns låååångt borta.

Ha det gott idag, här skiner solen =) Och även hos mig, trots att mina fonder för första gången dippar under "nollan" och ligger på totalt -0,75%. Nu tycker jag verkligen att det får vända ...

Ps. Någon som läst om 6% sparränta? Åsikter? Akelius. Ds

Fonderna ...

har sedan jag flyttade dem till Avanza, och jag kunde ha koll på dem gått från +35% till dagens +-0%. Jag har väl haft tur om man jämför med många, men hur KAN det bli så? Trodde liksom att de satt ganska säkert, men ack nej.

Har tappat sugen lite på att skriva sen jag insåg att jag inte längre är "anonym", men men, det får väl gå som det går. Tråkigt på vår arbetsplats är att så fort man stänger dörren så snackas det, men som sagt, det får jag väl ta ... att begränsa mina besökare är ett alternativ men jag vet inte, man vill ju samtidigt inte tappa andra läsare ... aja, får se hur jag gör.

Ikväll har vi haft en mysig tacoskväll med min mamma. Sen blev det Så ska det låta, fast barnen ville se både det och Let's dance. Så de såg lite på varje. Stora tjejen verkade jättehängig och somnade snabbt. Kanske på väg att bli sjuk ... hoppas inte det.

I morgon ska vi baka.

Ekonomiskt, har näsan över vattenytan men inte så mycket mer. Ska inte klaga så länge jag klarar mig =)

Ha en fin helg!

Typiskt ...

... den här bloggen ville jag ha för mig själv ... att "han" var en smygis visste jag, men att leta upp en blogg för att man sett mig ha den uppe på skärmen och sen börja "snoka runt" här ... känns lite läskigt eftersom han inte sagt något. Speciellt som jag stängde ner min hemsida av anledningen att jag kände mig förföljd. Nu får ngn annan som känner mig ta del av mina innersta tankar ... och det känns så där må jag säga ... men så klart är bloggen öppen för alla att läsa, så är det ju.

Jag syftar på en kollega, som först låtsas som att han inte kollade min före detta hemsida, vilket jag också misstänkte. Men när den lades ner så frågade han faktiskt efter den. Så då fick jag det bekräftat.

I alla fall, idag kom det en kommentar som visade att jag förstod att han varit här inne. Först tänkte jag att nu slutar jag skriva. Men sen tänkte jag NEJ, varför skulle jag??? Har han ngt intresse av att sprida runt vad jag gör med mina pengar eller på mina helger, må så vara. Har man inget eget liv är det väl skönt att rota i andras ... Så hjärtligt välkommen Mr L.K. =) Jag borde i och för sig ha anat det ... du brukar vilja ha ett finger med precis överallt ... så det är väl ok. Men har du åsikter om min blogg får du gärna skriva det här och inte komma med antydningar in real life som man säger ...

Pengaångesten har lagt sig, har inte något direkt att ångesta mig för, jag har ju så jag klarar mig ... om det skulle knipa =)

Hmmm ... penga-ångest ...

... men glad ändå.

Igår gick vi ut. Jag konstaterade att mitt liv ser ut så här nu, med paus i aktiviteter osv.

Måndag: Jobb - hem
Tisdag: Jobb - hem
Onsdag: Jobb - hem - pilates - hem
Torsdag: Jobb - hem
Fredag: Jobb - hem
Lördag: Hemma
Söndag: Hemma

... behöver jag säga så mycket mer? VISST att det gick femhundra spänn igår när vi var ute, men som jag sa, jag har kanske 12-24 dagar om året jag kan/går ut. Och på ett år så blir det GANSKA många slentrianmässiga dagar. Jag älskar att mysa med barnen men ibland känns livet bara så ... booring. Nästa tanke är att jag ska vara så glad att alla mår bra och har hälsan, och det ÄR jag VERKLIGEN. Men ändå. Jag tror att alla behöver någon form av uppskattning, jag mådde dåligt i mitt förra förhållande för att han aldrig såg mig, nu är känslan densamma för att man ÄR själv.

Igår var vi i alla fall ute, och det blev en VÄLDIGT trevlig kväll. Träffade först en gammal bekant, som just separerat. Jag sa till honom att även om man inte tror det, så lättar det efter ett tag. Då tittade han på mig och sa "Ja, jag ser det. Du GLÖDER!!!" Och det var INTE för att komma innanför kläderna, utan han bara sa det så spontant, flera gånger. Man kan väl bli glad för mindre?

Sen blev jag totalt och uppriktigt nästan kär ... i en gift man ... Ja, det "hände" inget, jag uppskattaded att han "inte ville gå längre", det gjorde ju dock inte "saken" bättre, det gjorde ju bara att han blev ännu mer attraktiv i mina ögon. En man som är ute och dansar och som faktiskt är rak och ärlig OCH respekterar sin fru och står upp för att han är upptagen ... Men i alla fall, attraktionen fanns där definitivt. Är det inte typiskt? Han var så rolig, mysig och helt underbart SÖT. Jaja, så är det väl för det mesta. Det är inte många jag faller för och när jag väl gör det så visar det sig att de är antingen idioter eller upptagna ... I alla fall så fick jag min beskärda del av honom med ... fina och mysiga ord som gjorde UNDERVERK för mitt självförtroende och självkänsla. Så nice.

Känner mig dock lite nere idag. Har inget svar på varför ...

Hoppas att ni alla får en härlig vecka. Nu ska jag snart få hem mina flickor.