Varje månadsskifte betyder ångest

Så även denna. Hade felberäknat räkningarna, och bytet till Tele2 gjorde denna månad till katastrof också. I jakten på billigare telefon så får jag nu surt betala dyrt. Jag har också kanske gjort ytterligare ett misstag, måste kolla upp detta. Har haft en billig försäkring hos Auro Försäkring. Upptäckte nu att jag kunde få billigare hemförsäkring via facket. Självklart sa gniden-tarmen TJOHOOO och beställde den. Insåg inte då att jag kanske hade billig bilförsäkring av just anledningen att jag både hade bil- och hemförsäkring i samma bolag. Så kanske det också blir en förlustaffär.

Bra på affärer är jag tydligen inte ... kan bli pålurad det mesta ...

Så ... nu är jag och knaprar på bufferten igen ... för att LEVA denna månaden. Snart fyller mina barn år. Ingen fara på torpet än så länge men ... GUD så trött jag är på detta. "Mitt hjärta" tycker vi ska flytta ihop ... jag som då har styvmorsbagaget redan tidigare är väl SÅDÄR pigg på att bli slav till sju igen. Jag inser att denna man förmodligen inte blir som mitt ex, att han har en helt annan drivkraft och initiativförmåga än vad han hade. Jag tror inte det skulle bli jätteproblematiskt. Frågan är bara ifall de vill flytta från "stan" ut till landet, där vi bor. Min kärlek vill jättegärna, har inget emot att lämna stan och tror att även hans barn skulle tycka att det var ok. Tre tonåringar ... hehe, får väl se ifall han lyckas övertyga. Skulle i o f s vara nice att vara storfamilj igen, saknar familjekänslan väldigt mycket ibland. Ibland är det SÅ skönt att bara vara själv ändå. Kluven ...

Tack alla snälla

Ni är så gulliga, tänk att ni gläds med mig, hihi! Hoppas ni får tillbaka också. Men Minna, hur i hela världen kan det bli 360 000 att betala?!? Det är ju mer än hela min årslön?!? Det måste ju ha blivit fel någonstans???

Ja, faktiskt, lyckokänslan håller i sig. Känns nästan som att ha vunnit på tipset, haha, trots att det ju faktiskt varit mina pengar hela tiden =) Känner mig lugn och harmonisk men fortfarande sparsam. När man läser i andras bloggar så inser jag ju hur LITE pengar det är eg, hehe. Hos er som har hundratusentals sparade =) Men det är mycket för MIG. Dagligen tänker jag om det bara inte vore för pengarna. Och möjligtvis jobbet. Då hade mitt liv känts SÅ perfekt i jämförelse med hur de sista åren varit. Men man kan väl inte HA ett helt perfekt liv, hehe. Det går ju inte. Nä, man är glad så länge man är frisk, barnen är friska och man har pengar till räkningar och mat på bordet. Vad mer behöver man eg? Ilandsproblem.

En sak som faktiskt gjorde mig SÅ J-----A arg idag var detta: Min Lilla är sjuk idag, hon passas av mormor (som är pensionär) Det är ju HELT onödigt egentligen, men så löste vi det. Nu blev det så att min mamma måste iväg vid 15-tiden så jag gick in till min chef och sa att jag behövde gå vid 14.45-tiden och att min Lilla var sjuk. Då frågar han: "Hur gammal är hon nu?" "Snart nio" sa jag. Då frågar han: "Jaha, så hon vågar inte vara själv hemma då?"
Så här blev min reaktion:
















Ja, jag bara häpnade, men det enda jag fick fram var ungefär: "Jamen inte när hon är SJUK" ...

Kan ni förstå?!? Han ville på fullaste allvar att min åttaåring skulle ligga hemma sjuk själv. Och då slog det mig, att så är det nog runt om i världen ... men vaddå, vi bor väl ändå i ett hyfsat mänskligt och upplyst Sverige ... vilket fick mig att tänka på alla skandaler som media drar fram (bra alltså) ang bonusar och löner. Jag som alltid varit inbiten vänster-anhängare ... jag börjar omvärdera lite saker. Kanske vi SKULLE sänka skatten och därmed sänka alla höghöjdares löner, fallskärmar, bonus OSV. INGET kan få mig att förstå, speciellt inte i kristider, hur de kan vara värda, hur DERAS TIMMAR kan vara så mycket mer värda än någon annans timmar. Och vad händer, jo de kör Sverige i botten. Och får MER i bonus och lön. Det är som ett skämt återigen. Och vad gör vi svenskar, mjäkar, kvider i bloggar och på Facebook. Totalt fruktlöst, vi borde ut och demonstrera på gator och torg, strejka vilt och galet.

Jag blir SUR, SMÅSINT, AVUNDSJUK och MISSUNSAM över såna orättvisor. Tänk så många som VILL göra rätt för sig men som inte KAN det och som lever på bidrag. Ta alla äckliga bonusar, fallskärmar och skapa tillfällen för att utbilda folk, få in folk i arbetslivet i stället. De HAR JU SÅ DET RÄCKER FLERA LIVSTIDER OM. GAH, frustrerad känner jag mig nu.

Bäst att tänka på min egen lilla bonus, skatteåterbäringen, hihi. Så blir jag lite glad igen =D

"Prisa GUD, här kommer skatteåterbäringen." (Oj, just ja, jag tror ju inte på gud, men jaja, ändå, hehe)









Ha det så fint idag!

YAABADABADOOOOOOOOOOOOOOOOOOO!!!

Höll fullkomligt på att göra ner mig när jag kom hem idag. Prel. skatt. kom idag. Alltså, jag höll på att skrika, sjunga, jubla, stå på händerna, joddla, jonglera och PUSSA hela världen så glad jag blev. 14 000 PENGAR TILLBAKA!!! Förvisso visste jag att jag skulle få tillbaka men SÅÅÅÅÅÅ mycket?!? Har haft frivillig inbetalning från jobb, 500 i månaden så bara det är ju 6 000 men inte i mina drömmar kunde jag tro att det blev SÅ mycket.

Sommaren är räddad!
Cykeln är räddad!
Mina barns födelsedagar är räddade!
Ja, det känns ta mig fan som att hela året är "hemma"...

Dagens lyckokänsla har INGA gränser. Jag är så glad att jag gråter. Känner mig ... trygg. Eller i alla fall LITE LITE tryggare. Tänk, de pengar jag tänkt att jag skulle samla ihop på ett och ett halvt år, de har jag plötsligt detta året. Nä, lugn, jag tänker INTE låta dem rulla, var så säker. Men jag KOMMER att unna mina barn något lite extra. Bara en sån sak som hände i kväll. Min Lilla har en pyjamas som är kortärmad och med halvlånga byxor. Hon fryser JÄMT, och jag har bara sett denna långärmade/långbenade pyjamas som önskats som ett hinder i matbudgeten eller så ... ikväll när hon sa att hon ville ha en sa jag bara lugnt, "jag ska se om jag hittar en långärmad till dig imorgon gumman!" Och så blir det. Även om det snart är sommar så ÄR hon väldigt frusen. Det blir DEFINITIVT en pyjamas imorgon. Resten ska jag spara, hehe. OCH jag håller mig till planen om semestrarna. Ska verkligen försöka få ihop så jag kan lägga undan 6-700 i månaden till en semester.

FÖRSTÅ hur GLAD jag är idag. Inte ens mitt nackont kan grusa lyckan idag!!!

Hoppas alla mina fina läsare får tillbaka också =)

Glöm inte kramas!!!

Hihi

Era kommentarer avgör det hela. Jag SKA sätta upp ett resmål. Yippie!!! Prata med tjejerna om var de skulle vilja åka. Blir väl skrik om DISNEYLAND!!! Jag får kanske styra upp det lite, eller så bestämmer vi inget ALLS till att börja med, bara en resa, ett mål bara det =)
Tack för peppning. Håller med, man tappar sugen, verkligen. En resa och minnena från den har man med sig hela livet. Mina amorteringar minns jag överhuvudtaget inte. Det enda som DET ger är en liten liten trygghetskänsla men inget annat och def. inget KUL. Kanske dags att jag slutar bara vara så HIMLA duktig och faktiskt unnar mig och barnen något? JAPP så får det bli.

Hoppas ni får en trevlig helg allihop!

Glöm inte kramas =)

En plan

Låg och tänkte igår. Mina barn lär inte komma på så många utlandssemestrar. Mitt drömmål har länge varit Italien, hade varit SÅ nice att ta med mina flickor dit. Tror jag, har aldrig varit där, hehe. Om ett och ett halvt år fyller jag 40. Jag räknade ut att om jag sätter in och sparar 4000 av mina skattepengar, eller tar ut på Riksgäldsspar vad jag har där, och resten från skattepengarna, sparar 600 kr i månaden tills dess, så har jag 15 000 kr tills jag fyller 40. Det borde man väl kunna komma iväg på? Jag funderar också på att strunta i att amortera så mycket på lånet jag har, även om jag VILL. Jag känner för tillfället att jag måste ha NÅGOT mål, något ROLIGT mål. Inte bara överlevnadsmål. Inte bara betala och betala och betala, för att aldrig ha något KUL.

Tycker ni det är en dum idé när jag har det knapert? Man kanske inte MÅSTE komma iväg den hösten, ifall jag inte når ända fram, men det är ju i alla fall en PLAN. Måste bara kolla nu när alla småavbetalningar är borta, och hur mycket lånet blir, så att jag verkligen fixar det också. Håll tummarna!!! Snart kommer jag att veta =)

Kramas!

TACK

Noashine för din kommentar. Det är så skönt att höra att man inte är själv, men man önskar ju inte andra i samma situation. Det känns helt sjukt ibland. Men det är så dubbelt det här med att inte ha pengar. Å ena sidan är man glad för att det går runt, å andra så spyr man på alla extrapriser och "Eldorado"-utbud. Jag ÄR våg, jag pendlar väldigt, och försöker hitta balansen. Det är inte lätt. Man är glad att SKITmånaden är över, men man vet att tja, nästa blir precis lika tråkig.

NU ska jag handla det sista jag kan och ska, innan barnbidraget på fredag.

Puss och kram

HA!

Är det SVÅRT att leva på 97 kronor om dagen? VISST, jag har massor mer än 8 000 att leva på. Jag vet och har aldrig behövt leva på soc.bidrag, som tur är. Jag beundrar de som gör det ... Jag känner mig inte jättefattig, men när jag läser om att det är att leva på 97 kronor om dagen ... så är jag inte långt ifrån. Skäms över mitt boende för de som är verkligt fattiga, jag bor ju ändå i bostadsrätt med liten trädgård. I o f s av den enkla anledning att det GÅR runt, bara precis, men också för att det FINNS JU INGA BOSTÄDER här. Jag VILL INTE dra upp barnen, mina trygga barn som trivs i sin fina skola och med sina vänner. Vet inte var jag skulle flyttat heller. Flyttar jag till den stad jag jobbar i, lär jag bo i en liten lägenhet men med samma kostnader, eller inte långt ifrån i alla fall.

Mycket kritiska röster mot Jessica, jag tycker det är BRA att belysa problemet, men jag hävdar ändå att de skulle gå till någon som VERKLIGEN lever fattigt, belys DET istället. Inte någon som är "fattig-wannabe". Följ DEM några månader. Som någon skriver, nästa månad behöver hon ju inte bry sig, då kommer ju 35 000 kr igen på kontot och hennes "problem" är lösta. För många gör det inte det. Och det är just där man är, det bara pågår och pågår. Man kommer AAAAAALDRIG i kapp. För ett halvår sen fick politiker leva på studentlön ... Ja, då sparade en till att kunna ta en öl. Jag tror inte att någon som är verkligt fattig sparar till "en öl", man vet att det kommer dagar då den där ölen får en baksmällebittersmak, då barnen behöver nya skor eller annat. Då ångrar man den där ölen bittert. Men bra Jessica, att du belyser det i alla fall!!!

Börjar få lite ångest för sommaren. Minns en gång en tant som satt och faktiskt också rökte ... och var ensamstående. Då var jag inte ensam. Hon tyckte mer synd om sig än jag gör om mig, hehe. Hon tyckte det var varje människas rättighet att åka på utlandssemester varje år. ?!? Då tänkte jag i mitt stilla sinne, som då varit sambo i tolv år, att det hade inte jag varit på 14 år ...

På tal om utlandssemestrar ... när jag och mina tjejer vann en weekendresa, kort efter min separation, och allt vad det innebar ... trots att många var jätteglada för vår skull, så fanns det människor som tyckte "ÅH, varför ska NI ha sån tur"? Ibland lite fördolt men ändå. Då hade man gått igenom helvetet och tillbaka ett par gånger, och de visste om det, ändå kunde somliga inte unna oss/mig detta. Tråkigt tycker jag. Det var dessutom ingen "slumptävling" utan man skulle prestera för att vinna. Då tycker jag faktiskt att vi kunde ha förtjänat det.

Nu mina söta läsare, nu är det MINSANN bara två dagar, KNAPPT, kvar tills barnbidraget kommer. Jag ska lägga upp en plan ... vet ännu inte vad jag ska ge mina flickor i födelsedagspresent. Nästa lön kommer vara mindre än en vanlig, har flera VAB-dagar också tyvärr. Håller på att tjafsa med Tele2, men det verkar som att den ena vet inte vad den andra håller på med. Jag undrar ofta hur deras mailsystem är upplagt. Man får börja om var gång man ska prata med någon, man ska ange det och detta och blablablablaaa, blir så trött. Men jag ska inte ge mig. Idag ska jag leta upp alla papper och sätta mig och sammanställa. Verkar som att de tänker: "Om vi dränker kunderna i papper och förvirrar dem riktigt, så bara betalar de till slut". Men icke denna!

Igår bjöd jag min bäste vän och hennes familj på middag. Kände att det verkligen är min tur. Hon är lika fattig som jag, hihi. Och vi njuter verkligen av våra gemensamma middagar =) Idag är det en annan väns tur, samma där, känns som att vi ätit där alldeles för många gånger. Mja, liten överdrift kanske men ...

Har fått ta lite av min buffert, men känns skönt att allt är betalt nu. Någon hundralapp som fanns kvar annars är allt på NOLL! HÄRLIGT!!! Nästa steg är att säga upp kredit på Ellos, ska bara handla om jag HAR pengar, där också. Det får vara krisigt ordentligt, tills jag byggt upp den där bufferten. Den står nu på 7 000, men där är då pengar som tillhör NÄSTA månad, VAB-pengar som redan kommit. Förhoppningsvis får jag rejält tillbaka på skatten, så det blir en lite rolig sommar för barnen i alla fall. Inget stort planerat, småturer i Sverige, dyrt nog ...

Kram till mina goa läsare!

Tack SNÄLLA!

Ni är ju helt vansinnigt gulliga. Det är tur ni kommenterar och är så snälla, det håller mig faktiskt uppe mer än ni tror.

Strävan: Jag ÄR ju en fighter, för det allra mesta, men ibland så pyser jag ihop. Jag brukar dock komma igen. Har jag kommit så här långt så ... Tack för peppande rader!!!

Per P: Budget har jag haft, det enda jag konstaterar då är att jag lever INTE över mina tillgångar, jag lever långt under normen förutom vad gäller att jag har en LYX, bilen. En gammal men absolut duglig bil. Går inte bo på landet utan bil med hyfsat små barn.

Minna: Du får INTE skämmas över att du gnäller om pengar, alla har vi vår egen nivå som vi lever efter. Jag tycker du är SUPERSTARK och JÄTTEDUKTIG som vänt ditt shoppingberoende till något positivt. TÄNK så skönt att du kommer kunna trygga framtiden och har så många planer. DET beundrar jag. Istället för att bara köra på i gamla hjulspår och shoppa järnet, bli tom inombords och till slut kanske stå där och undra vad som hände. KLART du får fråga om kärleken ;-) Det är som en saga, haha. Är helt kär ... och hade inga hinder funnits så hade vi nog redan bott ihop. Svårt få ihop många barn när man bor i olika städer med en bra bit emellan. Men viljan finns där, helt klart =) Kanske lite därför jag är lite deppig också, vi ses för lite. Hans barnveckor ändras ständigt av en eller annan anledning och det är JOBBIGT att aldrig veta. Men men ... det ordnar sig nog så småningom.

Jag kommer igen =D
Stor kram till er!

Dagens utlägg

Dagens utlägg:
29:- kollektivtrafik till jobb
61:- Müsli till lunch på jobb+frukt
29:- kollektivtrafik hem igen
______
121:-

På lunchen såg jag bara:
Folk med shoppingkassar
Folk med söta bebisar i ännu sötare overaller, kläder
Ungdomar med godispåsar, klädpåsar
Folk som lunchade
Folk med fina kläder
Folk som fikade
Folk med fina frisyrer, nyklippta. (När klippte jag mig senast=???)
Folk som bara var "så rätt".

Alltså i vanliga fall brukar jag se saker positivt, men det här var ju så jävla jobbigt så jag nästan lipade. Jag tror att jag inte vill ha allt det där, men jag tror att jag skulle vilja ha VALET att KUNNA göra och köpa allt det jag ser avundsjukt efter. Jag vill också köpa fina kläder till mina barn, jag vill också ha fin nyklippt hipp frisyr. Jag vill också kunna sitta och luncha med någon utan att tänka "jahapp, det var denna veckans matpengar", vill också kunna spontanshoppa. En endaste gång ...

Hur kan Sverige vara i kris, det verkar som att alla utom jag shoppar ihjäl sig. Fy fabian vilken ångest jag har just nu.

Såg att en trädgårdsmässa var på gång. Såg också att det kostade drygt hundra spänn att gå på. Bara att lägga ner den tanken.

Idag är det synd om de ensamma ...

Det första jag tänker, när någon frågar vilken datum det är, låt säga att det är idag den 12:e. Det jag tänker då är "då är det bara 8 dagar kvar till barnbidraget".

Pengar har blivit så FRUKTANSVÄRT ångestframkallande för mig. Jag levde med en man som gjorde som han gjorde. Jag försökte få extremkoll istället efter det. Jag tycker att jag HAR koll, ändå går det INTE. Jag har alltid haft koll, men FAN aldrig haft det så här ...

Senaste tiden har jag känt mig hoppfull. Ända tills igår. JA, mitt projekt kommer dra in 3-4 000, småpengar inser jag nu. Mycket ändå men ... det känns verkligen som att det är mycket jobb för "ingenting". Och missförstå mig rätt, jag är inte otacksam, bara så ... uppgiven.

Igår när jag kom hem så låg det en HÖG räkningar. Blev övertalad att byta telefonabonnemang till Tele2. Vad de nog missat att berätta var att för tre byten av mobiler så skulle det kosta 1000 kr i administrationsavgift. Jag byter min vanliga telefon också och får då 600 kr i straffavgift. JA, extremt korkat att INTE kolla det först, men så var det. DETTA VÄLDIGT FÖRMÅNLIGA BYTE skulle då kosta mig 1600 spänn, och då har jag inte ens BÖRJAT använda telefonerna. Jag fattade det som så, att jag skulle till att börja med få TILLFÄLLIGA nummer och SEN få tillbaka mina nummer. På fakturorna står det nu NYA nummer, vilket har gjort att jag INTE sätter i mina nya kort från Tele2. Har skrivit till dem men de svarar när de känner för det ...

OVANPÅ detta så är jag tillbaka i Kraft&Kultur-träsket. Jag blir TOTALT VANSINNIG på dem. I början på året skrev jag till dem och bad dem skicka årets alla förfallodatum. Det fick jag. De första skulle vara den 28 februari och 30 april. Alltså betalade jag förra månaden. DÖM OM MIN FÖRVÅNING när det ligger en faktura med förfallodatum 6(!!!) april. På nästan 2400 spänn. Vad FAN sysslar de med frågade jag. Hotade att gå till media om de inte skärpte sig och gav mig en förklaring ...

Så utöver min hyra, som är på 6 000, kommer el- och telefon (och då UTAN de tidigare Telia-räkningarna) att kosta mig 4 000. SÅ innan jag ens BÖRJAT betala ÖVRIGA räkningar, har jag nu en kostnad på 10 000 kr. Sen tillkommer telefon, vatten osv. Det kommer bli ytterligare en 16 000-kronorsmånad. Och jag får ut 17 000. Jag vet, det är ingen dålig lön, jag har barnbidrag och underhållsbidrag som jag lever på resten av månaden. Men ...

Va FAN är det om? Varför har jag det så här? Ska det ALDRIG bli lugnt i mitt liv??? Det enda jag vill ha är lugn och ro. Från att ha mått så bra och varit så hoppfull så är det bara sekunder från att hopplösheten är tillbaka.

Jag börjar inse, jag kommer inte fixa detta liv. Vad har jag för val? Detta är ohållbart. Det enda som maler i mitt huvud nu är ekonomi. Detta skulle bli en BRA månad. Mina barn fyller båda år nästa månad. Min stora behöver en cykel och även om jag kan sälja någon gammal så är det ändå en massa som ska fram.

Jag har lösningar på problemet och det är:

• Sluta äta
• Bjuda bort mina barn på mat till kompisar
  
• Sälja min kropp
• Sälja all inredning (man kan väl sitta på golvet

Nä, det är självklart inga lösningar. TRO mig när jag blir SKVATT GALEN av att titta på lyxfällan. De kunde komma hem till mig och göra ett program: "Råttfällan" kunde det heta.

Igår gjorde jag något extremt lyxigt, köpte en macka ute på lunchen. Det är sån lyx som jag aldrig unnar mig. Det stod en barnfamilj framför mig. De tog varsin macka, lite dricka och inget mer. 252 kronor gick det på!!! Det enda jag kunde tänka var att "det är mat i en vecka för mig och mina barn".

Jag är SÅ trött på detta ...

YIPPPIIIE!!!

Första beställningen på min andra del av projektet =) Talar i gåtor gör jag, men det känns som att jag vill ha min hemlighet lite lite till. MEN så glad jag blev. Och jag är ändå bara halvfärdig. Kanske en dag att jag avslöjar hela mitt projekt, hehe.

Strulade redan vid första. "Kunden" hade inte läst riktigt att leveranstiden var 1-2 veckor, och hon behövde "den" till helgen. Men det tror jag ska lösa sig. KUL!

Jag har blivit utmanad, får fundera lite på det "herr N". Tack för det =)

Vad pengar gör med folk ...

Har min bästa vän, som en dag blir rik ... men lever som en kyrkråtta idag. Problem uppstod mellan hennes syskon vid diskussion om framtida arv och uppdelning av detta. Jag blir så ledsen när pengar gör så med en familj. Ibland är pengar bra otäcka kan jag tycka. I alla fall när det får såna här följder.

Jag har funderat mycket över det här med hennes framtida arv. Jag unnar henne alla miljoner och kan ibland tycka att det är ju NU hon behöver dem. Men nä, NU får hon ingen hjälp. Det är ju NU hennes barn är "små" och man vill hitta på lite extra, och livet kostar. I alla fall, när vi träffas och pratar så kommer det ofta rätt så patetiska jämförelser. Som att när kärleken hälsar på, då får man "visa" att man kan bjuda på "riktig" mat, och när man "bara" är själv med barnen, då blir det fattigmansmat i kubik ... hur patetisk ÄR man ... men men, det är nödvändigt. Och sånt här dryftas ofta och mycket när vi pratar. Och ibland så slår tanken mig ... det här ÄR verkligen ett samtalsämne som är VIKTIGT att få lufta, hur PISSIGT det känns ibland, men också att man är nöjd för det lilla och att pengar inte är allt här i världen. Ibland kommer man dock in på föräldrar och deras sätt. Min mamma har en tendens att "lova och sen glömma". När jag var yngre så sa hon att "visst skulle hon betala mitt körkort" osv. Men ojsan, det gjorde hon visst inte alls. Hon ser DAGLIGEN hur jag kämpar, men inte kan hon sticka till barnen en tröja eller annat NÅGONSIN. Inte för att hon MÅSTE, eller att jag kräver eller stör mig JÄTTEMYCKET på det, men LITE gör jag nog kan jag säga. Jag blir AVUNDSJUK på min vän (och hon vet om det) som har MINDRE pengar än jag, när hennes mamma (som är den rika) åker på shoppingturer med barnbarnen. Och det är inte LITE hon handlar till dem. Jag hör ständigt att det och detta ha barn fått ifrån farmor och mormor. Men icke jag. På sin höjd köper hon två paket stickers och berättar högljutt att "ja, det var två för en tia, så det tyckte jag att de skulle ha" ... BLÄ. Hellre att hon sket i att ge dem det om hon måste berätta att de får det bara för att det var billigt ...

I alla fall, idag sa jag till min väninna, att vi måste ha diskuterat detta INNAN hon blir rik. Och vi är som systrar, vilket är mer värt än alla miljoner i världen. Jag vet att hon alltid kommer finnas för mig och vice versa. MEN, jag sa till henne idag att hon måste LOVA att detta med pengar inte kommer att vara något problem den dagen hon ärver allt. Och hon vet PRECIS vad jag menar. Jag kommer ju inte SLUTA att prata pengar, det kommer säkert minska, men vad man än ska göra så står man på olika plan liksom. Så då kom vi fram till att hon inte skulle ha dåligt samvete för att hon ville hjälpa men inte kunde/borde=??? MEN att hon bjöd mig på en lyxmacka lite då och då i hennes hus vid havet. Det känns faktiskt skönt att ha pratat om detta. Jag VET ju att hon vet och hon vet att jag vet ...

En sak är säker i alla fall, hur våra liv än kommer att se ut, så kommer vi alltid att flika in med lite humor över våra livsöden. Och det är ju skönt. Humor är det dock inte när hon säger att jag har verkligen gått den hårda skolan. Vi hade aldrig råd med något ... fick inte en spänn när jag flyttade hemifrån, faktiskt fick jag lite hjälp senare när jag mådde dåligt osv, men annars ÄR det den hårda vägen. Och det är väl ingen skyldighet som man har som förälder, men JAG personligen kan INTE fatta att de, med två heltidslöner, en HEL uppväxt, INTE la undan en spänn. VISST att de hade hus som kostade osv, men inte SÅ mycket, det VET jag att det inte gjorde. Jaja, det var lite gnäll över att JAG inte åkt räkmacka ...

De säger ju att det som inte dödar en, stärker. Men tänk nu ifall jag ibland känner att jag inte behöver BLI starkare. Jag behöver bara få lugn och ro vad gäller ekonomin.

Faktiskt ... när jag tänker efter ... så hade mitt liv varit nästan odrägligt bra ifall det inte vore för de där sablans pengarna, eller frånvaron av dem ...

Gladare blir man inte när man ser att vi nu ska betala Vickans bröllop. Visst ska hon få gifta sig, självklart. Men varför ska de blanda in MIG och MINA pengar i detta? NÄ, inför val för de som vill vara med och betala alla spektakel. Låt oss som vill få gå ur, precis som med kyrkan. Fattar inte att vi 2009 har det så här?!?

TJOHEJ!

13 309 give or take, AVBETALAT!!! NU har jag fått mitt slutgiltiga lån ... 210 000 kronor och that's IT! Inga krediter, inga smyglån, allt på ett och samma SBAB-lån. ÅH så skönt.

Jag har betalat av krediterna, skrivit ett brev till banken där jag ber att få avsluta mitt konto snarast, det kort som det var en kopplad kredit till.

I framtiden kommer jag slippa brev och fakturor och framförallt AVGIFTER till Handelsbanken, Resursbanken och Ikanobanken. Endast en liten avbetalning som jag själv styr över, jag väljer själv hur jag vill amortera eller INTE. Och det känns SÅ skönt.

TACK för peppning!

Känns som en stor sten fallit ... blev till och med 2600 kr ÖVER ... så nu är frågan ... ska jag behålla dem på mitt buffertkonto? ELLER ska jag amortera av det på lånet direkt?!? Vad tycker ni kära läsare? Jag BEHÖVER arbeta upp min buffert så jag tror jag behåller dem där. Jag ska bara ha karaktären och viljan att stå emot det där NÄSTAN nödvändiga. Usch som jag pratar. Jag har verkligen kommit NER i min "ekonomiska syn". Idag gick jag och tänkte på att jag kanske skulle om ÖB hade billig mat innan jag åkte till Willys ... SUCK. Var GÅR egentligen gränsen för ekonomisk/patetisk?!? Jag känner mig lite patetisk, hehe.

Har sålt lite saker på Tradera. Inget stort men lite.

Mitt projekt som kommer alstra några tusenlappar är i full gång. Orkar inte riktigt mer idag men jag har fått helt GODKÄNT på provet jag skickat och han är fortfarande nöjd och tycker att "jag gör som jag vill", "han lägger sig inte i det" och att det blir "SKITBRA" enl det han sett. Ja mer nöjd än så kan man väl inte bli, hihi.

Känns HOPPFULLT!

Jag måste dock sätta upp lite sparmål känner jag. Jag hoppas och önskar att de förhandlar NER våra hyror, och i så fall har jag bestämt mig för att jag ska spara undan till barnen igen. Om en månad fyller mitt fd bonusbarn 18 och då slutar jag spara till henne. Förvisso är det bara en hundralapp men det är 100 kr mer än jag sparar till mina barn. Många bäckar små ...

Jag har gjort en lyxfällan ...

Detta året har jag amorterat av 6 000 på mitt lån. *klapp på axeln*

MEN, jag har TRE tråkiga små krediter som följt mig. Trist och det kostar bara en MASSA extrapengar. Dessutom har jag ett kreditkort på 4 000 som aldrig kommer upp på noll= kostar massa pengar i avgifter och ränta. DUMT!!! Så ... be gentle ... men ... jag höjde mitt bostadslån, för att bli av med skitkrediterna. Har klippt alla kort sen länge tillbaka. Jag tycker mig inte vara en "sån" som handlar på kredit men lite "sån" finns det tydligen i mig ändå. Den ena är på Ikea på en soffa som vi köpte gemensamt ... så himla dumt. Soffan är jättegammal och ändå inte betald. Ok, jag har väl handlat lite mer på kortet efter det. Så nu lovar jag mig DYRT och heligt, att jag ska ta BORT alla krediter jag har, INTE fixa nya och bara handla sånt som jag sparat ihop till. Ganska självklart egentligen. OCH sen ska jag bygga upp min buffert med de pengar jag kommer spara. Räntan är ju jättelåg nu så jag ska försöka amortera något i alla fall. Det ändrar jag lite som jag vill.

KÄNNS SKÖNT att ha fixat lånet, trots att det är ett LÅN. Krediten på 4 000 är som jag haft sen jag FLYTTADE HEMIFRÅN, för att handla möbler. (för att mina föräldrar aldrig lagt undan en krona till oss ...) Lån var enda lösningen ... Krediten var från början på 12 000, sen har jag minskat den. Det är en annan bank och bökigt för att man måste dit och avsluta kontot, men tydligen inte längre. Så nu ska det bli RIKTIG ordning på torpet. INGA krediter, INGA lån, INGA skulder mer än ett huslån som nu ligger på 210 000:-, från början var det 200 000:-. Ikväll ska vi se vad vi kan göra för att få ner våra hyror. Vi har haft en mäklare som tittat på vår förenings förehavanden. De häpnar och baxnar och undrar vad de sysslat med. De säger att om DE får ta över räkenskaperna så kan de sänka hyrorna med tusen kronor, kanske mer. DET hade ju varit HELT UNDERBART!!!

Kram från en Hoppfull fröken Kaos.

1 år: -37,1 %

Haha, det är som ett SKÄMT!!! Mina fonder ... på ett år har det sjunkit 37% ... så istället för 28 025 kr har jag alltså ett värde ... 19 247 kr. Alltså ... har jag förlorat 8 778 kr. HUR LÅNG TID KOMMER DET TA INNAN DET VÄNDER TILL PLUS?!? Hundrafemtio år eller??? Jaja, en sak är säker ... jag tar det lugnt med fondsparandet ett tag ...

Man tror att man gör rätt ibland ... och så blir det så fel ... långsiktigt, jag vet ... men ändå.

Men jag är faktiskt fortfarande på gott humör =)

Ska det alltid vara så här?

Upp som en sol och ner som en pannkaka.

Denna månaden visste jag skulle bli tight. Men inte så här tight ...
Har betalt räkningar och har kvar: 3495:- (ok, då har jag stoppat undan 1500 på buffertkontot, men ändå ...)
Sitter och lyssnar på en låt: "Hur är det möjligt" med Just D. Nästan skrattretande ;-) Precis så känns det ... VARJE månad ...

Men faktiskt, inte ens mitt ekonomiska läge kan grusa mitt humör idag. Var sjuk i fredags och min Lilla också. Sov mig igenom hela fredagen och halva lördagen. Vaknade pigg och utvilad imorse, trots att "mitt hjärta" besökt mig och det INTE blev någon tidig sömn igår. Trots mitt ekonomiska läge, sommaren står snart för dörren, barnen behöver nya cyklar, de fyller båda år snart ... nä, det sänker möjligtvis en aaaningens, men ICKE det ska få sänka totalt, som det gjort tidigare. Jag tänker mig fattigdom på riktigt och då känns mitt liv extremt lyxigt, hihi. Allt beror ju på vad man jämför med.

Känner mig ... NÖJD trots allt. HÄRLIG känsla =)

En annan sak som fått upp mitt humör är besked om min väninnas man, han som fått cancer. Han var inne på ny scanning, efter ett halvår så finns det ett LITET litet spår av cancern i levern, och den biter ska de nu plocka bort. Läkaren hade aldrig sett något liknande och jag GRÄT glädjetårar när min väninna ringde och berättade. HELT sjukt!!! Hon berättade också (och då grät jag ännu mer) att hon redan bestämt vad han skulle ha på sig i kistan och allt. USCH. De planerna får hon skjuta upp litet tag i alla fall ... Är SÅ in i H-E glad för deras skull, även om det är, som hon sa, INTE över än. Det är en lömsk j---a sjukdom och så vidare, men just nu får vi bara vara väldigt glada över att behandlingen tagit som den ska.

MEN för att återgå till ekonomin. Har NI tips på GOD vardagsmat som är billig, så tar jag tacksamt emot förslag, för det blir INTE till att hålla mig till min tidigare planering, hehe. MEN jag sparar den till en lite bättre månad =)

Kram till er!