onsdag 23 januari 2008

Blä ...

mitt inlägg igår fick mig att få jättedåligt samvete (jag är sån) Kändes nästan som att jag "pratat skit" om "Köpstopps-Anki". Tankarna var ju bara mina egna och jag har nog missförstått hennes radiointervju lite. Jag fattade det som att hon var ute på restaurang och åt osv. Och det hade ju varit HELT ok, det är ju HENNES idé och hennes regler. Jaja, tyckte att det blev fel i alla fall och har tänkt på det hela dagen och hoppas att mitt inlägg inte togs som illa menat. Tycker det är en glimrande tanke och långt ifrån som mångas liv levs idag. Har funderat mycket på det och olika varianter. Menmen, avsikten var i alla fall inget illa (puh, nu fick jag sagt det)

Idag har det varit lite stressigare än vanligt. Fick bli mack-middag till barnen för denne har varit och "Pilatat" sig. OJ, så skönt och VILKEN gullig tränare. Hon gick rakt in i hjärtat och verkar väldigt engagerad. Sa efter träningen att ville jag prata whiplash eller annat så var det BARA att ringa. Berättade vad jag fick för (inte) tips av sjukgymnasten jag gick hos och hon bara suckade. Känner att detta kan bli bra om jag ger det en chans. Har känt nu de senaste veckorna, när skolan kommit igång, och vårt pausande från aktiviteter, det känns så BRA. Under tiden som mitt liv var KAOS, så gick jag KONSTANT runt och KÄNDE mitt hjärta slå. Jag trodde ju att ALLA hade det så. Men så ska man tydligen inte känna. Och jag kommer på mig själv numera att då och då "kolla av" ifall det är små tickande känslor från hjärtat. Men nej ... som tur är. TÄNK att man kan få kroppen att reagera på så sätt av ren stress. Och att man var TOTAL omedveten om det förrän läkarna fick syn/tag på mig. (TUR DET!) Nu känner jag ingenting och bara tanken på det lugnar mig ännu mer.

Ekonomiskt har jag väl gjort av med en femtiolapp på bullar och gott till barnen. Min mamma brukar säga (kanske det är vanligt uttryck???) att "MUSEN GRÅTER" ... och det betyder ju då att KYLEN ÄR TOM. Så man kan verkligen säga att MUSEN GRÅTER KROKODILTÅRAR just nu här hemma. Ändå lyckades jag skaka fram ingredienser till en Tom Kha-soppa till imorgon. (så värst avancerat var det ju inte, en burk och lite kyckling, men ändå)

Skulle ju vara ekonomisk och köpa en bakmaskin till jul, som en julklapp till mig själv. Vad hände? Jo pengarna "tog slut". Någon här som har en och som kan berätta om det är värt det? Vi har en bit till affären och jag sitter varje helg och drömmer om nybakat bröd, som bakat sig under natten. Hade inte DET varit kalas?

Något annat som inte var kalas:
Fick ett kedjebrev idag, där man som vänner skulle fylla i diverse frågor till varandra. En fråga lät så här: Bästa barndomsminnet? Alla frågor fram till dess hade jag snabbt svarat på ... blev sen bara helt tom ... Alltså, missförstå mig rätt, jag anser att jag haft en synnerligen "lycklig" uppväxt med föräldrar som förvisso aldrig hade pengar ... men ändå. Jag kunde INTE komma på NÅGOT!!! Är inte DET skrämmande??? Jag vill INTE att mina barn växer upp och ser tillbaka på sin barndom som något slentrianmässigt och INGA höjdpunkter!!! Var jag och är jag en otacksam unge/äldre? Visst kan jag komma på att vi gjorde EN resa och att det var väl ok, men vi åkte och tittade på sånt som mamma och pappa ville, inte fanns det något för barn?!? Kanske det inte var så utbyggt men ändå? Har NI något "bästa barndomsminne"? Klart man hade skoj med kompisar osv men mina glada minnen kom inte förrän LÅNGT senare, då jag kunde "fixa dem själv".

Nåväl, en annan tråkig nyhet var att Heath Ledger gått bort. Vilken tragedi. Har sett ett antal filmer med honom (där kom filmerna igen) och tyckte han var en GLIMRANDE skådespelare och stor talang. MYCKET tragiskt och ännu värre om det nu var ett "misstag". Fy katten. Stackars stackars anhöriga ...

Nu ska jag JAA, se på FIIIILM. Ni som följer min blogg har kanske upptäckt att jag ÄLSKAR film =) Har ni några tips? Skriv en rad.

Hoppas att ni snålat bra idag, snart kommer lönen, tjohoooo!!!

Inga kommentarer: