TACK

för peppning!!! MYCKET trevligt med feedback!

JAG HAR för lätt att tycka lite synd om mig själv och ge UPP. Det är ju många som ror iland livet med bra mycket mindre pengar än jag har. SÅÅ, nu får det vara slut med ömkandet, i alla fall för en dag eller två, hehe. Jag måste helt enkelt FÖRSÖKA: Och bättre att få ett liiiitet bakslag än att falla ur helt, eller hur? Såå, på något sätt ska jag få denna månad att gå runt så gott det går, och lite till. Gympaskorna måste jag trots allt fixa. Där finns inget att ta av. Men som jag skrev igår, jag ligger nästan fyratusen före på min buffertspar och det känns skönt, samtidigt vill jag inte ta av dem bara "för att jag kan" =)

Det är nog det här med att man känner att man inte riktigt "kan" som andra. Men vad ska jag jämföra med? Rikemans eller fattigmans. Jag hörde en intervju på radion om en ung tjej som levde i fattigdom (och denna gången VET jag vad som sas haha) och det var att "ibland var de så fattiga att det blev ett par rostade mackor till middag" Doooh (a la Simpsons)?!? Vad menas, jag äter också mackor, men väldigt sällan. Och det tror jag folk i allmänhet gör. Jag minns när min fd bonusdotter gick i fjärde klass, hon kom hem och berättade att de frågat från skolan hur många som åt middag på kvällen efter skolan. De var tjugo i klassen, en och en halv (den halva var min bonusflicka) åt middag, resten INTE. Så då borde alla vara fattiga då ... eller något annat? Jag tror att fattigdom är ett väldigt abstrakt begrepp och jag har haft det uppe i min blogg innan, när är man fattig? Frågar man mig och jag verkligen begrundar det så är väl Sverige ett land där du kan vara fattig i ... men jag undrar ändå hur många som med världens mått mätt ÄR RIKTIGT FATTIGA? Vad tror ni?

Jag sitter t ex och gnäller om att jag inte har några pengar, när jag sammantaget med barnens pengar säkert har 50 000 kronor. Jag har inga studielån och ett huslån på 200 000. Frågar jag grannen så kanske de har en buffert på 150 000 men de har också ett lån på 3 miljoner. Vem är rikast av oss då??? Vad har DE för omkostnader på sitt boende och sitt liv, kontra mitt? Tycker det är spännande att vrida på allt. Somliga kanske kan anse sig rika när de har 500 000 kronor i lösa pengar och aktier, men ett lån på 3 miljoner, jag tycker då inte att man är rik.

Kanske om man är HELT ekonomiskt oberoende att det är rikedomen för mig. Men när är man det?

En ständigt återkommande tanke när det känns tungt är också "är det lönt?" Så tänkte jag istället idag, att jag har ju i alla fall 25 år kvar till pensionen. Låt säga att jag faktiskt kommer att kunna spara ett par tusen i månaden tills dess, då har jag över en halv miljon som jag INTE har om jag tänker "är det lönt" och struntar i det. SÅ, nu var det avklarat!

Tänker också på barndom och uppfostran och hur ROTAT det är i mig att "vi är en släkt utan pengar", "vi kommer ingenstans, vi är arbetare och kommer så förbli", "inget ändrar sig till det bättre". Ömk ömk ömk. För att inte tala om att alltid bli jämförd med sin storebror. Han är då nationalekonom ... och VÄLDIGT duktig, har alltid varit. Ni kan ju tänka er hur det var att växa upp som den "kreativa" i familjen, totalt utan mål och totalt utflummad och tankspridd. Jag tänkte på nästa sätt att roa mig med mina vänner, han på nästa lön att räkna. Jag=totalt misslyckad, han=totalt lyckad. Så var den rollen också rotad. Fram till NU, för nu har jag gett mig DEN på att jag ska (nu tänkte jag skriva försöka) VÄNDA på det!!!

Jag har gått igenom ett helvete och kommit ut nästan rakryggad på "andra sidan", det vore väl själva DEN om jag inte skulle lyckas skrapa ihop lite pengar. Men jag tror jag vet vad det är som oroar mig. Sista åren har varit så helvetiska att jag inte ORKAR mer nederlag. Det är nog därför jag skriver så "antingen eller", ren rädsla helt enkelt. Att ha haft kronofogden i hälarna och inte kunnat göra något, är ett stressmoment utan dess like, och jag har märkt att det tar EXTREMT lång tid att återhämta sig. Drömmer fortfarande mardrömmar om det, trots att det är två år sedan jag flyttade. Sjukt ... men det går kanske över ...

Positivt idag var att jag träffade en MYCKET sympatisk och rolig dam, jag ska göra ett jobb till henne och hon är bara SÅ kul, en sån som man gärna haft i sitt umgänge. VILKEN glädje att jobba med en sån pärla, ser fram emot varje träff. Hon har lovat att det blir fest efter jobbet är slutfört, och om det inte går som hon tänkt, så sa jag att det får bli knyte, hihi.

Hoppas ni får en fin vecka!!!

Ps. Jag vill ha en sån där ... ehh ... pilot ... som de har på ... kanal 5. Kan man köpa en sån?!? Motivation ... Ds
=D